Mathilda Gyllenhaal

Född:1796-06-14 – Italien (i Milano)
Död:1863-10-19 – Rytterne församling, Västmanlands län (i Stora Ekeby)

Kompositör


Band 17 (1967-1969), sida 566.

Meriter

5 Gyllenhaal, Mathilda Beatrix Valeriana Maria della Trinita, f 14 juni 1796 i Milano (enl Montgomery-Cederhielm), d 19 okt 1863 på Stora Ekeby, Rytterne sn (Vm). Föräldrar: spanske ministern don Nicolás Blasco (de) Orozco o frih Sabina Ulrika v Lederer. — Tonsättare.

G 1) 5 april 13 i Florens m överhovstallmästaren Bartolomeo Cenami, f 22 juni 75, d 18 okt 15; 2) 25 mars 17 i Wien m översten Josias Montgomery-Cederhielm, f 16 maj 85 i Sthlm (enl Orkesta dpb), d 20 aug 25 i Uddevalla, son till översten Robert M o frih Märta Ulrika Cederhielm; 3) 23 mars 39 i Paris m kammarn frih Carl Alexander Fredrik Gyllenhaal, f 31 dec 14 i Velinge (Skar), d 24 juli 10 i Folkärna (Kopp), son till statsrådet frih Carl Henrik G o frih Hedvig Charlotta Rudbeck.

Biografi

Dotter till en spanjor och en österrikiska hade Mathilda Orozco vuxit upp i Florens och ville helst gälla för att vara italienska. Vid 17 år hade hon gifts bort med en 20 år äldre italiensk adelsman. Vid 19 år blev hon änka och 1817 hämtades hon till Sverige av översten Josias Montgomery-Cederhielm, som redan 1811 vid ett besök i Rom förälskat sig i den exotiskt sköna femtonåringen. Han lovordar henne i sin resejournal som en söderns ros med änglagestalt, skön altröst och den ljuvligaste stämma.

Efter vigsel i Wien bosatte sig översteparet på fideikommisset Segersjö vid Hjälmaren. Grevinnan Montgomery — så kallade hon sig nu — fann sig väl tillrätta, lärde sig snabbt svenska och blev en uppskattad värdinna. Efter ett par år tycks hon dock ha funnit förhållandena på landsbygden inskränkta. Hennes man hyrde då bostad i Sthlm och köpte längre fram godset Stora Frösunda i Solna.

Våningen i Sthlm blev inom kort en samlingspunkt för societeten. Tidens främsta inom litteratur, konst och politik samlades där och gästerna underhölls med spirituell konversation, sång och musik. Efter makens död 1825 flyttade hon mottagningarna till Stora Frösunda, där de försiggick under mindre kostsamma former. Hon kom snart att tillhöra den krets av vackra begåvade damer, som Tegnér respektlöst kallade den Brinkmanska seraljen. Redan 1823 hade hon skrivit musik till en av Frithiofssångerna, och efter det hon genom envoyén Brinkman lärt känna skalden, tonsatte hon ytterligare ett par av dessa samt tre andra Tegnérdikter. Enligt T Norlind var hon en skolad kompositör med förmåga att behärska en musikalisk sats. Hon har som tonsättare en pregnant stil, men med något undantag fick hennes melodier inte någon allmännare spridning. Hon var själv en välutbildad koloratursångerska och lade i sina tonsättningar in krävande kadenser. Flera av dem var konstmässiga i italiensk ariestil. Hennes melodi till Rings dräpa var enkel, utan svåra passager och blev liksom den husarmarsch hon tillägnade sin tredje mans regemente populär. Den förra trycktes om så sent som 1904 i en sångsamling för folkskolor.

Tegnérs entusiasm var i början av bekantskapen stor. Han berättar i brev, att grevinnan Montgomery sjöng med sitt hjärta och såg ut som en bröllopsnatt. När hon tonsatt Axels monolog och han för första gången hörde henne tolka Axels vansinne, blev han matt av rysningar. När skalden några år, tydligen med utebliven framgång, uppvaktat henne, svalnade entusiasmen, och han kallar henne den florentinska sirenen. Men dessförinnan hade hon inspirerat honom till dikten Mathilda, vari hon liknas vid en näktergal i en rosenbuske. Dikten tonsattes av B Crusell och sjöngs allmänt.

Än mer romantiska är de dikter som Tegnérs blivande svärson, skalden G W Bottiger tillägnade henne i början av 1830-talet. Hans belöning blev en tonsättning av hans dikt I avskedets stund. Genom svägerskan Malla Silfverstolpe lärde hon i Uppsala känna Geijer, som med henne i sina tankar skrev dikten Söderländskan i Norden. Beundrarna var många. Den engelske ministern lord Bloomfield berättar i sina memoarer om »det lilla miraklet», som spelade harpa som en ängel och sjöng på sex språk. Förälskade var både han och österrikiske ministern, den vackre greve Woyna, som i en dikt klagar över att han endast blivit erbjuden systerlig kärlek. I ett brev till Tegnér 1823 berättar Brinkman att »vår lilla italienska sångmö blev på en gång så väl vid hovet, att hon varannan dag bjöds till Drottningholm». På kronprins Oscars uppdrag skall hon vid denna tid ha komponerat sv arméns revelj och tapto.

Fastän hon gärna tog emot alla hyllningar, tycks hennes uppmuntran av kavaljererna ha hållit sig helt inom det passandes gränser. Visserligen ansåg samtiden, att hennes stränga svärmor Ulrika Cederhielm i början av 1820-talet vistades i Sthlm under säsongerna huvudsakligen för att kunna hålla ett öga på svärdottern, men i C D Arwedssons bekanta skandalskrift Spionen i den förnäma världen är »den florentinska friherrinnan» den enda dam ur societeten som förklaras vara höjd över varje misstanke.

Hennes tredje man blev den granne, arton år yngre husarlöjtnanten Carl Gyllenhaal (son till G 3). Efter vigseln i Paris blev Ölanda i Västergötland hennes hem under tio år, därefter Stora Ekeby i Västmanland. Av societetsdamen blev nu en ambitiös husmor, intresserad av trädgårds- och fjäderfäskötsel och för sina underlydandes timliga och andliga väl. Hon arbetade ivrigt för nykterhet och lät både på Ölanda och Stora Ekeby inrätta skolor för fattiga flickor. Hon försummade dock inte alldeles traktens sällskapsliv och under somrarna vistades hon regelbundet vid någon badort. Gunnar Wennerberg omnämner henne 1849 som badgäst i Marstrand »sjungande, dansande och koketterande som alltid». Maken, vars huvudsakliga intresse var hästar, hade ärvt faderns håg för ett rörligt liv, och under sina sista år levde hon långa tider ensam, medan han vistades i Sthlm. I sin 1854 anonymt utgivna sång- och aforismsamling, Vid julbrasan för några år sedan, gör G bittra reflexioner över männen, över åldrandets obehag och över det sv klimatet. Hon behöll livet igenom sin katolska tro. Varje påsk sökte hon sig till Sthlm för att få fira högtiden med trosfränder, och under en tid vistades en italiensk präst på Stora Frösunda som huskaplan. När hon dog, var hon glömd i Sthlm, och i stadens tidningar finner man endast korta notiser om dödsfallet. Hennes trofaste beundrare M J Crusenstolpe prisar i en nekrolog i folkkalendern Svea hennes godhet och charm.

Författare

Olle Franzén



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

På Segersjö förvaras G:s arkiv liksom även många brev från henne till familjen. Ett flertal brev till och från henne avtr i övers i sonsonen R Montgomery-Cederhielms biogr över henne 1919.

Källor och litteratur

Källor o litt: F Book, Mathilda Orozco (Sv vardag 1922); Å Eliaeson o T Norlind. Tegnér i musiken (1946); A Hamilton-Geete, I solnedgången, 1—2 (1916); R Montgomery-Cederhielm, Mathilda Orozco (1919); Malla Montgomery-Silfverstolpe, Memoarer, 2—4- (1914—20); nekr i Svea 1865; Norlind; G Wennerberg, Bref o minnen, 1 (1920); E Wrangel, Brinkman o Tegnér (1906).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Mathilda Gyllenhaal, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13371, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2018-11-14.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13371
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Mathilda Gyllenhaal, urn:sbl:13371, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2018-11-14.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se