Engelbert Halenius

Född:1700-10-08 – Söderala församling, Gävleborgs län
Död:1767-02-14 – Skånings-Åsaka församling, Skaraborgs län (på Brunsbo biskopsgård, begr i Varnhem)

Riksdagsledamot, Biskop


Band 17 (1967-1969), sida 771.

Meriter

Halenius, Engelbert, f 8 okt 1700 i Söderala (Gävleb), d 14 febr 1767 på Brunsbo biskopsgård, Skånings-Åsaka, begr i Värnhem (Skar). Föräldrar: kontraktsprosten Laurentius (Lars) Jonas H o Catharina Kram. Gymnasist i Gävle 16, inskr vid UU 24 april 19, mag där 4 maj 28, doc där 28, konrektor i Gävle 29, fil adj vid UU 31 dec 30, eo fil prof där 18 maj 37, teol adj o kh i Börje prebende 7 okt 41—45, v kontraktsprost i Ulleråkers kontrakt (Upps) 42, fjärde teol prof o kh i Danmarks prebende 2 okt 45—54, ord kontraktsprost i Ulleråkers kontrakt 46, tredje teol prof 47, rector magnificus 50, led av prästeståndet 51—62 (led av SU 51, 56 o 60), teol dr 15 juni 52, biskop i Skara 2 maj 53 (tilltr 54).

G 24 juni 31 i Uppsala m Ulrica Djurberg, f 12 sept 03 där, d 11 okt 78 i Skara, dtr till teol prof o domprosten Daniel D o Margareta Theel.

Biografi

Härstammande från en norrländsk prästsläkt var H bestämd för det andliga ståndet. Till en början ägnade han sig åt studiet av de orientaliska språken och försvarade 1727 som akademiskt lärdomsprov en översättning från hebreiska till latin av en skrift av Moses Maimonides. H ansågs vara en skarpsinnig och lärd teolog, och som nitisk stiftschef i Skara intresserade han sig för konfirmationens införande. Främst blev han dock känd som riksdagspolitiker. Han deltog i tre av frihetstidens riksdagar. Lättheten att uttrycka sig i tal och skrift tillförsäkrade honom en framskjuten ställning, och han blev snart en av hattpartiets ledare i prästeståndet. Redan vid sin första riksdag invaldes han i sekreta utskottet. I debatten om sättet att utse kanslipresident slöt H upp vid sidan av dem som hävdade principen om ständernas ofelbarhet. Det var vid detta tillfälle, som biskop Browallius 12 dec 1751 i polemik mot domprosten S Basker fällde sitt berömda yttrande: »den idén att ständer kunna fela är emot rikets fundamentallagar». Följande dag formulerade H samma tanke — visserligen i något mindre pregnanta men likväl otvetydiga ordalag: »Säga vi att riksens ständer kunna förföras ligger den hypothesen djupt. Säga vi att det är möjligt, är intet kvar av vår regeringsform».

Vid 1755—56 års stormiga ständermöte nådde H:s bana som politiker sin höjdpunkt. Han intog nu såsom biskop i Skara den främsta platsen i ståndet näst ärkebiskopen, den åldrige och sjuklige Henrik Benzelius, som vid kritiska tillfällen gärna anmälde förfall. Vid riksdagens början höll H riksdagspredikan över ett bibelord, som manade till frid och endräkt. Såsom fungerande talman ledde han ståndets förhandlingar under de kritiska dagarna i slutet av nov 1755, då konflikten mellan konungen och rådet avgjordes i stånden. Tillsammans med lantmarskalken Axel v Fersen och borgarståndets talman Gustaf Kierman ingrep han 29 nov i bondeståndets överläggningar, lyckades återföra det till ordningen och förmå bönderna att deltaga i den deputation, som skulle meddela konungen riksdagens beslut i den aktuella grundlagsfrågan. Två dagar senare ledde han den deputation från präste- och borgarstånden som gav bönderna en allvarlig föreställning med anledning av det inträffade. Samma dag utsågs han jämte professor J Gadolin samt prostarna J Rogberg och J T Helstadius till medlem av den kommission, som skulle undersöka och avdöma stämplingarna mot regeringssättet.

I denna egenskap hade han att deltaga i utredningen av det förhastade statskuppsförsöket och domarna över de ansvariga. Han synes ha hört till den moderata grupp, på vilken Axel v Fersen stödde sig, när det gällde att begränsa domstolens verksamhet och förhindra att den urartade till allmän partiförföljelse. Dödsdomarna fälldes av en enhällig kommission, och i prästeståndet anslöt sig H inte till dem, som talade för benådning. Den blodiga uppgörelsen sommaren 1756 tycks ha avsatt outplånliga spår i hans liksom i andra medverkandes sinnen. Det berättas, att han senare i livet plågades av samvetskval och förebrådde sin vän Troilius att han rått honom till stränghet.

H:s ställning som ledande partiman medförde också andra förtroendeuppdrag. Han var sålunda medlem av sekreta handels- och manufakturdeputationen och kommerse- och ekonomideputationen. I sekreta utskottet uttalade han sig kritiskt om växelkontorets verksamhet. Men hans synpunkter, som delades av borgmästaren A Schauw och Pechlin, vann inte gehör. Den växelberedning, som de alla tre tillhörde, föreslog åtgärder till dess stöd, vilka också genomfördes.

Under 1760—62 års riksdag spelade H ej längre samma framskjutna roll. Han räknades visserligen alltjämt till hattpartiets huvudmän och tillhörde sekreta utskottet. Han sökte bevara huvudlinjerna i partiets politik. Ännu i mars 1762 hörde han till den minoritet, som motsatte sig separata fredsunderhandlingar med Preussen. Men i ståndet fördes klubban av ärkebiskopen Samuel Troilius. Efter dennes oväntade bortgång i januari 1764 uppfördes H jämte Jakob Serenius och Magnus Beronius på förslaget till efterträdare. I konkurrens med två så utpräglade partimän utgick den moderate och stillfärdige Beronius som segrare. Redan vid denna tidpunkt lär H:s krafter ha varit brutna. Han företrädde inte sitt stift vid 1765— 66 års riksdag och förskonades sålunda från att som riksdagsman bevittna hattpartiets fall.

Författare

Olof Jägerskiöld



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Delar av H:s arkiv (brev till honom, före-läsn:konc) i UUB o i KB. Strödda brev från honom liksom en saml brev till sonen Lars Hallencreutz (100 st) i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Akad avh se Liden, 1, s 98, 226 f, 235, samt 5, s 34. — Pia memoria piae & gloriosae vitae Jacobi Benzelii, per reg-num Svio-Gothicae archi-episcopi . . . die 1 decembris, anni 1747 . . . mcestus proclamavit. Upsaliae u å. 55 s. — En christen medborgares skyldighet, at fara efter frid och förbett-ring, uti en christelig predikan . . . vid riksdagens början d 21 oct. 1755, uti St. Nicolai . . . Sthlm 1755. 38 s. — En christens tilbör-liga tankar, om tiden och des rätta bruk, uti en uppbyggelig hög mässo-predikan på nyårsdagen 1742. förestäld Upsala domkyrko-för-samling . . . till trycket befordrad af A Berg-hult. Sthlm 1757. (23) s. — Likpredikningar över kyrkoh Sven Lithner 1754, Skara, prosten Lars Noring 1757, Skara 1758, biskopen Jöran Wallin 1760, Gbg.

Källor och litteratur

Källor o litt: Frihetstidens utskottshandkar 1751—52: 1, 1755—56: 1, 11, 21—22, 26, 1760—62:1—2, PrRP 1751—52, 1755—56 o 1760—62, RA; U 40:48 (C Annerstedt, Saml:ar till UU:s hist, II: 17), UUB.

BondRP vol 7, 1751—56 (1963); F A v Fersen, Hist skrifter, 2 (1868); O Jägerskiöld, Hovet o författn:frågan 1760—1766 (1943); F Lagerroth, Frihetstidens författn (1915); Malmström, 4—5 (1899—1900); G Olsson, Hattar o mössor (1963); E Sjöstrand, Mynt-

0 bankpolitik under hattväldet 1738—1764 (1908); T Säve, Sveriges deltagande i sjuåriga kriget 1757—1762 (1915); Skara hm,

1 (1871); Uppsala hm, 1 (1842).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Engelbert Halenius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13542, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olof Jägerskiöld), hämtad 2019-09-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13542
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Engelbert Halenius, urn:sbl:13542, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olof Jägerskiöld), hämtad 2019-09-18.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se