Meriter

Forsström, Edvard August, f 18 sept 1854 i Hedemora, d 12 jan 1934 i Eksjö. Föräldrar: handlanden Johan August F o Maria Mathilda Wahlström. Elev vid FrKA 1876–83, målare, illustratör, tecknare i bl a tidn Söndags-Nisse från 1880, i Puck 1901–16.

G 3 febr 1900 i Eksjö m Signe Margareta Sjögren, f 1 juli 1867 i Misterhult (Kalm), d 7 mars 1921 i Eksjö (enl Västerviks dödbok), dtr till förrådsförvaltaren Johan Olof S o Maria Lovisa Regneli.

Biografi

Efter att 1870–75 ha gått i lära hos en ornamentsbildhuggare blev Edvard F litograflärling. Han började 1876 vid Konstakademiens läroverk och övergav följande år helt litografyrket. I sina konststudier engagerade han sig både i landskapsmåleri, vari han följde en realistisk linje med ett konturskarpt, färgklart måleri av förimpressionistisk karaktär, och åt ämnesmåleri i Georg von Rosens efterföljd. Av den senare genren kan nämnas »Kristina Gyllenstierna försvarande Sthlm» (Konstakadis tävlingsämne 1883), »Djävulsdrillen. Tartinis dröm» (utställd 1885) och »Sandels i Pardala by» (utst s å). Men han kom tidigt att vid sidan av studierna verka som tidningstecknare. Från 1879 var han medarbetare i Tidning för alla och började 1880 som tecknare vid Söndags-Nisse efter den s å bortgångne B Thelin.

F tillhörde opponenternas generation vid Konstakademiens läroverk och gav uttryck för sin allmänt radikala inställning i sina tidningsteckningar, vilka under större delen av hans verksamhetstid tecknades direkt på den vitkrederade buxbomsstocken och sedan renskars till xylografi. Vanligen illustrerade han förelagda anekdoter, vilka han tolkade med en utpräglad känsla för bildkomposition och typografisk verkan, men han fick också med tiden allt fler tillfällen till politiska satirer. Detta gällde särskilt sedan Hugo Vallentin 1894 blivit tidningens redaktör. När denne 1901 blev redaktör för den nystartade skämttidningen Puck, följde F honom dit och kom att framför allt på dess förstasidor utveckla sin på en gång säregna och prosaiskt vardagliga politiska allegoristil. Han kvarstod som medarbetare till tidningens upphörande 1916, då också hans bana som politisk kommentator i bild praktiskt taget var avslutad.

F engagerade sig inte bara i inrikespolitiken, utan också i Sthlms miljövård och var länge en av de mest aktiva försvararna av stadens gamla miljöer, som hotades av rivning och nyplanering. Trots sin flitiga verksamhet som tecknare upphörde F inte helt att ägna sig åt måleri utan skapade vid skilda tillfällen genremåleri med vardagsmotiv samt landskap, dock knappast av mera märklig art. Som illustratör var F även verksam för Ny illustrerad tidning, i Idun och Sv familjejournalen Svea, framför allt under 1890-talet. Han ägnade sig i dessa tidskrifter mindre åt karikatyr än åt rena reportageteckningar, ibland av imponerande omfattning (Hovbalen på Kungl slottet 1893, Ny ill tidn). Bland hans bokillustrativa arbeten bör nämnas teckningar i K A Melins »Humleplockningen» (1882), samlingsverket »Vårt folk» (1894), C Lundins »Nya Sthlm» (1890), O A Stridsbergs »En gammal stockholmares hågkomster» (1895), G Nordensvans »Mälardrottningen» (1896), Sigrid Nordlunds »Bitar av Snorre» (1897) samt verk av H Gyllander, Selma Lagerlöf, A Hedenstierna (Sigurd) och Lars Dilling. En samling av hans inrikespolitiska karikatyrer utkom 1900 i »Boströms bilderbok, en statsministers saga». Ett antal huvudsakligen redan tidigare publicerade politiska teckningar finns även återgivna i R Hentzel och G Sahlberg »Vår underliga historia» (1938) och i »Sv folket genom tiderna», 10–13 (1939–40).

F:s teckningsstil var utpräglat och säkerligen medvetet konservativ, i anslutning till det tidigare 1800-talets traditioner. Xylografien, som formade hans uttrycksart, hade redan funnit sin klassiska, linjeklara och litet torrt utredande stil, som förträffligt kontrasterade mot karikatyrernas och allegoriernas ofta burleska och uppsluppna innebörd. Inte minst knöt han an till tecknarna i den engelska Punch och till sina föregångare Gustaf Wahlbom och B Thelin. Under sin storhetstid i Puck drev han den pedantiska stilen till fulländning, vilket ger hans politiska allegorier en säregen charm. Till hans stående offer hörde, utom statsminister Boström, Hjalmar Branting, mäster Palm (som båda gisslades som alltför radikala), K A Wallenberg, P P Waldenström och Oscar II. F engagerade sig i unionsstriden på den liberala sidan, i rösträttsstriden, i socialismens frammarsch i skolfrågor och mot läseriet, med en sorts vänligt burlesk satir som gjorde honom populär i vida kretsar.

Författare

Sven Sandström

Arkivuppgifter

Verk av F finnes i Nat:mus, KB, Sthlms Stadsmus m fl museer.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: E Hultmark, FrKA:s utställer 1794–1887 (1935); E Högman, En karrikatyrtecknare (Idun nr 37, 1904); C G Laurin, Skämtbilden (1908); N Ringström, Skämttidningens pionjärer (Hågk o livsintr, 23, 1942); SKL; Sv porträttgall, 16 (ny uppl 1910), 20 (1901); Väd 1933.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Edvard A Forsström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14393, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Sandström), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14393
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Edvard A Forsström, urn:sbl:14393, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Sandström), hämtad 2024-04-25.