Knut A Håkanson

Född:1887-11-04 – Kinna församling, Älvsborgs län
Död:1929-12-13 – Domkyrkoförsamlingen i Göteborg, Västra Götalands län

Kompositör, Pianist, Dirigent, Musiklärare


Band 19 (1971-1973), sida 564.

Meriter

2 Håkanson, Knut Algot, kusinson till H 1, f 4 nov 1887 i Kinna, Älvsb, d 13 dec 1929 i Ggb, Domk. Föräldrar: industriidkaren Algot H o Agda Engzell. Mogenhetsex i Sthlm vt 06, inskr vid UU ht 06, studerade filosofi o språk vid UU 06—13, studier i komposition o piano 06—15, dirigent för Borås orkesterfören 16—25, lär i musikteori vid Borås musikinst 22—25, studerade för J Schreijer i Dresden somrarna 22—25, musikrecensent i GHT 27. Kompositör, dirigent, pianist, musikpedagog.

G 1) 15 febr 13 (—21) i Sthlm m Jenny Olsson, f 9 okt 89 i Trelleborg, d 19 jan 62 i Sthlm, Osc, dtr till Kjersti O o senare omg Gårdlund; 2) 5 febr 21 (—27) i Khvn m Mary Omon Richter, f 8 aug 94 på Sumatra, Indonesien, dtr till köpman Oscar Emil R o japanskan Otschka samt omg (27—37) m kompositören Ture Rangström.

Biografi

Knut H:s insatser som tonsättare inföll under en period i sv musik, präglad av brytningarna mellan kvardröjande nationalromantiska traditioner och moderna musikaliska idéer; mycket i hans egen utveckling som tonsättare har sitt ursprung i därmed sammanhängande musikåskådningar. H kom från ett ekonomiskt välbärgat hem och kunde skaffa sig en både omfattande och mångsidig utbildning. Studierna i kontrapunkt och komposition för J Lindegren (1906— 08) blev grundläggande för hans höga värdering av det kompositoriska hantverket; de kompletterades med fortsatta studier i komposition för R Liljefors (13—15), piano för K Bäck (09—10) samt humaniora (bl a språk, filosofi) vid Uppsala univ. Därtill kom från 1909 och in på 1920-talet flera studieresor, främst till Tyskland. H utvecklade också en mångsidig verksamhet som utövande musiker (dirigent, pianist) och pedagog samt som musikskribent och ansedd recensent.

Som tonsättare skrev H redan från 20-årsåldern ett stort antal verk; han nådde emellertid relativt sent fram till en mera utpräglat personlig stil. Hans tidigare kompositioner återspeglar en nationalromantisk stilsfär med nordiska och centraleuropeiska drag. Bortsett från några sonatsatser och övningsverk från ungdomsåren domineras den instrumentala produktionen av ett antal natur- och stämningsmålande genrestycken för orkester. Sitt bästa gav H under denna tid kanske i sångerna, stundom med inslag av moderna stilelement, bl a i form av fritonalitet i vännen Josef Erikssons anda. Först sedan H 1915 hade lämnat Sthlm och slagit sig ned i Rydboholm vid Borås, började hans komponerande få fastare linjer för att under 1920-talet förete något av en syntes av de viktigaste dragen i hans tonsättarprofil. Tyngdpunkten försköts alltmer till de instrumentala verken, där inte minst anknytningarna till traditionella stil- och formförebilder (ett av uttrycken för H:s med åren alltmer konservativa inriktning) spelar en stor roll. Viktiga utgångspunkter för H bildade J S Bachs verk, dessutom bl a Brahms och Regers ensatsiga kompositioner och variationsverk. Hos dessa tonsättare fann han många förebilder för sin polyfona teknik och den högt utvecklade känsla för de melodiska motivens pregnans och möjligheter som pådrivande krafter i musikaliska förlopp, som gör sig gällande flerstädes i hans verk.

Särskilt i sammangjutningen av traditionella formmönster med folkmusikaliska stilmedel gjorde H sin kanske mest särpräglade insats. Han hade alltifrån det entusiastiska anammandet i ungdomsåren av spelmansmusiken på Skansen engagerat sig djupt i folkmusikaliska frågor och själv upptecknat melodier bland spelmän i Uppland och Västergötland; som skribent försökte han att analytiskt definiera den sv folkmusikens egenart. I kompositionerna gör sig folkmusikstoffet gällande på allvar under 1920-talet med början i H:s genombrottsverk Svensk svit nr 1. I flera verk kommer han genom den lineära fakturen och den klangligt asketiska reduceringen till två- eller trestämmig sats mycket nära den autentiska spelmansmusiken, ibland överskridande gränsen till pastischen.

Yttranden i brev av H avslöjar att denna "objektiva" stil, med många anknytningar till nysaklighetens ideal, var något av en kraftkälla för honom under det sista skedet av hans liv, som var fyllt av stora personliga påfrestningar i form av ekonomiska bekymmer, skilsmässa och ett långvarigt njurlidande. Det är i sångerna och körstyckena från samma tid, som H gav sina personliga känslor fritt utlopp. Inte minst gäller det verken för kör, där han ställvis utvecklade en mycket smidig och uttrycksfull textdeklamation och en rikt skiftande harmonik. Fyra madrigaler och Brusala har blivit de kanske mest efterfrågade och uppförda av alla hans kompositioner.

Författare

Axel Helmer



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Ms samt brev från H i MAB. Brev från H till F Vetterlund i KB samt strödda i LUB.

Tryckta arbeten

Kompositioner i tryck eller handskrift (tr Sthlm om ej annat anges): Orkesterverk: Op 2 Sérénade dramatique för violin o ork (1914); op 3 Festmarsch (1914 = Bröllopsmarsch för orgel eller piano); op 9 Mylitta, balettmusik o svit (1918); op 10 Konsertuvertyr (1917); op 14 Från Kullaberg, svit, ofullb (1920—22); op 27 Svensk svit nr 2 (1925); op 30 Variationer o final över ett tema av "Lomjansguten" (1926—28); op 31 Divertimento (1927); Elegi (1919), urspr för violin o piano; Marbolåtar (1923), även för piano, tr Borås 1922; Romans i folkton för violin o ork (1911—14); instrumenteringar av verk av Beethoven, Debussy, Schumann, Söderman m fl. — För soli, kör o orkester: op 33 Skåne (O Hansson), klaverutdr tr 1929. — För piano: Op 13 Från skogstemplet, 7 miniatyrer (1921—22), delvis identisk med orkestersvit op 13 Från hembygden; op 20 Idyll och elegi, 15 små karaktärsstycken (1924), tr 1925; op 21 a—b transkription för piano av satser ur J S Bachs violinpartita E-dur och cellosonat Ess-dur (1924); op 37 Tio variationer och fuga över en svensk folkvisa (1929), tr 1930; En gratulationsmenuett (1921), tr ,1921; Midsommarkransen (1921), även för klarinett o stråkkvartett; Sex valser av Lomjansguten (1926), tr Brunnsberg u å; Sonat (1907), Fuga och koral (1906), ett 15-tal smärre pianostycken komp 1906—15. — Övriga instrumentalverk: Op 15 Serenad (1922) för stråktrio el -ork; op 18 Svensk svit nr 1 (1923) för piano, ork el stråktrio, tr 1923; op 26 Tolv små tvåstämmiga svenska inventioner för violin o cello el för piano (1925), tr 1926; op 34 Preludium och fuga [a] för piano el stråktrio (1928), ny version för stråktrio [d] (1929?); Sonat [B] (1906) o Sonatsats [d] (1908?) för violin o piano; Stråkkvartett (1911?); Pastorale i canon-form för pianotrio (1913—14); Intermezzo (2 dalalåtar) för cello o piano (1916); Menuett-fantasi (1916?) för violin o piano, även arr för mässingsinstrument; Stråkkvartett (1917); Stråktrio (1917; ofullb). — Folkmusikbearbetningar: Sju låtar, upptecknade efter Skommar-Anders Persson, för piano (1916); Brudmarsch från Hållnäs (uppt 1904, för piano 1921), tr i GHT 23/6 1928; Tre låtar för 2 violiner (1921—26), nr 2 Polska från Virestad tr i GHT s d; Fyra gamla dalapsalmer för 2 violiner (1927); op 32a 15 skånska melodier för 2 violiner, även för 1 el 2 violiner o piano (1927), op 32b 15 hälsingelåtar för 2 violiner (1927), op 32c 10 gamla dalapsalmer för bl kör el orgel (1927), op 32a—c tr 1929; 4 svenska folkvisor i kanonform för 2 röster (1928). — Solosånger och duetter med piano: Op 1 Fem sånger (tr 1914): Kvarnvisa (1909; F Vetterlund), Lutad mot gärdet (1910; Runeberg), När den sköna maj (1909, dens), Som blommornas doft (1906; S Johansson), De väntande (1910; Karlfeldt); op 4: 1 De bägge viljorna (1915), op 4:2 Du livets eviga röda flamma (1913), op 4: 3 Dragspelets vinande (1915), samtl text O Hansson, tr 1916; op 5 På stranden (1915; Vetterlund), för sång o ork, klaverutdr tr 1915; op 6 Sju songes av G J L Almqvist (1915), tr 1916; op 7 Sångerna om hjärtat (1921; G Ullman; tr 1920): Låt vara (1916), Gravölsversen (1916), Förvisso en dag (1919); op 11 Sommar och september (Vetterlund; tr 1921): Serenad, Bortgånget och förgånget, Sångerna om Signe I, Sångerna om Signe II, alla komp 1921, Nu det våras, 1920; op 16 Två dikter av Ola Hansson: Djupt i världens innandömen (1922), Fall ymniga snö (1921 = op 23: 2); op 17 To viser af "Kongesonner" (1922; H Rode; med ork 1929): Vuggevise, Det var en dag; op 19: 1 Timman är sen (1924; Ullman), op 19:2 Stigen (1923; dens; tr 1929), op 19:3 Caprifol (1923; dens); op 22: 1 Någon har kysst min panna (1924; Norlind), tr 1929; op 22: 2 Ögat skall slockna (1924, dens), tr i GHT:s julnr 1930; op 23 Danska bilder (1924; O Hansson): Prolog, Jul (1921), Högsommardag, Öresund; op 24 Skånska slättstämningar (1924; O Hansson): Natt-tystnad, Slättstormen, Vinterblida; op 25 Tre dikter (1924; Lindorm) : Skuggad av döden, Hödoft, Sommardag; op 28 För barn och barnbarn [13 visor] (1925); op 29a: 1 Bildskäraren (Heiden-stam), op 29a: 2 Öde (Vetterlund), op 29b: 1 Till ett skönt barn (Vitalis), op 29b: 2 Ett litet barn (Vetterlund), alla komp 1926, op 29a: 2—b: 2 tr 1929; op 35 Fyra Karlfeldtvisor i canonform (för 2 röster; 1928): Längtan heter min arvedel, Duvan och örnen, Vad skall man sjunga, Vårsång; op 38 Tre sånger (1929; Karlfeldt; tr 1929): Vad skall man sjunga (omarb av op 35: 3), Gammal ramsa, Kurbitsmålning; op 40 Två Karlfeldtvisor (1929), tr Göteborg 1930: Sång med positiv, Slottstappning; op 41 Bud-bärerskan (1929; Karlfeldt), tr Göteborg 1930; op 42 Fem Frida-visor (Försök i Birger Sjöbergs stil) (1929); Påsksång (1919; Ullman), tr 1920. Ytterligare ca 45 sånger (1905—28) föreligger i manuskript. — Blandad kör: Op 36 Fyra madrigaler (1929), tr Borås 1929: Wäll then som vidt aff höga klippor (Opitz), Wåhr-wijsa (Wivallius), Wiwallij dröm (dens), Lustwins wijsa (Co-lumbus); op 39 Tre Karlfeldtskörer (1929; tr 1930): Brusala, Stjärngossar, Kornknarr, sänghalm; Två gamla sjömansvisor (1928), tr i GHT 22/9 1928; Fem kanons (1928), tr 1932; Requiem (1927, tr 1942). Ytterligare 4 stycken, otr, bl a Motett (1929). — Manskör: I en poesibok (1905; N Herlitz): Sommar (Forsslund), Andekör (Goethe), Die schöne Nacht (dens), Friihlingsgruss (W Muller), Erinnerung (Eichendorff), Psalm 442 o Koptisches Lied (Goethe), alla 1906; I natten (1907; Rydberg); I Mora (1909; Karlfeldt); En vandringslåt (Forsslund) o Vårhälsning (Knut H), båda 1911; Hemma (Gripenberg; 1911?); I Vorarlberg o Gamla gardet (1914; O Hansson); Sommar i Sörmland (1915; Vetterlund); Livets välde (odat; Karlfeldt). Samti otr. — Damkor: Op 8 Två dikter av Ola Hansson (1916)', tr Borås u å; Kyrie i kanohform (1928?); A säg, när kommer våren (1929; A M Roos), tr i flera olika saml; Julkänning (1929; F Nycander), tr i Körsångboken (1929); Hör hur västanvin-den susar (odat, otr).

Tryckta arbeten: Josef Eriksson. En svensk sångkomponist och hans utveckling (Musik, Tidsskrift for Tonekunst, Aarg 4, 1920, Khvn, 4:o, s 51—54; art omtr Uppsala så). — Ruben Liljefors (ibid, Aarg 5, 1921, s 89— 92). — Moderna wienermästare (Scenen, årg 7, 1921, Sthlm, 4:o, s 202 f). — Ruben Liljefors (Ur nutidens musikliv, årg 3, 1922, Sthlm, s 65—68). — Svenska sångkomponister, 1—4. 1. Josef Eriksson. 2. Ture Rangström. 3. Ruben Liljefors. 4. Gustaf Nord-qvist (Ares, årg 2, 1922, Uppsala, fol, nr 7, 9, 13, 21). — Körsång och körkomposition (Vår sång, årg 1, 1928, Sthlm, 4:o, s 104 f, 130 f). — Josef Eriksson och hans körkompo-sitioner (ibid, årg 2, 1929, s 51 f). — Hugo Alfvén och hans körverk jämte några reflexioner kring den svenska körmusiken (ibid, s 123 f). — Artiklar i GHT.

Källor och litteratur

Källor o litt: O Allard, K H ¦— huvuddrag i hans liv o gärning (Tidskr för det folkliga musiklivet, 24, 1951); Borås orkesterfören 1912—17 (1917) o 1912—22 (1922); J Eriksson, K H. Ur en brewäxl (Hågk o livsintr, 24, 1943); Förteckn över K H:s kompositioner ([Uppsala] u å); B A Håkanson, K H — ett musikaliskt porträtt (Borås tidn 15 febr 1969); P Noderman, K H (Ur nutidens musikliv, 5, 1924); W Sey-mer, En Bach i sv vadmalsdräkt (Hågk o livsintr, 24, 1943); dens, Fyra nyromantiker (STM 23, 1941); dens, K H o hans gärning (Vår sång, 3, 1930); M Söderberg, K H — en bortglömd tonsättare (Musik-kultur, 32, 1968, nr 5); F H Törnblom, K H som romanskompositör (Vår sång, 3, 1930). — Nekr:er i dagspressen.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Knut A Håkanson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13948, Svenskt biografiskt lexikon (art av Axel Helmer), hämtad 2019-02-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13948
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Knut A Håkanson, urn:sbl:13948, Svenskt biografiskt lexikon (art av Axel Helmer), hämtad 2019-02-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se