Andreas Kalsenius

Född:1688-11-01 – Söderbärke församling, Dalarnas län
Död:1750-12-24 – Västerås domkyrkoförsamling, Västmanlands län

Biskop


Band 20 (1973-1975), sida 601.

Meriter

Kalsenius, Andreas, f 1 nov (likpred), dp 4 nov 1688 i Söderbärke, Kopp, d 24 dec 1750 i Västerås. Föräldrar: kh mag Olaus K o Anna Rudbeck. Inskr vid UU 4 maj 98, mag där 21 maj 13, prästv i Västerås till huspredikant hos k rådet greve Gustaf Cronhielm 22 maj 16, v pastor i Söderbärke efter fadern 17, reg:pastor vid Dalreg 17, andre pastor vid Livdrabantkåren 20 (tilltr 21), eo hovpredikant 20, ord juni 22, v preses i hovkonsistoriet 21 maj 25, överhovpred 13 mars 28, tillika kh i Nikolai förs, Sthlm, 15 sept 30 (tilltr 1 maj 31), TD i Greifswald 30, biskop i Västerås 8 nov 33 (tilltr 1 maj 35), deltog i riksdagarna 34, 38—39, 40—41, 42—43 o 46—47 (led av SU 34, 38—39, 42—43 o 46—47).

G 22 jan 23 i Garpenberg, Kopp, m Elisabeth Lemoine, f 25 nov 00 där, d 73 vid Sätra brunn, Kila, Vm, begr 20 juli 73 i Västerås, dtr till inspektören Isaac L o Clara Moell.

Biografi

Genom härstamning och släktförbindelser — hans morfar var västeråsbiskopen Nicolaus Rudbeckius — tycktes K bestämd för det andliga ståndet. Genom moderns första äktenskap med kyrkoherden Laurentius Barchius var han dessutom befryndad med de inflytelserika släkterna Barchius och Bark. Ännu inte fyllda tio år sändes K till Uppsala, där hans studier först leddes av halvbrodern Nicolaus Barchius. Senare tillhörde han kretsen kring Erik Benzelius d y, hans handledare skall då ha varit Andreas Rhyzelius. I denna intellektuellt stimulerande miljö väcktes K:s håg för lärda studier, och hans planer tycks först ha gått i denna riktning. Promoverad till magister 1713, ville han företaga en utländsk studieresa, men den omöjliggjordes av krigsförhållandena. Efter prästvigningen 1716 tjänstgjorde han en tid som huspredikant hos Gustav Gronhielm. Som regementspastor i Dalregementet deltog han i 1718 års norska fälttåg och i slaget vid Baggensstäket 1719.

Redan vid denna tid hade K goda förbindelser vid hovet genom Nicolaus Barchius, som var brorson till Ulrika Eleonoras förtroendeman statssekreteraren Samuel Bark och redan i flera år hade tjänstgjort som hovpredikant och drottningens biktfader; han utnämndes 1719 till överhovpredikant. Avgörande för K:s fortsatta bana blev utnämningen till pastor i drabantkåren och eo hovpredikant. Härigenom fick han kontakt med Fredrik I, vars närmaste omgivning han sedan länge tillhörde. De tycks ha förenats av ett gemensamt intresse för jakt.

K:s befordran gick sedan raskt. Redan 1728 efterträdde han Barchius som överhovpredikant och hovkonsistoriets preses. Sin ställning vid hovet bibehöll han även efter utnämningen till kyrkoherde i Storkyrkoförsamlingen, varmed också följde ordförandeskapet i Sthlms konsistorium. I egenskap av konungens själasörjare följde han denne på resan till Hessen 1731. K rönte många prov på kunglig nåd. Utnämningen till Barchius efterträdare som biskop i Västerås genomdrev konungen sålunda mot rådets majoritet. Genom sina släktförbindelser tillhörde K den kyrkliga aristokrati ur vilken episkopatet vid denna tid normalt rekryterades. Hans främste medtävlare, domprosten Tillæus, var redan till åren kommen. Till K:s förmån talade hans ungdom och driftighet, men säkert har också vid detta tillfälle hans goda relationer till kungaparet varit av stor betydelse.

Som biskop kom K att spela en politisk roll. I prästeståndet representerade han sitt stift vid samtliga riksdagar mellan 1734 och 1747, och han intog en inflytelserik ställning i ståndet bl a som ledamot i sekreta utskottet. K:s tidiga relationer till den benzelianska kretsen och kung Fredriks förbindelser med den framväxande oppositionen mot Arvid Horn samverkade till att K anslöt sig till denna och senare till hattpartiet. Vid den halvt revolutionära kupp genom vilken hattpartiet i dec 1746 säkrade sin majoritet i rådkammaren hörde han till dem som genomdrev prästeståndets deltagande i rådsvalet. Hans förhållande till kronprinsessan Lovisa Ulrika tycks däremot ha varit dåligt. I ett brev till sin bror betecknar hon i juni 1746 K som den störste skurk på jorden.

Påståendet att K i hemlighet skulle ha sammanvigt kung Fredrik och Hedvig Taube är sannolikt ogrundat. Det har aldrig kunnat visas, att en sådan vigsel verkligen ägt rum. Konungen själv förnekade det energiskt. K:s ställning som konungens förtrogne och biktfader var dock ömtålig. Den omständigheten att han inte sökte förhindra eller avbryta den anstötliga förbindelsen väckte misstanken att han främjade den. Härtill bidrog säkert också den påfallande välvilja, som kom honom till del från monarkens sida och som väckte avund. K:s belackare påstod, att han med skriftens och profetemas ord skulle ha försvarat tvegifte.

K var en dugande stiftschef, ordningsam och sträng. Den fruktan han kunde injaga mildrades av hans vänliga och sällskapliga väsen. I allmänhet tycks han ha åtnjutit sin samtids respekt och aktning. Till lärouppfattningen var han ortodox, och han hörde i likhet med sin halvbror och företrädare i biskopsämbetet till pietisternas motståndare. Som ledamot i den 1729 tillsatta kommissionen över Eric Tolstadius tillhörde han den minoritet som förklarade denne överbevisad om dippelianism och därför i likhet med konsistoriet ville döma till avsättning från kyrkoherdeämbetet på Skeppsholmen.

Genom sitt äktenskap blev K ekonomiskt tämligen välsituerad. Bouppteckningen visar en behållning överstigande 200 000 dlr kmt. Då äktenskapet var barnlöst kunde makarna utöva en viss välgörenhet. K skänkte sålunda UU grundplåten till en professur i kyrkohistoria som skulle bära hans namn. Universitetet fick också Sätra hälsobrunn och ett kapital på 20 000 dlr, vars avkastning skulle användas till fattigas underhåll. K ägde en betydande boksamling, som efter hans död försåldes på auktion.

Författare

Olof Jägerskiöld



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

En mindre saml predikn:ar hållna inför Deras Majestäter har med Ulrika Eleonora d y:s böcker kommit till KB. Brev från K till Erik Benzelius dy i LSB o till P Elvius i VA; några strödda brev i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Ungdomens skyldighet förestäld i en enfaldig predikan öfver det evangelium, som infaller på den första söndagen efter trettondedagen, närvarande Deras kongl. majesteter, anno 1726. Sthlm 1729. 40 s. [Anon.] — En christelig predikan hållen då . . . Swen Cameens döda lekamen beledsagades til grafven i Wästeråhs dom-kyrckia . . . den 31 augusti anno 1729. Sthlm 1730. 124 s. — The christ-trognas andelige och Gudi tacknemlige offer; förestälte vid Herrans altare ... tå Strömsholms slöts kyrkia christeli- gen blef invigd . . . den 6. Septembris åhr 1741. Westerås u å. 19 s. —¦ En sann gudsfru ch tan, såsom thet rätta befordrande medlet til rikens och nationers välstånd och lycksalighet, förestäld ... tå riksens högl. ständer slöto sin allmänna sammankomst i Stockholm . . . som skedde den 22. augusti 1741. Sthlm 1742. 24 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: Rådsprot i inr civ ärenden 1733, prästeståndets o SU:s prot 1734—47, adl bouppteckn:ar 1751, komm ang kh Eric Tolstadius såsom anhängare av Dippels lära (Just eckl mål), RA.

E Alstrin, likpred över K (1751); Carlan-der, 2, s 293 f; H Danielson, Sverige o Frankrike 1727—1735 (1920); dens, Sverige o Frankrike 1736—1739 (1956); Luise Ulrike, Ungedruckte Briefe . . ., ed F Arnheim, 1 (1909); Malmström, 2—3 (2 uppl, 1895— 97); N Odenvik, Eric Tolstadius (1942); L Stavenow, Till belysn af partistriden vid riksdagen 1746—1747 (1890); Sthlms hm; A Westén, Sv kongl hof-clericiets hist, 1 (1814).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Andreas Kalsenius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12335, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olof Jägerskiöld), hämtad 2023-01-30.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12335
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Andreas Kalsenius, urn:sbl:12335, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olof Jägerskiöld), hämtad 2023-01-30.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se