Elis W Håstad

Född:1900-01-18 – Odensala församling, Stockholms län (i Håsta)
Död:1959-05-07 – Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län

Riksdagsledamot, Landshövding, Publicist, Statsvetare


Band 19 (1971-1973), sida 602.

Meriter

Håstad, Elis Wilhelm, f 18 jan 1900 i Håsta, Odensala, Sth, d 7 maj 1959 i Uppsala. Föräldrar: hemmansägaren Johan Wilhelm Andersson o Karolina Augusta Jansson. Studentex vid h a l i Uppsala vt 18, medarb i tidn Upsala 1 sept 18—15 sept 23, inskr vid UU 13 sept 18, FK där 30 jan 26, riksdagskorresp till landsorten 28—41, FL 30 mars 31, disp 23 mars 36, FD 30 maj 36, docent i statskunskap 19 juni 36, allt vid UU, ansvarig utg av Sv tidskr 36—48, led av ett flertal statl kommittéer från 39, led av statens fritidsnämnd 40—57, red för Från dep o nämnder 40—42, led av AK (h) från 41, ordf i sthlmshögerns förb 45—57, prof i statskunskap vid Sthlms högsk 30 juni 48, led av utredn ang folkomröstn o valsätt 50, sv delegat i Europarådets kulturexpertkonferens 50—53, led av Unescorådet 51—57, led av författn:komm 54, sv delegat i FN 55 o 57, ordf i högerns kulturråd 56—57, landsh i Uppsala från 19 sept 57 (tilltr 1 okt 57).

G 1 aug 35 i Sthlm, Hög, m Karin Vilhelmina Hultman, f 10 febr 07 där, Engelbr, dtr till övering Gustaf Henrik H (s 473) o Agnes Maria Hultman.

Biografi

Efter studentexamen skrev Elis H in sig vid Uppsala univ. Under de närmaste fem åren ägnade han sig emellertid främst åt journalistiken samtidigt som idrotten tog åtskillig tid i anspråk. Han var såväl aktiv idrottsutövare som ledare i olika funktioner. Intresset för idrott och inte minst för fotboll bevarade han genom livet.

Från 1923 kom de akademiska studierna, särskilt i statskunskap, att främst fånga hans uppmärksamhet. Parallellt med dessa var han alltjämt verksam som journalist, särskilt som riksdagskorrespondent, och arbetade även tidvis på Allmänna valmansförbundets centrala kansli. Efter forskningar i Schweiz 1933—34 disputerade han för fil doktorsgraden 1936 men fortsatte liksom tidigare att förena vetenskaplig forskning och akademisk undervisning med journalistik och utredningsverksamhet.

Gradualavhandlingen Regeringssättet i den schweiziska demokratien är H:s ojämförligt viktigaste arbete. Den består av fyra huvuddelar, av vilka den första ger en historisk bakgrund och visar, hur man efter Sonderbundskriget 1847 löste uppgiften att av det gamla schweiziska statsförbundet skapa en förbundsstat. Den andra avdelningen är en historisk exposé över förbundsrådets utveckling och viktigare politiska frågor från 1848 till början av 1930-talet. Den tredje belyser förbundsrådets befogenheter, organisation och sammansättning, medan den fjärde behandlar förbundsrådets politiska ställning och funktioner. Avhandlingen utsattes för viss kritik, bl a beträffande dispositionen och författarens alltför stora detaljredovisning. Bristerna överskuggas dock klart av förtjänsterna. Någon motsvarande framställning av det schweiziska regeringssystemet hade aldrig tidigare publicerats. Fakultetsopponenten Gunnar Heckscher beklagade, att arbetet endast utgivits på svenska. Samma uppfattning uttryckte Herbert Tingsten i sitt sakkunnigutlåtande 1948, i vilket han även betonade dess höga vetenskapliga värde "jämförligt med de bästa avhandlingar i statskunskap, som utkommit i vårt land".

H:s schweiziska intresse har också manifesterats i andra arbeten. Sålunda publicerade han 1935 en uppsats om Den schweiziske generalen, och 1952 utkom Folkomröstningsinstitutet i Schweiz (SOU 1952:8), som utgör en praktiskt taget fullständig redogörelse för referenduminstitutets utveckling och tillämpning och i vissa hänseenden kan sägas vara en uppföljning av doktorsavhandlingen.

H:s mångsidiga orientering och intressen framträder i flera andra artiklar och uppsatser kring främmande länder och internationella problem. Särskilt skall framhållas den uppmärksamhet han ägnade Balticum och Östeuropa, varvid bl a förtjänar omnämnas hans studie av de parlamentariska arbetsformerna i Sovjetunionen (SOU 1947: 80). Han har också betecknats som en av de främsta kännarna av 1800-talets och det tidiga 1900-talets riksdagshistoria, ehuru han endast i begränsad omfattning fick tillfälle att publicera sina rön.

Inom den sv statskunskapen utgörs hans främsta insats av den aldrig publicerade licentiatavhandlingen (1931) om Kabinettsfrågan i svensk politik, som senare kompletterades men aldrig helt slutfördes. Vidare märks hans undersökning Tullstridens val och folkmeningen (1941), som mot bakgrund av valstatistiken analyserar AK-valen 1887 och 1890, samt ett antal skrifter, som gav uttryck för hans stora förtrogenhet med det sv statsskicket: Det moderna partiväsendets organisation och Partierna i regering och riksdag samt Sveriges historia under 1900-talet och Den svenska utrikesdebatten om FN och alliansfrihet. Han har också visat intresse för den politiska sociologin, dels i ett antal mindre uppsatser, dels som redaktör för Gallup och den svenska väljarkåren (1950).

Från 1936 och tretton år framåt var H redaktör och ansvarig utgivare för Sv tidskrift och fick därmed ett fast språkrör för sin konservativa syn. Tidskriften, som hade legat nere i tre år, lyckades under H:s ledning snabbt återvinna den terräng, som hade gått förlorad. Därtill bidrog inte minst H:s vilja och förmåga att på ett personligt sätt ställa problemen under debatt samt hans brist på partilidelse.

I dec 1941 invaldes H i riksdagens AK. Han ägnade sig där i främsta rummet åt sociala problem, tjänstemannafrågor, författningsfrågor och internationella spörsmål. Det har sagts om honom som politiker, att han i första hand företrädde en egen och särpräglad socialkonservativ åskådning och endast i andra hand var partirepresentant. Han hade kontakter långt över partilinjerna och sympatiserade inte sällan mera med synpunkter, som framfördes av andra än de egna partivännerna. I utrikespolitiska frågor framstod han som utpräglad nordist, tom som en nordisk nationalist.

1948—57 var H verksam som prof i statskunskap vid Sthlms högskola. Hans framstående egenskaper som lärare, hans mänsklighet och stora personintresse gjorde honom varmt avhållen av de studerande. H:s licentiatseminarier var sammankomster med en absolut särprägel. Ämnesvalet kunde vara vitt skiftande, och bland deltagarna märktes inte bara aktiva licentiander och doktorander utan även många andra, ofta kända personligheter med intresse för studiet av politik. Intellektuella flyktingar från Balticum och Östeuropa utgjorde ett påfallande stort inslag.

Den sv folkstyrelsen i vidaste bemärkelse var ett av H:s huvudintressen. Med sin vetenskapliga bakgrund och sina personliga erfarenheter förtröttades han aldrig att visa på de faror, som i olika sammanhang hotade demokratin, och att antyda olika möjligheter till en utveckling och ett fördjupande av de enskilda medborgarnas ansvarstagande. Klart påverkad av schweiziska förebilder pläderade han för såväl införandet av en permanent samlingsregering som en utvidgning av folkomröstningsinstitutet. Enligt H var ett system med samlingsregering att föredra framför en doktrinär parlamentarism, förutsatt att statsråden inte var partiledare eller partiagitatorer. Demokratin kunde inte i längden hämta styrka ur ett partivälde, särskilt inte ett klasspartivälde, utan i stället efterlystes ömsesidig hänsyn och samarbete. Frågan om samlingsregering kopplades samman med tanken på att utvidga folkomröstningsinstitutet. H vann principiellt gehör för sina tankegångar i 1950 års folkomröstnings- och valsättsutredning. 1954 beslöt också riksdagen om en utvidgning av folkomröstningsinstitutet, fastän inte i den omfattning som H önskade. Grundlagsändringen genomfördes dock aldrig, då i samband med ATP-striden 1957 frågan i stället hänsköts till författningsutredningen. H:s idéer om folkstyrelsen har emellertid bl a starkt påverkat högerpartiet-moderata samlingspartiet och återfinnes i flera av partiets programpunkter.

Författare

Birger Hagård



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

H:s arkiv i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se UUM 1937—1950, Uppsala 1953, s 262—264. Vidare: Partierna i regering och riksdag. 3. omarb uppl Sthlm 1952. 70 s. (Studentföreningen Verdandis småskrifter. N:r 408.) — Till minnet av Axel Brusewitz (Upplands nations årsskrift 1951 —1952, Uppsala 1953, s 3—13). — Från Lenin till Malenkov (Utrikespolitik. Red av Utrikespolitiska institutet, årg 8, 1953, Sthlm, s 48—54). — Sverige 1952. 1. Den politiska utvecklingen (Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri, utg av Letterstedtska föreningen, [N F,] årg 29, 1953, Sthlm, s 120— 136). — Jag tror på idrotten [radioföredrag 3.5.1953] (Hörde ni, årg 6, 1953, Sthlm, s 506—511). — Introduction (The constitution of Sweden, Sthlm 1954, s 5—9 = Documents published by the Royal ministry for foreign affairs. New series 2:4; även i fr uppl: La constitution de la Suéde, Sthlm 1954, s 5—8 = Documents publiés par le Ministére royal des affaires étrangéres. Nou-velle serie 2:5). — Det moderna partiväsendets organisation. 3. [4.] omarb uppl Sthlm 1954. 77 s. (Studentfören Verdandis småskr, 407.) — Den svenska utrikesdebatten om FN och alliansfrihet. Sthlm 1955. 152 s. (Skrifter utg av Utrikespol inst, 10.) — Det moderna partiväsendets organisation (Folkbildningsserien: Parti och politik . . . Red av Bo E. Åkerman, Sthlm 1955, s 39—55). — Partierna i riksdagen (ibid, s 112—119). —Statsägda företag i utlandet. En översikt red. Sthlm 1956. 351 s. (Statliga företagsformer, 2 = SOU 1956: 24. Finansdep.) — Vad Schweiz kan lära oss (Samtid och framtid, årg 13, 1956, Sthlm, s 237 f). — The parlia-ment of Sweden. London 1957. 165 s, 2 pl-bl. (The Hansard society for parliamentary government.) — Förord (H Huber, Hur Schweiz regeras, Sthlm 1955, s 5f). — Samhällskunskap för gymnasiet. Utarb på grundval av Hildebrand-Kraft, Svensk stats- och samhällskunskap för gymnasiet. Sthlm 1956. 223 s. (Tills med H Dickson o Sven Eriksson.) 2. tr 1957. 2., delvis omarb uppl 1958. 227 s. 3. uppl 1960. 231 s. 4., omarb uppl under medverkan av T Hammar 1962. 267 s. 2. tr 1963. — Kvinnovett för mänsklig rätt (Idun, årg 71, Sthlm, fol, nr 1, s 10—13, 47). — Sveriges historia under 1900-talet. Sthlm 1958. 167 s, 12 pl-bl. (Aldus-böckerna [:A 9].) 2.-7. uppl 1959, 1961, 1962, 1964, 1965, 1966. — Artiklar i dagspressen.

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 30 juni 1948, nr 6.

E H in memoriam (Sv tidskr 1959: 5—6); G Heckscher, rec av H:s drsavh i StvT 1937; dens m fl, nekr:er i SvD 8 maj 1959; nekr i DN 8 maj 1959; UUM 1937—1950 (1953); G Unger, Porträtt o pamflett (1953).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Elis W Håstad, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13969, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birger Hagård), hämtad 2018-12-13.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13969
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Elis W Håstad, urn:sbl:13969, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birger Hagård), hämtad 2018-12-13.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se