Meriter

1 Holger Karlsson, d 29 mars 1541 på Björkvik (ej i Kalmar) i Ö Ryd (Ög). Föräldrar: riksrådet Karl Knutsson o Katarina Ulfsdtr (Roos). Riddare mellan 1 juli 97 o 16 sept 99, riksråd 09–21 o ånyo från 25, nämnes som häradsh i Skärkind (Ög) 12 eller 13–16, nämnes som hövitsman på Stegeborg i Skällvik (Ög) 7 maj 13 (pprs-brev RA)–6 april 17, var ånyo hövitsman där från 4 okt 28 o ännu 23 febr 34 (Margareta Grips bok, p 330), var lagman i Närke 31 okt 20, i Östergötland från 22 aug 25, häradsh i Ö Ryds o Yxnerums sn:r i Skärkinds hd från 24 aug 25 (kallas häradsh i Skärkind 28 enl E 173, p 36, 39, 42, UUB), i Hanekinds hd (Ög) 7 okt 32–senast 36, i Hammarkinds hd (Ög) senast 2 mars 40 (avskr bland osign ppr efter L C Wiede, LSB), innehade förutom Stegeborgs slottslän som förläningar Munkeboda (nu Norsholms) slott i Kimstad samt Gullbergs, Bobergs o Aska hd 27–28, Ö Skrukeby sn i Åkerbo hd (Ög) från 30, Rönö gård (Ög) från 35 samt Åkerbo hd jämte Ö Stenby, Ö Ryds o Yxnerums sn:r (Ög) 37–41, regementsråd senast 9 april 40.

G 29 okt 14 m Beata Nilsdtr, d 7 okt 47 på Björkvik i Ö Ryd (Ög), enl gravstenen 53 år gammal, dtr till riksrådet o lagmannen Nils Bosson (Grip) o Anna Arvidsdtr (Trolle).

Biografi

H K uppges i sin nu troligen ej längre bevarade gravstensinskription (Broocman) ha varit 84 år vid sin död 1541. Han kan dock ej ha varit född så tidigt som 1457. Hans far var nämligen ännu 27 okt 1464 (perg:brev, RA) gift med den hustru han hade före äktenskapet med H K:s mor. I själva verket torde H K, som gifte sig först 1514 o ännu i slutet av 1530-talet anförtroddes viktiga uppdrag, ha varit född betydligt senare. I nu kända urkunder uppträder han nämligen först 1497.

Han tillhörde då motståndare. Den 1 juli detta år var han nämligen en av de 12 frälsemän som på ärkebiskopsborgen Almarestäket lovade skaffa ärkebiskop Jakob Ulfsson o Uppsala domkyrka ersättning av kronan för under inbördeskriget åsamkade skador. Av ett dombrev från 1514 framgår, att H K:s sätesgård Björkvik under detta inbördeskrig blev plundrad av riksföreståndarens anhängare Erik Turesson (Bielke). Vid konung Hans kröning i Sthlms storkyrka 26 nov 1497 blev H K troligen riddare.

Om H K:s verksamhet under de närmast följande åren är föga känt. Ett brev utan årtal från honom till Svante Nilsson har daterats (Gamla ppr ang Mora sn, s 464) till den kritiska tid, då denne blev en av ledarna för 1501 års uppror mot den flyende konung Hans o innehåller en bön, att herr Svante skall skydda hans gård. Någon aktivitet från H K:s sida under detta uppror är ej känd.

Sina goda relationer till Svante Nilsson synes han ha bibehållit även sedan denne blivit riksföreståndare. Jämte Erik Trolle o Nils Broms belägrade han i mars 1507 det av Nils Bosson (Grip) för konung Hans räkning försvarade Borgholm, som dock ej intogs. Ett år senare var han med lika liten framgång på krigståg vid Blekingegränsen tillsammans med Nils Broms. Vid Larsmässan 1509 propagerade H K jämte bl a Hemming Gadh för Svante Nilssons räkning i Söderköping.

Som riksråd namnes H K uttryckligen tidigast i handels- o sjöfartstraktaten med Lübeck 14 okt 1509. Följande sommar var han med Hemming Gadh o riksföreståndarens son Sten i Lübeck, där en allians mellan Sverige o hanseaterna mot konung Hans slöts 17 sept 1510. I olikhet med Hemming Gadh, som kvarstannade i Lübeck för att bevaka Sveriges intressen o underblåsa fiendskapen mot konungen, synes han med majoriteten av den lilla beskickningen snart ha återvänt till Sverige.

Då danskarna i början av 1511 tågade mot Jönköping, var H K en av de frälsemän som förgäves på riksföreståndarens befallning sökte förmå allmogen i kringliggande härad att hugga bråtar till försvar. Han var närvarande vid Sthlmsmötet på försommaren s å och ett par månader därefter representerade han jämte Johan Jönsson i Gladö o Sthlms råd Svante Nilsson på rådsmötet i Bockholmssund.

På rådsmötet i Arboga efter Svante Nilssons död blev H K ett av de fyra ombud som 19 jan 1512 befullmäktigades att representera Sverige vid fredsmötet med danskarna i Halmstad. Fredsmötet, som snart flyttades till Malmö, resulterade i ett fördrag 23 april, enligt vilket freden i Köpenhamn 1509 skulle bringas till verkställighet på ett möte i sistnämnda stad sommaren 1513. Även vid detta, som ledde till överenskommelse om nytt möte där 1515, var han en av de sv delegaterna.

Även till Sten Sture d y var H K:s förhållande länge gott. Stegeborgs län upplåts åt honom senast 1513. Hans hösten 1514 ingångna äktenskap med Nils Bossons (Grip) äldsta dotter, på mödernet kusin till ärkebiskop Gustav Trolle, bör emellertid ha komplicerat relationerna till riksföreståndaren. I motsats till svärfadern o ärkebiskopen infann sig H K dock på rådsmötet i Södertälje 1516, o han deltog även i riksmötena i Arboga o Sthlm 1517, där Sten Stures aktion mot ärkebiskopen fullföljdes, samt i rådsmötet i Uppsala 1518, där riksföreståndaren genomdrev, att domkapitlet skulle välja biskop Mattias till Gustav Trolles efterträdare. Det enda som tyder på att riksföreståndarens förtroende för honom minskats är att han (senast 1518 enl Styffe) måste avstå Stegeborg till Erik Ryning, upphovsmannen till riksföreståndarens aktion mot den senast 1518 fängslade svärfadern.

Efter Sten Stures död tillhörde H K de riksråd som med Gustav Trolle och biskop Mattias i spetsen erkände Kristian II som Sveriges konung genom Uppsalafördraget 6 mars 1520, deltog i utfärdandet av konungens amnestibrev för riksföreståndarens änka, hennes underbefälhavare o Sthlms stad 5 sept s å, överlämnade Sthlms slott till honom 2 dagar senare och erkände hans arvsrätt till den sv kronan 31 okt s å.

Liksom flera andra, som medverkat i Sten Stures aktion mot Gustav Trolle, undgick H K att bli avrättad i Sthlms blodbad. Troligen har hans relationer till ärkebiskopens släktkrets därvid spelat en roll. I maj 1521 skrev H K o hans svärfar Nils Bosson till Kristian II, att de på grund av böndernas uppror måst bege sig till Berend v Melen på Stegeborg. Enligt Peder Svart följde H K i juli s å Sören Norby, då denne efter undsättning av Stegeborg seglade tillbaka till Danmark. Den 23 maj 1522 (perg:brev DRA) bevittnade han i Köpenhamn Gustav Trolles skiftesbrev med sin mors halvsyskon.

Från Ugerup i Köpinge (Krist) skrev Ff K 29 mars 1523 till biskop Hans Brask o bad denne skaffa honom lejd till riksföreståndaren Gustav Eriksson (Vasa). Riksföreståndaren svarade på Brasks förfrågan, att han måste överlägga därom med riksrådet, o ännu i okt s å räknades H K liksom Erik o Gustav Trolle till rikets fiender.

Först på Malmömötet i sept 1524 accepterade konung Gustav, att H K jämte sin svåger Birger Nilsson (Grip) o dennes morbror Ture Trolle skulle få återvända till Sverige o taga sina gods i besittning igen. Som ett särskilt ynnestbevis får väl betraktas, att han 1525 fick den 1522 mördade svärfaderns östgötska lagmansämbete. På en herredag i Sthlm 1526 var H K bland de riksråd som dömde mäster Knut Michaelis, o 1527 deltog han i Västerås riksdag. Där var han en av dem som fick gå i borgen för biskop Hans Brasks lojalitet, o kort därpå förlänades han med biskopens slott Munkeboda, vilket han innehade, tills han följande år återfick Stegeborg. Efter Hans Brasks flykt ur riket var H K bland dem som befalldes att beslagta biskopsgården i Linköping o förteckna därvarande inventarier. Vid konungens kröning 12 jan 1528 fick han bära spiran, medan Ture Jönsson (Tre rosor) bar äpplet o marsken Lars Siggesson (Sparre) svärdet. Ett halvt år senare beseglade han tillsammans med dessa o andra riksråd förbundstraktaten mot Kristian II med danska sändebud i Lödöse.

Sedan Hans Brask gått i landsflykt, var H K Östergötlands främste man. Då de upproriska smålänningarnas uppviglingsbrev av 4 april 1529 anlände till Östergötland, föreslog därför domprosten i Linköping Jöns Månsson konungen, att han skulle anmoda H K att förhandla med allmogen där. Konungen följde rådet o redan 29 april kunde H K o Måns Johansson (Natt o Dag) samt Linköpings domkapitel o de östgötska städernas borgmästare och råd rapportera till konungen, att smålänningarna hänvisat deras sändebud till de västgötska upprorsledarna o att dessa i Västergötland lyckats få till stånd en uppgörelse, som översändes för :godkännande. 6 maj tackade konungen H K för hans insatser. På riksdagen i Strängnäs i juni s å satt H K i rätten över de fängslade västgötaherrarna. Följande vinter fick han jämte bl a Ture Trolle och sthlmsfogden Gudmund Persson i uppdrag att hålla räfsteting i Småland.

Sedan även Ture Jönsson (Tre rosor) flytt utrikes, nämnes H K i riksrådets brev ofta närmast efter marsken Lars Siggesson (Sparre), dvs han var nu tack vare ålder, rikedom o förmåga att samarbeta med konungen rådets näst främste världslige medlem. 1530 var han ett av de fyra sv sändebuden på mötet med danskarna i Varberg, där Sveriges innehav av Bohuslän förlängdes. 1531 engagerades han i klockuppbörden i Östergötland, varefter han jämte Lars Siggesson o sin svåger Birger Nilsson (Grip) sändes till Sachsen-Lauenburg för att hämta konungens blivande gemål till bröllopet. På vägen underhandlade de med Lübeck om inskränkning i dess handelsprivilegier.

I början av 1532 beordrades H K att jämte Lars Siggesson o Johan Turesson (Tre rosor) med krigsfolk begiva sig till Västergötland för försvaret mot den i Norge landstigne Kristian II. I febr 1534 var han bland de riksråd som i Sthlm beseglade förbundstraktaten med Danmark o dömde klockupprorets ledare till döden. På hösten s å lämnar H K bud till konungen från Johan Turesson, nu befälhavare för de sv trupper som belägrade Varberg, o i sept följande år anmodade konungen honom att jämte svågrarna Birger Nilsson (Grip) och Karl Eriksson (Gyllenstierna) med uppbådat frälse bege sig till det sv fältlägret i Lund.

På nyåret 1537 höll H K jämte andra riksråd räfst med de tredskande smålänningarna. Därefter anförtroddes han flera diplomatiska uppdrag. April–maj s å underhandlade han på den preussiska lantdagen i Elbing med anledning av konflikten med Danzig. Senare engagerades han i förhandlingarna om de godsanspråk som de nordiska rikenas adel hade på ömse sidor om riksgränserna, först sommaren 1537 i Halmstad och sedan på nyåret 1538 i Oslo. Han deltog i herredagen i Lödöse våren 1540 och på hösten s å tillhörde han de sv representanterna på mötet med danskarna i Kalmar. Ännu ett par veckor före sin död anmodades han att infinna sig på ett nytt möte där.

Författare

Hans Gillingstam

Arkivuppgifter

Om H K:s arkiv se släktart G. Brev från honom till Svante Nilsson o Sten Sture d y i Sturearkivet, RA. Brevet från H K till Hans Brask 29 mars 1523 känt i samtida avskr i A 7, f 10, RA, o tr i Linköpings bibhs handhr, 2 (1795), s 180 f. Ett skuldebrev av honom till Birger Nilsson (Grip) avskr i Vik-saml, vol 5, RA.

Källor och litteratur

Källor o litt: Genealogica 71, p 122, filmkopia av Margareta Grips bok, RA; X 58 c, UUB; K H Karlsson, Biogr anteckn:r för medelt, RHA. – J E Almquist, Lagsagor. . ., 1–2 (1954–55); dens, Herrgårdarna (1960); G F Broocman, Beskr öfwer the i Öster-Götl befintelige städer, slott, soknekyrkor..., 2 (1760), s 379; B Broomé, Ätten Posses hist 1500–1625 (1960); BSH 4–5 (1875–84); G Carlsson, Hemming Gadh (1915), s 160, 176, 187 f, 220; dens, Från Erik Segersäll till Gustav Vasa (1961); Gamla ppr ang Mora sn, 2 (1937); H Gillingstam, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medelt (1952–53); GIR 1–13 (1861–91), 25 (1910); G Hafström, Nils Dacke före Dackefejden (PHT 1928); I Hammarström, Finansförvaltn o varuhandel 1504–40 (1956); G Kellerman, Jakob Ulvsson o den sv kyrkan... (1935); S Kjöllerström, Västgötaherrarnas uppror (Sc 1963), s 46, 51, 59 f, 73, 85, 87; S Kraft, Linköpings hist, 1 (1946); S Ljung, Erik Jöransson Tegel (1939); dens, Söderköpings hist, 1 (1949); Lokalf, 1 (1917), 3–4 (1917–23); K-G Lundholm, Hans Brasks länsreg (Sc 1958), s 177, 179; S U Palme, Riksföreståndarvalet 1512 (1949); Peder Svart, Gustav Vasas krönika, ed G T Westin (1964); Rasmus Ludvigssons krönika om k Gustaf I (HH 20), s 39, 43; Saml af biskop Hans Brasks bref, 1 (Linköpings bibl:s handhr, 1, 1793), s 150. 2 (ibid, 2, 1795), s 179; H Schück, Ecclesia Lincopensis (1959), s 148, 536, 539, 543, 557, 564, 573; L Sjödin, Västerås möte 1527 (HT 1927), s 134; dens, Kalmarunionens slutskede, 1 (1943), s 61, 176 f, 237, 2 (1947), s 357; P Sjögren, Släkten Trolles hist intill år 1505 (1944); SRA 1 (1887–88), s 3, 96, 145, 154, 157, 167, 183, 290, 788, 831; ST 3 (1885), 4 (1888), s 124, 133, 137, 149, 203; N Staf, Marknad o möte (1935); STb 1504–14 (1931), 1524–29 (1929–40); R Stensson, Peder Jakobsson Sunnanväder. . . (1947); C G Styffe, Skandinavien under unionstiden (3:e uppl, 1911); O Upmark, Gustaf Vasas hof (1912), s 10, 29, 50, 91; G T Westin, Striden kring riksföreståndarvalen 1512 (Se 1948–49), s 240, '261; dens, De s k länsregistren från medeltidens slut (Se 1951–52), s 140; dens, Riksföreståndaren o makten (1957); G Wieselgren, Sten Sture d y o Gustav Trolle (1949); L Zielfelt, Kullerstad sockens minne (1966).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Holger Karlsson (Gera), https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13017, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13017
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Holger Karlsson (Gera), urn:sbl:13017, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-24.