Meriter

2 von Gegerfelt, Wilhelm, son till G 1, f 9 nov 1844 i Gbg (Garnisonsförs), d 2 april 1920 i V Kamp (Krist). Studerade vid konstakad i Köpenhamn 1861–63, elev vid FrKA 14 dec 1864, studerade i Düsseldorf 1867–72, agreé FrKA 1872. Landskapsmålare. – RVO 1886.

G 1) 17 sept 1871 i Trollhättan m Wilhelmina Carolina Fogelberg, f 8 okt 1837 i Gärdhem (Älvsb), d 28 aug 1882 i Säter (Skar; enl dödbok för Garnisonsförs, Gbg), dtr till bokhållaren o gästgivaren Sven F o Susanna Holmberg; 2) 25 okt 1883 i Uppsala m målarinnan Amanda Gunilda (Gunhild) Baalack, f 20 juni 1853 i Vänersborg, d 3 dec 1896 i Uppsala, dtr till kollegan Vilhelm Gotthard B o Erika Adolfina Brundin; 3) 22 dec 1915 i Torekov (Krist) m Maria Helena Fex, f 22 sept 1860 där, d 21 april 1936 i V Karup, dtr till sjökaptenen Johan August F o Carolina Josefina Johnsson.

Biografi

Sina första lärospån gjorde G i Köpenhamn, där han under några år i början på 1860-talet på faderns inrådan arbetade som målarlärling. Samtidigt deltog han i undervisningen vid den danska konstakademin. Efter studier vid Konstakademin i Sthlm for han 1867 till Düsseldorf, där han vistades i fem år. År 1871 erhöll han Konstakademins k medalj.

Från Düsseldorf ställdes färden till Paris, där G snart blev hemmastadd och skaffade sig förbindelser med konsthandeln. Han hjälpte sina landsmän med råd och dåd, och hemmet synes under många år ha varit en samlingspunkt för de skandinaviska konstnärerna. Han vann Carl Fredrik Hills förtroende och har möjligen väckt dennes intresse för den franska nordkusten, som fick så stor betydelse i Hills måleri. G synes ha varit en av de få bland de samtida sv målarna, som var övertygad om att Hills begåvning stod i särklass, Vid den tragiska epilogen var det främst G som svarade för att den sjuke kamraten omhändertogs. En nära vänskap förenade honom också med Ernst Josephson, och denne gav uttryck åt sin tacksamhet genom att skänka »Näcken» (nu i Gbgs konstmus) till makarna G, försedd med en dedikation. Upprepade resor gjordes till franska nordkusten och till Holland. Under somrarna lockade motiv i hemlandet och i Danmark. G lär ha varit den förste svensk, som anslutit sig till den danska konstnärskolonin på Skagen. I början av 1880-talet vistades han i Venedig samtidigt med Georg Pauli och Carl Skånberg och återkom dit flera gånger.

G slöt sig till opponentrörelsen, blev medlem i Konstnärsförbundet men lämnade sedan detta och vann medlemskap i Sv konstnärernas förening. En tid under senare hälften av 1880-talet bodde han i Uppsala och företog studieresor till Dalarna, där han vistades bl a i Skattungbyn och levde folkets liv. Vid mitten av årtiondet var han ledare för prins Eugens målarstudier. År 1888 bosatte sig G i hemstaden Gbg. Somrarna tillbragtes på Hallands Väderö och Torekov, där han bodde under de sista decennierna av sin levnad.

G var av allt att döma en rättfram natur och ägde ett nyktert, realistiskt kynne. Sina aktstudier vid akademin gjorde han enligt sin egen utsago i grova summariska drag till lärarnas missnöje. Viktor Rydberg har i ett brev vittnat om den unge konstnärens sätt att göra sina studier »ovanligt raskt och med bred pensel». Men han var också barn av sin tid och mycket präglas av Düsseldorf-skolans kompositionssätt. I Düsseldorf slöt han sig till Axel Nordgren och influerades sannolikt av dennes exakta detaljstudium. Influenser från den norske målaren H Gude, som då vistades i Düsseldorf, kan också spåras. Det är vidare antagligt att Alfred Wahlbergs exempel efterhand verkat inspirerande. En stor grupp motiv förskriver sig från västkustens fiskebodar, bryggor och skutor. Ibland är stämningen och ljuseffekterna huvudsaken, t ex i motiv med strandutsikter i månsken. Redan samtiden observerade en blå ton i skymningsmotiven, där färgskalan ofta är mörk och dov med få och dämpade klanger och studiet ägnas ljusbrytningarna. Till de främsta målningarna från denna period hör »Göteborgs hamn», slutet av 1860-talet, en ännu romantisk bild med starka kontraster.

Liksom för så många andra betydde vägen från Düsseldorf till Paris en frigörelse från det düsseldorfska detaljstudiet. I stället blev helheten, landskapssyntesen, idealet, förenad med en strävan att kraftigt betona kontrasterna mellan det ljusa och det mörka i landskapsutsikten. Inspirationskällan var den ungersk-franska konsriktning, representerad av Michael Munkácsy László Paál, som använde sig av asfalt inom måleriet.

I G:s arbeten från denna tid, av vilka ett flertal utställdes på Parissalongen, förekommer ofta mörka segelsiluetter, speglingar i vattnet och silvergrå himlar. Gråväderstämningar återkommer ofta; till de mest lyckade hör "Utsikt vid Menil-Val" (Nat:mus). I "kritklippor i Normandie" (Nat:mus) har konstnären samlat sina studier av den nordfranska kusten till en stor tänkt landskapsutsikt, avsedd för Parissalongen, men i denna duk har omedelbarheten gått förlorad. Mer av en frigjord kolorism finns i smärre motiv, t ex "Kustbild" och "Stormig dag vid kusten", båda i Gbgskonstmuseum. Den sistnämnda målningen uppbäres av friluftsstudiet och förmedlar ett intryck av havsvidden över grågröna vågor och skimret kring klippor och strandväg.

Från Holland förskriver sig vinterstämningar i disig luft. De har något med impressionismen besläktat men också ett romantiskt element. En ljusare färghållning utmärker i allmänhet landskapsmotiven från Skagen, som äger en viss realism i skildringen av terrängen, grönskan och hustaken (»Landskap från Skagen», Nat:mus).

»Asfaltstilen» har helt försvunnit från de venetianska motiven. De innebar en ny förändring i G:s måleri. De tidigare rent måleriska tendenserna fullföljs i ett valör- och ljusstudium, som inspirerades av lagunstadens arkitektur, folkliv och utsikter över vattnet. Det rör sig ofta om »färgimpressioner», som är brett och skissartat gjorda även om stundom ett mer ytligt förhållande till motivet är märkbart. Man fäster sig särskilt vid småstudierna, där konstnären ej letts av andra ambitioner än glädjen över ljus och färg. Ibland har de flyktiga intrycken fångats i akvareller. Till utsökta småstudier kan man räkna »Från Markusplatsen» och »Från Venedigs utkanter». Även G:s motiv från Paris boulevarder har släktskap med impressionismen.

Efter återkomsten till hemlandet inträdde ej några större förändringar i G:s måleri. Med den frambrytande nationalromantiska naturtolkningen ägde han knappast någon större gemenskap, även om han fortsatte stämningslinjen i sin naturskildring. Friluftsmåleriet och de realistiska dragen ägde alltjämt plats i hans naturtolkning (»Gården på Balingsta», Waldemarsudde, »Strand på Hallands Väderö», Nat:mus).

G framstår som en tidstypisk företrädare för strävandena under övergången från den i Düsseldorf härskande landskapsstilen till en mot helhetsverkan och syntes syftande naturtolkning på fransk botten. Åtminstone under någon tid synes han övat ett visst inflytande på den unge Hill. Jämte Alfred Wahlberg och Hugo Salmson kom han att tillhöra de »gamla» parisarna, som genom sina framgångar verkade stimulerande på de yngres ambitioner att beträda valplatsen i världsstaden. Hans måleri synes ha överensstämt med en då rådande publiksmak, och han slog snabbt igenom hos publiken. G bevarade sin position kanske främst genom sina motiv från den sv västkusten, från Bretagne och Normandie. De var prov på ett då mera modernt sätt att tolka naturen, avgjort skiljande sig från den närmast föregående epokens. Det finns i åtskilliga av hans bästa verk drag som röjer släktskap med impressionismens ljus- och luftstudium. Det genuina verklighetssinnet och känslan särskilt för kustnaturens koloristiska möjligheter fick överskyla den brist på fördjupning, som eftervärlden funnit i mindre lyckade arbeten i hans så rika och omfattande produktion.

Författare

Viggo Loos

Arkivuppgifter

En saml teckn:r av G i Nat:mus samt tusch- o blyertsteckn:r i Konstmus i Gbg.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: (förutom under G 1 anförda arbeten av H Cornell, A Lindblom o G Nordensvan): A Anderberg, Carl Hill (1951); E Blomberg, Ernst Josephson (1951); O H[ermelin], Från 1875 års Paris-salong (Ny ill tidn 1875, s 166 f, 198); V Loos, Friluftsmåleriets genombrott i sv konst 1860–1885 (SAK:s publ, 54, 1945); N Palmgren, inledn i kat till minnesutställn 1944; SKL; S Strömbom, Konstnärsförb:s hist, 1 (1945).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Wilhelm Gegerfelt, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14698, Svenskt biografiskt lexikon (art av Viggo Loos), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14698
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Wilhelm Gegerfelt, von, urn:sbl:14698, Svenskt biografiskt lexikon (art av Viggo Loos), hämtad 2024-04-18.