Einar Hammarsten

Född:1889-01-04 – Norrköpings Sankt Olai församling, Östergötlands län
Död:1968-02-16 – Solna församling, Stockholms län

Biokemist


Band 18 (1969-1971), sida 212.

Meriter

3 Hammarsten, Einar, son till H 2, f 4 jan 1889 i Norrköping, d 16 febr 1968 i Solna. Mogenhetsex vid Sthlms h latinlärov på Norrmalm 13 maj 07, MK vid Karol inst 29 maj 12, tf prof i kemi o farmaci där 19 maj 17—1 jan 19, ML där 22 sept 17, leg läk 24 sept 17, tf laborator i kemi o farmaci vid Karol inst 1 jan 19, laborator i nämnda ämnen 16 maj 19—26 april 28, disp 15 mars 24, MD 30 maj 24, prof i kemi o farmaci 27 april 28—57, allt vid Karol inst, led av Statens med forskn:råd 45—52. — Alvarengapriset 20, LVA 37, fil hedersdr vid UU 31 maj 45.

G 1) 4 aug 18 (—28) i Sthlm (Sofia) m doc Greta H (H 4); 2) 26 okt 28 i Sthlm (Gustav Vasa) m Anna-Lisa Lilliehöök, f 30 aug 97 i Askersund, d 7 juni 50 i Sthlm (S:t Göran), dtr till majoren David Samuel L o Jenny Elna Sofia Norrbin; 3) 10 juni 51 (—59) i Sthlm (S:t Göran) m leg läk Ingrid Margareta Hochberg, f 6 april 21 i Sundbyberg, dtr till bleckslagaren Salomon H o Anna Matilda Fagerblom.

Biografi

Vid sin utnämning 1919 till innehavare av laboraturen liksom senare av professuren i kemi och farmaci vid Karolinska institutet i Sthlm tillhörde H och kollegerna Göran Liljestrand och Robin Fåhraeus en grupp läkare som väsentligt bidragit till att de medicinska högskolornas aktivitet i Sverige inriktats på forskning. Själv meriterade han sig på sitt område hos S P L Sörensen vid Carlsberglaboratoriet i Khvn ett år, 1916, och senare hos mikroanalytikern, Nobelpristagaren Fritz Pregl i Graz. Den medicinska kemin undergick vid den tiden i kulturländerna en expansiv utveckling med utformandet av nutritionsläran och upptäckten av de essentiella vitaminerna och enstaka hormoner. I Sverige har de medicinska fakulteterna endast enstaka namn som Olof H (H 1), Ivar Bang och Torsten Thunberg att uppvisa internationellt. Det gällde att höja den allmänna vetenskapliga standarden, och H ställde i detta syfte stora krav på sig själv och på institutionens amanuenser. En lycklig omständighet var att Rockefellerstiftelsen för att främja den allmänna hälsovården vid denna tid började understödja de medicinska högskolorna i Europa, främst i England och Skandinavien. Dess upprepade anslag till institutionschefer och docenter, vartill i regel kom ännu större från Wallenbergsstiftelsen, gav en möjlighet till vetenskapligt arbete, som tidigare inte förelegat.

H:s egen forskning kretsade så gott som uteslutande kring cellkärnans kemi, varför nukleinsyrorna från 1920 stod i förgrunden. Han var den förste som visade, att jäst-nukleinsyrans tetranukleotid, vår RNA, förekommer i animala organ, nämligen i pankreas (bukspottkörteln). Tidigare hade endast guanylsyran påvisats i samma organ, likaså av sv forskare. Dissertationsarbetet från 1924 gällde renframställning av thymonukleinsyran, våra dagars DNA, dess jonisation och osmotiska tryck, ett klassiskt arbete inom detta område. De s k nukleoproteiderna visades vara salter mellan nukleinsyran och basisk äggvita. Genom dubbel omsättning med koksalt erhölls proteinfri nukleinsyra. DNA befriades vidare från RNA genom den senares känslighet för alkali, som spjälkar den i lättlösliga nukleotider.

I fortsättningen togs histologisk teknik till hjälp att studera nukleinsyrorna i kromosomerna och cytoplasman. För ändamålet utvecklade Torbjörn Caspersson vid den kemiska institutionen i början på 1930-talet ultraviolettmikroskopin, som möjliggjorde direkt analys av cellen i nativt tillstånd utan fixering och färgning. H:s institution stod vid den tiden i centrum för cellforskarnas intresse, intimt samarbetande med inhemska och utländska representanter för ämnet. En av dem var John Runnström vid Sthlms högskola.

När isotoptekniken introducerades under senare hälften av 1940-talet, togs den upp för studiet av den intermediära protein- och nukleinsyraomsättningen respektive bildningen från prekursorer, en aktivitet, i vilken ett antal utländska och inhemska forskare deltog. Bland de senare kan nämnas Peter Reichard, Ulf Lagerkvist, Stig Åqvist, Bo Norberg, Berndt Malmgren, Bo Thorell, Gösta Ehrensvärd och Göran Hedén.

Som ett led i den forskningsverksamhet, som H med stöd av Rockefellerstiftelsen igångsatt, lyckades det Hugo Theorell 1932 att kristallisera myoglobin och utreda dess egenskaper, samt att hos Otto Warburg i Berlin utföra de undersökningar över det gula andningsfermentet, som 1955 belönades med Nobelpris. Som en direkt fortsättning på en studievistelse vid Rockefeller Institute, New York, kom Erik Jorpes uppklarande av heparinets kemi 1935 vid H:s institution och påvisandet tillsammans med Hjalmar Holmgren och Olof Wilander 1937 att heparinet bildas i mastcellerna. I samarbete med Gunnar Ågren framställde H ett sekretinpreparat, som användes av Hilding Berglund och Henrik Lagerlöf för utarbetande av en test på pankreas funktionskapacitet.

Med sitt levande intresse för forskningsverksamheten kom H att göra stora bestående insatser. Med stöd av Liljestrand och Hilding Bergstrand var han den främste tillskyndaren vid inrättandet av en professur i biokemi 1937 för Hugo Theorell och en i medicinsk cellforskning 1944 för Torbjörn Gaspersson. Tillhörande forskningsinstitut kom till stånd vid Nobelstiftelsen 1948. En professur i medicinsk fysik för Arne Engström tillkom ytterligare några år senare. Som medlem av de Medicinska högskolornas organisationskommitté (MHO), vilken 1946 inkom med Förslag till organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning I, gjorde han sin kanske största insats. Förslaget, som i stort antogs av myndigheterna, innebar att antalet professurer i de teoretiska disciplinerna skulle fördubblas, annan institutionspersonal likaså kraftigt utökas och storleken av materielanslagen flerdubblas. Under H:s tid nybyggdes också 1950—51 den kemiska institutionen vid Karolinska institutet på Norrbackaområdet och fick en värdig och ändamålsenlig utformning.

Styrkan i sin personlighet visade H, när forskningsprojekt skulle genomföras eller nya möjligheter framskaffas. Merendels gällde det att bereda arbetsmöjlighet för respektive yngre forskare. Vid sin släkt och sina närmaste medarbetare var han fäst med starka personliga band. Ett omdöme om mycket utanför hans intressesfär sammanfattade han som följer: »Att en häst vid en travtävling springer snabbare än de andra, det vet jag. Vilken intresserar mig inte.»

Författare

Erik Jorpes



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se SLH, 4: 2, Sthlm 1932, s 278. Dessutom: A conjugated nucleic acid of pancreas (The journal of biological chemistry, vol 43, Baltimore 1920, s 243— 263). — Versuche zur Reinigung von Sekre-tin. 4—5 (Biochemische Zeitschrift, Bd 264, Berlin 1933, s 272—274, tills med E Jorpes o G Ågren; s 275—284, tills med G Ågren, H Hammarsten o O Wilander). — Inter-actions of proteins and nucleic acid (Trans-actions of the Faraday society, vol 31, 1935, London & Edinburgh (tr Aberdeen), s 367— 389, 1 pl-bl; tills med T Gaspersson o H Hammarsten). — Aufteilung des blutbilden-den Prinzips aus Leber (Die Naturwissen-schaften, Jahrg 24, 1936, Berlin, 4:o, s 142 f; tills med B Eisler o H Theorell). — Biokemiska snapshots. Sthlm 1937. 248 s. (Medicinskt folkbibliotek, [29].) — Uber die Ein-heitlichkeit eines kristallisierten Pepsins (En-zymologia, vol 4, Den Haag 1937, s 49 f; tills med G Ågren). — The behaviour of chrystallized secretin when digested with pro-teolytic enzymes (The journal of physiology, vol 90, 1937, London, s 330—334; tills med G Ågren). — The correlation between secretin dose and pancreatic effect in man (Acta medica Scandinävica, vol 92, Sthlm

1937, s 256—266; tills med G Ågren o H Lagerlöf). — Molecular shape and size of thymonucleic acid (Nature, a weekly journal of science, vol 141, 1938, London & New York, 4:o, s 122; tills med T Caspersson o R Signer). — The disappearance of amino-nitrogen from cell-free liver extracts 1—2 (Comptes rendus des travaux du Labora-toire Carlsberg, Serie chimique, vol 22, Khvn

1938, s 25—35, tills med G Ågren; The journal of biological chemistry, vol 127, 1939, s 541—550, tills med G Ågren o K G Rosdahl). — The secretin of Bayliss and Star-ling (Journal of the Mount Sinai hospital, vol 6, New York, N.Y. (tr Baltimore, Md.) 1939—40, s 59—67). — The function of thymonucleic acid in living cells (ibid, s 115—125 [1939]). — Rate of renewal of ribo- and desoxyribo nucleic acids (Acta physiologica Scandinävica, vol 11, Sthlm 1946, s 335—343; tills med G Hevesy). — On the extraction of nucleotides from cells (Acta medica Scandinävica, Suppl 196, 1947, s 634—645). — Experiments with N15 on purines from nuclei and cytoplasm of normal and regenerating liver (Cold Spring Harbor symposia on quantitative biology, vol 13, Cold Spring Harbor, L. L, New York, 1948, 4:o, s 22—25; tills med A Bergstrand m fl). — Tracer studies of nitrogen assimilation in yeast (The journal of general physiology, vol 32, New York (tr Baltimore) 19[48—]49, s 271—277; tills med R Abrams m fl). — Glycine as a precursor of purines in yeast (The journal of biological chemistry, vol 173, 1948, s 429 f; tills med R Abrams o D She-min). — Orotic acid, a precursor of pyri-midines in the rat (ibid 177, 1949, s 495; tills med S Bergström m fl). — Partition chromatographic separation of adenine and guanine (ibid 178, 1949, s 395—398; tills med P Edman m fl). — Orotic acid as a precursor of pyrimidines in the rat (ibid 179, 1949, s 169—173; tills med H Arvidson m fl). — Pyrimidine nucleosides as precur-sors of pyrimidines in polynucleotides (ibid 183, 1950, s 105—109; tills med P Reichard o E Saluste). — Studies on the hemoglobin formation during regenerative erythropoiesis (Experimental cell research, vol 5, 1953, New York (tr Upps), s 404—415; tills med B Thorell m fl). — Användning av märkning för spårande av ämnesomsättningens vägar (Statens naturvetenskapliga forskningsråds årsbok [årg 7, 1952/53], Sthlm 1954, s 62— 66). — Gorrelazione tra la sintesi delle pro-teine e quella dei polinucleotidi in Esche-richia coli (Rendiconti Istituto superiore di sanitå, vol 17, Roma 1954, s 1284—1303; tills med R Cavanna m fl; även eng uppl s å, s 168—186, med tit: Interrelation of protein and polynucleotide syntheses in Escherichia coli). — Separation of acid poly-electrolytes and proteins in cellulär extracts, 1 (Journal of biochemical and microbiologi-cal technology and engineering, vol 1, 1959, New York & London, s 273—288; tills med H Palmstierna o E Meyer). — Studies on the chemical and immunological structure of Bordetella pertussis (Acta pathologica et microbiologica Scandinavica, vol 50, Khvn 1960, s 208—224; tills med H Billaudelle m fl). — Separation of polynucleotides and proteins from cell extracts at low tempera-tures by counter flow electrophoresis (Ar-chives of biochemistry and biophysics, Suppl 1, New York & London 1962, s 139—146; tills med R Eliasson o T Lindahl). — The stability of deoxyribonucleic acid in glycol solution (Biochimica et biophysica acta / Specialized section on nucleic acids and re-lated subjects, vol 68, 1963, Amsterdam (tr Groningen); tills med R Eliasson m fl). — Artiklar i Acta chemica Scandinavica, 1949— 51, 1956—57, 1959—61, Khvn.

Redigerat: Vår tids medicin. Sthlm. 1, 3— 5, 12, 19—20, 22—23, 27—36, 39—41, 44, 47—49, 54. 1944—48. 30 a. 1950. 18, 51, [61], 1954. (Tills med G Holmgren, H Bergstrand o A Lichtenstein.) 3: 2.—[3.] uppl 1947, 1955. 41: 2. uppl 1952. Många senare tryckn.

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 27 april 1928, nr 40, RA.

Inbjudn:ar till drsprom . . . [Uppsala] 31 maj 1945 (1945); E Jorpes o O Ramgren, Kemiska institutionen vid K Karol med-kir inst i Sthlm intill 1953 (1954); Karol med-kir inst:s hist 1910—1960, 2 (1960); SLH 4: 2 (1932); nekr:er i dagspressen.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Einar Hammarsten, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12553, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Jorpes), hämtad 2019-02-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12553
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Einar Hammarsten, urn:sbl:12553, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Jorpes), hämtad 2019-02-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se