O Samuel (Sam) Hybbinette

Född:1876-01-31 – Österåkers församling (AB-län), Stockholms län
Död:1939-02-12 – Engelbrekts församling, Stockholms län

Industriidkare, Läkare (kirurg)


Band 19 (1971-1973), sida 524.

Meriter

2 Hybbinette, Oscar Samuel (Sam), f 31 jan 1876 i Österåker, Sth, d 12 febr 1939 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: godsägaren Oscar H o Hanna Stenman. Mogenhetsex vid Beskowska skolan i Sthlm ht 94, MK vid Karol inst 31 maj 99, e amanuens vid Serafimerlas:s kir klinik 1 juli 01—1 april 02, ML vid Karol inst 30 april 04, amanuens vid Serafimerlas:s kir klinik 05—06, underkirurg vid Serafimerlas 07, prakt kirurg från hösten 08, tf överläk vid Sabbatsbergs sjukhus kir avd 20 aug 21, överläk där från 1 mars 22, led av komm ang Gymnastiska centralinst:s omorganisation 31 dec 23—12 aug 26, ordf i Serafimerlas:s dir 26—37, v ordf i dir för Gymnastiska centralinst från 36, prof:s n h o v 24 jan 36. — Litt et art 19, med hedersdr vid Karol inst 27 maj 33.

G 20 nov 13 i Uppsala m Gunhild Lindfors, f 6 mars 83 i Lund, d 15 maj 65 i Sthlm, Osc, dtr till prof Axel Otto L o Gerda Leila Christina v Porat.

Biografi

Efter med lic-examen 1904 blev Sam H amanuens och sedermera underkirurg hos sin tidigare lärare, prof John Berg, den dåv sv kirurgins "grand old man". 1908 öppnade han praktik som kirurg i Sthlm. Klientelet växte snabbt tack vare H:s skicklighet och vänliga omtanke om sina patienter. Samtidigt vidareutbildade han sig genom talrika resor till kirurgkongresser och utländska kliniker. 1921 blev befattningen som överläkare på Sabbatsbergs kirurgiska klinik I ledig efter Gunnar Nyström, som utnämnts till prof i kirurgi i Uppsala. H uppmanades söka och erhöll även befattningen. Utnämningen väckte stor uppmärksamhet och på många håll även kritik, enär H ej hade överväldigande sjukhusmeriter och endast obetydliga vetenskapliga, vilka ansågs behövliga för en överläkartjänst i Sthlms stad. Bakom utnämningen stod utan tvivel den självrådige men klarsynte prof Hjalmar Forssner (bd 16), då v ordf i Sthlm stads hälsovårdsnämnd. Denne kände väl H:s kapacitet från studieåren och ansåg, att här skulle rätt man komma på rätt plats. Och han blev sannspådd. H växte med uppgiften, hans stora organisatoriska förmåga, hans framstående yrkesskicklighet och utmärkta chefsegenskaper var ett värdefullt tillskott till Sabbatsbergskliniken, vilken under hans ledning förvärvade sig anseende långt utanför landets gränser.

H var väl skickad att leda sina underläkares utbildning och denna uppgift intresserade honom mycket. Men han fordrade också av dem, att de var "händiga" — "Kan herrn hålla i en kniv eller inte?" Uppfyllde vederbörande ej kravet på ett gott handlag, förmåga att handha det dagliga sjukvårdsarbetet med tillfredsställande grad av organisationsförmåga och snabbhet utan att noggrannheten åsidosattes, blev han inte antagen. Men när H väl lärt känna sina underläkares förmåga, skänkte han dem sitt odelade förtroende och överlämnade på ett lyckligt sätt ansvaret i de yngres händer. Under hans ledning fick de lära sig "stå på egna ben". När de senare kom ut på självständiga befattningar, hade de egen erfarenhet och en fast grund för sitt handlande. Underläkaråren var — som Sten v Stapelmohr uttryckt det — "en fest i allvaret". H ville inte bara vara chefen, han ville vara den äldre kamraten, som gav råd och anvisningar till de yngre.

H omfattade skelettkirurgin, speciellt höftledens kirurgi, med stort intresse. Han gjorde också en värdefull insats genom sin operationsmetod för den habituella skulderledsluxationen. I anslutning till H:s 60-årsdag utgav hans vänner och lärjungar en festskrift, f denna finns bl a en sammanställning av 39 fall, opererade enligt H:s metod, därav 32 av honom själv. Frånsett ett dödsfall i blodpropp hade samtliga återfått full arbetsförmåga och funktion i armen. Operationsmetoden ansågs tekniskt väl svår för att bli allmän rutinmetod, men för dem som behärskade tekniken gav den fullgoda resultat. H hade själv tidigare presenterat metoden både vid franska och tyska kirurgkongresser. 1938 framlade han sina erfarenheter av medfödda gom- och läppdefekter. Han hade gjort en modifikation av Veau's metod, varigenom man erhöll en ökad mobilisering av mjukdelarna och därmed en hög, rörlig, mjuk gom. H framlade också en metod för operation av spottkörteltumörer i samarbete med Radiumhemmet, där operationen kombinerades med lokal radiumbehandling, vilket gav utomordentliga resultat. Ytterligare må framhållas en stor serie radikaloperationsfall av ändtarmskräfta med sällsynt låg mortalitet, höftledsplastiker, behandling av arthritis deformans i höftleden med Graber-Duvemcy's borrningsmetod, behandling av gallfistlar m m.

H var en god och varmt kännande människa, helt hängiven sin uppgift och med en högt stående läkaretik. Särskilt ömmade han för de mindre välsituerade, av vilka han betingade sig ett obetydligt honorar eller som han i tysthet understödde. Verifierad av honom själv är historien om den gamla damen som frågade vad hon var skyldig för operationen. "Vi säger väl 75", sade H. Damen lämnade en krona och sade, att det fick vara jämnt. "Nej, rätt skall vara rätt", svarade H och lämnade 25 öre tillbaka. Han var starkt franskorienterad, vilket kan ses mot bakgrunden av en teori om släktens härstamning från en hugenottfamilj från Perpignan. "Jag är gascognare, gosse — nästan åtminstone", brukade han säga. Ute på Husarö hade H sitt sommarhem, där hans kärlek till naturen, jorden och havet — hyvelbänken ej att förglömma — slog ut i full blom.

Som sångare var H högt uppburen och hade fått rösten skolad hos läkaren och sångpedagogen Gillis Bratt. Vid flera sångarfärder, bl a utrikes med Allmänna Sången i Uppsala, OD och Sv Sångarförbundet, framträdde han som solist. Han medverkade på operan på en Röda Korsets välgörenhetsfest 1921, där han sjöng Radames parti i slutscenen av Aida med en då känd operasångerska som moatjé. H poängterade det spexiga i situationen, att de båda tämligen fetlagda rollinnehavarna föreställdes dö av svält. Men det var i Samfundet SHT som H trivdes bäst. Han sjöng med i kören, åtog sig sångroller i spex eller gladde med ett solo. Han kom troget till sammankomsterna. Varje år på minnesfesten sjöng han solopartiet i "Integer vitae", komponerat och tillägnat H av Carl Göran Nyblom. Vid SHT:s sammankomst 12 febr 1939, då kören sjöng "Stilla skuggor" till de bortgångnas minne anslöt sig H till sångarna, och när man nådde textens "blåa valv i nattens timma", föll han ihop i en omedelbart dödande hjärnblödning. För en sångens hövding "hur underbart att sjungande få gå in i evigheten". — H ligger begraven på Österåkers kyrkogård liksom den "sv kirurgins fader", Olof af Acrel. Porträttmedaljonger över dem båda finns uppsatta i kyrkan.

Författare

Lars Dahlgren



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se SLH, F 4, d 2, Sthlm 1932, s 480, o d 5, 1935, s 582 f. Dessutom: Smittofaran i badvatten och skyddsmedel däremot (Folkbad, förhandlingarna vid andra badkongressen i Stockholm år 1930, Sthlm 1931, s 235—240). — Contribution å 1'étude des tumeurs bénignes de la parotide et å leur traitement radio-chirurgical (Acta chirurgica Scandinavica . . ., vol 77, 19[35—] 36, s 19—49, 5 pl). — Några erinringar med anledning av "tvenne överläkareutnämningar" (Svenska läkartidningen, årg 33, 1936, s 1138—40; även sep, 3 s). — Erinringar med anledning av "Betänkande med förslag till nytt centralsjukhus för de södra stadsdelarna" (ibid, årg 34, 1937, s 97—104; även sep, 7 s). — Förfaringssätt vid ben-transplantation i samband med behandling av vissa maligna ben tumörer (Hygiea, årg 100, 1938, Sthlm, [halvbd] 2, s 215—223, 1 pl-bl).

Källor och litteratur

Källor o litt: G Asplund, S H (Nord med tidskr 1939); G Forssell, S H 60 år (Bilaga till Nord med tidskr 1936, h 5); SLH 4:2 (1932), 4:5 (1935); S v Stapelmohr, nekr över H (Sv läkartidn, nr 8, 1939); W Swahn, S H. Läkare, människovän, levnadskonstnär (1939); Tal o kväden i Samf SHT 1939.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
O Samuel (Sam) Hybbinette, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13916, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Dahlgren), hämtad 2020-06-06.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13916
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
O Samuel (Sam) Hybbinette, urn:sbl:13916, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Dahlgren), hämtad 2020-06-06.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se