Meriter

Gernandt, Christian Emanuel, f 28 april 1831 i Kalmar, d 2 juni 1906 i Saltsjöbaden (Sth; enl db för Nacka). Föräldrar: tobaksfabrikören Christian Laurentius G o Elsabe Klahn. – Bokförläggare. – Litteris et artibus 91.

G 1) 29 okt 54(–82) i Sthlm (Klara) m Christina Charlotta Apelqvist, f 22 sept 33 i Falun, d 15 aug 05 i Sthlm (Klara), dtr till Maria Hedén; 2) 25 maj 82(–90) i Khvn m Carolina Wifstrand, f 11 dec 49 i Asarum, d 23 maj 15 i Sthlm (Ad Fredr), dtr till hemmansägaren Bengt W o Hanna Håkansdtr; 3) 6 juni 93 i Sthlm (Jak) m Hedvig Ulrica Wickman, f 30 dec 65 i Visby, d 10 okt 57 i Sthlm (Joh), dtr till smeden Carl W o Catharina Larsdtr.

Biografi

Christian G debuterade som 23-årig med en liten skrift på eget förlag, Om fotens vård. Praktisk rådgifvare vid liktornars . . . botande (1854). 1860 fortsatte han denna praktiska linje med Den lille kontoristen. Då hade han dock redan givit sig in på verksamhet av annat slag, och till eget författarskap återgick han först på ålderdomen. 1857 hade han nämligen etablerat sig i Halmstad som boktryckare och utgivare av Hallandsposten.

Fem år senare gjorde G sitt lyckokast, då han sommaren 1862 startade den illustrerade tidningen Familj-Journalen, till en början som veckoblad men fr o m 1864 som månadsskrift under namnet Sv Familj-Journalen, »innehållande historiska och fosterländska berättelser, skildringar ur naturen och livet, original-noveller, skizzer och poemer samt uppsatser i vetenskap och konst m m». Kort efter 1800-talets mitt börjar publikationer med sammansättningar på »familj» att bli vanliga: Familjebibliotek, Familjevännen, Familjeläsning etc. Nu konsoliderades en publik av borgerliga familjekretsar, samlade till högläsning vid aftonlampan. Här mötte Sv Familj-Journalen sin givna läsekrets. Den hade en typografisk utstyrsel och ett illustrationsmaterial av hög kvalitet — den enda värdiga medtävlaren var här Ny Illustrerad Tidning, som dock hade en mera aktuell och internationell inriktning. Det var enligt ett prospekt fråga om »illustrationer i trägravyr av fosterländska personligheter, sv orter och vyer, inhemska saker i allmänhet». Innehållet var populärt utan vulgaritet, med författare som Emilie Flygare-Carlén, J C Jolin, G H Mellin och C A Wetterbergh (»Onkel Adam») bland bidragsgivarna. Hans sätt att värva sådana kan illustreras av följande utdrag ur brev till J C Jolin 23 febr 1864: »Redan stående i förbindelse med flere av landets mest gouterade författare och författarinnor har jag dock hittills saknat uppsatser i den lättare, humoristiskt-satiriska genren, det är pikantare kvistar ur den stora belletristiska 'kryddkvasten'». G H Mellin blev 1867 redaktör för en särskild avdelning »Historiska bilder» i tidskriften, där tonvikten var lagd på äldre och nyare topographica från landets olika delar.

Dessutom tillämpade G nya metoder för tidskriftens spridning. Den baserades till övervägande del på ett nät av enskilda kornmissionärer och kolportörer, som inte fick åta sig andra liknande uppdrag. Detta spridningssätt visade sig vara ytterst effektivt. Men det hjälptes ytterligare upp genom en idé, som G lancerade redan i Familj-Journalen 1863. Då fick nämligen helårssubskribenterna en gratis premie i form av »Ett utmärkt, praktfullt, stort och dyrbart stålstick fullt jämförligt med utlandets yppersta produktion i denna väg». Följande år fick subskribenterna välja mellan 6 premieplanscher i litografi. Detta system att locka köpare med förmåner utöver själva den köpta varan utvidgades snabbt. Visserligen hade redan V F Palmblad på 1830-talet anordnat boklotterier för Biographiskt Lexicon. Men G gick vida längre. Först utlottades kompletta årgångar av tidskriften, så bifogades »oljefärgstavlor» värda 25 rdr per styck och större bokverk, varjämte särskilda premier utfästes för dem som kunde hitta tryckfel i tidskriften. När naturapremier kunde förvandlas till kontanter, var steget till rena penninglotteriet redan taget, och slutligen utlottades bland prenumeranterna alla möjliga bruksföremål. Därmed hade systemet urartat därhän, att själva tidskriften närmast framstod som en bisak i jämförelse med de utmålade vinstmöjligheterna. Framgången blev också lysande. Sv Familj-Journalen började 1864 med en upplaga på 5 000 ex, 1871 angavs upplagan till 35 000 ex, och när tidskriften kulminerade var den uppe i 71 500 fasta prenumeranter, en unik siffra för denna tid. Årsabonnemang kostade till en början 9 kr och höjdes sedan till 12 kr, ett pris som med dåtida penningvärde alls inte var billigt för den breda publiken. G kunde också betala jämförelsevis höga honorar. Onkel Adam erhöll sålunda vid 70-talets början 200 rdr per 8-sidigt ark.

G:s premie- och lotterisystem lockade till livlig efterföljd men väckte också en häftig strid inom den sv bokhandelsvärlden. Under åren 1878–80 kritiserades G skarpt i dagspressen och Sv Bokhandelstidning. Han behandlade emellertid protesterande bokhandlare mycket överlägset och förklarade, att den sv bokhandeln »ur affärssynpunkt betraktad är en parodi på vad som anses sunt och fördelaktigt ej mindre än nödvändigt inom övriga affärsbranscher» (Sv Bokhandelstidn 1878, nr 45). Saken fördes också fram i riksdagen och ledde 1881 till en skärpt lotteriförordning. Möjligen bidrog detta till att G året därpå överlät Sv Familj-Journalen i andra händer.

När G började få vind i seglen och vidgade ekonomiska möjligheter, flyttade han från Halmstad till Sthlm och grundade där 1871 ett tryckeri, som snart blev betydande. Det var en period av stark expansion för sv tryckeriväsende. Bland nya tryckeriföretag från denna tid kan utom Gernandts nämnas Ivar Haeggströms Boktryckeri 1863, det ombildade A L Normans Boktryckeriab 1873 och Centraltryckeriet 1874. Denna expansion blev i några fall för hastig, men G lyckades hävda sig. Sv Familj-Journalen hade gjort honom till en rik man. Och han var visst inte den hårdhudade profithaj, som hans lotterimetoder kunde ge anledning att förmoda. Mitt under lotteristriden demonstrerade han sin samhällsanda genom att i samband med sin 50-årsdag 1881 donera 30 000 kr till olika ändamål i sin födelsestad Kalmar, i Halmstad och i Sthlm.

Sitt märkligaste uttryck tog sig G:s oegennyttiga bildningsintresse i det stora företag han satte i gång 1874 under namn av Nordisk Familjebok, »konversationslexikon och realencyklopedi, innehållande upplysningar och förklaringar om märkvärdiga namn, föremål och begrepp». De båda sv konversationslexika, som fanns förut, var både ofullständiga och föråldrade (P G Bergs Sv Konversationslexikon 1845–51 och Martin Schücks Konversations- och Universallexikon 1857–66, vardera i 4 band). Det var alltså en betydande och av behovet mycket påkallad uppgift, som G som förläggare och Nils Linder som huvudredaktör tog på sig med detta verk med dess för den skandinaviskt inriktade borgerligheten så typiska namn. Arbetet började utges 1875 i häften om 5 ark å 75 öre styck, och det var meningen, att det hela skulle omfatta omkring 300 ark. Men som alltid i dylika fall gick kalkylerna sönder på ett tidigt stadium. Det hela svällde ut till inalles 878 ark i 18 band och förelåg färdigt först 1894 (2 suppl:bd 1896 o 99). På grundval av familjeboken utgavs Gernandts konversationslexikon i 4 bd 1889–94.

I motsats till Familj-Journalen blev Nordisk Familjebok en mycket förlustbringande affär för G. Vad han vunnit på det ena företaget offrade han bokstavligen på det andra. De ca 6 000 subskribenterna kunde långtifrån täcka kostnaderna, 1886 sökte därför G ett statsunderstöd på 25 000 kr. Trots avstyrkan av statsutskottet biföll riksdagen denna anhållan. I kamrarnas debatter tilldrog sig G en betydligt mera smickrande uppmärksamhet än då det gällde hans lotterimetoder. Familjebokens utomordentliga vetenskapliga och praktiska värde vitsordades allmänt. I praktiken ordnades saken så, att staten abonnerade på det antal exemplar som motsvarade understödsbeloppet för utdelning till skolor, sockenbibliotek m fl. Trots detta gick verket med en förlust av över 320 000, med inberäkning av räntor c: a 518 000 kr, som till allra största delen drabbade G. Dennes insats karakteriseras i ett brev 5 nov 1922 från bokförlagsmannen Hugo Petterson till den mångårige familjeboksredaktören Theodor Westrin: »Redan efter de första häftenas utkomst insåg jag hur det ekonomiska resultatet skulle bliva. Att G fortsatte med utgivandet var storartat och jag tvivlar att någon annan skulle uppoffrat en halv million kronor för samma ändamål . . ., ännu efter 44 år beundrar jag honom; han hade nog sina svaga sidor, men vem har ej sådana» (NF:s arkiv, KB).

G gjorde sin sista stora affär, när han 1889 satsade startkapital till Sthlms-Tidningen. Den från Aftonbladet avskedade journalisten Anders Jeurling sökte då kontakt med G som eventuell förläggare för det nya tidningsföretaget. G intresserade sig för Jeurlings plan att skapa en populär billighetstidning i flera upplagor. Men då han beslöt ta på sig den ekonomiska risken försäkrade han sig också om en långt gående bestämmanderätt i ett delvis egendomligt formulerat kontrakt 1 nov 1889. G:s egen politiska inställning torde framskymta i klausulen, att tidningens »tendens skall hållas i frisinnad anda.» Redaktionens hållning skulle med avseende på tidningens text vara i huvudsak refererande »och må Jeurling eller den s k redaktionen således icke övergå till att låta tidningen vara ett organ för redaktionens domslut eller dömande mening, synnerligast i fråga om vilken som helst enskild persons ställning och förhållande till en annan eller andra personer och sådana saker eller förhållanden som äro föremål för undersökning och behandling inför lagliga myndigheter eller domstolar; och lika litet får tidningen göra sig till organ för socialistiska idéer och strävanden som den ej heller må uppmuntra arbetare-associationer med 'strike' syfte». Ordalagen torde delvis ha föranletts av den på 1880-talet starkt florerande skandalpressen men vittnar f ö knappast om någon kontakt med praktisk journalistik. Stridigheter uppkom också snart mellan G och den energiske, viljekraftige Jeurling, som 1 jan 1893 fick överta tidningen med därtill hörande tryckeri för 170 000 kr. G:s kostnader för tidningens förläggande från starten till 31 dec 1892 hade enligt en uppställning av firmans kassör utgjort 149 000 kr förutom utgifter för maskiner, stilar och andra inventarier på 60 000 kr. Affären var alltså ingalunda vinstbringande för honom personligen.

Affären med Sthlms-Tidningen torde för G:s del ha inneburit en stor besvikelse. Men här hade han gett sig ut på ett område, där han inte hade förutsättning att yrkesmässigt bedöma uppkommande situationer. Sina sista år levde han tillbakadraget och ägnade sig åt studier i egyptisk religionsvetenskap, varöver han publicerade ett kuriöst arbete på tyska språket.

Författare

Sven Rinman

Arkivuppgifter

Strödda brev från G i KB bl a till Jolin, G H Mellin o G A Wetterbergh.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om fotens vård. Praktisk rådgifvare vid Hktornars, invuxna naglars och ömkylas uppkomst, förekommande och fullkomliga botande. (Med tvenne träsnitt.) Af G. E. Gernandt, liktorns-operatör. Sthlm 1854. 12:o. 47 s. 2. tillökta och förb uppl 1855, 118 s, 3. tillökta uppl 1856, 99 s. — Den lille kontoristen, eller kort framställning att på egen hand lätt och grundligt lära sig enkla bokhålleriet. Till handels- och handtverks-idkares samt landtbrukares tjenst af C. T[!]. G. Halmstad 1860. 12:o. 16 s. [Sign.] 2. uppl 1861. — Der Gottesbegriff der alten Aegypter dargestellt in einem Studienentwurf tiber die Idee von dem göttlichen Schöpfer, dem Menschen und der Sprache. Sthlm 1903 [föret], 4:o. X, 149 s. [Privattryck.] [2. uppl.] . . . Sprache mit einem Schliissel bei Studien in dogmatischer Hierographie. Sthlm [1905]. XVI, 284 s. + Beilage: Die dynastische Freimauererei der alten Aegypter oder der Dualismus des geistigen Schöpferbegriffes in cul-tureller Zusammenfassung... 52 s, 1 pl. 3. Aufl [med tit]: Lehrbuch der altaegyptischen Dogmatik oder der Gottesbegriff. . . Sprache. Sthlm & Leipzig (tr Sthlm) 19[02—]06. XVIII, 284 s + Beilage.

Översatt: A v W, Hustrun och fästmön, Halmstad 1864, 104 s [anon].

Källor och litteratur

Källor o litt: NF:s arkiv, KB; S-T ab:s arkiv. – Art G (NF 9, 2 uppl, 1908, o NF 8, 3 uppl, 1928); art NF (NF 19, 2 uppl, 1913); cirkulär o prospekt från G:s tryckeri- o tidskr:företag; S Rinman, Studier i sv bokhandel (1951); G Sundell, Ord o öden i ett tidn:hus. Ur S-T:s hist 1889–1959 (1959).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Christian E Gernandt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13033, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Rinman), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13033
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Christian E Gernandt, urn:sbl:13033, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Rinman), hämtad 2024-04-16.