Funck, släkt



Band 16 (1964-1966), sida 646.

Biografi

Funck, släkt, härstammande från Hans F, som 1575 fick burskap i Stralsund. Dennes son Thomas F (1580—1645) uppges i sina personalier efter föräldrarnas tidiga frånfälle ha blivit omhändertagen av sin äldre broder Hans F, som var buntmakare (körsnär) i Anklam och lärde honom sitt hantverk. Enligt samma källa var Thomas F 1607—15 borgare i Västerås och efter vistelse i Lübeck bosatt i Sthlm från 1618. Där fick han burskap 1625, och följande år köpte han flera stenhus. Thomas F tillhörde även borgerskapets äldste, och var kyrkvärd samt vid riksdagarna 1627, 1629 och 1633 en av stadens representanter i borgarståndet. År 1629 var han en av arrendatorerna av utrikes tullen. Thomas F lånade ut pengar till arrendatorerna av Garpenbergs kopparbruk (Kopp) Otto Henrik Schmidt och Jonas Rollenhagen för att de skulle kunna fortsätta gruvdriften, och då de ej kunde återbetala lånet, övertog han bruket vid mitten av 1630-talet. Här investerade han stora delar av sin förmögenhet på nya anläggningar och lyckades på detta sätt göra Garpenberg till det tredje kopparverket i riket, även om det förblev obetydligt i jämförelse med Stora Kopparberget vid Falun, vars produktion var mångdubbelt större, och Nya Kopparberget i Ljusnarsberg (Vin), vars produktion var nästan dubbelt så stor som Garpenbergs. År 1637 övertog Thomas F även arrendet av Lövåsens silververk i Stora Skedvi (Kopp), där han satsade så mycket kapital och arbete, att det vid arrendetidens slut 1643 transporterades på honom som hans egendom. Sedan Thomas F:s första hustru, en vinhandlardotter från Lübeck, dött jämte deras enda barn, hade han gift om sig med en dotter till den i Sthlm husägande västeråsborgaren Simon Depken (Döpken) d ä (bd 11), en av Sveriges rikaste affärsmän. I detta äktenskap fick han bl a de fyra sönerna Simon, Albrekt, Thomas och Johan, av vilka Simon, Albrekt och Johan gifte sig med döttrar till den förmögne sthlmsborgmästaren och riksdagsmannen Hans Hansson, som också blev svärfar till räntmästaren Börje Cronberg (bd 9).

1 Simon F (d 1690, ej 1711) namnes till en början som borgare i Sthlm och fick 30 mars 1649 jämte sin systers man, sthlmsborgaren Peter Bohm, och örebroborgaren Hans Meinick bergskollegiets brev på Garphyttans silververk i Tysslinge (Ör), om de satte det i stånd. Enligt kontrakt av 28 nov 1649 arrenderade de hela Lekebergslagen av kronan. Deras verksamhet vid Garphyttan blev emellertid synnerligen begränsad, och Simon F kan ej beläggas ha deltagit i sina kompanjoners arbete där. Redan 10 juli s å hade han från sin svärfar Hans Hansson förvärvat Skilå kopparbruk (senare kallat Riddarhyttan) i Skinnskatteberg (Vm), vilket han utbyggde med järnverk. Åren 1650—55 och 1667—72 arrenderade Simon F hela Skinnskatteberg av kronan och köpte 1656 (ej 1665) säteriet Skärviken, där han bosatte sig. År 1666 övergick till honom för skuldfordran Salbo hemman i Ljusnarsberg (Ör) med järnhytta och andelar i Nya Kopparberget, och några år senare blev han även en av delägarna i silverfyndigheterna vid Norra Hörken i samma sn. All hans egendom i Ljusnarsberg övergick emellertid redan på 1670-talet till brodern Johan F.

På äldre dagar utarrenderade Simon F Skilå järnverk till sin son Thomas F (d 1705) och koppargruvan där till sonen Simon F d y (f 1697 enl L 45: 4, KB). Efter Simon F d ä:s död pantsatte änkan alla de F:ska besittningarna i Skinnskatteberg till sin syster, Johan F:s änka, som 1692 förvärvade äganderätten till dem men redan följande år sålde dem. Simon F d y, som en tid förgäves sökte driva Mårdshyttans koppargruva i Linde (Ör), blev genom äktenskap med en dotter till brukspatronen Måns Christiersson (bd 8, s 466) medintressent i Ljusneverken och flyttade senast 1692 till Hälsingland, där han var brukspatron vid Gullgruva i Skog. Hans son Magnus F (1684—1759) var länge bokhållare och sedan inspektor på Västanfors bruk (Vm), som ägdes av morbrodern Adolph Christiernin, och en annan son, Johan F (1691—1744), blev aktuarie i bergskollegium och far till Johan Adolf F (f omkr 1727, d 1773), som var bokhållare vid en segelduksfabrik i Sthlm, och till Simon F (f omkr 1731, levde ännu 1789), som var revisor vid generallandtulls-kontoret i Sthlm. Simon F d ä hade ytterligare en son, Johan F (d 1695 enl L 45: 4, KB). Denne blev far till kaptenen Carl Johan F (1679— omkr 1719), som blev rysk fånge vid Perevolotjna 1709.

2 Albrekt F (1623—70) anlade 1649 Årängens kopparverk invid det fäderneärvda Garpenberg, men sina besittningar i denna trakt sålde han senare till brodern Johan. På 1650-talet köpte han av brodern Simons ovannämnda kompanjoner Peter Bohm och Hans Meinick de båda några år tidigare anlagda järnverken Norhammaren och Villingshammaren i Hidinge (Ör), som sammanslogs av honom och kallades Funckshammar (nu Villingsberg). Då Sthlms förmyndarkammare tillkom 1667, blev han en av borgerskapets fyra representanter där, de s k assistenterna, och 1669 var han en av de sju som överståthållaren Axel Sparre mot Sthlms magistrats vilja gjorde till eo rådmän i staden. Hans ende son, Thomas Albrekt F (1655—1709), var från 1685 borgmästare i Sala, som han representerade vid riksdagarna 1693 och 1697, och 1697—1700 därjämte kronofogde i Väsby län (Salbergets fögderi).

3 Simon och Albrekt F:s bror Thomas F (d 1677 enl Åkerstein), vilken 1643 jämte brodern Johan inskrevs vid Greifswalds universitet, innehade Lövåsen efter fadern men visade där »oflit och oförstånd» och överlät 1659 detta silververk på en kompanjon. Senare blev han inspektor vid Lummelunds bruk i Lummelunda (Gotl). Enligt Åkerstein var han far bl a till Stora Kopparbergs bergslags i Falun siste gruvfogde, Simon F (1664 —1745). Dennes son var kontraktsprosten Johan F (1711—77) i Nås (Kopp), och en bror till Simon F blev farfars far till komministern Anders F (1764—1834) i Stora Tuna (Kopp).

4 Assessor Johan F (F 1) adlades 1672 och blev svärfar till de bekanta karolinerna Carl Magnus Stuart och Carl Gustav Rehnskiöld. Söner till honom var bl a kapten Lorentz F (1668—90), som stupade på fransk sida vid Fleury, landshövdingen i Vm Gustav F (1670—1736), envoyén Thomas F (F 2), överstelöjtnanten Johan F (1674—1706), som stupade vid Kalisz i Polen, och titulärlandshövdingen Isak F (1679—1735), vilken lät bygga slottet på Kaggeholm i Ekerö (Sth), som han förvärvat genom äktenskap med en dotter till Erik Lindschöld. Gustav och Isak blev friherrar 1723 resp 1733 (den senare ointroducerad). Gustav F:s söner var Johan F (1703—73), vilken efter verksamhet som lagman i Västmanland var landshövding först i Västerbottens och sedan i Uppsala län, riksrådet Carl F (F 3), Gustav F (1709—74), som var den siste direktören inom släkten F för kopparverket Garpenberg, samt bergsrådet Alexander F (F 4).

Carl F:s söner major Carl Gustav F (1749—1810) och löjtnant Johan Ture F (1767—1824) var bland de officerare som demonstrerade sitt missnöje med Gustav III:s ryska krig genom att begära avsked efter slaget vid Högland 1788. Ture F hörde till kretsen kring general Pechlin och fängslades som misstänkt för delaktighet i Gustav III: s mord men frigavs redan efter en månad och vistades sedan till 1807 utomlands, mest i Paris. Hans äldre bror, överstelöjtnant Fredrik Adolf Ulrik F (1746— 1814), som 1770—72 tjänstgjort i ryska armén mot turkarna och 1785 för sv räkning studerat stämningar och förhållanden i Norge, blev under kriget i Bohuslän 1788 misstänkt för förräderi och avsattes 1790 från sin tjänst.

Av Alexander F:s söner tjänstgjorde Gustav Johan F (1775—1852) i sin ungdom i bergskollegiet. Från denna tid härrör några av honom utförda akvareller i en gruvkartebok rörande Hästbäcks gruva i Norberg (Vm), nu förvarad i kommerskollegiets gruvkartekontor, Sthlm. Senare var han godsägare på Bolltorp i Skönberga (Ög) och ägnade sig åt botanik, mineralogi och kemi. Hans yngre bror Fredrik Jakob F (1778— 1864) var 1807—17 lagman i Tiohärad. Han bodde senare på det fäderneärvda Almstad i Tåby (Ög), samlade böcker och mynt, inrättade flera sockenbibliotek och donerade ett mineraliekabinett till Norrköpings elementarläroverk.

Son till den äldre och svärson till den yngre av dessa båda bröder var Fredrik Alexander F (1816—74). Fredrik F var efter studier vid Uppsala universitet och Möglins lantbruksakademi i Tyskland samt officerstjänst och verksamhet som godsägare kabinettskammarherre 1859—65 men blev mest känd som politiker. Han representerade sin ätt vid flera riksdagar fr o m 1847 och var statsrevisor 1851 (ej 1859). Åren 1864—70 och 1872 var F ordförande i Ög:s landsting, av vilket han invaldes i FK från 1867. I riksdagen var han mest verksam i statsutskottet, vars vice ordförande han var från 1869. År 1873—74 var han vice talman. Vid flera tillfällen avböjde han erbjudanden att bli statsråd. Framför allt gjorde sig F känd genom sitt motstånd mot 1873 års kompromiss i riksdagen med dess sammankoppling av försvars- och grundskattefrågorna. Han ville bibehålla indelningsverket oförändrat men avskaffa grundskatterna genom kapitalisering efter 40 år. Fredrik F uppges också ha hyst »varm tillgivenhet för tonkonsten, av vilken han själv var en lycklig utövare». En sonson till honom blev i äktenskap med en dotter till författaren G Nordensvan far till operettsångaren och regissören Hans (Hasse) Fredrik F (f 1917, d 2004) och till barnboksförfattaren och kompositören Thomas Fredrik Georg F (f 1919, d 2010[1]), känd genom sina böcker och sångspel om Kalle Stropp och grodan Boll.

Den 20 april 1787 (Alm tidn:r 1788, s 97) beviljade K M:t adoption som adelsman med adliga ätten F:s nr för Jakob F (f omkr 1716, d 1788). Hans snara död medförde dock, att han ej hann bli introducerad på riddarhuset. Han var en skicklig fortifikationsofficer, som efter att ha varit i fransk och engelsk (bl a i Bombay och Havanna) tjänst avancerat till portugisisk marechal de campo (generallöjtnant) i Brasilien samtidigt som han kvarstått i sv armén och till sist blivit sv överste. Av bouppteckningen efter en av Jakob F:s fastrar framgår, att han var brorson till postmästaren i Visby Georg F (1675—1737), som i litteraturen (trol efter N Butendorff) uppges ha varit son till en buntmakare »Johan Barthold F» i Falun. Den sistnämnde var enligt Butendorff bror till ovannämnda Simon, Albrekt och Thomas F, men detta är möjligen en förväxling med den av Butendorff egendomligt nog ej nämnde Johan F (F 1). Någon Johan Barthold F har ej påträffats i primärmaterial, och han är möjligen identisk med den på 1620-talet och 1637 i Sthlm men åtminstone från 1640-talets slut i Falun bosatte »skinnaren» (dvs buntmakaren el körsnären) Bertil (Bartolomeus) F:s (d omkr 1679) son, skinnaren Johan Bertilsson F (d omkr 1691) i Falun. Att de sistnämnda hade samma yrke som den kända släkten F:s stamfar och hans äldre bror, såsom ovan nämnts, haft i Tyskland tyder liksom bosättningen i Sthlm och Dalarna på släktskap med denna, men släktskapsgraden har ej kunnat utredas.

Någon släktskap mellan den här behandlade släkten F och kommendörkaptenen Gustav Fredrik F (1766—1831), som 1820 adlades af F med liknande vapen, har ej kunnat beläggas.

Författare

 



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: Kopp:s renov domb, 6, f 393 v, Harmens reg, RA; red:koll:s arkiv F 1:4, B Cronbergs saml, KA; N Butendorffs saml, Klercker-Mattonska saml:n, KB, bouppt, SSA; A Paulins anteckn :r om Jakob F, SBL; J O Åkersteins genealogier över introduc ätter, N W Marcks von Würtembergs konceptgenealogier, RHA; H Lagergrens saml, Stadsbibi, Falun; Burgerbuch, Archiv der Stadt Stralsund. — Aeltere Universitäts-Matrikeln, 2. Universität Greifswald, 1 (1893), s 620; Borg-RP före frihetstiden (1933); KK:s prot, 1 (1934); C G Nordin, Dagboksan teckn :r för åren 1786—92 (HH 6, 1868), s 229; Oscar II, Mina memoarer, 1 (1960); Ur Louis De Geers brevsaml (1929). — J A Almquist, Bergskoll (1909); J E Almquist, Sv jurid litt:-hist (1946); dens, Lagsagor o domsagor i Sverige, 1—2 (1954—55); A Anjou, Riddare af konung Carl XIII:s orden 1811—1900 (1900); Astrildz Rådgifwande . . . då . . . Thomas Albrecht F o . . . Anna Kohlmeter in-ginge ... aechtenskapz förbund ... (1679); G Björlin, Krigsrörelserna i Bohuslän 1788 (Bidr till känned om Gbgs o Bohusläns fornm o hist, 4, 1890); [F O Baeckström,] Minnes-tal hållne uti frimurare-ordens stora landt-loge i Sthlm (1855), s 169—172; C M Carlander, Sv bibi o ex-libris, 1—4: 2 (2 uppl, 1904); H Carlborg, Uttersbergs bruk (1920), s 23, 26, 44 ff; dens, Historik (Riddarhytte malmfält, 1923), s 15Ö—158; dens, Ljusnarsbergs malmtrakt i Ör (1934), s 24 f, 53, 67; [P N Chris-tiernin,] Stam-taflor till uplysning om den Christierninska slägten (1785), tab 11; C-F Corin, Självstyre o k maktpolitik inom Sthlms stadsförvaltn 1668—97 (1958); dens o C Rundquist, Sthlms förmyndarkammare 1667 —1956 (1956), s 14; F v Dardel, Minnen, 1-^1 (1911—13); F de Brun, Holmiana et alia, 1—6 (dupl maskinskr 1922—25); G Elgenstierna, Köpings stads tjänstemän 1605 —1905 (1907); E Ericsson o G Rabe, K fortifikationens hist, 4: 1 (1930); S Erixon o S Ljung, Skultuna bruks hist, 2: 1 (1957), s 56; A Forssell, Kaggeholm (1939); Fredrik Alexander F (Samtiden 1874, s 368); E Gra-pe, Postkontor o postmästare (1951); J H, [likpred över Simon F] (1690); C J Hallgren, Gotl släkter, 1 (1926); S Heijkenskjöld, En bergsmanssläkts hist (1933); K W Herdin, Bygge o bo i äldre tider, 1 (1932), s 178 f, 181, 187, 239; K-G Hildebrand, Falu stads hist till år 1687, 1—2 (1946); J C Hingher, [likpred över Thomas F] (1645); P Hultqvist, Försvar o skatter (1955); R Josephson, Borgarhus i gamla Sthlm (1916); A Larson, Sammansvärjningen mot Gustav III (offsettryck 1959); K K:son Leijonhufvud, Ny sv släktbok (1906); A Lewenhaupt, Karl XII:s officerare (1920—21); E Liljeroth, Lövåsens silververk (Dalarnas hembygdsbok 1945); S Lindroth, Gruvbrytning o kopparhantering vid St Kopparberget intill 1800-talets början, 1 (1955), s 353 f; E Lundberg, Lummelunds bruk (1939), s 80; E Lyberg, Från Järntorget till Kopparberget (1949); E Malmberg, Bolltorp (Sv slott o herresäten, N F, Östergötland, 1923); P Meijer Granqvist, Sthlmskt borgarfolk (1902); K Mellander, Johan Christopher Toll (1933); J F Munck-tell, Westerås stifts herdam, 2—3 (1844—46); P v Möller, 1867 års första kammare (1875); A-R Mörner, Jacob F — en sv kondottiär i Sydamerika (PHT 1948); A Nachmanson o D Hannerberg, Garphyttan (1945); J Näsmark, Sala stad (1923), s. 333; C Th Odhner, Sveriges pol hist under konung Gustaf III:s reg, 2 (1896), s 360 f, 3 (1905), s 113, 201, 233 f; A Paulin, Sv öden i Sydamerika (1951); Riksdagsporträtter. Fredrik Alexander F (Ny ill tidn 1873, s 137); J Roosval, S Nikolai el Storkyrkan i Sthlm (Sveriges kyrkor: Sthlm, 1, 1924—28); S Rydberg, Sv studieresor till England under frihetstiden (1951); S Rönnegård, Hedemora bergslag. Garpenbergs sn (1957); S Rönnow, Wede-vågs bruks hist (1944); B Schlegel o G A Klingspor, Den ... ej å riddarhuset introduc sv adelns ättar-taflor (1875); SKL 2 (1953); Sohlmans musiklexikon, 2 (1952); S A:son Sparre, K VästmanLs reg:s hist, 4—5 (1930 —33); Sthlms rådhus o råd, 2 (1915); Sv biogr lex, N F, 4 (1861—62); Sv förfdex 1941—50 (1953), 1951—55 (1959), 1956— 60 (1963); Sv porträttgall, 25:1 (1904); S G Thulin, Ög:s landsting 1863—1962. Porträttgall (1962), s 298; Ö Tigerstedt, Kavalkad (Fagerstabrukens hist, 4, 1957); [P o S Ugla m fl,] Näsgårds län i Dalarna. Från latinet av H Widstrand (1943), s 154 f, 158, 163, 173, 180, 182; Chr Ulmer, [likpred över Simon F] (1690); Vem är vem: Stor-Sthlm (2 uppl, 1962); F U Wrangel, Stockholmiana, 1—4 (ny uppl, 1912); Västmanlands-Dala nations album (1931—), s 108 f.

Gjorda rättelser och tillägg

1. Dödsår tillagt, 2014-11-04


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Funck, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14579, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2019-02-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14579
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Funck, släkt, urn:sbl:14579, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2019-02-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se