G Henning Flodin

Född:1871-02-15 – Västerhaninge församling, Stockholms län
Död:1940-03-05 – Stockholms stad, Stockholms län

Metallurg


Band 16 (1964-1966), sida 196.

Meriter

Flodin, Gustaf Henning, f 15 febr 1871 i Västerhaninge sn, d 5 mars 1940 i Sthlm. Föräldrar: befallningsmannen Johan Petersson i Nödesta o Fredrika Charlotta Flodin. Extra elev vid fackavdelningen för bergsvetenskap vid KTH 1893—95, anställd i Gustaf de Lavals företag 1895—1909, först såsom kemist bl a vid zinkframställningsföretag i Trollhättan o Sarpsborg, tekn dir i Société anonyme métallurgique procédé de Laval, Sthlm, 1904—08, tekn ledare för Trondhjems Zinkverk 1910—15, anställd hos v häradsh Knut Tillberg 1916, därefter egen konsultverksamhet.

G 1) 5 nov 1898 i Sthlm (Hedv El) m Ida Sofia Wilhelmina Flodin, d 4 nov 1865 i Husby Rekarne sn (Söd), d 7 sept 1909 i Sthlm (Kungsh), dtr till befallningsmannen Gustaf F o Maria Sofia Andersson, 2) 2 mars 1913 i Norge(?) m Hildur Charlotta Agurell, f 21 april 1883 i Kärrbo sn (Vm), d 24 febr 1945 i Sthlm (Kungsh), dtr till statdrängen Carl Gustaf Olofsson Agurell o Anna Charlotta Johansdtr.

Biografi

Henning F fick efter avslutade studier vid Tekniska högskolan anställning vid dr Gustaf de Lavals kemiska laboratorium. Gustaf de Laval bedrev vid denna tid en personligt finansierad forskningsverksamhet omfattande såväl laboratorier och verkstäder för experiment som ritkontor. F stannade kvar i kretsen av de Lavals medhjälpare även sedan forskningsverksamheten avsevärt inskränkts år 1897. Gustaf de Laval var ju icke blott en genial uppfinnare utan även i hög grad spekulativt lagd och startade mängder av företag för att exploatera sina idéer. Den miljö, i vilken F började sin bana som ingenjör, kom att starkt påverka hans framtida inriktning. Över huvud taget kännetecknas de sista årtiondena av 1800-talet och tiden fram tom 1920-talet av en kraftig industriell expansion, i många fall uppbyggd kring uppfinnarverksamhet och understödd av enskilda exploatörer som t ex direktören Gustaf Cornelius och v häradshövding Knut Tillberg för att nämna några namn, som senare blev aktuella i samband med F:s fortsatta verksamhet.

Redan år 1906 tog F ut sitt första egna patent, som rörde bränning av kolelektroder. Härefter följde en rad patent på vitt skilda områden berörande metallurgiska och kemiska problem. Något mera uppseendeväckande nytt framkom dock ej av denna verksamhet. I början av 1920-talet samarbetade han med Emanuel Nobel och gjorde en del försök med olika reduktionsmetoder för malmer. Försöken gav upphov till en grupp patent rörande reduktion av järnmalm, framställning av lågkolhaltigt stål och metallegeringar, vilka patent F 1923 överlät på direktören Gustaf Cornelius. Denne var ägare till Ramnäs, delägare i Garpenberg och malmförsäljare samt innehavare av Metallurgiska Patentaktiebolaget. Ab Flodinjern skapades nu med Cornelius som huvudintressent. Hos Cornelius arbetade också en annan uppfinnare, bergsingenjör Emil Gustafsson. Tillsammans med denne utvecklade F sina idéer till en metod, Flodinmetoden, senare även kallad Flodin-Gustafssons metod, för direkt framställning av stål ur malm. Metoden gick i princip ut på att beskickningsbriketter, bestående av järnmalmsslig och träkol med bränd kalk som bindemedel nedsmältes i en elektrisk ugn. Uddeholms ab hade vid denna tidpunkt behov av en ren lågkolhaltig produkt som råvara vid sidan av tackjärn i sin kvalitetsstålproduktion. Förförsök med metoden gjordes därför i Hagfors 1924 och 1925—26 byggdes en Flodin-anläggning där i halvstor skala. Möjligheten av att en ny revolutionerande metod uppfunnits inom järnhanteringen väckte på sina håll till liv enorma förhoppningar. När Uddeholm år 1927 offentliggjorde försöksresultaten konstaterades dock från bolagets sida, att metoden ännu icke var klar för industriell användning och ett flertal metallurgiska experter uttalade sig kritiskt om dess utvecklingsmöjligheter. Trots detta började ytterligare några verk intressera sig för Flodinprocessen. Forsbacka gjorde således en del försök och Långshyttan byggde en mindre anläggning år 1928. Resultaten härifrån var ej övertygande och anläggningen i Långshyttan avvecklades 1930. Hagfors avbröt sina försök 1929.

Orsaken till att Flodinmetoden väckte så stort intresse var det alltmer framträdande behovet inom kvalitetsståltillverkningen av ett kolfattigt material av jämn kvalitet som råvara vid sidan av tackjärnet. Det teoretiskt bästa sättet att framställa en sådan råvara är vägen över järnsvamp. På 1920-talet fanns idéerna klara för nu använda järnsvampsprocesser. Sedan dessa blivit praktiskt utformade förändrades situationen fullständigt, och Flodinmetoden kom vid slutet av 1920-talet att framstå som helt orealistisk i tekniskt och ekonomiskt avseende jämfört med kombinationen järnsvamp-elektrostål.

Författare

Nils Björkenstam



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: A new direct process for the manufacture of steel (The journal of the Iron and steel institute, Vol. 112, London 1925, s. 9—13, 1 pl.).

Källor och litteratur

Källor o litt: Carl Sahlins biogr arkiv, Jernkontoret; Uddeholms ab:s arkiv; N Björkenstam, Järnets metallurgi efter föreläsn:r av prof B Kalling. Kompendium vid KTH 1942; Patentskrifter rör F-metoden 1907—39, 22 st, K Patent- o reg:verkets bibi. — T Althin, Gustaf de Laval, 1845—1913 (1943); R Durrer, art i Stahl und Eisen (Düsseldorf 1925), s 802, s 1788, ibid 1928, s 798 ff; S Kalling m fl, Meddel betr resultat, erh i Hagfors vid direkt järnframst enl F-Gustafssons metod (JKA, 111, 1927, s 35—74); SMoK; The Swedish direct process (Iron and coal trades review, London 1925, 1, s 728); K W[ess-blad], En revolution inom järnframställn? (Järnhandlaren 1924, s 387).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
G Henning Flodin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14249, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils Björkenstam), hämtad 2019-02-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14249
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
G Henning Flodin, urn:sbl:14249, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils Björkenstam), hämtad 2019-02-18.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se