Meriter

1 Nils Eringislason, d 22 aug 1440 på Follnäs i Sorunda (Sth). Föräldrar: lagmannen Eringisl Nilsson (Hammerstaätten) o Margareta Bengtsdtr (Bielke). Uppträder tidigast 96 o var redan då riddare, blev lagman i Södermanland mellan 06 o 09, riksråd senast 13, hövitsman på Faxaholm (vid nuv Söderhamn) senast 19, på Ringstadaholm (vid Norrköping) aug eller sept 34 — mellan 5 maj 36 o 17 okt 38, hövitsman i Östergötland jan 35.

G 1) m Märta Magnusdtr, d senast 23, trol dtr till riddaren Magnus Håkansson (Magnus Marinassons ätt) o Margareta Lidinvardsdtr (Vinstorpaättens vapen); 2) 19 aug 1426 trol på Faxaholm m Katarina Knutsdtr, som gifte om sig senast 15 april 45 m Ragvald Gustavsson (Tre rosor av Horshaga) o dog mellan 21 jan 49 o 23 okt 52, dtr till riddaren Knut Bosson (Grip) o Ermegard Johansdtr (Bülow).

Biografi

N E var närvarande på mötena i Nyköping 1396 o Kalmar 1397 men tillhörde då ännu ej riksrådet. Som lagman i Södermanland fortsatte han 1409 drottning Margaretas räfst där tillsammans med konungsdomhavanden Sten Bosson (Natt och Dag). Senare efterträdde han upplandslagmannen Ture Bengtsson (Bielke) som hövitsman på Faxaholm. 1419 och 1423 deltog han i internordiska möten i Khvn enligt de då tillkomna traktaterna med Polen-Litauen resp hanseaterna.

I striden mellan kungen o Uppsala domkapitel om ärkebiskopsvalet 1432 var N E ett av de tre riksråd som stödde domkapitlet vid vittnesförhör om de sv biskopsvalens frihet. Då Engelbrekts uppror bröt ut sommaren 1434, befann han sig i Vordingborg på Själland, där han deltog i konungens fredsförhandlingar med hanseaterna. Efter hemkomsten därifrån var han bland de stormän som på ett möte i Vadstena 16 aug uppsade Erik tro och lydnad. Kort därpå blev han hövitsman på det av Engelbrekt erövrade slottet Ringstadaholm, och då Engelbrekts underhövitsmän i de olika landskapen utsågs på arbogamötet i jan 1435, fick han Östergötland på sin lott. N E:s engagemang i upprorsrörelsen kan måhända sammanställas med att en av hans döttrar var gift med Erik Puke, Engelbrekts närmaste medarbetare. Detta hindrade emellertid inte, att han var en av de sv representanterna vid underhandlingarna med konungen i Halmstad några månader senare. Att hans förhållande till denne trots allt var bättre än de flesta upprorsmännens, framgår av att han vid förlikningen i Sthlm på hösten s å av Erik föreslogs till drots i stället för Karl Knutsson (Bonde) och ett par andra, som förordats av svenskarna. Då konungen återvände till Danmark, synes N E ha blivit ledamot av den av den nyutnämnde drotsen Kristiern Nilsson och marsken Karl Knutsson ledda femhövdade regeringskommission, åt vilken den sv centralförvaltningen torde ha anförtrotts. Efter mordet på Engelbrekt våren 1436 var det till hans slott Ringstadaholm som mördaren, Magnus Bengtsson (Natt och Dag), och hans fader flydde undan den rasande allmogen, som brände träbyggnaderna där men ej lyckades erövra slottstornet. Senare deltog han i kalmarmötena 1436 o 1438. Sedan Karl Knutsson blivit riksföreståndare hösten 1438, fick N E som förläning Åsunda hd i Uppland, ett av de områden som Karls motståndare Kristiern Nilsson måst lämna ifrån sig.

N E är den förste av släktens medlemmar som kan beläggas (SMR) ha bott på Hammersta i Ösmo (Sth), möjligen ett mödernearv. I samband med de ovannämnda underhandlingarna i Vordingborg 1434 utverkade han av bl a ärkebiskoparna i Lund och Nidaros ett avlatsbrev för Ösmo sockenkyrka.

Författare

Hans Gillingstam

Arkivuppgifter

N E:s vapenexlibris i en handskrift av Magnus Erikssons landslag (Skoklostersaml I kv vol 144, RA) är det äldsta kända sv bokägaremärket. I denna handskrift finns det s k Hammerstakalendariet med anteckningar om H:s medlemmars dödsdata ända sedan 1377 (tr Scriptores rerum danicarum, 5, 1783, s 495 ff, o SRS I: 1, s 233 ff, i båda fallen efter olika avskr:er; jfr B Hildebrand i PHT 1931, s 98, not 1). Enstaka brev ur N E:s arkiv i LSB o RA (jfr bd 17, s 303).

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Perg-brev 15 april 144-5 o 23 okt 1452, pprs-brev 21 jan 1449, RA; perg-brev 20 aug 1426, LSB.

N Beckman, Studier i outgivna fornsv handskrifter (1917), s 137—46; G Bendix, H (PHT 1956) o där anf källor; G Carlsson, Det Engelbrektska upprorets begynnelseskede (HT 1934), s 246; dens, Senare medeltiden, 1 (Sveriges hist till våra dagar, 3:1, 1941); Chronicon genealogicum (1718), s 8; H Gillingstam, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medelt (1952—53); dens, Magnus Marinasons ätt (ÄSF 1:2, 1965), s 174; G Hallström, Medeltida försvarsverk i Norrland (Norrlands försvar 1930), s 90; K Kumlien, Karl Knutssons politiska verksamhet 1434—48 (1933); E Lönnroth, Sverige o Kalmarunionen (1934), s 100, 111, 149; H Rosman, Bjärka-Säby o dess ägare, 1 (1923), s 145, 297 f, 303; C G U Scheffer, Det äldsta sv bokägaremärket (NTBB 1946); SD 1—3 (1875—1902); SMR; ST 2—3 (1883—95); Sv medelt :s rimkr:or, 2 (1866); N Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—35 (KÅ 1932), s 41.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils Eringislason (Hammerstaätten), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12569, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12569
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils Eringislason (Hammerstaätten), urn:sbl:12569, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-19.