Carl Fredric Fredenheim

Född:1748-03-07 – Finland (i Åbo)
Död:1803-03-06 – Finska församling, Stockholms län

Kansliråd, Överintendent, Ceremonimästare, Klassisk arkeolog


Band 16 (1964-1966), sida 446.

Meriter

Fredenheim, Carl Fredric (före adl Men-nander), f 7 mars 1748 i Åbo, d 6 mars 1803 i Sthlm (Finska). Föräldrar: biskopen i Åbo, sedermera ärkebiskopen Carl Fredric Mennander o Johanna Magdalena Hassel. Inskr vid Åbo akad 19 juni 1754, vid Uppsala univ 3 aug 1761, respondent i Åbo 5 juni 1765, eo kanslist i nedre justitierevi-sionsexp 31 juli s å, auskultant i Åbo hovrätt 12 okt s å, amanuens i lagkommissionen 7 nov 1767, tf sekr i kanslirätten 23 dec s å, kopist i riksarkivet 15 juni 1768, kanslist i sekr utsk 2 maj 1769, kopist i kanslikoll 12 juli s å, adl 20 juli s å, sekr i kanslirätten 9 maj 1770—26 nov 1771, kanslist i kanslikoll 20 aug 1771, kanslerssekr för Åbo akad 17 mars 1772, registrator i kanslikoll 30 april s å, 2:e exp:sekr i utrikesexp 15 febr 1774, l:e exp:sekr där 31 maj 1775, ceremonimästare vid hovet 8 febr 1780, kansliråd o uppsyningsman över konungens konstsamlingar 28 juni 1792, överintendent 21 jan 1795. LWS 1776, LPS 1777, kamrerare vid KMO 1779, RNO 1785, HedLFrKA 1793, LVHAA s å, LM A 1794 (preses 1798), HedLVHAA 1795.

G 9 dec 1779 i Sthlm (Ty) m Christina Elisabeth Hebbe, LMA 1795, f 21 aug 1762 där (ibid), d 6 jan 1841 där (Nik), dtr till grossh kommerserådet Simon Bernhard H o Maria Ulrica von Bippen.

Biografi

F erhöll i biskopshuset i Åbo en omsorgsfull uppfostran, som snart gjorde honom till »en lillgammal och småklok yngling», snäll och ordentlig, men ett slätkammat barn, »en kamrerare i kolt» (Schuck). Vid 6 års ålder blev han student i Åbo och vid tretton år Österbottniska nationens kurator. Då fadern ofta var borta, på visitationer eller vid riksdagarna, blev brevväxlingen livlig och man kan i breven följa F:s utveckling steg för steg. År 1770 stiftade F tillsammans med H G Porthan och P Jusleen i Åbo det vittra sällskapet Aurora. Fadern var en stor bokvän och samlare. I hans bibliotek fanns också romerska antikviteter, och F fick tidigt kännedom om antik skulptur.

F:s första studium var emellertid juridiken, och han inskrevs 1765 i Åbo hovrätt. Hans håg stod dock mera till ämbetsverken i Sthlm. År 1767 började han tjänstgöra i justitierevisionen, hösten s å i lagkommissionen och senare även i kanslirätten och riksarkivet, där han dock mest riktade sina egna samlingar av sigill, ett ogenerat men då tyvärr vanligt våldförande av arkivalierna. År 1769 adlades han, vilket var vanligt för biskopssöner; namnet Fredenheim, som han bar från 1772, hänsyftade på ett faderns memorial för freden 1762. Ar 1775 blev F förste expeditionssekreterare i utrikesexpeditionen, vilket kostade honom 21 000 dir i ackord, men nu var han också vid 26 års ålder en konungens troman. Som expeditionssekreterare var han ledamot av pommerska ärendenas beredning.

Tillsammans med G J Adlerbeth bebodde F en sexrumsvåning vid Skeppsbron och började utveckla sina aspirationer på lyx, bekvämlighet och gott förhållande till denna världens mäktige. Han blev ämnessven i Vetenskapsakademin, intogs i Utile Dulci, där han 1774 blev ordensmästare, och i dess uppsalafilial Apollini Sacra, liksom han senare ingick i Sällskapet Vitterlek. År 1776 upplästes F:s Tacitus-översättningar vid »hovlecturen». Han intogs i Amaranten 1772, i Innocensen 1776, blev 1779 kamrerare vid K M:ts orden med rätt att bära lilla serafimerstjärnan och 1780 ceremonimästare vid hovet, vartill han länge trånat. Då hade han också, året förut, gjort ett ekonomiskt högst fördelaktigt ingifte i Skeppsbroadeln med grosshandlaren och kommerserådet S B Hebbes unga dotter.

Med all sin fåfänga, som han i breven glatt demonstrerar, var F inte utan vare sig verkliga intressen eller förtjänster. Han var som ämbetsman arbetsam och ordentlig och grep med energi in på nya uppgifter. Som framgår av breven var han djupt engagerad i faderns boksamlande. Hans egentliga område blev emellertid främjandet av konst och museiväsen. Redan före Gustav III:s italienska resa 1783 hade F väckt kungens intresse för antikinköp och deltog i förhandlingarna därom. Vid återkomsten från Italien gav Gustav III honom i uppdrag att ordna de nyförvärvade antika skulptursamlingarna.

F:s antikintresse vidgades tidigt till att omfatta inte blott i Italien förvarad konst utan också t ex Vatikanarkivets urkunder. Han hade en korrespondent i den bekante kopparstickaren Francesco Piranesi, som på F:s inrådan blivit Gustav III:s agent, senare komprometterad i Armfeltsaffären. När M von Gelse 1782 utgivit sitt »Bullarium» med avtryck i sammandrag av i Sverige påträffade påveurkunder, väckte detta stort uppseende. F beslöt att genom Piranesi söka skaffa avskrifter av flera sådana urkunder i Vatikanarkivet, som rörde Sveriges medeltidshistoria. Han avsände ett exemplar av Bullarium att framlämnas genom Piranesi till påven Pius VI, och denne tog sig an saken med välvilja. I okt 1783 kunde F förtjust skriva till sin forne handledare professor J Bilmark, att påven låtit kontrollera de av Celse tryckta urkunderna men därtill funnit en rad nya, av vilka avskrifter var på väg. Vatikanarkivets prefekt G Marini överlämnade genom Piranesi till F en volym med 183 bullor i avskrift. Handskriften kom till Sthlm i nov s å. F försökte sig som väl var inte på att bearbeta materialet, utan detta lämnades till Gelse, C G Nordin m fl. F sökte nu erhålla fler avskrifter, i början dock förgäves. Men då han i mars 1788 själv kommit till Rom, gick det bättre. Pius biföll hans begäran och den 8 okt s å kunde Marini lämna F en ny skörd, liksom den förra prydligt inbunden och med 141 kopior av påveurkunder rörande Sverige. Detta var det första försöket att ur det då slutna påvearkivet erhålla nya källor för nordisk historia. Den Fredenheimska samlingen lämnades sedan till akademibiblioteket i Åbo, där den brann 1827. Dessförinnan hade dock A Seton lyckats få fullständiga avskrifter, som nu finns i Vitterhetsakademiens i riksarkivet deponerade urkundssamlingar. Regester hade tryckts i H G Porthans tillägg 1796—1800 till Celses Bullarium.

F:s Romresa är emellertid märklig och ryktbar än mer för en annan sak. Efter att ha besökt Neapel och återvänt till Rom hösten 1788 lyckades han få tillstånd till grävningar på Forum Romanum. Genom dessa klarlades för första gången Forums utsträckning. Tillståndet till grävningarna gavs av Gamera Apostolica 31 okt s å, och grävningarna började 3 nov med en arbetsstyrka av 5—6 man; senare hade F ibland ända till 30 man i arbete. Han övervakade själv grävningarna, stundom jämte Piranesi. Kostnaderna betalade F genom att sälja funna marmorstycken, vilket givetvis beklagats av senare arkeologer. Flitig som F var nedskrev han efter dagens societetsförpliktelser långa redogörelser för resor och rön. Hans upplysningar angående grävningarna bearbetades senare av professor J J Oberlin, som F besökte jan 1790 i Strassburg på återresan från Rom.

F:s huvudinsats rörde sv museiväsen. Den 28 juni 1792, således snart efter Gustav III:s död, fattades beslut om inrättande av ett K museum till förvaring och vård av statens konstsamlingar. Till den nya institutionens chef utnämndes F, som året därpå också invaldes i konstakademien som hedersledamot. F:s uppgift som Sveriges förste konstmuseiledare var mycket besvärlig. Statens konstsamlingar var spridda på alla möjliga håll och fanns ej blott på slottet i Sthlm utan också på lustslotten. Över allt stötte F på motstånd men gav sig inte. Han genomsökte sålunda bl a Drottningholm, Svartsjö, Ulriksdal, Strömsholm, Kungsör, Ekolsund och Gripsholm. K museet öppnades hösten 1794 och blev tillgängligt en dag i veckan. Det låg i jordvåningen av biblioteksflygeln på slottet (redogörelser hos Gödel). F fann snart lokalerna för små och sökte få en utvidgning till stånd men blev i stället av med en del av museilokalen. Med tungt hjärta tvangs F, som var en god kännare på medaljkonstens område, att låta bortflytta medaljsamlingen (Looström, s 190). F:s stolthet var skulptursamlingen, som fick vackra och lämpliga lokaler i nedre gallerierna av nordöstra flygeln. Han publicerade 1794 ett planschverk med avbildningar av museets förnämsta antika marmorverk. Tavelsamlingen intresserade honom mindre, och dess utrymmen blev otillfredsställande. Då F på Piranesis förslag från Italien inköpte den s k Martelliska tavelsamlingen, som han ej sett, blev köpet en stor missräkning, men han slapp uppleva ankomsten av tavlorna.

Från 1795 förenade F med sin uppgift som museichef även överintendentsbefatt-ningen och presidiet i Konstakademien. Som överintendent efter den store arkitekten C F Adelcrantz anses han ej ha varit sin uppgift vuxen. Han grep sig emellertid energiskt an även med denna syssla och avlät t ex juni 1795 ett digert memorial rörande rådhusbyggnaden i Karlskrona. Han satte sig noggrant in i den besvärliga Norrbrofrågan, vilket 1800 ledde till arbetets igångsättande efter Palmstedts ritningar.

På det familjen Hebbe tillhöriga fideikommisset Östanå i Roslagen har nyligen påträffats en värdefull samling 1700-talsmu-sikalier till stor del sammanbragt av F under hans vistelse i Italien 1788—89 (meddel av fil lic frih L J Stiernstedt). F:s försök 1796—1800 att driva en »plaitre- och stål-fabrique» i Sthlm för tillverkning av blåsinstrument och ornamentsbeslag misslyckades liksom hans gruvspekulationer.

Författare

Bengt Hildebrand



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

F var en samlarnatur. Sina medaljförvärv i Rom överlät han huvudsakligen på Åbo universitet. Han understödde 1786 Gjörwell ekonomiskt vid tryckningen av den Warmholtzska bibliografiens tredje del. Vid försäljningarna av den Warmholtzska samlingen 1795 förvärvade han de obundna disputationerna. F:s efterlämnade samlingar såldes 1805 (tr förteckn) och omfattade böcker, kopparstick, kuriosa, mynt och medaljer samt en handskriftssamling bestående främst av 33 »konvolut» ur J Adler-Salvius' samling (underhand inlöst av Gustav IV Adolf, nu i RA), och frih N P von Geddas samling (20 konvolut, 1719—37).

F:s i KB förvarade manuskript- o brevsaml omfattar främst hans självbiografiska, utförliga anteckningar i 3 versioner, diarier o resejournaler tom 1802, med undantag för 1799, samt brewäxl med fadern (5 vol, 1755 —76), brev från fadern (3 vol 1777—86), brev från morfadern prof H Hassel i Åbo (1766—76), F:s brewäxl å tjänstens vägnar men av personlig karaktär med generalguvernören i Pommern o Wismarska tribunalets presidenter (3 vol), F:s brewäxl med F Piranesi i konstfrågor (1 vol, 1780-talet), strödda brev till o från F o en särskild saml brev »om gruvorna» (2 fasc, 1799—1801). 172 brev (1774—1800) till F Sparre i Börstorps-saml, RA, jämte några till dens i Ericsbergs arkiv, dep RA, strödda brev i ser Diploma-tica o i enskilda brevarkiv i RA. 52 brev till Gustav III jämte strödda brev i UUB. 16 kapslar av F:s reseantecknrr o div biografica i Nat.mus. F:s katalog över sin medaljsaml i VHAA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: De virtute, liberae civi-tatis fundamento praecipuo. [Akad. avh., preses Henr. Hassel.] Aboas [1765]. (6), 42 s. — Ex museo regis Sveciae antiquarum e mar-more statuarum Apollinis Musagetae, Miner-vae Paciferae ac novem musarum series in-tegra, post Vaticanam unica cum aliis selec-tis priscae artis monumentis. Adcurante C.F.F. U.o. 1794. 21 bl. kopparst. [Sign.]

— Tal, hållet vid inträdet ... 15 dec. 1795 (VHAAH, 8, s. 376—386, 4 pl.). — Dagboksanteckningar under en resa till Åbo 1785. Medd. af K. G. Leinberg (SLF, för-handl. och uppsatser, 15, Hfors 1902, s. 217 —243). — C. F. Fredenheims dagboksanteckningar om gräfningen på Forum Romanum. Utg. af Enni Lundström (Eranos, Vol. 14, Gotoburgi (tr. Upsali») 1915, s. 130—141).

— Proposition om utgifvande af Kongl. Svenska Konst:academiens handlingar (Medd. från FrKA, 1940, Sthlm, s. 60—62). — Beskrifning öfver spectacle-salen uti Gripsholms slott (Å. Setterwall, Erik Palmstedt, Sthlm 1945, s. 429 f).

Brev: Fredenheims och Mennanders bref-växling i urval utg. af H. Schuck. Sthlm 1901. XXIX, 250 s. (Svenska memoarer och bref, 3.) — Brev från och till C. F. Mennan-der, utg. av K. österbladh. 2. Hfors 1940. [Från F. 1755—76, s. 43—595.] (Suomen historian lähteitä, 4: 2.)

Utgivit: Tidningar för riksdagen i Stockholm år 1778. Sthlm 1778[—79]. 4:o. 124 s. [Anon.; ej avslutad.]

Källor och litteratur

Källor o litt: Biographica, RA; F:s bouppt 4 juni 1803, övre borgrättens arkiv, SIA.— A Basckström, Uppkomsten av Konstakad :s bibi o gravyrsaml (Meddel från FrKA 1940), s 59—64; C Bildt, Die Ausgrabungen C F F:s auf dem Forum Romanum 1788—89 (Mittheilungen des Kais deutschen Archäo-log Instituts, Rom Abth, 16, 1901); B Boé-thius, Johan Adler-Salvius' papper i RA (MRA, N F 4, 1913—15); S E Bring, C G Warmholtz' o Louis De Geers bibi på Christineholm (1941); J Bromé, Karlskrona stads hist, 2, 1790—1862 (1934); L M Bååth, Helgeandsholmen o Norrström, 2 (1918); C M Carlander, Sv bibi o ex-libris, 2: 2 (1904), s 763—769; G J Ehrensvärd, Dagboksan-teckn:r förda vid Gustaf III:s hof, 1—2 (1878); O Granberg, Överintendenten F som musei- o affärsman (Nord tidskr 1921); V Gödel, I k slottets bibhflygel (1927), s 127 ff; B Hildebrand, G J Thomsen o hans lärda förbindelser i Sverige, 1—2 (1937— 38); dens, Matr över ledamöter av K Vitt: akad o VHAA 1753—1953 (1954); V Lagus, Åbo akad:s studentmatr, 2 (1895); L Looström, I sv konstnärskretsar (1916); M G Schybergson, Henrik Gabriel Porthan, 1— 2 (SSLF 83, 98, 1908, 1911); H Schuck, F:s o Mennanders brefväxling (Sv memoarer o bref, 3, 1901); dens, Ur F:s papper (Sv bilder, 6, 1941); Å Setterwall, Erik Palmstedt (1945); SKL; G Svanfeldt, Posten 1768— 1769 (1937); P O v Törne, C F F:s romerska resa (Finsk tidskr, 71, 1911); dens, C F F o historieforskningen (Till universitetsminnet 1940, Åbo 1942); Österbottniska nationens matr, 2, 1721—70 (1947).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Fredric Fredenheim, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14432, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand), hämtad 2019-10-14.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14432
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Fredric Fredenheim, urn:sbl:14432, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand), hämtad 2019-10-14.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se