Meriter

1 af Forselles, Jacob (före adl Forsell), f 17 aug 1696 i Veckelaks (Fredrikshamn), d 28 aug 1768 i Lovisa. Föräldrar: rådmannen Henrik Jordansson o Johanna Malm. Köpman i Fredrikshamn 1721–42, vistades i Sthlm under kriget 1742–43, borgmästare i Degerby (från 1752 Lovisa) 5 maj 1747, assessors n h o v 13 juli 1752, avsked från borgm:ämbetet med kommerseråds titel 10 jan 1765, adl 24 jan 1767. Led av borgarståndet 1746–47, 1751–52 o 1755–56.

G 11 okt 1752 i Sthlm (Kungsh) m Ulrica Johanna Schultz, f 3 (dp 8) dec 1732 där (Ty), d 18 dec 1790 där (ibid), dtr till manufakturisten Johan Christian S o Johanna Elisabeth Atkes.

Biografi

Efter Fredrikshamns förstöring 1712 ägnade sig den unge F åt lanthandel, tills han 1714 anslöt sig till en partigängarskara (därav binamnet »Sissi-Jaakko», av finska sissi = partigängare). F anklagades senare för att ha medverkat i olika våldsdåd men frikändes. Efter freden 1721 deltog han i arbetet på att återuppbygga hemstaden, där han på 1730-talet var en av de främsta handelsmännen. Han anlade 1730 tillsammans med borgmästaren Fr Wittstock Skogby sågkvarn i Veckelaks. Sågkvarnen hade rätt att såga 1 000 tolfter om året, men i verkligheten torde tillverkningen ha uppgått till c:a 4 000 tolfter. Enligt tidens sed kombinerade han trävaruaffärerna med rederirörelse och saltimport.

Under lilla ofreden (1742–43) måste F fly från sin hemstad till Sthlm. Han led under krigsåren betydande förluster. Tre fartyg, som var lastade med hans varor, blev enligt hans egen uppgift beslagtagna av fienden. Därvid förlorade han 1 000 tolfter bräder och 1 416 tunnor tjära, vilket i pengar uppskattades till 37 736 dlr kmt. Då F:s inflytande var stort och man fruktade, att han skulle flytta tillbaka till det nu ryska Fredrikshamn, om han inte fick någon ersättning, beviljade man honom ett vederlag. F hade emellertid ingen lust att bosätta sig på den ryska sidan om gränsen. Tillsammans med ett antal andra flyktingar från Fredrikshamn, Nyslott och Villmanstrand föreslog han, att en ny stapelstad för östra Finland skulle grundas på en lämplig plats nära östgränsen. Förslaget upptogs välvilligt av regeringen, ty man var mån om att leda tjärexporten från Savolaks till en svensk hamn. Den 26 juni 1745 utfärdades funda-tionsbrevet för staden Degerby, som sedermera vid Adolf Fredriks besök där 1752 fick sitt namn utbytt mot Lovisa. F hade arbetat med stor energi på att bryta ned allt motstånd mot förslaget. Han har därför inte utan orsak betraktats som den nya stadens grundare. Degerby kom också att spela en roll i den försvarsplan, som vid 1746–47 års riksdag uppgjordes för Finland. Staden skulle befästas och jämte fästningen Svartholm vid Degerbyvikens mynning utgöra bas för gränsförsvaret. F stod i förbindelse med fästningsbyggarna Augustin Ehrensvärd och F Wrede och begagnade allt sitt inflytande för att påskynda befästningsarbetena.

F blev våren 1747 utnämnd till borgmästare, trots att han varken hade någon juridisk utbildning eller annan teoretisk kompetens för uppgiften. Som ombud för den nygrundade staden deltog F i ständermötena 1746–47, 1751–52 och 1755–56. Han tillhörde hattpartiet och omfattade med iver dess program för näringslivet och försvaret. Genom äktenskapet med dottern till en klädesfabrikör i Sthlm fick han anknytning till huvudstadens affärskretsar. Vid riksdagen 1746–47 var F medlem av den finska deputationen.

I sin affärsverksamhet visade F stor aktivitet och förmåga att utnyttja de möjligheter som fästningsarbetena erbjöd. Inom Lovisas handel och industri var han den ledande mannen, som hade sin hand med i alla företag av betydelse. Sedan han 1744 hade köpt Strömfors bruk tillsammans med bruksinspektören A Nohrström, fick han överta en tvåramig såg med rätt att såga 400 tolfter. Då denna kvantitet var alldeles för liten för att tjäna som bas för exporthandel, köpte han årligen omkr 2 000 tolfter bräder av sågarna på ryska sidan. År 1755 fick han privilegium på ett sågverk i Ummeljoki by invid Kymmene älv. Tre år senare kunde tillverkningen där börja med en planerad årskapacitet på över 2 000 tolfter.

När F och Nohrström övertog Strömfors bruk vid en av Kymmene älvs mynningsarmar, var anläggningarna förfallna, men med tillstånd av bergskollegium satte de bruket i stånd. Bruket arbetade med 2 stångjärnshamrar och producerade årligen 690 skepppund smide. Med hjälp av en knipphammare utförde man dessutom en del manufaktursmide. F var även delägare i Orijärvi koppargruva.

I samband med bruksdriften förvärvade F betydande jordområden i trakten av Strömfors. Bruket var anlagt på Petjärvi säteris mark. År 1750 löste bruket sina sex kronoaugmentshemman i Lill-Abborrfors by till skatte. Andra bondhemman fick dela samma öde och dessutom köpte F Storby allodialsäteri och Kvarnby skatterusthåll och 1755 ytterligare Marieberg i Liljendals socken. Av de Wredeska godsen i Elimä förvärvade F 1767 frälsesäteriet Peippola samt Mustila och Moisio gårdar, sammanlagt 40 000 tunnland. Som ägare till all denna frälsejord satte F stort värde på att 1767 bli upphöjd i adligt stånd.

Eftervärlden minns F främst som grundare av staden Lovisa, men stadsbyggaren får inte helt skymma företagaren. Som sådan var han både betydande och tidstypisk. Alltid beredd att hävda sina intressen var han också väl rustad att försvara dem, eftersom han var hemmastadd i politikens irrgångar.

Författare

Oscar Nikula

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt; riksdagshandl:r 1746–47, 1751–52 o 1755–56, RA; F C Wredes brev till A Ehrensvärd, A Ehrensvärds arkiv, 1, KrA; kämnärs- o rådsturättsprot, stadsräkenskaper, Fredrikshamns stadsarkiv; magistratsprot, brevkonc, ank skrivelser m m, Lovisa stadsarkiv. – A Allardt, Strömfors socken (1923); H Backman, En historisk beskrifning öfver stapelstaden Lovisa (1776); P E Brolin, Hattar o mössor i borgarståndet 1760–66 (1953); E W Juva, Verteidigungspläne Finnlands 1721–1808, 2 (1944); E Laine, Suomen vuoritoimi 1809–84, 2 (1948); N Meinander, En krönika om vattensågen (1945); A Mickwitz, De finska deputationerna o ekonomiekommissionerna under frihetstiden, 1–2 (1912–14); G Nikander, Lovisa stads hist, 1 (1930); dens o E Jutikkala, Säterier o storgods i Finland, 1 (1939); O Nikula, A Ehrensvärd (1960); S Nordenstreng, Fredrikshamns stads hist, 1–2 (1908–09); B O Widnäs, Fredrik af Forselles (1943).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jacob Forselles, af, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14353, Svenskt biografiskt lexikon (art av Oscar Nikula), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14353
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jacob Forselles, af, urn:sbl:14353, Svenskt biografiskt lexikon (art av Oscar Nikula), hämtad 2024-04-25.