Meriter

1 Hyltén-Cavallius, Gunnar Olof, f 18 maj 1818 på Hönetorp i Vislanda, Kron, d 5 juli 1889 på Sunnanvik, Skatelöv, Kron. Föräldrar: kontraktsprosten mag Carl Fredrik Cavallius o Anna Elisabeth Hyltenius. Elev vid trivialskolan i Växjö sept 25, vid gymn där aug 31–34, inskr vid UU 30 jan 35, teol ex vt 35, disp på ett specimen primum 14 dec 37, FK 20 mars 39, disp på ett specimen secundum 8 juni 39, mag 15 juni 39, allt vid UU, eo amanuens vid KB 2 dec 39, andre amanuens där 27 mars 43, förste amanuens 5 jan 52, tf dir för K teatrarnas scen 1 juli 56, förste dir för K teatrarna 26 mars 58–21 maj 60, chargé d'affaires vid kejserliga hovet i Brasilien 31 dec 60, dessutom sv-norsk generalkonsul i Rio de Janeiro 5 jan 61, tjänstledig 18 febr 62, avsked från båda tjänsterna 23 sept 64, erhöll expektanslön 64–79, inrättade Smålands museum i Växjö 67, ordf i Kronobergs läns hushålln:sällsk jan 67–jan 76, överflyttad på pensionsstaten 23 maj 79. Etnolog, förf. — LSkS 56, HedL av Sv fornminnesfören 70, HedLVHAA 83.

G 15 maj 47 i Sthlm, Maria, m Maria Sofia Margaretha Haeggström, f 7 juni 28 där, ibid, d 12 juli 96 på Sunnanvik, dtr till boktryckaren Zacharias H (bd 17) o Eva Fredrika Burström.

Biografi

Liksom sina syskon antog H namnet Hyltén-Cavallius, varigenom han även konserverade moderns släktnamn. Genom henne var han befryndad med "det gamla vislandahuset", som Samuel Ödmann så livfullt skildrat i sina 1830 utgivna Hågkomster från hembygden och skolan. Dessa kom även i hög grad att stärka släkt- och hembygdskänslan hos H liksom hos den tidigt bortgångne brodern Carl Erengisel (Bringéus, 1970).

H sattes tidigt i skola i Växjö och kunde genom stora uppoffringar av föräldrarna fortsätta sin utbildning vid univ i Uppsala, dock utan något klart framtidsmål. Avgörande för hans intresseinriktning blev ett uppehåll som informator i Sörmland 1835–36, varunder han stiftade bekantskap med Geijer-Afzelius edition av sv folkvisor. Under läsningen härav inspirerades han att själv göra en nationell insats av motsvarande slag. Han började nu uppteckna folktraditioner och koncentrerade snart insamlingen till den småländska hembygden. Under en följd av år upptecknade han under sommarferierna folkvisor, sagor, sägner, gåtor och dialektord. De senare lades till grund för hans avhandling Vocabularium Værendicum, vars första del försvarades 1837 och andra del 1839 i Uppsala.

Hösten 1839 fick H anställning vid KB, där han kvarstannade i 17 år. I huvudstaden stiftade han bekantskap med en rad litterärt och konstnärligt intresserade personligheter. Särskilt betydelsefull blev vänskapen med engelsmannen George Stephens, i vars hem han bodde till sitt giftermål 1847. De båda bildade den 1 dec 1843 tillsammans med A I Arwidsson, konsul C D Arfwedson, riksantikvarien B E Hildebrand m fl Sv fornskriftsällskapet (Collijn). H utgav själv i sällskapets serie Peder Månssons stridskonst och stridslag (1845) och Sagan om Didrik af Bern (1850) och tillhörde styrelsen 1844–58.

Tillsammans med Stephens publicerade H 1844 en första samling av Svenska folksagor och äfventyr, följd av en andra del 1849 samt Sveriges historiska och politiska visor 1853. Förebilden till folksagoutgåvan var bröderna Grimms Kinder- und Hausmärchen (1812–14), och första delen av Svenska folksagor och äfventyr är även tillägnad dem. H var huvudansvarig för texterna, medan Stephens bidragit med kommentarer och hänvisningar till tryckta paralleller. Vid utgivningen hade H överarbetat uppteckningarna i arkaiserande stil, vilket senare kritiserades. Då planerna på fortsatt utgivning avstannade, bevarades emellertid huvudparten av H:s sago- och vissamlingar i sin ursprungliga form till eftervärlden.

En annan medarbetare och vän fick H 1844 i Nils Månsson Mandelgren. Tillsammans stiftade de 29 jan 1846 Konstnärsgillet, vars v ordf H blev (ordf jan 1848–dec 1850). Här möttes yngre konstnärer, litteratörer och konstvänner och H framträdde ofta som föredragshållare. Vidare var han med om att stifta Artisternas och konstnärernas pensionskassa 1847.

I H:s sammansatta karaktär stred olika anlag och åsikter mot varandra. Under marsoroligheterna i Sthlm 1848, av vilka han givit en värdefull skildring i sin självbiografi, kom han att spela en roll i kretsen kring Oscar I. Uppenbarligen såg H i politiken en språngbräda för sin egen karriär. Genom artiklar i dagspressen gjorde han sig känd som en anhängare av skandinavismen, som hade en av sina högborgar i Konstnärsgillet (Holmberg). Samtidigt betecknar han sig själv från 1848 som "en allt mera utpräglad konservativ rojalist".

H indrogs allt mer i Oscar I:s hemliga politik eller kamarilla (jfr Eriksson). H:s förbindelser med konungen ledde till att han 10 april 1856 erbjöds att bli intendent för K teatern. Vad som rekommenderat honom var väl mindre hans eget dramatiska försök, Dackefejden, skrivet 1845 och spelat 1846, än hans insats i Konstnärsgillet. H:s chefskap för teatern möttes från början med misstroende, och han blev föremål för mycken kritik. Hans främsta insats synes ha varit att han lyckades höja personalens löner och återväcka elevskolan ur en lång törnrosasömn (Rundberg). Under Karl XV:s regentskap sökte H få slippa teatern, och i maj 1860 fick han tjänstledighet.

Vid avskedet från teatern stod H i en brydsam situation. I KB hade han förlorat sin lönetur. Hans beskyddare Oscar I var borta. Efter åtskilligt intrigspel från olika håll erhöll han posten som sv-norsk chargé d'affaires och generalkonsul i Brasilien, dit han ankom 17 april 1861. Vistelsen i Rio de Janeiro blev för H ett enda långt lidande. En smärtsam nervinflammation orsakade olidliga plågor och förde honom nära döden. Han begärde och fick tjänstledighet och hemkom i sept 1862 som en på kryckor stödd gubbe fast blott 44 år gammal. Två år senare sattes han i disponibilitet och flyttade vid jultiden 1864 tillbaka till den småländska hembygden, där han först innehade Stora Målen i Moheda, varifrån han 1871 flyttade till den gamla släktgården Sunnanvik i Skatelöv.

H blev nu en föregångsman inom det småländska jordbruket och skaffade understöd till en mängd odlingsföretag i sin omgivning. Han bekämpade det redan då uppkomna förslaget om Åsnens sänkning och verkade för förbättrade kommunikationer. I Kronobergs hushållningssällskap, där även brodern Gustaf spelade en roll, blev han ordf i jan 1867 (ej 1866 som han själv uppger).

H:s främsta intresse förblev dock fornforskningen i dess vidaste omfattning. Efter hemkomsten från Rio de Janeiro förärade han Karl XV en stor samling fornsaker. I Småland samlade han äldre bruksföremål från allmogehem, och delar av hans samling var utställda på världsutställningen i Paris 1866. Genom gåvobrev 3 febr 1867 överlämnade H till domkapitlet i Växjö sin stora föremålssamling, vilken inrymdes i gymnasiehuset. Uppordningen av föremålen skedde i samråd med H av adjunkten Gustaf Södergren och fil kand Gustaf Nordlander, den senare systerson till H. Från nov 1867 var museisamlingarna tillgängliga för allmänheten.

Tillkomsten av Sveriges första landsortsmuseum, det som senare kom att kallas Smålands museum, var inte blott en seger för H utan även för den falang bland de kulturminnesintresserade i landet, som mot riksantikvarieämbetets och "Hildebrändernas" fornminnespolitik hävdade landsortens intressen. Hit hörde utom H, Mandelgren, Gabriel Djurklou, Sven Nilsson m fl. Hösten 1869 utvecklar H sin åsikt att varje provins borde undersökas "etnologiskt, antikvariskt och lingvistiskt". Detta blev även ett program för Sv fornminnesföreningen som stiftades i Sthlm s å. H tillhörde själv den första styrelsen, och föreningen förlade till stor heder för honom följande år sitt första årsmöte till Växjö.

Redan under ungdomens uppteckningsverksamhet välvde H planer att nyttja sitt stoff för ett stort smålandsverk. I ett brev till fadern hösten 1840 talar han för första gången om "mitt opus om Värend". Det var inte fråga om en traditionell topografisk beskrivning utan en undersökning av "småländska folkstammens ursprung och seder". H var emellertid inte ensam om sina planer. Peter Wieselgren hade 1842 fått i uppdrag att författa en beskrivning över Småland, som utkom 1844–47. I inledningen, som även utgavs separat under titeln Virdaland, hade han just behandlat "småländska folkstammens ursprung". Därvid nöjde han sig inte med historiskt källmaterial utan nyttjade även vad han själv kallade "folkminnen".

Insikten om folkminnenas betydelse för kännedomen om det förflutna, som möter redan i Petter Rudebecks Småländska antikviteter, hade fått nytt liv under romantiken. N M Petersen hade 1834 utgivit Danmarks Sagnhistorie. Såväl Wieselgren som H inspirerades dock framför allt av Jacob Grimms Deutsche Mythologie (1835) och Sven Nilssons Skandinaviska Nordens urinnevånare (1838–43). Wieselgrens smålandsbeskrivning medförde att H lade sina anteckningar och utkast åt sidan. Genom excerpering av småländska domböcker ökade han senare sitt material, men den verkliga föresatsen att bringa sitt smålandsverk till fullbordan fattade han under vistelsen i Rio de Janeiro. Efter återkomsten till Sthlm kunde han äntligen hösten 1863 påbörja utgivningen av sitt arbete, som avslutades 1868.

De bärande idéerna var i stort sett desamma som i utkasten från 1840-talet. Folksägnerna om troll och jättar tolkades sålunda alltjämt som minnen av sydskandinaviska urinnevånare. Hans Hildebrand riktade en hård men berättigad kritik mot verket och även de mytologiska spekulationerna skulle snart visa sig ohållbara. Trots detta skulle Wärend och wirdarne få en utomordentligt stor betydelse. Genom detta arbete fästes uppmärksamheten för första gången på rikedomen i sv allmogens andliga och materiella kultur. Det mer än tusen sidor digra verket rymmer ett oändligt etnologiskt källstoff, vilket — utnyttjat med varsamhet — har ett bestående värde för all framtid. Wärend och wirdarne skulle så småningom även komma att fylla sitt djupaste syfte, att "giva ett uppslag till svensk etnologi". Därjämte har detta verk blivit en inspirationskälla för såväl hembygdsforskning som skönlitterär folklivsskildring (2 uppl 1922 av C W von Sydow, facsimiluppl med utförliga reg av N-A Bringéus 1972).

När 100-årsminnet av H:s födelse firades 1918, överlämnades en fond med hans namn till Lunds univ som grundplåt för en professur i folkminnesforskning. Två år senare bildades Hyltén-Cavalliusstiftelsen vid Lunds univ, varigenom regelbunden institutionsverksamhet kom till stånd. På initiativ av G W von Sydow bildades 1919 i Växjö Hyltén-Cavalliusföreningen för hembygdskunskap och hembygdsvård, som utger en årsbok, numera kallad Kronobergsboken. I anledning av hundrafemtioårsminnet^[1] 1968 instiftade Kronobergs läns hembygdsförbund en Hyltén-Cavalliusmedalj, vars inskription erinrar om det bestående i H:s livsgärning: "Skrev Wärend och wirdarne — Grundade Smålands museum".

Författare

Nils-Arvid Bringéus

Arkivuppgifter

Av H:s omfattande saml:ar o bearbetn:ar, som i olika etapper sammanförts i KB, har en del utgivits efter hans död. Hans självbiogr utgavs av sönerna 1929, o hans ant:ar från strövtåg i sv bygder sommaren 1835 publicerades av S Erixon 1942. De på H:s initiativ tillkomna uppteckn:arna av folksagor publicerades av GAA 1937—42. Hans uppteckn:ar av småländska folksägner har utgivits av N-A Bringéus i Kronobergsboken 1968, där även ett par ungdomsskrifter är omtryckta. En utgåva av H:s utomordentligt värdefulla folkvisesaml:ar planeras av Sv visarkiv. — Huvuddelen av H:s brevarkiv i KB med bl a brev från N Månsson Mandelgren (272 st), G Stephens, H Wieselgren o O P Sturzenbecker samt från H till familjen o släktingar. Genealog o biogr saml av H i Växjö SB, några papper o teckn :ar i Nord mus o hs i VA. Brev från H till brodern G E H (353 st) o till N M Mandelgren i LUB. Strödda brev från H bl a i KB o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Vocabularium Vaerendi-cum. Specimen 1—2 [= A — Lifköp]. [Akad avh, preses J H Schröder.] Upsalia: 1837—39. 40 s. — Förteckning på de statyer, byster och antiker, som förvaras å Kongl. museum i Stockholm. Sthlm 1841. 39 s. [Anon; vanl tillskr L J v Röök.] 2. uppl 1844. 3. uppl 1848. 46 s. 4.-5. uppl 1854, 1857. — Förteckning öfver de taflor, som visas i det Kongl. museum i Stockholm 1841. Sthlm 1841. 33 s. [Anon; d:o.] 2. uppl så. 34 s. 3. uppl 1842. 4. uppl okänd. 5.—6. uppl 1855, 1858. — Sägner om Wärends härad och anledningarne till dess qvinnors sär-skilta arfs-rätt [sign] (Läsning för folket af Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande, årg 7, 1841, Sthlm, s 228—252). — Beskrifning öfver staden Stockholm (ibid, s 80—95, 179—190, 273—287, 330—336, årg 8, 1842, s 58—65, 151—169, 256—280, 370—381, årg 9, 1843, s 56—68). — Sägner om Kettil Runske (ibid, årg 8, 1842, s 169—191). — Om de gamla skandinavernas seder, gudsdyrkan och samhällsförfattning (ibid, s 339—358, årg 9, 1843, s 68—83, 143—150, 268—286, 320—348, årg 10, 1844, s 76—88, 109—129). — Herr Scott och methodismen, eller Granskning och vederläggning af pastor Geo. Scotts nyss ut-gifna skrift om Sveriges religiösa tillstånd. Sthlm 1842. 92 s. — Ättelängd öfver slägten Cavallius, Cavallin, Cavalli. Upprättad i juni 1843. [Rubr.] Sthlm 1843. Fol. (3) bl. [Fotografiskt nytr Malmö 1958.] — Svenska folk-sagor och äfventyr. Efter muntlig öfver-lemning saml o utg. D 1*. Sthlm 1844 [—49]. 499 s. (Tills med G Stephens.) [Samtida anon omtr av enskilda sagor, i huvudsak ur detta arb:] Flickan, som kunde spinna guld utaf ler och lång-halm . . . Gefle 1847. 8 s. [Nya uppl] 1850, Falun så. [Annan utg jämte:] Slottet som stod på guldstolpar. Jönköping 1854. 15 s. [Nya uppl] 1856, 1857. 16 s. En ny historia om guldlyktan, guldbocken och guldpelsen. Gefle 1847. 8 s. [Annan utg] Warberg 1880. 15 s. En ny historia om de tre storgummorna. Gefle 1847. 8 s. [Ny uppl] 1850. [Annan utg] Fahlun 1848. 8 s. [Ny uppl] 1850. ([Historier m. m., ser 4, (enl Linnström,)] N:o 5.) [Annan utg] Hudikswall 1849. (8) s. [Annan utg:] En nöjsam historia om de tre stor-gummorna. Linköping 1850. 8 s. ([Historier m. m.,] 2.) Den fagra vall-pigan . . . Westerwik 1850. 16 s. [Annan utg jämte:] Om den kloka bonddottren . . . Jönköping 1850. 15 s. En lustig historia om Snipp, Snapp, Snorium, eller de tre hundarne. Linköping 1850. [Annan utg:] De tre hundarne. Kalmar 1854. 16 s. (Folksagor, 11.) [Ny uppl] 1855. (Ibid, 23.) En nöjsam historia om svärdet, guldhönorna, guldlyktan och guldharpan. Linköping 1850. 8 s. ([Historier m. m.,] 1.) Prinsessan uppå glasberget. Kalmar 1853. 15 s. (Folksagor, 1.) [Annan utg:] Prinsessan på glasberget. Söderköping 1854. 19 s. ([Sagor,] N:o 3.) [Ny uppl] 1855. (Ibid, 20. )Half-trollet eller de tre svärden. Kalmar 1853. 16 s. (Folksagor, 3.) [Ny uppl] 1855. (Ibid, 20.) Silfverhvit och Lillvacker. Kalmar 1853. 16 s. (Ibid, 4.) Det sköna slottet östan om sol och nordan om jorden. Kalmar 1853. 16 s. (Ibid, 6.) [Ny uppl] 1855. (Ibid, 25.) Ungdoms-landet. Kalmar 1853. 16 s. (Ibid, 7.) [Ny uppl] 1855. (Ibid, 21.) Vallare-mannen. Kalmar 1854. 16 s. (Ibid, 10.) En sedolärande folksaga om styfdottren och käringdottren eller de två skrinen. Varberg 1859. 12 s. [Tysk övers:] Schwedische Volkssagen und Märchen. Wien 1848. 400 s. [Eng övers av större delen av sagorna i:] Yule-tide stories. A collection of Scandinavian and North German populär tales and traditions from the Swedish, Danish and German. Ed by B Thorpe. London 1853. 504 s. [Ny sv utg:] Svenska folksagor. Sthlm 1875. 185 s. [Tysk övers:] Schwedische Volksmär-chen. Leipzig [1881]. 316 s. [Eng övers:] Old Norse fairy tales, gathered from the Swedish folk. London [1882]. 246 s. [Ny sv uppl:] . . . Omarb av E Djurklou-Aschan. D 1—2. Sthlm 1915—16. 1. 225 s, 17 pl. 2. 226 s, 7 pl. [Senare utg med delvis tidigare otr sagor ur handskriftsamlingen:] Sagor från romantikens dagar. Efter upptecknarnas original berättade av S Liljeblad. Sthlm 1939. 235 s. (Svenska folksagor, 2.) 2. uppl s å. Sagor ur G. O. Hyltén-Cavallius och George Stephens samlingar. Utg av J Sahlgren o S Liljeblad. Sthlm 1942. 271 s. (Svenska sagor och sägner, 4.) Sagor från skilda landskap ur G. O. Hyltén-Cavallius' och G. Stephens' samlingar berättade av G o J Sahlgren. Sthlm 1942. 198 s. (Svenska folksagor, 5.) Svenska sagor samlade av G O Hyltén-Cavallius och G Stephens . . . under red av J Sahlgren. D [1—]5. Sthlm (tr Malmö) 1943—45. 4:o. (GAA.) [1.] 1943. 234 s. 2. 1944. 286 s. 3. 1944. 271 s. 4. 1945. 259 s. 5. 1945. 262 s. [Ny uppl:] Svenska sagor. Med ordförklaringar utg av J Sahlgren. D 1—4. Sthlm (tr Solna; även Hfors, deluppl) 1964—65. 1. 1964. 177 s. 2. 1965. 223 s. 3. 1965. 200 s. 4. 1965. 183 s. — Dacke-fejden, historiskt skådespel i fem akter. Sthlm 1846. 160 s. — Olaus Cavallius [sign] (Bidrag till Lunds stifts herdaminne. Utg af ett sällskap, Lund 1846, s 132—138). — Wärend för 200 år sedan. Föredrag, hållet vid soiréen för Konstnärernas och litteratörernas pensions-kassa, lördagen den 1 februari 1851. Sthlm 1851. 19 s. [Ur Bore. Dagligt allehanda i Stockholm, 1851, Sthlm, fol, n:o 29, 30, 32.] [Ny uppl] 1877, 20 s. Omtr i: Rosa. Vittert album, samlad t, o utg [av J C Hellberg] . . ., Sthlm 1854, s 288—300, A W Grube, Charaktersskildringar af länder, folkslag och städer . . . , d 1, Sthlm 1857, s 89—101, 2. uppl, d 1, 1870, s 84— 93 samt med inl av N-A Bringéus i Kronobergsboken 1968. Årsbok för Hyltén-Ca-valliusföreningen, utg av Kronobergs läns musei- och hembygdsförbund, Växjö 1968, s 21—38. — Sveriges historiska och politiska visor. Saml o utg. D 1*. Från äldre tider intill år 1650. Örebro 1853. XII, 372 s. (Tills med G Stephens.) — Historie-målaren Nils Johan [ = Jacob] Olsson Blommér. Föredrag i Konstnärsgillet (Nordisk tidskrift. Utg af A Sohlman, Sthlm . . . 1852—53, s 323— 3[3]3; även sep, 1854, fol, (4) s jämte 10 pl). — Minnes-ord öfver kontraktsprosten i Albo härad . . . mag. Carl Fredrik Cavallius. Uppläste vid begrafningen i Wislanda kyrka, söndagen d. 1 mars 1857. Sthlm 1857. 52 s. [Anon.] — Förslag till ny stat och lönereglering för Kongl. theatern. 1858—1859. Sthlm 1858. 23 s. [Föret.] — Wärend och wirdarne. Ett försök i svensk ethnologi. D 1— 2. Sthlm 1863—68. 1. 18[63—]64. 503, XIII s. 2. 1868. 466, LIX s. 2. uppl utg af C W von Sydow. Sthlm 1921—22. 1. 1921. 374, X s. 2. 1922. 340, LII s. 3. uppl . . . utg av N-A Bringéus. Lund (tr Khvn) 1972. 1. 503,= XIII, 106 s. 2. 466, LIX, 123 s. — Nils Månsson Mandelgren [sign: J] (Illustrerad tidning, bd 19, 1866, Sthlm, fol, n:o 12, s [1 f]; även i Illustreret Tidende, Bd 7, 1865—66, Khvn, fol, s 397 f [1866]). — [Tal vid Svenska fornminnesföreningens årsmöte i Vexjö den 1—3 juni 1870] (Svenska fornminnesföreningens tidskrift, bd 1, 1871— 72, Sthlm 1872, s 2—4). — Kåsa från 1600-talet (Minnen från Nordiska museet. Afbildningar af föremål i museet jämte åtföljande text, . . . utg af A Hazelius, Sthlm 18[79—]85, tv-4:o, bd 1, h 12, sp 1—8, 1 pl, 2. uppl 18[84—]85). — Slägt-minnen från Sunnanvik. Sthlm 1879. 88 s. — Gåtor ock spörsmål från Värend. Upptecknade på 1830-talet. Sthlm 1882. 22 s. (Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif. Tidskrift utg genom J A Lundell, bd 2:8.) På nytt utg med inl o källförteckning av N-A Bringéus (Kronobergsboken 1968, Växjö, s 129—161). — Om draken eller lindormen. Wexiö 1884. 42 s. 2. uppl Sthlm 1885. 91 s. — En skolepilt i Vexiö för 57 år sedan (1825—1831) (Från Småland. Ord, toner och bilder af smålän-dingar. Utg . . . Smålands nation vid Upsala universitet, [Upps, tr] Sthlm 1893, 4:o, s 14—16). — Ur mitt framfarna liv. Hågkomster och anteckningar. Sthlm 1929. 307 s, 1 portr. — En student upptäcker sitt land. Anteckningar under en vandring genom Up-land, Westmanland, Nerike, Wermland, en liten del av Norrige och Dalarne . . . emellan den 19:de juni och 21:ste september år 1835. Utg med förord av S Erixon. Sthlm 1942. 167 s, 2 pl, 2 pl-bl. (Folklivsskildringar utg av GAA [:2].) — Folksägner från Värend. Utg med inl o kommentarer av N-A Bringéus (Kronobergsboken 1968, Växjö, s 39—128). — Medv i Skånska correspon-denten 1836 o 1840, Lund, samt Nyaste dagligt allehanda 1841, Sveriges stats-tidning 1842, Bore (Dagligt allehanda i Stockholm) 1850—51, titlarna se N-A Bringéus, nedan anf arb 1966.

Utgivit: Peder Månssons strids-konst och strids-lag. Efter författarens handskrift. Sthlm 1845. CVI, 78 s, 1 facs. (SFSS, d 1, h 3.) — GM Bellman, Konungens återkomst förenad med konung Gustaf Adolphs högtid då dess statue-equestre oprestes firad genom en underdånig skaldesång i ett ordens-sällskap på deras årliga fäst af C. M. B. [Omsl: Ett hittills okändt och otryckt skaldestycke af C. M. Bellman. Bihang till Bellmans skrifter.] Sthlm 1846. 33 s. [Anon.] — J C Bar-fod, Märkvärdigheter rörande Sveriges förhållanden 1788—1794. Utg efter författarens handskrift. Sthlm 1846. X, 230 s. [Anon.] — J G Barfod, Märkvärdigheter rörande skånska adeln. Utg efter författarens handskrift. Sthlm 1847. 439 s. [Anon.] [Ny utg:] Med inledn o anmärkningar av G Carlquist. Sthlm 1925. XVI, 459 s, 40 pl. — Svenskt historiskt magazin. 1*. Sthlm 1849. 78 s. [Anon.] — Sagan om Didrik af Bern. Efter svenska handskrifter. Sthlm 1850—54. XL V, 487 s. (SFSS, d V, h 1—2, 3 [ = omsl: h 14—15, 22].)

Källor och litteratur

Källor o litt: N-A Bringéus, G O H som etnolog. En studie kring Wärend o wirdarne (1966) o där anf litt; dens, G O H (Arv, vol 25—26, 1969—70); dens, efterskrift till tredje uppl av Wärend o wirdarne (1972); I Collijn, Sv fornskriftsällsk 1843—1943 (1944); S Eriksson, Sv diplomati o tidn:press under Krimkriget (1939); Å Holmberg, Skandinavismen i Sverige vid 1800-talets mitt (1946); C Hyltén-Cavallius, Julen i Vislanda prästgård på 1820-talet, utg med inledn o kommentar av N-A Bringéus (Kronobergsboken 1970); B R Jonsson, Sv balladtradition, 1 (1967); Kommerskoll; A Rundberg, Sv operakonst (19521.

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13941, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils-Arvid Bringéus), hämtad 2024-11-12.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13941
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, urn:sbl:13941, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils-Arvid Bringéus), hämtad 2024-11-12.