Otto Magnus Höglund

Född:1846-09-23 – Nikolai församling, Stockholms län
Död:1933-02-07 – Engelbrekts församling, Stockholms län

Affärsman, Kommunalpolitiker


Band 19 (1971-1973), sida 678.

Meriter

Höglund, Otto Magnus, f 23 sept 1846 i Sthlm, Nik, d 7 febr 1933 där, Engelbr. Föräldrar: grosshandl Nils Magnus H o Fredrika Wilhelmina Lindroth. Mogenhetsex vid Nya elementarskolan i Sthlm vt 64, inskr vid UU ht 64, FK 30 maj 70, disp 21 maj 72, FD 31 maj 72, allt vid UU, grosshandl i järn- o stålvarufirman N M Höglunds söner & co 79—13, led av handels- o sjöfartsnämnden 86—16 (ordf där 05—17), led av bolagskomm 4 juli 87—30 juni 90, av AK 87B o 94—99, av styr för Industrikreditab 88—99, av Sthlms stadsfullm 89— 16, en av Borgerskapets 50 äldste 89—27, ord riksgäldsfullm 11 mars 90 (v ordf 25 juni 04—20 april 15), led av direktionen över Sthlms stads undervisn:verk 93—26, av Sthlms hamnstyr 09 (ordf där 10—16), ordf i grosshandl :soc 10—27.

G 24 maj 73 i Sthlm, Ty, m Elin Clara Eugenia Werner, f 25 juni 51 där, ibid, d 18 jan 40 där, Engelbr, dtr till grosshandl Carl Adolph W o Gustava Elisabet Mathilda Cassow.

Biografi

I samband med krisen i slutet av 1870-talet drabbades den stora järn- och rederifirman N M Höglund av stora svårigheter och måste 1878 träda i likvidation. 1879 rekonstruerades den under namnet N M Höglunds söner & co med Otto H som en av delägarna fram till 1913, då han lämnade företaget.

Det är emellertid inte som affärsman H gjort sig känd utan mera som stadsfullmäktig i Sthlm och i viss mån som riksdagsman. Under sina riksdagsmannaår på "Östermalmsbänken" tillhörde han det s k borgmästarepartiet och den frihandelsvänliga centern. Han spelade emellertid inte någon framträdande roll och yttrade sig endast vid enstaka tillfällen i riksdagsdebatterna — "det finns något diskret och filtskomässigt i hela hr Höglunds politiska gång", yttrade 1896 en publicistisk vänsterkritiker (Otto von Zweigbergk).

Inom Sthlms stadsfullmäktige gjorde H däremot aktiva insatser, framför allt som talesman för handelns intressen. Han genomdrev, att hamnen fick sin egen styrelse, trots motstånd från representanter för drätselnämnden, som i det längsta ville hålla samman de ekonomiskt betydelsefulla uppgifterna under sin förvaltning. Ordförandeskapet i den nya styrelsen avstod han under det första året till sin vän och meningsfrände, bankdirektören P R Rabe, som han fann mera skickad att klara övergångsårets administrativa besvärligheter. Såsom hamnens representant arbetade H särskilt för tillkomsten av Hammarbyleden, beslutad av stadsfullmäktige 1914 men på grund av krigets mellankomst inte färdig att tas i bruk förrän mer än tio år senare, då H för länge sedan lämnat fullmäktige.

Såsom politisk person kan H anses typisk för den krets av frihandelsvänliga moderata högermän, ofta med en liberal hållning, som vid sekelskiftet styrde Sthlms stad. Med sin pompösa gestalt i svart bonjour och välvårdade polisonger kunde H verka som en tidstypisk representant för det högborgerliga samhället — men någon insvuren konservativ politiker var han inte. Hans frihandelsvänlighet gällde inte bara tullarna utan också den kommunala protektionism vid stadens upphandlingar som representanter för Sthlms industri lyckades genomdriva. Med mycken bravur kämpade han här vid sidan av socialdemokraten, kooperatören och frihandlaren Anders Örne. I inställningen till sådana frågor var H mera besläktad med engelsk liberalism än med dåtidens höger, liksom han över huvud taget uppskattade engelska förhållanden; hans firmas handelsförbindelser gällde också främst England.

I den av P R Rabe ledda utredningen om en ny författning för Sthlms stad gjorde han intressanta, tydligen av engelska förebilder influerade insatser. Också i sociala frågor markerade H gärna en mera förstående hållning än vad fallet var med högerns hårdare partigängare. Efter storstrejken manade han till ökad förståelse för både arbetare och arbetsgivare, vilket starkt avvek från den irriterade stämningen inom stadsfullmäktige efter konflikten. Om vikten av att genom nödhjälpsarbeten bekämpa arbetslösheten talade han med sådan filantropisk värme att han från socialdemokratiskt håll fick ett särskilt erkännande för medkänsla med de fattiga.

Den åtstramning av partibanden och skärpning av högerns profil som blev en följd av proportionalismens införande även inom kommunerna passade föga en man av H:s moderata kynne. Liksom andra råkade han på kant med den nya partiorganisationen under ledning av grosshandlaren Sten Stendahl, sthlmshögerns valboss. Hans ledning av hamnstyrelsen kritiserades skarpt både i stadsfullmäktige och i pressen av en tydligen inom det egna partiet organiserad opposition. Den kamerala sidan av den nyinrättade förvaltningen lämnade visserligen rum för anmärkningar, men betydelsen därav blev under irriterade debatter orimligt uppblåst. Till sist kom H i öppen konflikt med sin grupp, då han 1916 vägrade att godkänna den av högerledningen föreslagna nya valkretsindelningen som i uppenbart partisyfte till en valkrets sammanförde stadens fattigaste och rikaste församlingar, Brännkyrka och Sofia med Östermalm. Vid följande års fullmäktigeval upptog högerlistan honom inte på valbar plats och en särlista samlade inte tillräckligt många röster för att säkra hans återval. Därmed lämnade H det offentliga livet.

Författare

Yngve Larsson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Strödda brev från H i KB o UUB (bl a till H Hildebrandsson).

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Om erbinjorden. [Akad avh, Uppsala.] Sthlm 1872. 48 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: Y Larsson, På marsch mot demokratien (1967); Sthlms stadsfullm 1913 —1938 (1938); F Wernstedt, Fullm i riksgäldskontoret 1789—1939 (1939).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Otto Magnus Höglund, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14015, Svenskt biografiskt lexikon (art av Yngve Larsson), hämtad 2019-01-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14015
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Otto Magnus Höglund, urn:sbl:14015, Svenskt biografiskt lexikon (art av Yngve Larsson), hämtad 2019-01-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se