Meriter

Hedenvind-Eriksson, Gustav Hedvin, f 17 maj 1880 i Alanäs (Jämtl), d 17 april 1967 i Sthlm (Bromma). Föräldrar: hemmansägaren Erik Håkan Gustafsson o Juliana Mikaelsdtr. Skogsarbetare, timmerhuggare, flottare, kraftverksbyggare o gruvarbetare, studier vid Birka folkhögskola i Ås 03—04, ägde o brukade Skäggetorp i Taxinge (Söd) 30—38. Förf. — Fil hedersdr i Uppsala 31 maj 56.

G 28 jan 28 (—51) i Sthlm (Matt) m Astrid Maria Pihl, f 4 okt 03 i Oskarshamn o förut g (till 26) m typografen John Olof Bach, dtr till stenarbetaren Bror Edvard P o Hulda Helena Maria Johansson.

Biografi

Genom ett missförstånd erhöll H i dopet förnamnen Gustav Hedvin i stället för Gustav Edvin, men då namnet Hedvin sedan blev föremål för löje ändrade H det själv till Hedenvind för att därefter som författare låta det ingå som en del i efternamnet. Hans tidigt visade litterära intresse väcktes av morfadern, som var en god sagoberättare och tidigt invigde honom i Frithiofs saga, Fänrik Ståls sägner, Rydbergs dikter och Fädernas gudasaga liksom i de isländska sagorna. H:s mor, som i motsats till hans far var religiös, hade i sin ungdom haft för-fattarplaner.

Fadern såg emellertid med oblida ögon på H:s litterära intressen och satte honom redan i tioårsåldern i hårt arbete dels på gården, dels på avverkningar i skogen. Bland skogsarbetarna, som lejts från olika landsändar, fanns åtskilliga vinddrivna existenser med hårda och fantastiska erfarenheter och drastisk berättarförmåga, som kom H att lyssna och minnas. Förhållandet till fadern var dock spänt, och i femtonårsåldern visade han handgripligt, att han var starkare än denne, och lämnade omedelbart därefter hemmet för alltid. Under många år blev han så kringflackande skogsarbetare — snart känd som Jämtlands starkaste karl — och senare bl a anläggningsarbetare, rallare, gruvarbetare, körkarl, sjöman, gravör och förtennare. Utom i Norrland och Bergslagen arbetade han huvudsakligen i Nordnorge, men hans oro och vetgirighet drev honom även för kortare tid till flera platser långt utanför Sveriges gränser, tom till Kongo och USA.

Den skolundervisning H fått var bristfällig; betydligt mer lärde han sig av två originella förkomna akademiker, under skoltiden av en poststationsföreståndare och under åren som skogsarbetare av en lärd landsvägsfilosof. Av betydelse blev också hans läsår 1903—04 vid sedermera Birka folkhögskola i Jämtland, där han bl a medarbetade i elevtidningen och blev uppskattad som historieberättare. En av lärarna, arkeologen Knut Kjellmark, tog honom till hjälp vid utgrävningarna av de s k vikingagravarna på Röstahammar, ett arbete som fascinerade honom och senare ledde till arkivstudier i Jämtlands historia och även satte spår i hans forntidsskildringar. På sin trots det hårda kroppsarbetet energiskt fortsatta bildningsväg kom han bl a att ansluta sig till katedersocialisternas optimistiska utvecklingstro liksom till kooperationens idéer, med vilka han fått kontakt under amerikavistelsen, och vilka han en tid praktiserade som stiftare av och föreståndare för en kooperativ förening för skogsarbetare i Orsatrakten. I Orsa tog han också bemärkt och stridbar del i arbetarnas fackliga organisering.

H har skildrat sitt växlingsrika liv och kommenterat sitt författarskap i många sammanhang. I bokform är hans viktigaste självbiografiska bidrag Med rallarkärra mot dikten (1944). Andra sådana är En bondes dagbok (1937), Med dikten mot befrielse (1955), Befrielse (1958), Gudaträtan och proletärdiktaren (1960) och På minnets älv (1961). Men även hans övriga böcker har nära anknytning till hans egna erfarenheter och funderingar. Debutromanen Ur en fallen skog, som påbörjats redan i ynglingaåren och utgavs på den radikale Axel Holmströms förlag 1910, bygger dels på hans indignerade upplevelser av hur trävaruindustrin med prästerligt stöd bröt in i hans hembygd och hänsynslöst utnyttjade de ont slitande skogsarbetarna, men dels också på hans iakttagelser av en dov opinion bland bönderna som kom honom att forma bokens hjälte "såsom prototyp för den grupp arbetare, som då höll på att vakna till socialt medvetande och därmed undergå en nödig individuell uppryckning" (Ansikten, s 54). I sina närmast följande böcker upptog H likartade miljöer och motiv, medan Vid Eli vågor (1914) skildrar livet vid ett kraftverksbygge — H hade själv varit anläggningsarbetare vid Älvkarleö från hösten 1911 till försommaren 1912 samt vintern 1912—13.

Första världskriget medförde en svår kris för H. Han fann de aktivistiska inslagen i sv debatt ytterligt motbjudande och uppehöll sig 1914—18 huvudsakligen i Norge, där han framför allt arbetade som gruvarbetare och rallare; under de första åren låg hans författarskap helt nere. Han såg kriget — "knivleken" — som seklets natt, då mänskligheten visade sina snikna avgrundsdrag och då både arbetarrörelsen, religionen och vetenskapen svek sina ideal. Konstnärligt verkningsfullt gestaltade han denna syn särskilt i genombrottsverken Tiden och — en natt (1918) och En dröm i seklets natt (1919), båda realistiskt detaljskarpa men samtidigt präglade av det symbolspråk som blev utmärkande för hans fortsatta diktning.

Från sommaren 1918 bodde H i Sthlms närhet, där han efter att ha uppmärksammats av Erik Hedén och Richard Steffen med avbrott för perioder av kroppsarbete kom att ägna huvuddelen av sin tid åt författarskap. Ett djupt personligt verk och samtidigt en forntidssaga är Järnets gåta (1921), som handlar om vad upptäckten av järnet betytt för mänskligheten, på både gott och ont. Motivet har beröringspunkter med anläggningsarbetenas och den moderna teknikens betydelse för de mänskliga villkoren i den stora trilogin De förskingrades arv (1926), Det bevingade hjulet (1928) och På friköpt jord (1930), utmynnande i ett arbetslags återgång till jorden. H ansåg vid denna tid, att litteraturen bara var "tjafs" och att "en självägande och vettig bondeklass är framtiden" (brev till R Värnlund 22 febr 1928). Så som trilogin förelåg färdigtryckt inköpte han också för medel som insamlats till hans 50-årsdag gården Skäggetorp i Taxinge i Södermanland, och där levde han sedan som bonde till 1938. Samtidigt fördjupade han sig i Hägerströms filosofi, deltog i det kommunala livet och fortsatte sitt författarskap.

Från Skäggetorp flyttade H till Nysund i Värmland, som han efter några år lämnade för att under återstoden av sitt liv helt ägna sig åt författarskap i Sthlm och dess närhet. Nu fick han — även genom litterära anslag och belöningar — tid och ro att samla sig framför allt till två mäktiga serier, präglade av imponerande överblick och originell historie- och samhällsfilosofi. Den ena serien omfattar fyra volymer jämtländska sagor och myter. Den andra serien, som är H:s mest betydande verk, behandlar i romanerna Silverskogen sydväst om månen (1950), Gästabudet (1951), Guld och mjöl (1951) och Snöskottning i paradiset (1952) skogsskövlingarnas och trävarutidens förvandlingar i Norrland på ett utförligare men också mera sagobetonat sätt än 20-talets trilogi. Båda serierna bygger på omfattande arkivstudier men framför allt på fragmentariska — ofta skämtsamma — folksagor som H hört berättas av morfadern och andra och som han sedan fritt omdiktat.

Genomgående skildrar H i sitt författarskap människans situation i en brytningstid, då hon samtidigt lever i både det förflutna, nuet och framtiden, och överallt är miljön nordskandinavisk utom i Boccaccios kock (1954), som H f ö själv betecknat som en satir på den materialistiska historieuppfattningen. Genomgående är också tanken att ingenting är som det synes vara, att dröm, dikt och verklighet har nära beröringspunkter och att allt skeende är logiskt och dessutom symboliskt betonat. I hans romaner rör sig — ofta på vandrande fot — ett myller av människor, några i fåfäng ävlan, andra som H själv i medvetandet om att den materiella vinningslystnaden blivit en tvångströja som hotar att förkväva det väsentligaste: solidariteten, samhörighetens och medkänslans makt.

Som arbetarskildrare är H en av vår litteraturs viktigaste pionjärer. Men han hade en ambivalent inställning till arbetarklassen liksom till litterära skolor, vilket hängde ihop med — som han ofta framhöll — att han hade oerhört svårt att gå i flock. Hans åskådning låg närmast anarkismen, och som författare var han både realist och romantiker. Hans verk uppvisar våldsamma stilbrytningar, materialet är ofta osovrat och kompositionen är sällan enhetlig eller överskådlig. Det sammanhänger med hans uppfattning att dikten är ingens träl och att dess grund är den muntliga berättartraditionen. Särskilt över hans senare produktion vilar ett homeriskt drag med talrika stående epitet och episka formler och med utförliga liknelser i form av jämtska "gammelord".

Även om H med besvikelse kunde konstatera, att hans böcker inte köptes och lästes i den utsträckning han hade hoppats, så kunde han glädja sig åt att en oreserverad beundran mötte honom från yngre författarkolleger, bl a Rudolf Värnlund, Eyvind Johnson, Ivar Lo-Johansson och Lars Ahlin. I det personliga umgänget beundrades han främst för sin ursprungliga berättarförmåga, sin hederlighet och anspråkslöshet — självkänsla förenad med självironi — liksom för sin filosofiska läggning, där det obändiga lynnet mejslats till rättframhet och till vad han i sina romaner betecknat som de nödvändigaste dygderna: eftertanke och besinning.

Författare

Ragnar Amenius

Arkivuppgifter

H:s arkiv i UUB. Brev från honom i AA, KB (bl a till E Hedén o R Värnlund), LA i Östersund o hos Bonniers, LT:s o Tidens förlag.

Tryckta arbeten

Ur en fallen skog. Roman. Sthlm 1910. 182 s. 2. uppl Sthlm (tr Falköping) 1914. 153 s. 3. uppl [omsl] Sthlm 1922. 182 s. [4. uppl] 1923. [Ny uppl] 1941. 252 s. (Folket i bilds presentböcker, 3.) — Branden. Roman. Sthlm 1911. 259 s. — Från öde gårdar. Noveller. Sthlm (tr Falköping) 1913. 78 s. — Vid Eli vågor. Sthlm 1914. 227 s. — Tiden och — en natt. Sthlm 1918. 96 s. — En dröm i seklets natt. Sthlm 1919. 134 s. [Ny uppl 1950]. 131 s. — Tidens offerväsen. Sthlm 1920. 120 s. — Den egyptiska natten (Studiekamraten, årg 2, 1920, Sthlm, nr 23—24, s 13—16). — En visa på stiglös mark (ibid, 1921, nr 3, s 3). — Ett minne (ibid, nr 4, s 9 f, 5a, s 9 f, 6, s 9 f). — Ynkedomens renässans (ibid, nr 12, s 1 f). — Vad är Peimansystemet? (ibid, nr 22, s 4 f). — Järnets gåta. Sthlm 1921. 156 s. — En midsommarnattsvaka. Ett neutrum (Studiekamraten, 1922, nr 8—9, s 10—13). — Musiken och folksjälen (ibid, nr 18, s 10 f, 20, s 9 f, 22, s 4—6, 23—24, s 12 f). — Knut Hamsun (ibid, 1923, nr 13 f, s 13—15). — Orions bälte. Roman. Sthlm 1924. 242 s. — De förskingrades arv. Sthlm 1926. 264 s. [Ny uppl] 1946. (De stora arbetarskildringarna [omsl].) — Det bevingade hjulet. Sthlm 1928. 306 s. —¦ Barndomsminnen och intryck (Hågkomster och livsintryck . . ., 9, Uppsala 1928, s 185—206). — På friköpt jord. Sthlm 1930. 268 s. 2. uppl 1935. (Vår egen tids bästa moderna sv berättare utvalda av Radiotjänst [skyddsomsl].) 3. uppl 1936. [4.-7. uppl] 1937, 1939, 1940, 1942. — Varför började jag skriva (Ansikten. Självbiografiska skisser . . ., Sthlm 1932, s 43—60). — Rälsläggarens berättelser. Sthlm 1935. 217 s. —¦ En bondes dagbok. Sthlm 1937. 283 s. — Jämtländska sagor. [1.] »Jamtristningar». Sthlm 1941. 324 s. — Det stora rusthållet. Sthlm 1943. 249 s. — Hur jag kom i kontakt med boken (Mitt möte med boken. Tjugo svenska författare berätta . . . red av I Öhman, Sthlm 1943, s 65— 72). — Skörden mognar. Sthlm 1944. 236 s. ([FIB:s folkböcker,] 28 [omsl].) — Med ral-larkärra mot dikten. Drömmar och dagsverken. Sthlm 1944. 184 s. 2. uppl 1946. [Ny uppl] 1950. 236 s. ([Ibid,] 84.) — Skomakare bliv vid din läst (Avsikter, arton författare om sina verk, Sthlm 1945, s 51—65). — Rallare (Sverige i fest och glädje. Under red av M Rehnberg, [bd 1,] Sthlm 1946, 4:o, s 215—230). — Sagofolket som kom bort. Jämtländska sagor 2. Sthlm 1946. 239 s. — Tiden och en natt. Vid Elivågor. Järnets gåta. Sthlm 1948. 340 s. — Boccaccis kock (Guidens berättelse). Ur satiriska legender (Bokvännens julbok 1948, Sthlm (tr Upps) 1948, s 15—33). — Från Bibeln till Hans Larsson. Böcker som betytt mycket i mitt liv (BLM, årg 17, 1948, Sthlm, s 751—753; omtr i Från ådalar och fjäll, årg 49, 1962, Örnsköldsvik, s 93—97). — Jorms saga. [Jämtländska sagor, 3.] Sthlm 1949. 177 s. — Silverskogen sydväst om månen. Sthlm 1950. 171 s. [Ny utg] 1956. 225 s. (Bonniers folkbibliotek.) — Guld och mjöl. Sthlm 1951. 199 s. — Gästabudet. Sthlm 1951. 267 s. [Ny uppl] Sthlm (tr Halmstad) 1966. 234 s. (Tema.) — Snöskottning i paradiset. Sthlm 1952. 218 s. — Om mej själv som konfirmand, om en bonde, om en häst, en saga, om diktarna och sanningen (OoB, 61, 1952, Sthlm, s 280—284). — Boccaccios kock. Sthlm 1954. 204 s. — Att läsa (Bjelleboken, skriven till 60-årsdagen den 24/11 1954, av LTs författare . . ., [Sthlm] 1954, 4:o, s 70— 74; omtr i Bokvännen, årg 10, 1955, Sthlm, s 27 f). -— Byta dagar med Vår herre (Perspektiv, tidskrift för kulturdebatt, årg 5, 1954, Sthlm, s 171—173). — När Vår Herres sopkvast gick över landet (ibid, 1955, s 154—-159). — Ingeborg Refling Hagen. Ett miniatyrporträtt (ibid, s 460—462). — Med dikten mot befrielse. Sthlm 1955. 235 s. —¦ Jag minns vintrarna (STFÅ, 1955, Sthlm, s 159—166). — Orientering i andanom. / Bakgrund och bruksanvisning till »Boccaccios kock» — bl. a. (BLM, 1955, s 444—447). — Slekastöttingen, bogsläden. Ett kulturhistoriskt kåseri (Notiser från Arbetarnas kulturhistoriska sällskap, årg 29, 1955, Sthlm, s 59—62). — Befrielse. Den morgon som bidar bortom natten. Sthlm 1958. 181 s. — Gismus jägares saga. Jämtländska sagor 4. Sthlm 1959. 244 s. — Gudaträtan och proletärdiktaren. Sthlm 1960. 152 s. ¦— På minnenas torg. Problem eller Frågor utan svar (Perspektiv, 11, 1960, s 342 f). — På minnets älv. Ett prosaurval sammanställt av L Furuland och E Gamby samt med en inl av Eyvind Johnson. Upps 1961. 197 s. (Bokgillets kulturbibliotek.) [Även uppl med förtit: Prosa 1906—60.] — En julkväll i Pasvik (Idun, 75, 1962, Sthlm, nr 50—52, s 6—8, 10, 13 f). — Medv i Brand 1920—21, Sthlm.

Källor och litteratur

H Ahlenius, Arbetaren i sv diktn (1934); G J Björklund, Orädda riddare av pennan (1960); G Brandell, Sv litt 1900—1950 (2 uppl, 1967); K-H Dahlstedt, G H-E, solidaritetens o traditionens diktare (Studiekamraten 1949); dens, H:s debutroman o dialekt (Sv landsmål o sv folkliv 1960); Diktarna inför nutidsproblemen, red B Stenberg (1957); L Furuland, Det bevingade hjulet ... (Sociala meddel 1963); dens, Folkhögskolan — en bildningsväg för sv förf (Sv folkhögskola 100 år, 4, 1968); H O Granlid, Då som nu (1964); E Hedén, Valda skrifter, 5 (1927); E Jannes, Jag mai aldrig på eftermjöl (Vi 1950, nr 18); T Jonsson, Stor-Norrland i litt (1938); G Jönsson, G H-E (Studiekamraten 1960); E Kågerman, Arbetarförfattarnas syn på arbetet (1961); Ö Lindberger, Om G H-E (Tiden 1942); dens, G H-E (1945); dens, Människoskildraren H (Skogsindustriarbetaren 1945, nr 9); E H Linder, Fem decennier av 1900-talet (Ny ill sv litt:hist, 5, 1965); J Mjöberg, Drömmen om sagatiden, 2 (1968); R Old-berg, Nutidsförf (2 uppl, 1950); Å Runnquist, Arbetarskildrare. Från H-E till Fridell (1952); C Svensson, Evolution o revolution hos G H-E 1918—1924 (Litt o samhälle 1967); E Uhlin, Dan Andersson före Svarta ballader (1950); R Värnlund, Mellan tvenne världar (1964). — Intervjuer, födelsedagsart:ar o nekr:er i pressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustav H Hedenvind-Eriksson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12718, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Amenius), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12718
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustav H Hedenvind-Eriksson, urn:sbl:12718, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Amenius), hämtad 2024-04-26.