Kristofer Freidenfelt

Född:1689-02-19 – Finland (på Laukkala, Jääskis, (Viborgs län))
Död:1743-05

Kavalleriofficer


Band 16 (1964-1966), sida 482.

Meriter

Freidenfelt, Kristofer (skrev sig alltid Freudenfeldt), f 19 febr 1689 på Laukkala, Jääskis (Viborgs län), d 20 (Biographica) eller 21 (bouppt) maj 1743 mellan Kemi o Umeå. Föräldrar: översten Kristofer Freudenberg, adl F, o Barbara Grotenfelt. Volontär vid Karelska kavallerireg 1701, adjutant där aug 1705, sekundkornett nov 1706, premiärkornett aug 1708, sekundlöjtn dec s å, premiärlöjtn 1709, regementskvarterm vid Benderska (Silfverhielms) dragonskvadronen sept 1711, sekundryttm vid Smålands kavallerireg 3 sept 1714, premiärryttm där 10/21 okt 1715, major vid Västgöta tremänningskavallerireg 7 (ej 17) dec 1717, generaladjutant av flygeln 9 okt 1718, överstelöjtn vid Smålands kavallerireg 26 febr 1729, överste o chef för nämnda reg 20 (ej 29) nov 1732, generalmajor av kavalleriet 26 febr 1743.

G 1719 (enl v Schantz) m frih Christina Regina Scheffer, f 25 jan 1695 (v Schantz), d 29 juli 1773 på Rönninge, Salem (Sth), dtr till presidenten frih Peter S o Catarina Margareta Fägerstierna.

Biografi

F ingick helt ung i den karolinska armén vid det regemente, där hans far var ryttmästare, och fick, knappt 13-årig, sitt elddop i den blodiga striden vid Erastfer 30 dec 1701. Han deltog i de följande årens strider i Livland och Kurland, var med i slaget vid Ge-meuerthof 1705 och deltog i den ödesdigra striden vid Ljesna. Från Bender åtföljde han överstelöjtnanten Sven Lagerberg, då denne och hans följeslagare på konungens befallning bevistade det rövartåg, som tatarernas khan Devlet Geraj på Krim jan—mars 1711 företog i Ryssland; Prutfreden förtog den nytta, som eljest kunnat politiskt dragas härav. F deltog i kalabaliken i Bender och återkom från Turkiet till Stralsund först våren 1715. På hemväg från Stralsund till Sverige blev han s å tillfångatagen av danskarna, och under hela år 1716 var han fången i Danmark. År 1718 deltog han emellertid i norska fälttåget. Några veckor före sin död utnämnde Karl XII F till generaladjutant vid C G Armfelts armé. Under åren 1719 och 1720 gjorde F ryssarna stort avbräck, då han sänts att rekognosera vid Åland och återkom med tagna fartyg och fångar. Efter Nystadsfreden var det han och generalauditören Casper Gyllenbååt som mottog och till Sthlm förde de penningar som ryssarna enligt fredstraktaten skulle betala. På 1720-talet bodde han på säteriet Rönninge i Salem (Sth) och som regementschef från 1732 på sitt överstebo-ställe. Brevik vid Eksjö.

Efter krigsutbrottet 1741 och nederlaget vid Villmanstrand fick F order att föra en del av sitt regemente till den armé, som under C E Lewenhaupts befäl bildades i Finland. Han avseglade 4 sept s å från Gräddö i Roslagen, och gick i land vid Tenala. Han hade redan vid överfarten fått erfara, att anordningarna för krigföringen i inte oväsentliga punkter klickade. Från Lappträsk vid Kymmene älv bröt F upp i köld och snöglopp i början av dec för att gå i vinterkvarter några mil västerut i Nurmijärvi med omnejd (Nyl). I febr 1742 fick han rycka fram till Kymmenegård för att i början av april återvända. Fram- och återtågen i hårt väder och än värre väglag försvagade rytteriet. F yrkade vid krigsrådet i Fredrikshamn den 18 juni förgäves på manhaftigt motstånd mot fienden. När kavalleriet efter kapitulationen skulle återföras till Sverige, fick F befälet. Truppen överfördes sjöledes från Vasa. F landsteg 25 okt vid Ratan och kom samma dag till Umeå.

Efter mycken diskussion i Sthlm hade försvaret i Västerbotten enligt sekreta utskottets order 15 okt uppdragits till F, som således vid sin ankomst möttes av detta uppdrag. Bristen på hästar gjorde, att F fick bruka en stor del av sitt manskap som infanteri. Trots stora svårigheter tog F raskt itu med försvaret och tågade till Torneå för att möta en eventuell rysk invasion. Tillsammans med den duglige landshövdingen frih Gabriel Gyllengrip arbetade F oförtrutet och lyckades förbättra en till att börja med nästan hopplös situation. Ryssarna hade hunnit till Kemi, då de 24 nov kl 2 på morgonen överraskades av F och slogs på flykten.

Den psykologiska vinsten av denna lilla framgång blev mycket stor. Konungen och ständerna utnämnde, trots rådets tvekan, F till generalmajor. F önskade gå till anfall mot ryssarna i Österbotten, men hans folk klagade över otillräcklig beklädnad i den stränga kölden. Ryssarna återtågade till Uleåborg, och F tog åter kvarter i Torneå. Då Kvarken i dec frös till, fruktade Gyllengrip och F ett anfall över isen. En storm under julen bröt emellertid upp en isränna och Torneå var tryggat från sjösidan. Försök av ryssarna landvägen i jan och febr blev utan resultat. Alla F:s skrivelser till K M: t under denna tid vittnar om hans frimodighet, och planer uppkom på en offensiv under F:s ledning in i Österbotten. Angreppet skulle ske dels från Torneå, dels genom landsättning av trupper vid Vasa. F planlade fälttåget och övervakade med nit och kraft förberedelserna, alltjämt med Gyllengrips stöd. En rysk offensiv i början av april 1743 hejdades av F, och ryssarna drog sig utan strid tillbaka mot Uleåborg. F följde emellertid efter och överraskade i Ijo 200 kosacker, som anfölls och lämnade viktiga förråd efter sig. Framryckningen fortsatte ned till Kello nära Uleåborg men avbröts genom islossningen i älvarna.

F ville nu genomföra anfallsplanens andra del, företaget mot Vasa. Han begav sig därför i mitten av maj till Umeå. I Ratan övervakade han inskeppningen av de trupper, som skulle till Kello för förstärkning. Då han själv gått ombord på en jakt och ville avhämta en mindre trupp utanför Uleåborg, sönderskärs hans fartyg av isen. F drunknade med större delen av sina följeslagare. Hans bortgång medförde att planerna på att överföra trupper sjöledes till Finland skrinlades.

Som regementschef tycks F ha varit mycket självständig och orädd då det gällde att föreslå enligt hans mening förtjänta personer till befordran. Ar 1738 dömdes han sålunda för formellt oriktig handläggning av ett dylikt ärende att årligen till den förbigångne betala skillnaden mellan ryttmästares och löjtnants lön, och efter hans död utnämnde K M:t flera officerare i enlighet med hans överklagade förord framför andra, som undandragit sig fälttjänst.

Författare

Bengt Hildebrand



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

F:s korrespondens 1742—43 (1 bunt koncept, 2 buntar ink skriv) i Militaria, RA. Skriv från F där o i Skrifvelser till K M:t (1 bunt), RA.

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: Statskont:s skriv till K M:t 31 okt 1722, Biographica, ansökn:r o merit-förteckn:r: armén, riksens ständers kontors arkiv: inlösta fordr:r 71, P Sondén, Militära chefer i sv armén, RA; Smålands kavalleri-reg:s regementsslut 1715—17, KrA; C L v Schantz' genealogier, RHA. — Karol krigares dagböcker, 6 (1912); S Lagerbergs dagbok under vistelsen hos tatar-chan Dowlet-Gherey 1710—11 [utg av M Lagerberg] (1896). —JA Almquist, Frälseg, 1 (1931), s 876 f; S E Bring, Karl XII:s likfärd o be-grafn (KFÅ 1918), s 229; A R Cederberg, Suomen historia vapaudenajalla, 1—2 (1942 —47); P J Edler, Om börd o befordran under frihetstiden (1915), s 46; A Halila, Ou-lun kaupungin hist, 2 (1953); V Hamilton, C H Kreuger o E Leijonhufvud, Namnlistor över officerskårerna vid sv s k männingsreg till häst ... (1915); A Lewenhaupt, Karl XII:s officerare (1920—21); C G Malmström, Sveriges polit hist . .., 2—3 (2:a uppl, 1895—97); dens, Kristofer Freudenfeldt (Vårt försvar 1907), o där anf källor; A Munthe, Karl XII i Turkiet (KFÅ 1935), s 226; N Tengberg, Bidr till hist om Sveriges krig med Ryssland åren 1741—43, 2 (1860); L Trulsson, Ulrik Scheffer som hattpolitiker (1947).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Kristofer Freidenfelt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14449, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand), hämtad 2019-01-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14449
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Kristofer Freidenfelt, urn:sbl:14449, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand), hämtad 2019-01-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se