Nils Gyllenstierna

Född:1648-10-13 – Tyskland (i Wismar)
Död:1720-03-30 – Kungsholm eller Ulrika Eleonora, Stockholms län (troligen i Sthlm, begr på Kungsholmen.)

Landshövding, Fältmarskalk, Kavalleriofficer, General, Krigskollegiepresident


Band 17 (1967-1969), sida 624.

Meriter

8 Gyllenstierna, Nils, f 13 okt 1648 i Wismar, d 30 mars 1720 trol i Sthlm (begr 7 april s å i Kungsh). Föräldrar: v kommendanten i Wismar överstelöjtn frih Karl G o Sidonia Mannersköld. Inskr vid UU 17 maj 62, fänrik vid Kalmar reg 67, löjtn vid greve Dohnas reg 67, kapten där 68, major vid Ulfsparres reg i holländsk tjänst 73, överstelöjtn där 74, överstelöjtn vid prästdragonerna i Sverige 11 aug 76, överste för eget reg till häst 77, överste för Norra skånska kavallerireg 12 nov 79, generalmajor av kavalleriet o landsh i Jönköpings län 26 april 93, generallöjtn, guvernör i Wismar samt överste för garnisonsreg där 22 juli 96, general vid kavalleriet, generalguvernör över Bremen o Verden samt överste för garnisonsreg i Stade 4 juli 98, befälh över alla sv trupper i Tyskland 15 nov 99, k råd 27 dec 05, greve 20 juni (grevebrev, Krapperup) 06 (G af Fogelvik; introd 1719), fältmarskalk 30 nov 09, president i krigskoll 30 aug 10, överbefälh över trupperna i Skåne 7 jan (approb 4 aug) 14.

G 21 juli 80 i Sthlm (Nik) m grev Anna Christina G, f 13 nov 57 på Björksund, Tystberga (Söd), d 25 aug 15 i Sthlm, jordf 17 sept 15 i Kungsh, dtr till riksrådet o presidenten frih Jöran G (G 4) o frih Barbro Margareta Banér.

Biografi

G:s föräldrar avled tidigt, och han och hans syskon uppfostrades hos farbrodern Johan, som 1662 blev president i Wismarska tribunalet. G följde då med till Tyskland och studerade i Rostock och Königsberg. Sin militära bana inledde han i det bremiska kriget 1666. 1669 påbörjade han en lång utlandsresa tillsammans med Otto Vellingk. Från Bremen gick färden genom Tyskland och Tyrolen till Italien, där han vistades flera månader i Rom och gjorde en båtresa kring Sicilien avslutad med ett besök hos ordensriddarna på Malta. Hemvägen togs över Spanien, Portugal och England. G tog därefter krigstjänst i Holland och deltog i slaget vid Seneffe 1674, där han sårades.

Under den äventyrliga hemresan från Holland, som G livfullt skildrat i sina minnesanteckningar, kom han via Norge och Jylland under det pågående dansk-sv kriget till Stade, där han förklädd till bonde tog sig in i den belägrade fästningen. Han följde därifrån förklädd till lakej »Wittenbergskans lik», som skulle föras hem över Lybeck. Med ett engelskt skepp kom han sedan till Gbg och uppsökte Karl XI i Kungsbacka. Han deltog därefter i det skånska kriget. Hans följande ganska långa verksamhet som regementschef inföll under den genomgripande organiseringen och indelningen av rytteriet i Skåne. Som landshövding i Jönköpings län tog han livlig del i byggnadsverksamheten i residensstaden. Under hans landshövdingetid erhöll länets städer i enlighet med enväldets principer av K M:t fastställda stater. Sedan G tillträtt tjänsten som guvernör i Wismar, kallades han 9 okt 1697 av förmyndarregeringen till lantmarskalk vid den stundande riksdagen trots kanslipresidenten Bengt Oxenstiernas motstånd. G hindrades dock av sjukdom från att resa till Sthlm och förrätta sitt uppdrag.

Inför de hotande utsikterna till krig mot Danmark utsågs G, som då var guvernör över Bremen och Verden, på hösten 1699 till befälhavare över samtliga sv trupper i Tyskland. I det följande holsteinska kriget, där Sverige uppträdde som garant tillsammans med bl a de lüineburgska staterna, hindrades G att gå till anfall mot danskarna av lüneburgarna, och kriget utvecklades till ett manöverkrig, sedan den danska belägringen av Tönningen hävts.

Främst genom den holsteinske hertigen tillkom en plan om ett anfall mot Sachsen efter det holsteinska krigets avslutande. Karl XII accepterade denna plan och beordrade 29 aug 1700 G att med sina trupper göra ett överraskande inbrott i Sachsen och ofördröjligen anträda marschen. Trots den ovillkorliga ordern gjorde dock G upprepade invändningar under krav på förstärkningar och instruktioner. Genom hans tvekan gick den viktigaste förutsättningen, överraskningsmomentet, förlorat. Planen övergavs dock helt först på våren 1701. I samband med den sv inryckningen i Polen 1702 beordrade Karl XII G att förstärka den sv fältarmén i Polen med den pommerska armén. G anträdde marschen i mitten av juni men nådde fram till operationsområdet först några dagar efter slaget vid Kliszów den 9 juli. På hösten 1702 återvände han till Tyskland för att organisera nya stridskrafter. I slutet av 1705 ny rekryterade Karl XII det sv rådet med inte mindre än åtta generalspersoner, av vilka G var en. För G kom detta dock ej att innebära någon omedelbar förändring. Tills vidare kvarstannade han på sin post i Tyskland, där han med framgång bl a hävdade Sveriges intressen i nedersachsiska kretsen.

Efter slaget vid Poltava beordrade Karl XII G att göra sig beredd att rycka in i Polen med sina trupper. G:s redan i nordiska krigets inledningsskede ådagalagda kritiska inställning till konungens krigspolitik framträder vid denna tid allt starkare. Han var motståndare till en inmarsch i Polen. När rådet i Sthlm accepterade den s k neutralitetsakten i Haag, varigenom Pommern ej skulle få användas som bas för ett fälttåg mot Polen, stod detta i överensstämmelse med G:s mening. På hösten 1710 ersattes G också av Mauritz Vellingk i Tyskland och utsågs i stället till president i krigskollegium med säte även i defensionskommissionen. Orderna från Bender härom nådde ej fram förrän på våren 1711, och först i juli månad infann sig G i Sthlm.

Genom sin placering i Sthlm kom G att spela en politisk roll. Han anslöt sig till sin svärson Arvid Horn i dennes opposition mot den frånvarande konungen. Han var en föga pådrivande kraft, när det gällde att genomföra konungens order om ett snabbt överförande av en sv armé till Tyskland. Som president i krigskollegium har han karakteriserats som driftig och dugande. Han stärkte kollegiets ställning, inte minst på defensionskommissionens bekostnad. De militära motgångarna medförde, att G på nytt gick i fält. Av konungen utsågs han till överbefälhavare för trupperna i Skåne, Halland och Bohuslän, och lämnade Sthlm på sommaren 1714. Hans verksamhet i Skåne gick ut på att hindra fientliga landstigningar från Danmark. Han kom också att biträda Karl XII vid upprättandet av den stora armén för det norska fälttåget. När konungen inledde fälttåget, kvarlämnades dock G i Skåne. Vid budet om konungens död begav sig G till Sthlm, där han i de följande politiska striderna var nära lierad med Arvid Horn. I samband med planerna på riksämbetenas återupprättande nämndes G som riksmarsk.

Motsättningen mellan Ulrika Eleonora och Arvid Horn, som ledde till Horns avgång på våren 1719, medförde också G:s fall. Han fråntogs sitt militära befäl, som i stället överlämnades till den från fångenskapen nyss hemkomne Carl Gustaf Rehnskiöld. G kvarstod dock som ledamot av rådet och president i krigskollegium fram till sin död följande år.

Författare

Gustaf Jonasson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

I RA 2 vol konc, fullm:er o brev till G (bl a från Karl XI, Karl XII, Ulrika Eleonora, Fredrik I o rådet). G:s »Journall de ma vie» i Biographica, tjänsteskriv:er i ser:rna Skriv.-er till konungen, Wismarensia, Bremensia o i Diplomatica: Anglica o Ffollandica, RA. Strödda brev från G i UUB, bl a till J Rosenhane.

Källor och litteratur

Källor o litt: RR, Rådsprot, RA. — W Ahlström, Karl XII o Arvid Horn 1710— 1713 (1959); S Grauers, Arvid Bernhard Horn (1920); G Jonasson, Karl XII o hans rådgivare (1960); dens, Några omstridda spörsmål från Karl XII:s första regeringsår (HT 1962); Journal öfver generalguvernören frih N G:s marsch med pommerska armén till Polen 1702 (KKD 12, 1918); Jönköpings stads hist, 2 (1965); S Loenbom, Lefwernesbeskrivn öfwer Herr N G (1773): D Nordling, likpred över N G (1720); G Petri, K 1 :a livgrenadjärreg:s hist, 3 (1958); B Steckzén, Krigskoll hist, 2 (1937); M Schti-rer v Waldheim, Skånska kavallerireg 1658— 1928 (1928); L Thanner, Revolutionen i Sverige efter Kar] XII:s död (1953); A Åberg, Indelningen av rytteriet i Skåne åren 1658—1700 (1947).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils Gyllenstierna, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13415, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gustaf Jonasson), hämtad 2018-12-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13415
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils Gyllenstierna, urn:sbl:13415, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gustaf Jonasson), hämtad 2018-12-15.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se