Meriter

1 Hammar, Hans Birger, f 5 sept 1814 i Landskrona, d 25 april 1862 i Mjällby (Blek). Föräldrar: stadsnotarien Hans Birger H o Johanna Maria Scharling. Skolstudier i Landskrona o Hälsingborg, inskr vid LU 31, ex philologicum där 15 juni 35, prästv 14 okt 37, huspredikant hos hovrättspres frih C V M Ehrenborgh på Vegeholm 37—41, ex philosophicum vid LU 1 juni 38, mag där 23 juni 38, pastorsadj i N Rörum (Malm) 15 maj 41, v pastor i Bosarp (Malm) 10 okt 43, pastoralex 21 dec 46, speciminerade för andra teol adjunkturen vid LU nov 47 (specimen bedömt av teol fak 14 jan 48), v pastor i N Rörum 1 maj 48, kh i Mjällby 28 mars 51.

G 1) 26 juni 41 i Hälsingborg m sin kusin Sofia Amalia Hammar, f 11 febr 17 i Allerum (Malm), d 1 febr 47 (enl db för N Rörum), dtr till lantbrukaren Johannes H o Anna Maria Magdalena Thulin; 2) 6 juni 49 i Önnestad (Krist) m första hustruns syster Hedvig Laurentia (Laura) Helena H, f 23 mars 27 i Hälsingborg, d 20 juni 04 i Munka-Ljungby (Krist).

Biografi

Den bästa samtida karakteristiken av H, vid mitten av 1800-talet en av de mest bemärkta prästerna i Lunds stift, har gjorts av biskop G Billing i hans Levnadsminnen (s 47 ff). H var, säger han, »en mycket begåvad man, huvudet högre än människor i allmänhet. Såsom predikant framstod han bland landets främste, var kanske den allra främste. Jag minns honom väl som sådan. Han var verkligen hänförande . . . Utan koncept talade han fullkomligt flytande, utan hopp, utan ringaste knagglighet. Innehållet var fulltonigt evangeliskt, rösten mycket vacker ... I debatter var H lika överlägsen som på predikstolen .. . Han var en dialektiker av hög rang» . .. och »den självskrivne överbefälhavaren på den liberalt vänstra sidan». Denna karakteristik har på alla punkter bekräftats av andra samtida och en senare forskning; en kompetent bedömare (Newman 1925, s 334) kallar sålunda hans bevarade predikoutkast »små mästerstycken av genomskinligt klar tankeutveckling».

Om H:s religiösa bakgrund vet man, att han i ungdomen tagit djupa intryck av H Schartaus skrifter utan att bli någon slavisk »schartauan», och av första hustrun, som hade herrnhutiskt påbrå (hon var dotterdotter till den kände herrnhutaren, kyrkoherden i Allerum G Thulin). Avgörande för H:s utveckling blev emellertid en segsliten akademisk befordringstvist. 1847 sökte nämligen H en vid Lunds universitet ledig teologisk adjunktur, fick för sitt specimen högsta betyget och placerades i första rummet på teologiska fakultetens förslag men förbigicks vid utnämningen (1849) av en annan sökande, docenten vid Uppsala universitet, sedermera ärkebiskopen A N Sundberg, vilket enligt Billing ansågs »såsom en orättvisa». Under befordringsstriden knöt H fasta förbindelser med de liberala reformplanernas företrädare i stiftet, framför allt kyrkoherden i Vinslöv C A Bergman, och samtidigt började han framträda som den skånska lågkyrklighetens ledare (Öländer, s 65 f). Ett par år efter stridens slut började H (1851) utge sin månadsskrift Evangelisk kyrkovän, som han till stor del skrev själv, tills den nedlades 1857. Den blev ett slagkraftigt vapen för de liberalt kyrkliga reformplanerna. Den lundensiska högkyrkligheten fick något senare (1855) ett motsvarande organ i Sv kyrkotidning. I dessa båda organ fördes under årens lopp en, särskilt kyrkopolitisk, debatt på mycket hög nivå. H framträdde som en svuren fiende till kyrklig intolerans och tvångslagstiftning, särskilt till det s k konventikelplakatet av 1726, vilkets upphävande (1858) han fick uppleva, och till den bedrövliga sk sakramentallagen (1855), som kriminaliserade dop och nattvard utan prästerlig medverkan. Det s k sockenbandet, tvånget att för kyrkliga förrättningar anlita prästen i den församling, där man bodde, blev vad dop och nattvard beträffar, upphävt 1859.

Men H och hans meningsfränder gjorde också stora positiva insatser för friare arbetsformer och lekmannaverksamhet. Den nyevangeliska väckelsens stora uppbyggelsemöten på Vanneberga backar i Vinslövs socken, de s k Vannebergamötena, vid vilka H merendels uppträdde som talare, spelade härvid en stor roll och inte minst det i Vanneberga 3 jan 1855 grundade Kristianstads traktatsällskap, i vilket H var ordförande från jan 1857 (inte från början, som ibland uppges) till sin bortgång. Sällskapet hade som ändamål att inom Skåne och Blekinge »befrämja levande kristendom genom att sprida Guds ord», och det utbildade och utsände därför också »kolportörer».

H:s anslutning till den i London 1846 bildade Evangeliska alliansen till protestantismens värn, som snart fick »alliansföreningar» i Sverige, en centralförening i Sthlm och redan 1852 en lokalförening i Hälsingborg, på initiativ av bl a H, är dokumenterad på många sätt (se vidare Newman). Av de många möten och sammanslutningar, som H var engagerad deltagare i, skall här endast nämnas de tre skandinaviska (nordiska) kyrkomötena, det första i Khvn 1857, det andra i Lund 1859 och det tredje i Kristiania 1861.

Sina kyrkopolitiska ideal hämtade H och många av de övriga reformvännerna från den skotska presbyterianismen, sådan den fått ett uttryck i den skotska frikyrkan (grundad 1843). Redan i de tre första numren av Evangelisk kyrkovän skrev H en redogörelse för denna kyrka och framhöll bl a, att dess överlägsenhet inte berodde på dess lära och kult utan på författningen. 1852 trädde han i direkt förbindelse med en av de främsta ledarna för den skotska frikyrkan, James Lumsden, och brevväxlingen mellan dem fortsatte till H:s bortgång. I samband med det s k prästsällskapets möte i Sthlm i juni 1853 och »kyrkokonferensen» i Hälsingborg i juli besökte Lumsden H i Mjällby prästgård s å, möjligen också under senare resor till Sverige. Varken H eller hans skotske vän var ifråga om sv kyrkan några principiella frikyrkovänner utan hävdade, att bandet med staten kunde bestå, så länge man, trots rådande reaktionär konsistorialism och episkopalism, genom reformer kunde förbättra kyrkans villkor i evangelisk anda.

Det bör till slut framhållas, att H aldrig för sina energiska insatser för religions- och församlingsfrihet eftersatte sina plikter mot den egna församlingen. Yngste sonen, Hans Birger H, har i en finstämd skildring av prästhemmet i Mjällby framhållit H:s outtröttlighet med predikningar och bibelförklaringar, hans nit i enskild själavård, hans fängslande konfirmationsundervisning, hans nitälskan för nykterhet och hans varma omtanke om fattiga och nödställda, vilket tog sig vackra uttryck särskilt under koleraåren på 1850-talet. Han hade även goda praktiska anlag. Avkastningen av den vid tillträdet alldeles vanhävdade prästjorden mångdubblades under hans tid. Man tycker sig hos H skönja en mer eller mindre medveten strävan att med egen gärning också visa, att hans tro på det historiskt givna samfundet inte var fåfäng. Under de sista åren led H av kraftnedsättning, och när en hjärnfeber tillstötte, bortrycktes han efter några dagars sjukdom, endast 47 år gammal.

Författare

Bror Olsson

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Paulinae de matrimonio doctrinae expositio . . . [Akad avh.] Lundæ 1847. 65 s. — Övr avh se Marklin 2: 2, 1874, s 19, 34.

Utgivit: Evangelisk kyrkovän. Årg 1—6, 1851—57. Sölvesborg. 4:o. — Förhandlingar vid det andra skandinaviska (nordiska) kyrkomötet i Lund den 31 augusti samt 1 och 2 september 1859. Christianstad 1860. 188 s.

Översatt: A Vinet, Socialismen betraktad i sin princip, Sthlm & Ups 1853, VIII, 75 s (anon).

Källor och litteratur

ED:s konseljakter 28 mars 1851, nr 3, RA.

Bibl för kristliga lefnadsteckn:ar, ed L S[andell] (1893); Gottfrid Billings levnadsminnen. Till o med Västerås-tiden, ed H Pleijel (1955); B Hammar d y, H:ska hemmet i Mjällby (Minnen från gamla sv prästhem, 4, 1927); E Newman, Nordskånska väckelserörelser under 1800-talet, 1 (1925); dens, Sv högkyrklighet, lågkyrklighet o frikyrklighet (1932); dens, Evangeliska alliansen (1937); dens, Gemenskaps- o frihetssträvanden i sv fromhetsliv 1809—1855 (1939); dens, Väckelserörelser o kyrkoreformatoriska strävanden under 1800-talet (Lunds stift i ord o bild, [1,] 1947); N Rodén, Skotska frikyrkans inflytande på sv fromhetsliv vid mitten av 1800-talet, 1—2 (KA 1956 o 1958); [G W Skarstedt,] Kh, mag H B H:s lefnad o verksamhet (1863); S Öländer, Anton Niklas Sundberg före ärkebiskopstiden (1951).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hans Birger Hammar, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12512, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bror Olsson), hämtad 2024-09-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12512
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hans Birger Hammar, urn:sbl:12512, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bror Olsson), hämtad 2024-09-20.