Nils R Hedberg

Född:1871-10-12 – Klara församling, Stockholms län
Död:1937-12-06 – Österåkers församling (AB-län), Stockholms län (i Österskär)

Industriidkare


Band 18 (1969-1971), sida 404.

Meriter

3 Hedberg, Nils Ragnar, bror till H 2, f 12 okt 1871 i Sthlm (Klara), d 6 dec 1937 i Österskär, Österåkers sn (Sth). Mogenhetsex vid h reallärov i Sthlm 14 maj 90, elev vid KTH (bergsvetenskap) 90—94 (av-gångsex från underavd för gruvvetenskap), extra geolog vid Sveriges geologiska under-sökn 93, eo tjänsteman i kommerskoll 6 nov 94—95, kemist o gruvmätare vid Grängesbergs gemensamma förvaltn 96—98, utförde malmundersökn:ar i Siarn 98, studieresa till Kina, Japan, Kanada o USA 98—99, gruving o direktörsassistent i Grängesbergs gemensamma förvalta 99—14, dessutom statens gruving i s bergmästaredistr 19 aug 02—14, sakk i gruvlagstiftn:frågor 08—09, led av Kopparbergs läns landsting 10—13, verkst dir för Grängesbergs gemensamma förvalta 1 jan 15—36, även för V Ormbergs gruvab, Björnbergs gruvab, Gruvab Lomberget, ab Expressdynamit o ab Nora tändrörsfabrik, led av styr för Vesterdalelfvens kraftab, Bergslagernas gemensamma kraftförvaltn o Krångede ab 16—31, sakk i arbetslagstiftn:-frågan 19—21, led av styr för Sv vattenkraftfören 29—36, ordf i kommunalfullm i Grangärde 33—36.

G 1 maj 01 i Norberg (Vm) m Signe Nordlund, f 5 aug 77 där, d 4 jan 59 i Sthlm (Osc), dtr till gruvkamreraren Karl Svante N o Hanna Sofia Sandberg.

Biografi

Nils H ägnade 40 år av sitt liv åt Grängesbergs gruvsamhälle, varav 22 år som chef för gruvförvaltningen. Redan under utbildningstiden vistades han där som extra geolog vid Sveriges geologiska undersökning och återkom som utexaminerad bergsingenjör för att stanna till pensionsåldern. Ett enda avbrott inträffade, då han för danska ostindiska kompaniets räkning utförde provbrytning i en koppargruva i Siam. Hemkommen utsågs han till gruvingenjör och assistent åt gruvdisponenten A Salwén vid Grängesbergs gemensamma gruvförvaltning.

Ett 20-tal sv järnverk ägde andelar i de många gruvfälten under olika bolagsbildningar, främst Domnarfvets järnverk, tillhörigt Stora Kopparbergs bergslags ab. Exploateringen på 1890-talet i stor skala av det s k Exportfältet (ny förädlingsprocess, järnvägstransport och utskeppning från Oxelösunds hamn till huvudsakligen Ruhrområdet i Tyskland) gav emellertid Trafikab Grängesberg—Oxelösund (TGO), som därmed innehade 4/5 av gruvdriften, ett avgörande inflytande på förvaltningen.

Salwén hade som gruvdisponent stor självständighet. I det intima samarbetet med den koleriske Salwén representerade H den formella sakligheten och försiktigheten. Då H blev allt oumbärligare för Salwén inom administrationen, överläts den tekniska driften åt nya ingenjörer. Efter internationellt mönster infördes bl a underjordisk brytning med sinnrika transportanordningar och ett 40 m högt uppfordringstorn, Mullers lave, som länge dominerade samhällsbilden. Vidare tryggades den elektriska kraftförsörjningen.

Salwéns och H:s intressen sträckte sig över hela samhället, där Salwén styrde patriarkaliskt och H deltog i en mängd nämnder och kommittéer, ofta som ordförande. De sörjde också för en rad allmänna inrättningar: sjukstuga, sanatorium, varmbadhus, skolkök, kindergarten, slöjdskola m m. Även bostadsfrågan för arbetarna ordnades med 196 nya bostadshus. Den bekante arbetarledaren Bernhard Eriksson ivrade dock för ett egnahemsområde, vilket sedermera kom till stånd i samarbete mellan honom och H efter Salwéns avgång.

När H 1915 övertog chefskapet, gällde det främst att trots krigstid fullgöra leveranskontrakten. I motsats till gruvorna i Lappland hade Grängesberg ingen svårighet att få arbetskraft. 100 arbetare nyanställdes, samtidigt som den skicklige gruvingenjören B Andersson utsågs till teknisk driftschef. Sedan byggdes bl a ytterligare ett uppfordringstorn, Carl Johans lave, och kapaciteten fördubblades på 20-talet (2 milj ton per år). H:s verksamhet försvårades dock av det »sträva» förhållandet mellan honom och TGO:s direktör, kommerserådet G Dill-ner. Dennes ambitioner att centralisera ledningen till sthlmskontoret bemöttes av H med stor diplomati. Sedan TGO blivit ensam ägare av Exportfältet och därjämte Dillner avgått 1930, kunde H i bästa samarbete med centralledningen igångsätta den storartade omdaning av gruvdriften, som var nödvändig, bl a på grund av rasrisken. Anläggningarna måste flyttas till fastare mark, där en gigantisk malmuppfordringslave byggdes i järn och betong jämte anrikningsverk, verkstäder m m av samma hållfasta material. När H 1936 lämnade sin post, stod Grängesbergs gruvindustri färdig att möta den kommande malmrushen.

Som chef var H välvillig och balanserad. Hans uppskattning inom vida kretsar bevisas av hans val till ordförande i kommunalfullmäktige vid Bernhard Erikssons avgång 1933. H tillhörde en intellektuell familjekrets, och hans egna kulturella intressen tog sig uttryck i omfattande forskningar i bygdens och gruvdriftens historia. Resultatet därav blev dels populära föredrag i bl a Grängesbergs ABF och Sancte Örjens gille, dels tryckta uppsatser i fackpressen, vilka vittnar om grundlighet och stilistisk talang. H inrättade även ett kulturhistoriskt museum i Grängesbergs stora samlingshus.

Författare

Rune Kjellander



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om grufdriften vid Utö järnmalmfält. Historisk öfversigt (JKA, N S, årg [50], 1895, Sthlm, s 109—149, 4 kartor; även sep, 41 s, 4 kartor). — [Berättelse] (ibid, 51, 1896, tr 1897, s 336—345). — The Grängesberg iron mines in 1898 de-scribed. Translation from the Swedish manu-script. Falun 1898. 23 s, 6 pl, 3 kartor. — Förhandlingar vid allmänna svenska grufmä-taremötet i Ludvika och Grangärde den 12 och 13 juli 1902 ... (TT, årg 32, 1902, Sthlm, 4:o, Afd för kemi och bergsvetenskap, s 94—106, 111—121, 2 pl, även sep, 1903, 24 s, 2 pl; tills med H Sundholm). — Förslag till instruktion för grufmätare, afgifvet till grufmätaremötet i Falun den 16 sept. 1905. Lindesberg 1905. 7 s. — Grängesberg. En gruffältsbeskrifning (JKA ... 62, 1907, s 67—125, 4 kartor; även sep, 59 s; [ny uppl] Sthlm 1909, 59 s, 4 kartor). — Äldre och nyare belysningssätt i svenska grufvor (Blad för bergshandteringens vänner inom Örebro län, bd 12, Örebro 1907—09, s 144—153). — Stora grufskott (ibid, s 301—303). — En underjordisk eldsvåda i Grängesberg (ibid, bd 12, 1910—12, s 403—410). — Den före- stående omorganisationen af bergsöfverstyrel-se och bergsstat (ibid, bd 14, 1913—15, s 205—227). — Västerbergslagens malmfyn-digheter (Bihang till JKA, årg 15, 1914, Sthlm, s 446—453). — Anders Erik Salwén. Nekrolog (ibid, 18, 1917, s 263—268; även sep, 6 s). — Gustaf Nauckhoff. Sthlm 1919. 6 s. [Undert: N. H-g.; tills med H Nauckhoff.] — Anteckningar om Nya Kopparbergs malmöreskassa [text] (anon; Blad för bergshand teringens vänner . . ., bd 16, 1919—21, s 149—154). — Inmutnings- eller koncessionsrätt? Inledningsföredrag (för Hindersmässan 1921) (ibid, s 391—399). — Ett celebert bergslagsbesök för hundra år sedan (ibid, s 521—571; även sep = Sancte Örjens gille. Kulturhistoriska skrifter, 2, Örebro 1921, 51 s). — Grangärdebygden och dess näringar under medeltiden och äldre vasatiden. Ett bidrag till våra bergslagers historia (JKA ... 75, 1920, tr 1921, s 341—358). — Hans Ingelsson, Grängesbergs förste bebyg-gare (Dalarnas hembygds-förbunds tidskrift, årg 8, 1928, Hedemora 1929, s 58—61). — Två märkesmän i Grängesbergs historia (MHoF, 6, 1935 [omsl], Sthlm, s 1—24). — Konster, spel och järnvägar i det gamla Grängesberg (ibid, 7, 1936, s 33—60, 1 karta; även sep, 27 s, 1 karta). — Diskussionsinlägg m m i Blad för bergshandte-ringens vänner o i JKA.

Källor och litteratur

Källor o litt: A Larsson, Grängesberg-Grangärde (1958); E Malm, N H (Dödsrunor utg av S:te Örjens Gille, 11, 1938); N Meinander, Gränges, en krönika om sv järnmalm (1968); C o E Sjögren, Sv industrien 1907 (1906); SMoK; SvTeknF. — Nekr:er i dagspressen.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils R Hedberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12693, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Kjellander), hämtad 2019-02-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12693
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils R Hedberg, urn:sbl:12693, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Kjellander), hämtad 2019-02-18.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se