Hamilton, släkt



Band 18 (1969-1971), sida 86.

Biografi

Hamilton, rikt förgrenad skotsk adelssläkt, säkert känd sedan 1200-talets slut. Officerare med namnet H har påträffats i sv handlingar 1565 o 1609—10. I rullor från Gustav II Adolfs tid förekommer åtminstone 65 personer med detta namn i sv tjänst i olika grader.

Främst kan nämnas markisen James H (1606—49), som 1629 inledde underhandlingar med den sv konungen om engelska hjälptrupper vid den planerade expeditionen till Tyskland. Dessa underhandlingar ledde 1630 till en överenskommelse, att han på egen bekostnad skulle värva 6 000 man o föra dem till Tyskland. Denna engelska hjälp kom att spela stor roll i den sv propagandan. Efter sin landstigning i Pommern sommaren 1631 minskades emellertid H:s styrka av sjukdomar på ett halvt år till omkr 700 man. Redan i sept 1632 återvände han till England. Där blev han hertig 1643 o avrättades som en av Karl I:s främsta anhängare (se vidare Steckzén).

Ärkebiskopen i Cashel på Irland Archibald H (d 1658) flydde i samband med det irländska upproret 1641 via Belgien (Whitelocke Papers) till Sverige. Vid sin död begrovs han i Uppsala domkyrka i ärkebiskop Laurentius Petris grav (Peringskiöld).

Den gren av släkten, som kom att stanna i Sverige, var knuten till godset Dalserf i grevskapet Lanark i södra Skottland. Till denna gren hörde Malcolm H (d 1629), som flyttade till Irland, där han var Archibald H:s företrädare som ärkebiskop i Gashel. Hans son Hugo H (d 1679) var överstelöjtnant i sv tjänst från 1629 (Red:-koll:s arkiv) o blev 1632 överste för ett eget regemente, som han värvade i Schweiz (Red:koll:s arkiv; Monro). Han blev tillfångatagen i slaget vid Nördlingen 1634, satt i mer än tre år i fängelse (RR), tillhörde 1641—44 garnisonen i Riga (Likv 15, KA), deltog i kriget i Skåne o blev 1646 kommendant i Greifswald. 1649 introducerades H på riddarhuset, o 1654 blev han sv friherre jämte sin halvbror Ludvig H (d 1662). Denne deltog i Karl X Gustavs polska krig o blev överste 1659. Hugo H sökte i dec 1653 bistå M G De la Gardie vid dennes misslyckade försök att blidka drottning Kristina. Genom köp från kronan 1642—43 bildade han godset Ljung i Östergötland, o genom äktenskap 1637 (The manuscripts of the duke of H) med änkan efter den sv-engelske kontaktmannen James Spens hade han kommit i besittning av dennes donationsgods i Uppland, som han delvis lade under sin nybildade sätesgård Hamiltonlund (nu Erikssund i Sigtuna). Denna sålde han emellertid till Karl X Gustav 1655 (Likv suppl). 1660 gjorde Karl II honom till baron of Glenawly, o 1662 återvände han till England. På riddarhuset kallades Hugo o Ludvig H:s släktgrenar genom förvanskning av det skotska stamgodset Dalserfs namn H af Deserf. De uppges ha utdött på manssidan redan på 1700-talet. De senare sv medlemmarna av släkten härstammar från Hugos o Ludvigs brorsöner (Frih:brev, vol 2) Malcolm o Hugo.

1 Malcolm H (1635—99) gick i sv tjänst 1654, utmärkte sig vid stormningen av Khvn 1659, deltog i L Kaggs infall i Norge 1659—60 o naturaliserades som sv adelsman 1664. Han blev överste för Älvsborgs regemente 1678, friherre jämte brodern Hugo 1689 o generalmajor o landshövding i Västernorrlands län 1698. Genom äktenskap med en dtr till den adlade gbgs-köpmannen Hans Makeléer kom han i besittning av säteriet Hageby i Svenneby (Skar), varför hans ättlingar kom att kallas H af Hageby. Hans son fältmarskalken Hugo Johan ff (H 2) sålde Hageby 1738 o gjorde 1735 säteriet Boo i Bo (Ör) till fideikommiss för sina ättlingar.

Hugo Johans sonson var hovmarskalken Johan Abraham H (1734—95). Han blev genom ackord (Biographica, RA; Ehrensvärd) landshövding i Kopparbergs län 1763 o i Örebro län 1766 o deltog i 1760-talets riksdagar, där han räknades till hattarna. Han var ledamot av SU 1769—70. Ett brev från honom till kronprins Gustav 1770 vittnar om att han från sitt län, som till 1779 även omfattade Värmland, skaffade underrättelser om norrmännens missnöje med Danmark. 1772 uppges i en rapport från danske ministern i Sthlm, att H gjort fyra besök i Norge o även mottagit missnöjda norrmän i Örebro. Fryxells uppgift, att han var en av Gustav III:s förnämsta medhjälpare vid revolutionen 1772, har ej kunnat verifieras. J M Sprengtporten uppger i sina memoarer uttryckligen, att han »tillskarvade», då han nämnde H bland ledarna för kungens anhängare. Att denne stött revolutionen, synes emellertid troligt, eftersom han efteråt blev kommendör av svärdsorden. 1778 (Engeström; F A v Fer-sen) var H bland de rojalister som angrep F Gyllensvaan (bd 17) utan att få stöd av kungen. Som landshövding klandrades han för olovlig frånvaro o blev flera gånger föremål för klagomål från allmogen för grova o olagliga våldsamheter. Efter undersökning av justitiekanslern dömdes H 1775 till böter för 21 tjänstefel, bl a inom exekution o uppbörd. 1780 fick han avsked med generalmajors n h o v. Genom äktenskap hade H 1769 kommit i besittning av Munkfors järnbruk i Värmland, som under hans tid utvidgades o även var centrum för kultiverat umgängesliv i magnifik stil (I Andersson, Uddeholms hist). 1770 sökte o fick han burskap i Karlstad för handel med salt o spannmål (Dalgren, Karlstads stads hist, 2). Som innehavare av Boo fideikommiss synes H ha lagt grunden till dess stora boksamling, o hans exlibris vittnar om att han ägt en av de förnämsta samlingarna utanför England o USA av engelska skådespel från åren 1616—48 (nu i KB).

Johan Abraham H:s bror överkammarherren Fredrik Ulrik H (1735—97) kom genom sitt äktenskap i besittning av Stavsäter i Vist (Jönk) o var 1778—95 landshövding i Jönköpings län. Fredrik H blev far till överstelöjtnanten Carl Didrik H (1766—1848) på Boo, som var landshövding i Örebro län 1796—1801. Han har efterlämnat dubiösa memoarer (tr i G F Ridderstad, Minnen från äldre o nyare tider, 1, 1855; jfr Forsstrand, Den siste rikskanslern), som innehåller många okontrollerbara uppgifter av sensationell art (Odelberg; Carlsson). Hans son överpostdirektören Hugo Adolf H (H 8) blev far till Hugo Johan H (1832—1903) på Boo, som var riksdagsman i FK 1871—85. Dennes son var far till fideikommissarien på Boo kabinettskammarherre Hugo H (f 1889) o till landshövdingen i Östergötlands län 1941— 56 Carl H (f 1890). Den senare blev far till kammarherren o verkst dir i Hjortkvarns sågverks ab Hugo Johan Fredrik-Adolf H (1919—68), som var riksdagsman i AK 1956—63, o till ambassadrådet Gustaf H (f 1921), Paris.

2 Generalfälttygmästaren Hugo H (H 1) blev 1689 sv friherre liksom sin bror Malcolm. Av hans åtta söner gick flera i fransk tjänst, där en av dem, Jakob Ludvig H (1698—1768), blev maréchal de camp. Hans äldste bror, Johan Henrik H (1692—1736), deltog i norska fälttåget 1716 o utmärkte sig vid försvaret av Södertälje mot ryssarna 1719 samt blev slutligen generalmajor i holsteinsk tjänst. Hans son överste Carl Axel Hugo H (1722—63) har efterlämnat en resedagbok från 1744 (delvis tr i PHT 1900). Han blev landshövding

1 Kristianstads län 1761. Johan Henriks o Jakob Ludvigs bror riksrådet Carl Otto H (H 4) blev far till John Hugo H (1752— 1805). J Hugo H blev överste i fransk tjänst men förlorade genom revolutionen sin förmögenhet. Efter Ludvig XVI:s avrättning återvände han till Sverige o blev förste stallmästare hos hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlotta. H blev 1798 direktör för de k teatrarna. Helt främmande för sv kultur o med begränsade kunskaper i språket var han ej lämpad för uppgiften. Genom val till ett galaspektakel av en enligt Gustav IV Adolfs mening oanständig opera ådrog han sig dennes misshag o måste avgå 1804.

Johan Henriks, Jakob Ludvigs o Carl Ottos bror fältmarskalken Gustaf David H (H 3) blev greve 1751. Han köpte 1743 Barsebäcks slott o gods (Malm), som han 1767 gjorde till fideikommiss, o som sedan dess ärvts av hans ättlingar. Hans äldste son, Hugo Wilhelm H (1741—1800) på Barsebäck, deltog i pommerska kriget o var därefter i fransk tjänst 1762—71 (Erdmann). Efter hemkomsten blev han löjtnant vid livdrabantkåren 1777 men råkade misshaga Gustav III (Ehrensvärd) o måste lämna Sthlm. Genom ackord blev H s å överste för Björneborgs regemente, som han 1781 utbytte mot Älvsborgs. I samband med sitt deltagande i ryska kriget befordrades han till generalmajor 1789 o generallöjtnant 1790 men ansågs mindre dugande (Hochschild; Dardel; Petrelli i PHT 1900). Från H:s bröder Adolf Ludvig o Axel härstammar alla nu levande grevliga medlemmar av släkten. A Kammarherre Adolf Ludvig H:s (H 5) äldste son, landshövding Gustaf Wathier H (H 6), blev far till statsrådet Henning Ludvig Hugo H (H 9). Dennes brorson Adolf Gustaf Wathier H (1839—89) ärvde o behöll efter process Barsebäcks fideikommiss efter Hugo W H:s sons död. Det innehas nu av en av Wathier H:s sonsöner. En farbror till den nuvarande fideikommissarien var kapten Henrik David H (1878 —1917), den förste sv officer som skaffade sig flygutbildning. Henrik H fick flygcer-tifikat i Frankrike 1911 o sändes 1912 dit av sv regeringen för att anskaffa två flygplan. 1913 bildade han med två medhjälpare Fälttelegrafkårens flygavdelning på Malmslätt, som genom 1914 års härordningsbeslut inordnades i försvarsväsendet under namnet Flygkompaniet o efter hans död så småningom utbyggdes till det nuvarande flygvapnet. En halvbror till Henning H blev far till generaldirektören Henning Adolf H (H 14), vars son är konstnären Herbert H (f 1914).

En bror till Gustaf Wathier H blev farfar till överste Hugo William H (1854— 1931). Williams ende son var den frispråkige o slagfärdige Gustaf (Gösta) Patrik H (1883—1932), bekant för sina lustiga men ibland oförsynta upptåg. Han relegerades 1906 från Uppsala universitet för att ha plågat en katt. Detta råkade äga rum samtidigt som Sveriges första vänsterministär avgick med anledning av FK:s motstånd mot K Staaffs rösträttsförslag. Den bagatellartade händelsen gjordes därför av vänsterpressen riksbekant som välkommet belägg för adelns degeneration, särskilt som H i kvicka repliker brukade gissla liberalism o demokrati. Härigenom blev han känd som »kattgreven» (se vidare A Klinckowströms bok Högvälborne herr grefve Kuno Kater von Katerfelds äfventyr, ill med teckningar av K Stangenberg, 1920). En äldre bror till William H blev i äktenskap med en fosterdtr till industrigrundaren Jean Bolinder far till kabinettskammarherren major John Gustaf Patrik H (1879—1960), som var en av förgrundsfigurerna inom den sv galoppsporten, o till chefen för Ridskolan på Strömsholm överstelöjtnant Gustaf Henning Adolf H (1880—1935). Kusin till dem är kommendören Gustaf H (f 1888). Gustaf Wathier H:s yngste bror Hugo David H (1789—1863) ärvde de av fadern köpta herrgårdarna Blomberg i Husaby (Skar) o Hjälmsäter i Medelplana (Skar). Genom äktenskap kom han i besittning av Hönsäter i Österplana, där han länge bodde. Hugo H:s dagbok har blivit stommen till hans sonson Hugo H:s (H 11) innehållsrika skildring av hela hans släktkrets, Min farfars journal 1809—1811 (1923). Sonen Bengt Hugo Archibald H (1821—92) var 1853—60 kammarherre hos drottning Desideria. Hugo H deltog i ståndsriksdagarna 1847—60 o 1865—66 o var riksdagsman i FK 1867—75. Han förvaltade 1853—63 det av fadern bildade godset Österäng i Forshem (Skar), som han gjorde till en mönstergård. Från 1863 ägde han Blomberg, där han framför allt ägnade sig åt mejerihantering o hästavel. Redan 1866 fick H Skaraborgs läns hushållningssällskaps stora guldmedalj, o 1867—92 var han sällskapets ordf. Hans bror Wathier Gilbert H (1837— 1914) ägde Hjälmsäter från 1866 o efter broderns död även Blomberg. Gilbert H var riksdagsman i FK 1879—87 o ordf i Skaraborgs läns hushållningssällskap 1893— 1914. I äktenskap med en dtr till den förmögne gbgsgrosshandlaren Wilhelm Röhss blev han far till ryttmästare Gilbert Hugo Vilhelm H (1867—1945). Gilbert H ägde efter fadern Blomberg o Hjälmsäter o var Skaraborgs läns hushållningssällskaps ordf 1914—30. Hans son ryttmästare Hugo H (f 1900) äger nu Blomberg. Bror till denne är advokat Adolf H (f 1914).

Bror till B Hugo A H o W Gilbert H var Malcolm Walter H (1825—1903). Malcolm H blev överste för Västgöta regemente 1872, generalmajor 1885, generallöjtnant 1892 o general 1898. Han var militär ledamot av Högsta domstolen 1893—98 o blev 1895 ordf i utrustningskommissionen, 1896 inspektör för trängen o 1900 ordf i kommittén för granskning av förslaget till ny härordning.

Hugo, Gilbert o Malcolm H:s äldste bror, Adolf Ludvig H (1820—96), var landshövding i Uppsala län 1862—93. Adolf H, som var dtrdtrson till Johan Eberhard Geijer (bd 17), blev i äktenskap med en dtr till Erik Gustaf Geijer far till författarinnan Anna Charlotta H-Geete (bd 16), statsrådet Hugo Erik Gustaf H (H 11) o Knut Archibald H (1855—1930). Knut H var landssekr i Uppsala län 1902—22 o tf landshövding där under Hj Hammarskjölds statsministertid 1914—17, i Kronobergs län 1917 o i Västmanlands län 1920—21 samt fick landshövdings titel 1921. Hugo H blev far till översten i Finlands armé Adolf Ludvig Knut H (1882—1919) o Knut H till den i USA verksamme professorn i pediatrik Bengt H (f 1892).

Adolfs, Hugos, Malcolms o Gilberts bror godsägare Vilhelm Gotthard H (1828—96) blev farfar till kommendör Percy H (f 1901), o deras bror professor Gustaf Axel Knut H (H 10) blev far till kommendören Hugo Vilhelm H (1859—1919), generalmajoren Carl Bastiat H (1865—1926), målarinnan Hedvig Eleonora H (1870—1949) o vattenrättsdomaren Hugo Alexander Henning H (1874—1952). Carl B H, som 1892 —1902 var artilleristabsofficer, gjorde en betydelsefull insats för artilleriets ombeväpning och utrustning med modern materiel.

I samband med indelningsverkets avveckling. Han blev 1909 överstelöjtnant vid Göta artilleriregemente, 1913 överste o chef där, 1922 generalmajor o chef för sjätte arméfördelningen o 1926 för första arméfördelningen. 1912—14 var han riksdagsman i FK, deltog livligt i frågor rörande försvaret o tillhörde försvarsutskottet vid urtima riksdagen 1914. Son till Hugo A H är häradshövding Carl H (f 1915).

B Ryttmästaren Axel H (1755—1817) kom genom ingifte i släkten von Essen af Zellie i besittning av Kronovalls slott o gods i Fågeltofta (Krist), som fortfarande äges av en av hans ättlingar på kvinnolinjen. Han blev far till överståthållaren Jacob Essen H (H 7). Dennes dtr Stephanie Augusta H (1852—1937), var g 1) m överstekammarherren greve Carl Baltzar Ernst von Plåten (d 1888), 2) m riksståthållaren i Elsass-Lothringen furst Carl Leo Julius von Wedel (d 1919). Jacob Essen H:s äldste bror, fänriken Axel Hugo Raoul H (1787—1875), kom genom arv i besittning av Ovesholms slott o gods i Träne (Krist), som fortfarande äges av en av hans ättlingar. Raoul H blev far till riksdagsmannen Raoul Gustaf H (H 12), vars son är hovjägmästaren Ebbe H (f 1895).

A H Raouls o H 7:s bror överstelöjtnanten Hugo Didrik H (1791—1876) var som ung kornett G Adlersparres kurir till Sthlm 1809 o har efterlämnat en berättelse om sin resa (tr i C A Adlersparre, 1809 års revolution o dess män, 2, 1849, s 32—46; kompletteringar tr av B Sjövall i HT 1907, s 36 ff, efter orig i Str hist handhar, vol 44, RA). Hugo H kom genom sitt äktenskap i besittning av fideikommisset Hedensberg i Tillberga (Vm). Detta ärvdes av hans son Gustaf Malkolm H (1826—1914). Han hopbragte där rika samlingar av konstskatter, fornsaker, böcker o autografer. 1879—1908 var han ordf i Västmanlands fornminnesförening, till vilken hans arvingar donerade hans samlingar av fornfynd. Söner till honom var Malcolm Alexander Hugo H (1855—1944) på Hedensberg, som var riksdagsman i AK 1902 o i FK 1907—19 o överste Gustaf David Gilbert John William H (H 13). Deras farbror överste Hugo Jakob H (1830—96) blev far till löjtnant Edvard H (f 1895) på Hjälmsäter. En annan farbror var John Raoul H (1834—1904). John H var 1885—86 chef för det sv fältartilleriets första skjutskola o blev överste för Göta artilleriregemente 1888, generalmajor 1897 o generalfälttygmästare 1898. Son till honom var Carl-Gustaf David H (1882—1968), som var överste för Norrlands artilleriregemente 1939—42 o blev överadjutant hos konungen 1950. Carl-Gustaf H var särskilt känd som ryttare o skidledare.

Författare

 



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: RR 1639, f 857, Biographica, Friherrebrev, vol 2, Hugo H:s brev till M G De la Gardie, Archibald o Hugo H:s brev till Axel Oxenstierna, kommittéarkiv 220 (fidei-kommissutredn:en 1914), vol 1, A Hammarskjölds registraturutdrag om eng:a o skotska högre officerare i sv armén under 1600-talet, P Sondén, Militära chefer i sv armén, H Rosmans förteckn över handskr:er å Barsebäck 1918, RA; Red: kolhs arkiv F I: 147, f 125, 242, 258, Likv 15 o suppl, p 36, KA; Rullol 1630: 25, 1631: 13—14, 1632: 16—17, mikrofilm av Whitelocke Papers, vol XVII, f 58 ff, Longleat, England, KrA.

A guide to the materials for Swedish historical research in Great Britain (1958), s 205; Alexander H (H8D 1924—25); J Ch Bratt, Malcolm Walter H (KrVAH 1903, s 245—51); dens, John Raoul H (ibid 1904, s 244—47); Garlander; S Carlsson, Gustaf IV Adolfs fall (1944); I Collijn, The Hamil-ton collection of English plays in the Royal Library, Sthlm (NTBB 1927); H L v Dar-del, Ur frih Wilh Leuhusens journal. Antecknar rör kriget med Ryssland 1788—90 (PHT 1924); De sv ätterna H, 1 (1936); G J Ehrensvärd, Dagboksanteckn:ar förda vid Gustaf III:s hof, 2 (1878); J v Engeström, Hist anteckn:ar o bref från åren 1771—1805 (1877); N Erdmann, Ur rococons lif (1901), s 161—64, 169; A v Fersens dagbok, 4 (1936), s 133, 153, 434; F A v Fersens hist skrifter, 4 (1869), s 68; C Forsstrand, En kungl teaterchef för hundra år sedan (Sv musikkalender 1914); dens, Den siste rikskanslern o hans döttrar (1927); Generalen grefve M W Hamilton (H8D 1900—01); Gilbert H (H8D 1922—23); Grefve Gustaf Malkolm H (Västmanlands fornminnesfören:s årsskr, 8, 1915, s 4 f); T Gullberg, Sv vingar. Pioniärskedet 1900—30 (1929), s 53, 60 f, 72; George H, A History of the House of H (1933), s 251, 295, 1012—16, 1083—95; [H Adolf H,] Sv ätterna H:s engelska härstamning (1934); dens, De sv ätterna H (1955); Hugo H, Min farfars journal 1809—11 (1923); dens, Hågkomster (2 uppl, 1928); dens, Dagböcker 1917—19 (1956); J A C Hellstenius, Försök till framställning af konung Gustaf den tredjes danska politik (1862), s 6, 10; M Hick-son, Ireland in the sevénteenth century or the Irish massacres of 1641—42, 2 (1884), s 244 f; R F Hochschilds memoarer, 2 (1909), s 50 f; R Kjellén, Skaraborgs läns k hushållningssällskap 1807—1907, 1 (1907), särsk s 217—22, 265—70, 333—37; A Klinckowström, Klinckan berättar, 2 (1935), s 28—43; C G Laurin, Minnen, 3—4 (1931 —32); Lindahl, 1 (1897); J Lodge, The peerage of Ireland, 2 (1754), s 217; Malmström, 6 (1901); O Mannerfelt, Anteckn:ar om K Elfsborgs regemente 1680—1815 (1887), s 178, 180, 182 f; [P Meijer-Gran-qvist,] Sv grevar o baroner, av Lazarus v Rotschild, 1 (1931), s 169—88; Minnenas bok (1916), s 246 ff; R Monro, Monro, his expedition with the worthy Scots regiment (1637), 2, s 128; Y Nielsen, Gustav IILs norske politik (NHT 2 R, 1, 1877), s 7 ff; G B Nilsson, 100 års landstingspolitik. Västmanlands läns landsting 1863—1963 (1966); W Odelberg, Viceamiral Carl Olof Cronstedt (1954), särsk s 292 f o 509; C T Odhner, Sveriges polit hist under konung Gustaf IILs regering, 1 (1885), s 99, 192, 309, 319, 322, 2 (1896), s 104; J Peringskiöld, Monumenta Ullerakerensia (1719), s 176; C E v P[laten], John H in memoriam (SvD 22 febr 1960); SKL; SMoK; P Sondén, Magnus Gabriel de la Gardie vid tronskiftet 1654 (HT 1908), s 10—14; B Steckzén, Sv o brittiskt (1959); [M A Stenström,] Sv flyg o dess män (1939), s 121 f; [W Swahn,] Gösta Patrik H död, av Wolodja (StT-Sthlms dagblad 25 juni 1932); Sv ätterna H. Porträtt o herresäten, 1—2 (1910—50); P Sörensson, Generalfälttygmäs-taren Hugo H (1915), s 113; The manu-scripts of the duke of H (Historical manu-scripts commission, llth report, appendix, part VI, 1887), s 84; H E Uddgren, Karolinen Hugo Johan H (1916), s 2, 53 f; Wathier Gilbert H (H8D 1907—08); F Wernstedt, Om främmande adels naturali-sation o introduktion på sv Riddarhuset under storhetstiden (PHT 1937), särsk s 135 f; V Vessberg, Bidr till hist:en om Sveriges krig med Danmark 1643—45 (1895), s 32, 66; J Vising, John Raoul H (VVSH 4: XI: 1, 1908); S Wästfelt, Södertelge (1870), s 65—69.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hamilton, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12476, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2019-02-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12476
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hamilton, släkt, urn:sbl:12476, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2019-02-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se