Meriter

3 Hermelin, Olof, f 8 febr 1827 i Säby (Jönk), d 3 dec 1913 i Danderyd (Sth). Föräldrar: kammarh frih August Söderling H o Ebba Sophia Ribbing. Inskr vid UU 25 sept 46, sergeant vid livbeväringsreg 13 nov 46, furir vid Västgöta-Dals reg 20 maj 47, off:ex i Sthlm 20 dec 47, underlöjtn vid Västgöta-Dals reg 3 mars 48, löjtn 9 juli 50, drev egendomen Österby i Råby-Rekarne 53—95, agré vid FrKA 70, resor till Paris 70, 73— 75, kommissarie för sv konstavd vid världsutställn i Philadelphia 76, led av Konstnärsförb 86—90, medl i Sv konstnärernas fören från 90.

G 6 aug 52 i Stenberga (Jönk) m Lucie Magdalena Liljenstolpe, f 5 sept 27 där, d 14 febr 08 i Danderyd (Sth), dtr till översten Carl Otto L o Sophia Maria Anna Stålhammar.

Biografi

H växte upp på det småländska godset Gripenberg, där hans far var fideikommissarie. Andan i hemmet var patriarkalisk och H tycks ha bejakat detta sätt att leva efter vad man kan utläsa ur hans skildringar av födelsebygden i Från sv bygder. Han beskriver godsägaren på Gripenberg som en far för sitt folk. Under skolåren började H teckna och måla, men efter studentexamen blev han officer. Redan 1851 tog han avsked och hade då varit med om Västgöta-Dals regementes kommendering till Fyn. Här grundlades den skandinavism, som skulle bli så genomgripande för hans politiska åskådning.

H började 1853 driva godset Österby utanför Eskilstuna. Från 1868 bodde han på vintrarna i Örebro för att barnen skulle få en ordentlig skolgång. Först då, redan medelålders, började han måla på allvar. I slutet av 1840-talet hade han tagit lektioner för T Billing i Sthlm. Denne var influerad av franskt landskapsmåleri och gjorde på 1850-talet en resa till Frankrike, där han kom i kontakt med Barbizon- och Fontainebleau-skolorna, och han blev den förste som representerade detta måleri i Sthlm.

H:s första landskap är starkt realistiska och ger ett fotografiskt intryck. Han bygger upp bilden med en konturskarp förgrund och låter den tona ut i en diffusare bakgrund. Träden är arkitektoniska och bilden statisk. De intryck han fått från Billing förstärktes, när han 1870 företog en resa till Frankrike. Här mötte han själv det franska landskapsmåleriet och han imponerades framförallt av Ch F Daubigny, som var Barbizonskolans mest utpräglade landskapslyriker. C Hill och A Wahlberg gjorde sig under denna tid kända i Sverige men mötte föga förståelse. H försvarade dem i den sv pressen och publicerade artiklar i Nya Dagligt Allehanda och Ny Illustrerad Tidning, där han entusiastiskt skrev om de franska skolorna. Målarna laborerar inte med tekniska konstgrepp, påstår han, de målar helt enkelt och drar sig inte för att återge färgerna sådana som naturen visar dem.

H intresserade sig dock inte, i likhet med Hill och Wahlberg, för det franska landskapet utan för det svenska. Hans ideal var att studera naturen kärleksfullt och ingående och översätta naturintrycken på ett individuellt sätt. Från 1874 härrör målningen Åsby herrgård. Några sommarlätt klädda gestalter sitter i gräset i trädgården utanför herrgården. De tidigare skarpa konturerna har lösts upp. Gräset är mjukt modulerat och träden luftiga och skira. Den vita byggnaden i bakgrunden ger ljus över målningen. Det syns på livfullheten och ljuset, att detta inte är någon ateljéprodukt. Interiör från en smedja är också från denna tid. Även här har H tagit vara på ljuset. Han låter rummets hörn, där smederna förvarar sina verktyg, lysas upp av solljuset, som kommer in från det lilla fönstret. Bilden är detaljrik och människoskildringen något idealiserad. Gestalterna är resliga, maskulina och verkar nästan för stora för det lilla rummet. Han försöker i sitt måleri nästan dokumentariskt bevisa, att han varit på platsen, att det inte är fråga om några fantasilandskap. I Vattenfall med såg (1873) skildrar han vattenfallet som en arbetsplats för människor. Målningen har mycket litet att göra med Marcus Larssons vilda, dramatiska vattenfall. Vattnet bildar mönster och han låter färgens struktur bli ett uttrycksmedel för sig.

H reste 1876 till USA som kommissarie för den sv avdelningen på världsutställningen i Philadelphia och skänkte sin målning Vår till konstakademin där. På återresan från USA kan möjligen målningen På Atlanten ha kommit till. Motivet är impressionistiskt. Passagerarna på ett fartyg sitter på däck. Rymden är fri och H koncentrerar sig på människorna, deras dräkter, deras sätt att sitta. 1886 ställde sig H bakom Ernst Josephson och opponenterna. Han deltog i Opponenternas utställning på Blanche, vilken kom att betyda genombrottet för sv landskapsmåleri.

H var intresserad av arkeologi och folklivsforskning. 1866 hade han deltagit i akademiutställningen med en målning han kallade för Bautastenar vid Greby, Bohuslän. På 80-talet utförde han bl a tre stora oljemålningar, Uppsala högar, Skeppssättningen på Selaön och Gravfält vid Greby, Bohuslän, som en gåva till Nordiska museet. Han orkade dock inte riktigt med de stora formaten. Dukarna blir torra och stannar enbart vid det monumentala och dekorativa.

H:s intresse för folklivsforskning resulterade bl a i en samling av sagor och sägner, som 1909—49 publicerades i Sv landsmål. Jämsides med sitt måleri ägnade han sig också åt författarskap.

På 90-talet började tiden gå ifrån H. Opponenternas kampår var förbi och nya riktningar började göra sig gällande. H hade svårt att uppskatta de symbolistiska, nationalromantiska strömningarna, representerade bl a av R Bergh. I ett brev till G Nordensvan 1893 (KB) skriver han: »Det blir vid det gamla: — ett troget kärleksfullt studium av naturen ger också ideell lyftning och då följer det dekorativa på köpet.»

Författare

Barbro Schaffer

Arkivuppgifter

Brev från H bl a till H Wieselgren i KB. 10 brev från H till J G Björlin i KrA. Strödda brev från H i UUB, FrKA o Örebro läns mus (till N G Diurklou).

Tryckta arbeten

Kung Hundings söner, fornnordiskt äfventyr i en akt af H. Örebro 1868. 49 s. [Sign.] — Peder Rank och hans fästmö. Sångspel i två akter. Sthlm 1870. 36 s. [Svenska teatern, 194.] — »Stenkloten» på ättehögarne (Svenska fornminnesföreningens tidskrift, bd 2, 1873—74, Sthlm 1875, s 165 ¦—205). — Jättens dotter. Sagodikt af O. H. Sthlm 1883. 84 s. [Sign.] — Värmlands-flickan. Sångspel i två handlingar. Sthlm 1891. 64 s. — Medan sjön går hög. Några ord till brödrafolket uttalade af »En svensk unionsvän» n :o 2. Eskilstuna 1894. 35 s. [Anon.] — Den bergtagne drängen. Småländsk folksägen upptecknad (OoB 1900, s 661—665). — Minnesruna öfver Alfred Wahlberg (ibid 1906, s 639—644). — Gåtor på tidens strand. Sthlm 1906. 199 s. — Från svenska bygder. Kulturbilder och minnen. Upptecknade. Sthlm 1907. IV, 202 s. — Sägner och folktro från skilda landskap samlade. Sthlm [1909,] 1949. VIII, 136 s. [S 1—96 tr 1909 med omsl: Sägner ock folktro. Seder ock sagor.] (Svenska landsmål och svenskt folkliv, B. 52.)

Källor och litteratur

V Loos, Friluftsmåleriets genombrott i sv konst 1860—1885 (1945); G Nordensvan, Sv konst o sv konstnärer i nittonde århundradet, 2 (1928); SKL; S Strömbom, Konstnärsförb :s hist, 1 (1945); Sv förf:lex 1900—40. 1 (1942).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Olof Hermelin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12919, Svenskt biografiskt lexikon (art av Barbro Schaffer), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12919
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Olof Hermelin, urn:sbl:12919, Svenskt biografiskt lexikon (art av Barbro Schaffer), hämtad 2024-04-26.