Meriter

Hagen, Ellen Helga Louise, f 15 sept 1873 i Sthlm (Jak o Joh), d 28 jan 1967 i Täby (Sth). Föräldrar: komministern i Klara förs i Sthlm Carl Bernhard Philonegros Wadström o Helga Westdahl. Genomgick Åhlinska skolan, studerade konsthantverk vid Tekn skolan samt målning för Richard Bergh o G Kallstenius, undervisade i teckn, måln o slöjd 93—96, pionjär inom sv kvinnorörelse, populärföreläsare, skriftställare.

G 22 maj 96 i Sthlm (Klara) m landsh August Robert H, f 2 maj 68 i Vetlanda, d 30 aug 22 i Gävle, son till arrendatorn Carl August Svensson o Elisabet Fredrika van der Hagen.

Biografi

Ellen H:s namn är i första hand knutet till den kvinnliga rösträttsrörelsen. 1902 tog hon i Uppsala initiativet till bildandet av en rösträttsförening, i vilken hon var ordförande till dess upplösning 1923. 1903 var hon med om att grunda Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, där hon tillhörde den frisinnade falangen. Hon var under hela dess tillvaro medlem av centralstyrelsen och en av föreningens mest anlitade talare. H ivrade för sammanhållning med arbetarkvinnorna, som satte värde på hennes föredrag. Under dessa decennier tog hon i kampen för kvinnans rättigheter intryck av sin radikalare äldre syster författarinnan Frida Stéenhoff.

Efter författningsändringen 1919, som gav kvinnorna allmän rösträtt, var H en av högtidstalarna vid segerfesten på Skansen på det stora medborgarmötet 29 maj. Dagen efter firade man riksdagsbeslutet i Uppsala universitets aula, varvid H inledde festen, den första kvinna som talat offentligt från dess podium. I frågan om rösträttsföreningarnas upplösning ställde sig H på Ann Margret Holmgrens sida, när denna 1921 bildade Sv kvinnors medborgarförbund (H var dess ordf 1936—63). Detta fick till uppgift att ta vara på de vunna resultaten och föra kampen vidare för kvinnornas sociala och politiska rättigheter, även internationellt. H förstod tidigt betydelsen av de internationella förbindelserna. På den stora internationella rösträttskongressen i Sthlm i juni 1911 spelade hon en framträdande roll och under flera decennier också i den internationella kvinnorörelsen som sv representant på många kongresser. H:s insatser belönades med hedersledamotskap i International Alliance of Women.

Som landshövdingska i Gävleborgs län fick H en rad uppdrag som ordförande i olika sociala och kulturella sammanslutningar. Hon var med om att grunda gävleföreningen Rädda barnen (1920) och De blindas vänners förening i Gävleborgs län. Hemslöjden låg henne varmt om hjärtat, och hon skrev en historik om Gestriklands hemslöjdsförening. Det är omvittnat (bl a av R Sandler), att man i regeringen diskuterat möjligheten att göra H till landshövding efter makens död, men det ansågs då ännu inte möjligt med en kvinna på denna post.

På 20-talet kom H att mer och mer ägna sig åt den aktiva politiken. Hon tillhörde föreningen Frisinnade kvinnor från dess tillkomst 1914. Förbundet engagerade sig i fredsrörelsen, och H var medlem av Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet från dess bildande 1915 till slutet av 1940-talet, då hon avgick på grund av brytningar inom detta. Åren 1923—25 var hon redaktör för den då nystartade politiska veckotidningen Tidevarvet, organ för Frisinnade kvinnors riksförbund. Sprängningen av det frisinnade partiet gick även ut över kvinnoföreningen. 1924 grundades Frisinnade folkpartiets kvinnogrupp, i vilken H blev v ordförande. 1927 kom hon med i frisinnade partiets verkställande utskott och kandiderade 1928 i riksdagsmannavalet på platsen närmast efter C G Ekman. Hon tillhörde den delegation som skulle utreda frågan om mellanpartiernas sammanslagning, och efter Folkpartiets tillkomst i aug 1934 arbetade hon för grundandet av folkpartiets kvinnoförbund. Hon var dess ordförande 1938—46. Även om H inte kom in i riksdagen, kom hon att betyda mycket för partiet som opinionsbildare. I sammanhanget kan nämnas hennes insatser under andra världskriget, då hon bl a tog initiativet till ett upprop till riksdagens ledamöter att slå vakt om tryckfriheten. Hon var med i arbetsutskottet för Sv norgehjälpen, hade tidigare varit ordförande i kvinnokommittén för Spaniens barn, var med om att starta Sv kvinnors hjälpaktion och blev dess ordförande, tillhörde Tisdagsklubben, Kommittén för kulturens frihet, Raoul Wallenberg-aktionen m m. Hennes hem var den givna samlingspunkten.

H:s nordiska intressen och rikt förgrenade vänskapsförbindelser i alla de nordiska länderna är dokumenterade i många föredragsresor, i hennes författarskap och inte minst i hennes omfattande brevväxling. Hit kan också räknas hennes bok om Margareta, Nordens drottning. En återblick vid 600-årsminnet. När Dansk Kvindesamfund och Föreningen Norden i maj 1953 firade Drottning Margareta-jubileet i Köpenhamns rådhus höll hon festtalet.

H:s första större arbete var boken Prinsessan Eugénie. Konstnärinna och filantrop (1929). Hon hade redan som liten flicka lärt känna prinsessan, som tagit sig an henne och syskonen efter moderns död (1879) och låtit dem bo på hennes Fridhem på Gotland på somrarna. Biografin är skriven »i innerlig tacksamhet» och visar den stora betydelse prinsessan haft för H:s uppväxt och inriktning. Ännu mera har fadern betytt för hennes utveckling. Det framgår av den pietetsfulla, klarsynta och utförliga biografi hon skrivit om honom söm »präst, skriftställare och människovän». Trots sitt stora beroende av dessa varmt kristna personligheter kan inte H karakteriseras som direkt religiös oaktat sin stora aktivitet för kvinnans rätt att bli präst. Men hennes starkt moraliska inställning och världsförbättrarvilja liksom hennes omfattande människointresse kan uppenbarligen tillskrivas arv och miljö. Hennes mest betydande arbete är biografin över hennes farfars farbror Carl Bernhard Wadström (1946), den framstående bergsingenjören, forskningsresanden och fi-lantropen, som utforskade Sierra Leone och planlade en fri negerstad, Freetown, och på 1790-talet i London försökte få myndigheterna att förbjuda slavhandeln. Han fick hedersnamnet Philonegros. I honom såg H sitt ideal. Arbetet bygger på omfattande biblioteks- och arkivstudier, även i London och Paris. Sitt sista stora arbete, Livet på Gefleborg under furstar, hövdingar, fruar i 350 år, kallar H med rätta en krönika. Det är en kavalkad av älskvärt tecknade porträtt, originell så till vida som hon bemödat sig om att även ge en rad snabbskisser av de forna landshövdingskorna, en inte alldeles lätt uppgift med tanke på det magra källmaterialet. H var enastående i sina mödor att presentera kvinnoinsatser på skilda områden. Särskilt förtjänar att framhållas »minnesbilden» av Gulli Petrini. Hennes stora personintresse gällde ofta de förbisedda eller helt glömda.

H var en eftersökt föreläsare i Folkbildningsförbundet. Det sägs att hon hållit över 3 000 föredrag över politiska, sociala och kulturella ämnen. Många av dessa blev senare tryckta. Under sitt långa liv hann hon skriva och redigera otaliga artiklar, broschyrer och flygblad i aktuella ämnen. Hon tyckte om att skriva i folkupplysningens tjänst och har sin givna plats i folkbildningsrörelsens historia. Hit kan räknas rader av uppsatser publicerade i tidskrifter, samlingsverk, Sv turistföreningens årsskrift, kalendrar etc.

Med all sin anknytning till de radikala kretsarna i Uppsala och Sthlm, sitt ständiga ingripande på vänstersidan i de dagsaktuella frågorna hade H mycket av grande dame, vilket kom väl till pass på de stora kvinnokongresserna. Det var inte bara hennes mångomtalade eleganta hattar, som väckte uppseende, det var framför allt hennes klara intellekt och slagkraft, hennes snabba repliker. Attribut som strålande, charmant, oförliknelig, okuvlig, slösades som rosor på hennes väg. Hennes rakryggade hållning, hennes sinne för realiteter prisades också liksom trofastheten mot vänner och kamrater i olika kretsar. I yngre år var hon både oförsiktig och frispråkig, fattade snabbt sina beslut, satte dem oförskräckt i verket och skydde inte hindren — hon såg dem inte. Som en följd härav kom hon in i konflikter och inte sällan fick hon uppleva motgångar, ja nederlag.

H:s insatser i kampen för social och politisk rättvisa, för människovärde, för tryckfrihet och demokrati har väl bleknat med åren, eftersom hennes vapen i så hög grad var det talade ordet, som hon behärskade i eminent grad. Om hennes stora betydelse som initiativtagare, väckare och opinions-bildare är samtida vittnesbörd eniga.

Författare

Greta Wieselgren

Arkivuppgifter

H:s omfattande brevsaml hos sonen ambassadör Tord H. En del av hennes papper, jämte en del av makens, i Bernh Wadströms saml, nr 47, SSA. Brev från H i Kvinnohist arkiv, GUB. Strödda brev från H i KB (bl a till E Hedén o Mia Leche Löfgren) o i UUB.

Tryckta arbeten

Ur Viks historia (STFÅ 1913, Sthlm, s 179—189). — Till Carl Bernhard Wadströms biografi (PHT 1915, s 172 •—178). —¦ »Vi internationella kvinnor» (A-L Elgström, F Stéenhoff, E Wägner . . ., Den kinesiska muren. Rosika Schwimmers kamp för rätten och hennes krig mot kriget, Sthlm 1917, s 48—55). — Genom Västerbottens lappmark sommaren 1918 (STFÅ 1919, s 228—245). — Ur Gefle slotts historia (Fornt och sentida från Gestrikland . .. Gefle 1921, s 3—26; omtr i STFÅ 1932, s 61—85: Vårt nordligaste Vasaslott). — Sofia Anders-dotter, J. A. Josephson och kungabesöket i Hofors för 50 år sedan (Från Torsåkers socken och bergslag 1927, Gefle, s 76—79). — Karlshamns prästgård under den Westdahl-Tretowska tiden (Minnen från gamla svenska prästhem, 4: Minnen från gamla blekingska prästhem saml o utg av G Herrlin, Lund 1927, s 131—152). — Från prinsessan Eugé-nies Fridhem (Hågkomster och livsintryck saml 8, Upps 1927, s 114—124). — Prinsessan Eugénie. Konstnärinna och filan-trop. Sthlm 1929. VII, 179 s, 13 portr, 12 pl-bl, 1 notbl. Norsk övers Oslo 1950. 160 s. — Per Eriksson 22/10 1851-18/6 1928. Minnesrunor. Kungsgården 1929. 62 s, 1 pl-bl. [Ny uppl] 1932. 73 s, 29 pl-bl. — Ät fattiga mödrar en penning även. [Rubr.] Sthlm 1932. 4 s. [Undert.] (Frisinnade folkpartiets kvinnogrupp, [skrifter,] 1.) — Bernhard Wadström. Präst - skriftställare - människovän. En livsbild från de andliga rörelserna under ett gånget sekel. Sthlm 1936. 239 s, 16 pl-bl. — Carl Gustaf Tessin på Gefle slott (Från Gästrikland 1937. Gästriklands kulturhistoriska förenings medd, Gefle 1937, s 31—40). — En färd genom lappmarken för 20 år sedan (Norrland i ord och bild, 1938, Umeå, s 133 —135). — Gestriklands hemslöjdsförening 1912—1937. Gefle 1938. 4:o. 24 s. — Några minnen av prinsessan Eugénie (Från gamle kungens tid. Minnen kring Oscar II under red av A Lewenhaupt, Upps (tr Sthlm) 1939, s 298—306). — Vad frisinnad politik betytt för Sveriges kvinnor. [Rubr.] Sthlm 1940. (4) s. — När Sverige behövde goda vapen (Jorden runt, 12, 1940, Sthlm, s 293—302). — Carl Bernhard Wadström (Daedalus 1941, Sthlm, s 77—82). — Gulli Petrini. En minnesbild. Sthlm 1943. 66 s, 1 portr. — Svensk kvinnogärning genom tiderna (Kvinnogärning för land och folk, Sthlm 1943, 4:o, s 19—31). — Anna Åbergsson — en ädel livsgärning (ibid, s 151—154). — Gävle slott (Slott och herrgårdar i Sverige, Sthlm 1945, 4:o, s 158 —160). — En frihetstidens son, Carl Bernhard Wadström. Bergsvetenskapsman, forskningsresande, filantrop. Sthlm 1946. 207 s, 13 pl-bl. — Svensk kvinnorörelse (Nordens serie utg av Föreningen Norden, 15: Kvinnorörelse i Norden, Sthlm 1946, s 65—79). — Kvinnan i religionen (Vårt svenska hem . . . red: G Hedström, Sthlm 1947, s 415—524). — Som dotter och som mor (Min mor, ny saml . . . under red av I Oljelund, Upps (tr Sthlm) 1947, s 77—84). — »Trones sköld och andens svärd» (Min far. . . under red av E Malmberg, [1,] Upps (tr Sthlm) 1948, s 139—149). — Ett liv i skönhet, arbete och ädel vilja (En bok om prins Eugen . . . under red av G Lindgren, Upps (tr Sthlm) 1948, s 56—62). ¦— Ger inte åren mer än de tar? (Mitt långa liv har lärt mig . . ., red av N Ekberg o I Oljelund, Sthlm 1949, s 124—127). — Kvinnorörelsens stormtrupp (Svensk yrkeskvinna, [1,] Gbg (tr Kristianstad) 1950, s 20—32). — Margareta, Nordens drottning, 1353—1412. En återblick vid 600-årsminnet. Sthlm 1953. 140 s, 14 pl-bl. ¦— Kvinnan och prästämbetet (Religion och kultur, 25, 1954, Upps . . ., s 94—99). — Livet på Gefleborg under furstar, hövdingar, fruar i 350 år. Sthlm (tr Halmstad) 1955. 4:o. 229 s. —¦ Riksdagsveteranen som ville »klokhet och hänförelse i politiken» (Samtid och framtid, 18, 1961, Sthlm, s 32 f; omtr i T Nerman, E Hagen & B Nerman, Tre vän- ner om Carl Lindhagen, Sthlm 1961, s 15— 19). — Ett antal mindre agitationsskrifter o flygblad i kvinnofrågan. Bidrag i bl a: Rösträtt för kvinnor, Dagny, Hertha, Idun, H8D, Veckojournalen, Morgonbris, Julpost, Sv damtidning, Sv journalen, Polstjärnan, Studiekamraten, Göteborgs-posten. Medarb i NF, 2. o 3. uppl, 1903—37, o i SMoK, 1942— 55.

Redigerat o utg: Tidevarvet, nov 1923—juni 1925, Sthlm.

Källor och litteratur

Den kvinnliga rösträttsrörelsens arkiv o Fredrika Bremerförb:s arkiv, RA.

Kvinnor i fosterländsk gärning (1943); E Moberg, Så vitt jag förstår . . . (1966), s 90 —95; PK:s porträttmatr 1952 (1951); L Wahlström, Den sv kvinnorörelsen (1933); Till E H. Festskr ... (1953); O Widegren, Vägrödjare, E H (Blå boken 1945).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ellen H L Hagen, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13500, Svenskt biografiskt lexikon (art av Greta Wieselgren), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13500
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ellen H L Hagen, urn:sbl:13500, Svenskt biografiskt lexikon (art av Greta Wieselgren), hämtad 2024-04-25.