Nicolaus Andræ Granius

Död:1631-03-05 – Tyskland (i Helmstedt (Stephani))

Matematiker


Band 17 (1967-1969), sida 232.

Meriter

Granius, Nicolaus Andreæ;, f trol 1569 (åldersuppg i db), d 5 mars 1631 i Helmstedt (Stephani), Tyskland. Skolgång i Strängnäs o vid kollegiet på Gråmunkeholmen i Sthlm, inskr vid Helmstedts univ 25 aug 98, mag där 04, inskr vid Rostocks univ nov 09, prof i fysik vid Helmstedts univ 1 maj 13.

Biografi

Den numera i Sverige nästan okände G gjorde sig på sin tid ett aktat namn som universitetslärare i Tyskland. Enligt vad han själv senare meddelade, gick han i skola i Strängnäs, där han som lärare hade Petrus Melartopaeus, och kom sedan till Sthlm. Där torde han ha studerat i Johan III: s kollegium på Gråmunkeholmen för Ericus Jacobi Skinnerus och omtalar denne i varma ordalag som sin lärare i matematik och filosofi. 1590 tycks han efter avslutad skolgång ha vistats i Strängnäs, varifrån han i ett brev, som på goda grunder tillskrivits honom, gav riksrådet Erik Sparre underrättelser om det mot rådsherrarna riktade anklagelsematerialet. Vare sig politiska omständigheter eller önskan att studera utrikes kommit G att lämna Sverige, finner vi honom de följande åren på peregrination. Han var bevisligen 1592 i Frankfurt am Main och följande år vid universitetet i Rostock tillsammans med sin vän Bartoldus Volger, även han en hertigens fiende; där har han tydligen lärt känna astronomen och läkaren Henricus Brucæus och kanske varit hans lärjunge.

Om G:s fortsatta öden råder någon ovisshet. Han tycks mest ha varit på resande fot, tidvis tydligen i något slags furstetjänst, dök 1593 upp i Köpenhamn och vistades åter någon tid i Rostock, där han 1595 gav ut ett arbete De disciplinis, som ger viktiga självbiografiska uppgifter; han besökte också Italien, där han studerade medicin. Hösten 1596 tycks han ha vistats i hemlandet, förutsatt att han är identisk med den »dominus Nicolaus Granæus», som i sept d å inställde sig för Uppsala domkapitel och förklarade sig önska en befattning, där han kunde »lära och fullkomna sina studia». Sannolikt var det de tillspetsade politiska förhållandena som kom G att ånyo lämna fäderneslandet; bland hertig Karls mest inflytelserika motståndare möter stadsskrivaren i Sthlm Hans Bilefeldt, som i brev från Hogenskild Bielke kallas G:s »svåger». I aug 1598 inskrevs G vid Helmstedts universitet, s d som den mot hertigen fientlige, sedan till Polen landsflyktige Sten Bielke. Under ett årtionde förblev han i Helmstedt, där hans begåvning öppnade en framgångsrik bana för honom. Som primus bland elva promovendi erövrade han 1604 magistergraden och verkade därefter som akademisk privatlärare i många ämnen: logik, matematik, fysik, etik och politik.

Universitetet i Helmstedt var vid denna tid ett av Tysklands främsta och en högborg för den fria humanistiska andan av melanchthonsk typ, som kämpade mot den tilltagande lutherska ortodoxin. En av dess ledande professorer var nyaristotelikern Cornelius Martini, och G sällade sig till kretsen kring denne. I en mängd utgivna dispu-tationer visade han sig behärska tidens hela vetande i humanistiska och naturvetenskapliga ämnen. 1608 eller 1609 lämnade han emellertid Helmstedt och begav sig till Rostock, där han lät trycka två intressanta tal, Orationes dua;, och även inskrevs vid universitetet. Snart färdades han försedd med rekommendationsskrivelser till Prag (1610) för att av hertig Henrik Julius av Braun-schweig söka utverka en ordinarie professur i Helmstedt. Märkligt är ett brev, som G från Prag riktade till sin gode vän Johannes Lena;us, den blivande ärkebiskopen, om vars försvunne bror Petrus han lovat anställa efterforskningar. Han berättar där om Galileis sensationella upptäckter med stjärnkikaren i Padua tidigare s å; ingen mindre än Kepler hade visat honom ett exemplar av Galileis kikare. Också med andra svenskar i hemlandet och på kontinenten stod G under dessa år i förbindelse. Till dem hörde mystikern och fornforskaren Johannes Bureus, tydligen hans nära vän sedan skolåren i Sthlm på 1580-talet, om vars runforskningar han förtäljer i brev till den holländske lärde Bonaventura Vulcanius. Inte minst tycks G haft kontakter med de mot Karl IX fientliga landsmän, vilka som landsflyktiga vistades i norra Tyskland.

Snart återvände G till Helmstedt, där han — våren 1613 utnämnd till professor i fysik — stannade livet ut, varmt uppskattad både av kollegerna och de talrika sv studenter som sökte sig till det berömda tyska universitetet. Fast rotad i sitt nya hemland och utan några anhöriga kvar i Sverige avslog G ett smickrande anbud sommaren 1621 från Gustav Adolf och Axel Oxenstierna att mot dubbel lön tillträda matematikprofessuren i Uppsala. Officiellt motiverade han sitt beslut med den frihet som rådde i Helmstedt och de sv studenternas plumpa seder, sådana han lärt känna dem i Tyskland; de dyrkade, menade han, mera Bacchus än Minerva. I själva verket torde dock hans religiösa hållning ha spelat en avgörande roll. Blotta misstanken för katolska sympatier gjorde vid denna tid en svensk omöjlig i hemlandet, och G har efter allt att döma hyst mycket fria åsikter i religiösa ting. Vid den bekanta rättegången mot tre kryptokatoliker i Sthlm 1624 framkom genom en av de anklagade, Nicolaus Campanius, som varit G:s lärjunge i Helmstedt, att G någon gång i sin ungdom skulle ha studerat vid jesiutkollegiet i Olmutz. Även om han inte omfattade den katolska tron, måste han bedömt ett återvändande till Sverige som riskfyllt. Trofast stannade G kvar på sin post i Helmstedt också de svåra åren 1625—28, då sjukdomar, hungersnöd och krig bröt in över staden, nu som ende professor jämte den frisinnade teologen Calixtus. Efter hans bortgång utan arvingar våren 1631 överlämnades hans betydande boksamling till universitetsbiblioteket.

G gjorde sig inte känd genom originella vetenskapliga insatser. Av ett visst intresse är hans oration De confoederatione disciplinarum (1608), där han i nära anslutning till fransmannen Bodin utvecklar läran om klimatets inverkan på folkens seder och sinnesart. Hans inte obetydliga lärda produktion, främst bestående av akademiska orationer och avhandlingar, väntar dock på en närmare undersökning.

Författare

Harry Hermerén



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

2 brev (1621—22) från G till Axel Oxenstierna i RA o 1 (1610) till J Lena=us i KB. Brev från G tr i O Knös, Analecta epistola-rum, spec III (1787; till Erik Sparre), E M Fant, Observationes selectae, fasc 1 (1785; breven till A Oxenstierna), J G Leuckfeld, Antiquitates Ilfeldenses (1710) o till Vulca-nius 1600 i P C Molhuysen, Tijdschrift voor nederlandsche Taal- en Letterkunde, 27 (1908).

Källor och litteratur

Källor o litt: RR 1621, RA; Uppsala dom-kap:s prot A I: 1, ULA; Bibi E Häggs otr liciavh hos prof J Nordström, Uppsala. — Album academiae Helmstadiensis, 1:1, ed P Zimmermann (1926), s 138, 437; C Anner-stedt, UU:s hist, 1 (1887) o Bih 1 (1877); AOSB 2: 10 (1900), s 262 f; I Collijn, Sveriges bibliografi intill år 1600, 3 (1932—33), s 160, 212 ff; dens,... 1600-talet (1942— 46), sp 325; E L T Henke, Georg Calixtus und seine Zeit, 1 (1853), s 383; S Lindroth, Paracelsismen i Sverige (1943); Die Matrikel der Universität Rostock, 1, ed A Hof- meister (1889); J Nordström, Georg Stiern-hielm (1924); J Schefferus, Svecia literata ... (2 uppl, tillök av J Mollerus 1698); L Sjödin, Om stadsskrivaren i Sthlm Hans Bile-feldt (HT 1937); A A Stiernman, Bibliotheca suiogothica (1731), s 81; Sw Mercurius juli 1758, s 43 f; O Walde, Biicher- und biblio-theksgeschichtliche Forschungen in auslän-dischen Bibliotheken (NTBB 1930), s 142— 146; dens, Bokanteckn:ar o lärdomshist (Lych-nos 1941); dens, N G Galilei o Kepler (ibid 1942).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nicolaus Andræ Granius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13147, Svenskt biografiskt lexikon (art av Harry Hermerén), hämtad 2019-09-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13147
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nicolaus Andræ Granius, urn:sbl:13147, Svenskt biografiskt lexikon (art av Harry Hermerén), hämtad 2019-09-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se