Torvald A M Höjer

Född:1906-02-26 – Johannes församling, Stockholms län
Död:1962-01-06 – Danderyds församling, Stockholms län

Historiker


Band 19 (1971-1973), sida 705.

Meriter

4 Höjer, Torvald Alrik Magnus, son till H 3, f 26 febr 1906 i Sthlm, Joh, d 6 jan 1962 i Danderyd, Sth. Studentex vid h a latinlärov på Norrmalm i Sthlm 10 maj 24, inskr vid UU 11 sept 25, FK 31 mars 28, timlär vid Uppsala h elementarlärov o gymn för flickor ht 32—vt 46, FL 15 sept 33, disp 7 dec 35, doc i hist 28 dec 35—50, FD 30 maj 36, allt vid UU, sekr i doc:utredn 20 sept 38—dec 39, vårdare av Bernadotteska familjearkivet 17 mars 44, lektor vid Djursholms samsk 1 juli 45—1 juli 50, led av 1945 års univ:beredn 22 juni 45—51, ordf i sv komm för internat hist samarb från 48, sekr i Sv hist fören (led av styr 44) o red för HT från 49, prof i hist vid Sthlms högsk 11 maj 50, led av styr för Samf för SBL:s utgiv från 50, red för SvT (tills m G Hafström) från 51, gästprof vid Yale univ, New Haven, Conn, USA, 52—53, ordf i Historielärarnas fören 54—60. — LSkS 44, LVHAA 55, LVA 61.

G 3 juni 31 i Uppsala m Solvig Althéa Signe Franzén, f 20 jan 09 i Gbg, Vasa, dtr till apotekaren Eric Axel Samuel F o Betty Andrietta Persson.

Biografi

Torvald H:s starka intresse för utrikespolitik och nyare historia blev tidigt väckt av fadern — historikern och diplomaten — och dennes umgänge. Faderns vän Östen Undén sökte en tid intressera H för juridiska studier, men historieintresset skulle ta överhand. Den svåra sjukdom (lungtuberkulos) som H drabbats av kort efter sin lysande studentexamen hade medfört ett årslångt uppskov, utnyttjat till historisk och skönlitterär läsning. När han med återvunnen hälsa kunde börja vid universitetet, blev historia huvudämnet, och på Georg Wittrocks seminarium fick han sin första vetenskapliga skolning.

Efter ett par arbeten med ämnen från Bismarckstidens internationella politik disputerade han på en avhandling om Carl Johan i den stora koalitionen mot Napoleon (1935) och vann genast erkännande som auktoritet på det område där han skulle komma att göra sin dominerande forskarinsats. Vid sidan av sin lärargärning och ett allt intensivare historiskt och publicistiskt författarskap deltog H livligt i nationslivet och den politiska debatten samt engagerade sig hårt för att förbättra akademikernas villkor.

Redan 1942 hörde H till de främsta aspiranterna på en akademisk lärostol, men först 1950 blev han — icke utan strid — prof i historia vid Sthlms högskola. Under den tid av knappt mer än ett decennium som H fick verka på denna post utvecklade han en intensiv aktivitet som akademisk lärare och administratör, som historisk författare och föreläsare, som publicist och opinionsbildare. H:s ställning i den internationella historikerorganisationen och medverkan i Europarådets arbete och inte minst det framgångsrika genomförandet under hans ledning av den stora historikerkongressen i Sthlm 1960 gjorde honom till den ute i världen mest kände sv historikern. Hans bortgång inträffade just då han skulle resa till Mexico som gästprofessor.

Utmärkande för H som historiker är en minutiös grundlighet i källforskningen, ett mångsidigt hänsynstagande till olika faktorer i ett historiskt händelseförlopp, ett balanserat omdöme och en klar, koncis framställningskonst. En central plats i H:s produktion intar den på kungligt uppdrag författade biografin om Carl XIV Johan (3 bd 1939—60), sv historisk litteraturs mest monumentala verk i sitt slag. Ur den av ett överväldigande stoff uppbyggda skildringen av Karl Johans insatser i Frankrikes, Sveriges och Europas historia växer fram ett porträtt av en märklig men med sina svagheter mycket mänsklig gestalt. Det viktigaste källmaterialet till biografin stod att finna i det tidigare föga utnyttjade Bernadotteska familjearkivet, som efter riksarkivarie Helge Almquists död 1944 ställdes under H:s vård och under hans ledning i väsentliga delar uppordnades och i växande omfattning gjordes tillgängligt för vetenskaplig forskning.

Som sekreterare i Svenska historiska föreningen och redaktör för HT från 1949 gjorde H en betydande insats, bidrog själv med över 100-talet artiklar och recensioner, och satte sin personliga prägel på detta organ för sv historievetenskap. I den motsättning mellan en "konservativ Uppsalaskola" och en "mera radikal" falang med syd- och västsvensk förankring som en tid kännetecknade sv historisk debatt, inte minst i samband med de akademiska befordringsstriderna, räknades H till den förstnämnda riktningen, och bland äldre historiker kände han sig närmast knuten till Nils Ahnlund.

I den allmänna debatten framträdde H som utrikespolitisk kommentator och kulturpolitisk opinionsbildare. Till sin politiska övertygelse var han nationell och konservativ utan att låta binda sig av partipolitiken. Efter Nils Ahnlund blev H den ledande historikern i SvD:s kulturredaktion, och hans bidrag i form av understreckare, recensioner och andra inlägg har uppgått till nära 200. Han medarbetade också på ledarspalten med ett antal osignerade artiklar, mestadels i universitets- och andra kulturpolitiska frågor. Det var på tal, att H skulle knytas närmare till redaktionen, men han önskade inte lämna den akademiska banan. H:s djupa förtrogenhet med den ledande högertidningens interna förhållanden och hans utrikespolitiska kunnande kom till uttryck i arbetet om Svenska Dagbladet och det andra världskriget, ett verk som ursprungligen var tänkt att ingå som en del i SvD:s historia men först åtskilliga år efter H:s bortgång kunde utgivas separat genom hans makas försorg.

När utgivningen av Sv tidskrift återupptogs 1936, blev H en av dess flitigaste medarbetare och tillhörde under 25 år en inre krets, den s k juntan. H har en väsentlig del i tidskriftens utveckling till ett stridbart organ för modern konservatism och var från 1951 medredaktör. Han hävdade alltifrån starten, att SvT måste vara ett fritt forum för debatter på nationell och konservativ grund och ej fick göras beroende av högerpartiet och dess riksdagsmän, som enligt H:s mening stundom hade en alltför "bleksiktig" uppfattning. Av H:s egna talrika bidrag (c:a 150) intar de regelbundet återkommande utrikespolitiska översikterna en särställning. I dessa årskrönikor 1936—61, som vanligen först muntligen presenterades i klubben Brunkeberg, kunde H med en ovanlig behärskning av ett omfattande och till sitt värde ojämnt stoff analysera den storpolitiska utvecklingen, och han försummade inte att från sina utgångspunkter klarlägga konsekvenserna för Sveriges vidkommande. Kort före sin bortgång redigerade han en samlad upplaga av sina årskrönikor, Från Potsdammötet till Berlinkrisen, som gav en återblick på efterkrigstidens världspolitiska utveckling. Under den farofyllda period, som H skildrade i sina krönikor, upphörde han aldrig att framhålla att ett starkt försvar var den viktigaste förutsättningen för en självständig sv utrikespolitik. Under 1930- och 40-talen intresserade han sig livligt för nordiskt samarbete också på det politiska området; "Finlands sak är vår" var en paroll som H helt anslöt sig till. Sedan tanken på nordisk försvarssamverkan lidit skeppsbrott, såg H i ett vidgat samarbete mellan t Europas fria stater en väg till räddning för den västerländska kulturkretsen.

Ett grundläggande drag i H:s karaktär var hans starka rättskänsla. Traditionsmedveten och orubbligt trofast mot sina ideal ägde han i hög grad "courage de ses opinions". Hans lärjungar har omvittnat, att han var en stimulerande lärare och omtänksam handledare, som aldrig lät sina egna värderingar och intressen rubba den oväldiga bedömningen och kravet på kvalitet i undervisning och vetenskapligt arbete.

Författare

Nils F Holm



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

H:s papper, däribland en fullständig, egenhändigt upprättad bibliografi, hos fru Solvig H, Djursholm. Brev från H till B Boethius, H Brulin, A Lewenhaupt o S Tunberg i RA, till N Ahnlund (över 200), H Ahlenius, E F Heckscher o S Rimnan i KB o till förf hos denne.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: 1931—1952 se UUM 1937—1950, Uppsala 1953, s 269—271. — Den svenska utrikespolitikens historia, 3: 1/2. 1792—1844. Sthlm 1954. 319 s, 4 pl. (Tills med Sten Carlsson.) — Historia och samhällslära (Historielärarnas förenings årsskrift 1954, Uppsala, s 42—46). — Les historiens francais devant l'histoire allemande (Veröffentlichungen des Instituts für europäische Geschichte, Mainz, 13: Europa — Erbe und Aufgabe. Internationaler Gelehrtenkongress (Mainz 1955), hrsg M Göhring, Wiesbaden 1956, s 265 f). — Professor emeritus Nils Ahnlund f 23.8.1889, d 11.1.1957. Minnesord (Stockholms högskolors minnes- och installationshögtidlighet i Stadshusets blå hall söndagen den 6 oktober . . . 1957 [omsl], Sthlm 1957, s 26—28). — Die Genesis der schwedischen Neutralität. Die Aussenpolitik Schwedens im 19. Jahrhundert (Historische Zeitschrift, Bd 186, Munchen 1958, s 65—79). — Carl Johan et Madame Récamier. Quelques lettres inéditées tirées des archives de la famille Bernadotte [delvis efter en artikel i PHT 1937] (Bulletin du musée Bernadotte, edité par la Société des amis du Musée Bernadotte, numéros 3—4, juin 1958 / juin 1959, Pau (tr Paris) 1959, s 14—22). — Swedish emigration and the americanization of Sweden: some reflections. Lecture delivered at North Park college, Chicago, October 24, 1958 (The Swedish pioneer, vol 10, 1959, Rock Island, 111., No. 2, s 43—51). — Den nyaste historien och svensk forskning. Några reflexioner (VHAAH 91: Septentrionalia et Orientalia . . ., studia Bernhardo Karlgren. A. D. III Non. Oct. anno MCMLIX dedica-ta, Sthlm 1959, s 213—219). — Carl XIV Johan. [D 3.] Konungatiden. Sthlm 1960. 4:o. 684 s, 11 pl. D 1—3 övers: Bernadotte, maré-chal de France, roi de Suéde. [Förk av N Holm.] [Paris tr] Chatillon-sous-Bagneux 1971. 669 s, 1 pl, 699 s, 1 pl. — Vorstossrichtungen des Kommunismus [föredrag i Escorial i juli 1960] (Dangers sur l'Occident. L'Europe dans la stratégie politique mondiale, publié par Centre européen de documentation et deformation, Madrid 1960, s 243—257, 303— 305). — Zwischen Hammer und Amboss. Schwedens Neutralitätspolitik während des zweiten Weltkriegs (Die Welt als Geschichte. Eine Zeitschrift fiir Universalgeschichte, Jahrg 21, 1961, Stuttgart, s 211—226). — Från Potsdammötet till Berlinkrisen. Världspolitiken 1945—1961 i årskrönikor. Sthlm 1962. 254 s. — Svenska dagbladet och det andra världskriget. September 1939-maj 1945. Sthlm 1969. 129 s. (Stockholm studies in history, 14. Acta universitatis Stockholmien-sis.) — Artiklar i dagspressen.


Utgivit (redigerat): Den svenska utrikespolitikens historia. 1—5. Sthlm 1951—61. (I redaktionskomm jämte N Ahnlund, Ingvar Andersson mfl.) 1:1. 1956. 1:2. 1960. 1:3. 1952. 2:1. 1952. 2:2. 1957. 3:1/2. 1954. 3:3. 1961. 3:4. 1958. 4. 1951. 5. 1959. — R R Palmer, Nya tidens världshistoria. D 1—2, Sthlm, Khvn, Helsinki (tr Sthlm) 1958—59. (Scandinavian university books.) 1. 1958. [Även Hfors, deluppl.j 426 s. 2.-5. tr 1961, 1963, 1966, 1968. 2. 1959. 423 s. 2.-4. tr 1961, 1963, 1965. D 1—2. 2. utök uppl. . . [Sthlm] 1969. 439, 478 s. — Red för HT tom årg 81, 1961 samt Svensk tidskrift tom årg 43, 1956 (tills med G Hafström), i red-kommittén för årg 44—48: 1, 1957—1962 (talrika bidrag).

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 5 sept 1942, nr 4, o 22 juni 1950, nr 12, Internat historikerkongressens 1960 arkiv, RA.

I Anderson, SvD:s hist, 1 (1960); dens, Klubben Brunkeberg 1917—1967 (1967); E Lönnroth, T H t (HT 1962, s 97 ff); Till minnet av T H (SvT 1962: 1); UUM 1937— 1950 (1953). — Nekr:er i dagspressen.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Torvald A M Höjer, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14036, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils F Holm), hämtad 2019-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14036
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Torvald A M Höjer, urn:sbl:14036, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils F Holm), hämtad 2019-04-25.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se