Gylta, släkt



Band 17 (1967-1969), sida 635.

Biografi

Gylta, släkt, härstammande från Gunnar G (d senast 1429). Han och hans bror Jösse G skiftade 1416 arv i Kinds hd (Älvsb) efter sina bröder Björn G (levde 1412) o Magnus G (levde 1412). Uppgiften, att deras far skulle ha hetat Nils, vilar på ett brev, som visats vara förfalskat (Liedgren 1964, s 175 f). I arvet ingick Gälared i Hillared (Älvsb), där Gunnar G skall ha bott (Wildte 1933). Genom sitt äktenskap kom han emellertid i besittning av sätesgården Påtorp i Fristad (Älvsb), som var släktens huvudgård under hela dess senare historia. Hans ende son Bengt G (f omkr 1400 enl Processus . . . canonizacionis b Katerine; jfr Engström, s 10; levde ännu 1480) till Påtorp blev lagman i Västergötland omkr 1439, tydligen till följd av sitt äktenskap med en dtrdtr till den 1434 avlidne västgötalagmannen Gustav Magnusson (Tre rosor av Horshaga). G var en av de fyra världsliga sv delegaterna vid underhandlingarna med norrmännen i Lödöse 1441 o blev riksråd mellan 1442 (Löfqvist) o 1446 (Almquist 1955). 1453 dömdes han, hans systers man, riddaren Mårten Svan, o hans hustrus morbror biskop Bengt Gustavsson (bd 3) i Skara från liv o gods, för att de vid konung Kristians anfall mot Västergötland 1452 hyllat denne o sökt uppvigla invånarna i västra Värmland mot kung Karl. Ehuru Kristian blev sv konung 1457, återfick G aldrig vare sig lagmans- eller riksrådsämbete. Han namnes efter 1453 sällan i det bevarade källmaterialet. Åtminstone från 1475 bodde han i Vadstena.

Den ende överlevande sonen bland Bengt G:s tjugo barn, Peder Bengtsson (d 1527) till Påtorp, kallas endast vid några enstaka tillfällen Peder G. Han förekommer som häradshövding i Skåning (Skar) 1490—99 o blev 1514 prästmunk i Vadstena kloster. Hans ende son Bengt G (d trol 1520) till Påtorp, var åtminstone från 1510 i riksföreståndaren Svante Nilssons tjänst o förekommer som riksråd möjligen redan 1515 men säkert från 1517. Sistnämnda år var han liksom sin hustrus farbror, biskop Mats Gregersson (Lillie af Greger Matssons ätt), en av de fyra sv delegaterna på mötet i Halmstad med danskarna. Efter Erik Trolles fängslande fick G senast 1519 övertaga dennes ämbete som lagman i Närke, vilken lagsaga han dock fick utbyta mot Tiohärad troligen 1520. Sedan Sten Sture d y dött, var han bland de riksråd som i Uppsala erkände Kristian II som Sveriges konung 6 mars 1520. Enligt Huitfeldt avrättades G i Sthlms blodbad, men han namnes ej i Olaus Petris lista över de där avrättade. Att han blev halshuggen, uppges även i biskop Hans Brasks släktbok, men där omtalas inte, när avrättningen ägde rum.

Söner till honom var lagmannen Bengt G (se nedan) o Jöran G (d 1561 enl HH 33, s 110) till Höverö i Grolanda (Skar). Den senare sändes 1537 av sin frände o förmyndare (VFT II: 1, s 25; GIR 1533, s 189) marsken Lars Siggesson (Sparre af Rossvik) jämte dennes son Knut till Wittenberg för studier. 1542 skrev G till Gustav I:s kanslichef Clemet Hansson o bad denne utverka ett stipendium hos kungen. Då var han i Lübeck, men handlingarna om ett studentuppträde vittnar om att han 1544 ånyo var i Wittenberg, nu tillsammans med bl a Jöran Gera (s 77), Nils Gyllenstierna o Olaus Petris son Reginald (Hult). Där utarbetade G 1548—50 en bearbetad tysk översättning av Olaus Petris sv krönika (koncept o flera renskrifter i KB), o han skrev också en på Olaus Petris verk byggd Relation om den skada Sverige av utländska regenter utstått o lidit haver (Str hist handl, vol 1 a, RA). Under hans utlandsvistelse kom »någre otillbörlige ord» av honom om kung Gustav till dennes kännedom, vilket försvårade hans återkomst till hemlandet. 1550 utfärdade kungen emellertid lejdebrev för G, o hösten 1552 gick brodern Bengt och fem andra adelsmän i borgen för att han ej skulle skada kungen, hans barn eller riket, om han fick komma hem (Str hist handl, vol 1, RA). I varje fall 1554 (Almquist 1952) tycks han vara återkommen till Sverige.

Från 1556 o till sin död vistades G emellertid ånyo åtminstone mestadels utrikes, huvudsakligen i Lübeck men även i Danmark, nu som Gustavs politiske agent. Åtskilliga brev i riksregistraturet vittnar om kungens utnyttjande av hans rapporter. Hösten 1559 väckte G emellertid hertig Eriks misshag genom att han i ett brev till biskopen av Osnabrück Johan av Hoya uttalade sig kritiskt om Eriks engelska frieri, om Peder Svarts gensvar på den danska rimkrönikan o om den sv bildningens låga nivå. G:s namnteckningar i böcker såväl i sv som i tyska bibliotek vittnar om att han ägt ett betydande antal historiska o teologiska arbeten. Han uppger sig i brevet till Johan av Hoya tidigare ha skaffat hertigarna Erik o Johan var sitt exemplar av Philippe de Commines verk om kampen mellan Ludvig XI av Frankrike o Karl den djärve av Burgund. Den av Erik egenhändigt kompletterade astrologiska nativitetsbok (Rålamb kvarto vol 91 i KB) som tillskrivits G är emellertid huvudsakligen skriven av hans studiekamrat Benedictus Olai (bd 3). Av den danske humanisten Erasmus Laetus prisas G 1573 för begåvning, lärdom o historiska kunskaper, varjämte denne framhåller hans kritiska inställning till Johannes Magnus danskhat (Nelson).

Bengt o Jöran G:s syster Karin Bengtsdtr (d trol 1593) var Vadstena klosters näst sista abbedissa 1553—63 o 1565—92. Släkten G utdog på manssidan 1580 med en son till Bengt G o på kvinnosidan i mitten av 1600-talet med en av hans sex döttrar.

Författare



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: Genealogica 2 (Hans Brasks släktbok), f 20, RA; Adeln o dess gods: Sparre, Göran, KA. — JA Almquist, Arvid Trolles jordebok (HH 31, 1938); J E Almquist, Bidr till den ointrod adl s k Bjurums-släktens hist (PHT 1952), s 64; dens, Str bidr till civilrättens hist (1953), s 57; dens, Den muntl traditionen o adl ätten G (SoH 1955) o där anf källor; dens, Herrgårdarna i Sverige under reformationstiden (1960); I Andersson, Erik XIV:s engelska underhandlar (1935), s 69; dens, Erik XIV o astrologien (Lychnos 1936), s 116; dens, Sv o europeiskt femtonhundratal (1943), s 41, 43, 115; G Brandell, Sv undervisningsväsendets o uppfostrans hist, 1 (1931); BSH 3 (1870), 5 (1884); Carlander; G Carlsson, Engelbrekt som helgon (KA 1920), s 237 f; Danmarks gamle Personnavne, 2 (1949); S Engström, Bo Jonsson, 1 (1935); dens, Om tillkomsten av den s k Chronologia anonymi (HVUA 1963—64), s 32 f, 46—55; GIR 8 (1883), 21 (1903), 25—29 (1910—16); B Hildebrand, Traditionerna om användning av fläsk vid bergsprängning (Fornv 1932); dens, Främlingar ser på Sverige (1962); O Hult, Vilhelmus Lemnius o Benedictus Olai (1918), s 55 f; K H Karlsson, Vadstenanunnan Ingegärd Persdtrs (Gylta) bref till sin brorson unge Bengt G med redogörelse för G-ättens släktförbindelser (PHT 1907); K Kumlien, Karl Knutssons pol verksamhet (1933); Lags o doms; G Landberg, De nord rikena under Brömsebroförbundet (1925), s 263, 287; J Liedgren, rec av Lags o doms (PHT 1956); dens, Bengt Arvidssons morgongåvobrev (PHT 1964); A Lindblom, Johan III o Vadstena nunnekloster (1961), s 3 f, 9 ff, 14, 27, 36, 45; I Lundahl, Det medelt Västergötl (1961); K-E Löfqvist, Rikets råd o män (HT 1936), s 407; A Nelson, Peder Swarts gensvar 1558 (UUB:s minnesskr 1621—1921, 1921), s 151—158; E Nygren, Äldre handl om Våxnäs (Värmland förr o nu 1941), s 99; S U Palme, Riks-föreståndarvalet 1512 (1949); Processus seu negocium canonizacionis b Katerine de Vad-stenis (1942—46); C Silfverstolpe, Vadstena klosters uppbörds- o utgiftsbok 1539—70 (Antiqv tidskr för Sverige, 16, 1895—98); dens, Klosterfolket i Vadstena (1898); L Sjödin, Tillkomsten av Olaus Petri krönika (HT 1921), s 53—61; dens, Meddel om kanslistilar under de yngre Sturarnas o Gustav Vasas tid (MRA 1933), s 120—123, 149 o där anf källor; ST 3 (1895); R Stensson, Peder Jakobsson Sunnan väder (1947); C G Styffe, Om slägten G (VFT I: 8—9, 1897); I Svalenius, Georg Norman (1937); dens, »Kristoffer Anderssons krönika» (HT 1941); O Walde, Bucher- und bibliotheksgeschichtliche Forschungen in aus-ländischen Bibliotheken (NTBB 1930), s 89, 147; G T Westin, Riksföreståndaren o makten (1957); F Wildte, Ytterligare tradition om användning av fläsk vid bergsprängning (Fornv 1932); dens, Gyrid Gunnarsdtr (Gylta) till Gälared (Folkminnen o folktankar, 20, 1933); F Ödberg, Om Hogenskild Bielkes moder, fru Anna Hogenskild till Dala o Åkerö (VFT II: 8—9, 1908), s 48.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gylta, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13422, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2019-01-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13422
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gylta, släkt, urn:sbl:13422, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2019-01-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se