Julius E Centerwall

Född:1844-08-22 – Raus församling, Skåne län (i Ramlösa)
Död:1923-01-27 – Stockholms stad, Stockholms län

Gymnasielärare, Gymnasierektor


Band 08 (1929), sida 301.

Meriter

1. Julius Ebbe Centerwall, f. 22 aug. 1844 i Ramlösa i Raus socken, d 27 jan. 1923 i Stockholm. Föräldrar: häradshövdingen Frans Gustav Centerwall och Amelie Juhlin-Dannfelt. Elev vid Klara skola samt vid Stockholms gymnasium 1859—62; avlade studentexamen i Uppsala 6 maj 1862; inskriven vid Uppsala universitet 17 maj 1862; fil. kand. 31 jan. 1867; disp. 22 febr. 1868; fil. doktor 31 maj 1869; företog studieresor, bl. a. i filologiskt och pedagogiskt syfte till Paris 1867, till Kristiania 1881, till Danmark 1882 och till Italien och Tyskland 1885 samt med statsunderstöd för arkeologiska studier till Medelhavsländerna, Frankrike, Tyskland och England 1886—87 och till England 1890. Genomgick provar vid Uppsala h. elementarläroverk 1862; extra lärare därstädes vt. 1867; vik. lektor i grekiska och latin vid Gävle h. elementarläroverk vt. 1870—vt. 1872; adjunkt därstädes 14 sept. 1870; erhöll avsked fr. o. m. 1 jan. 1873; vik. adjunkt vid Uppsala h. elementarläroverk vt. 1873—vt. 1874; rektor vid Söderhamns l. elementarläroverk, senare realskola, 4 mars 1874 (tillträdde 1 maj) och vid Söderhamns elementarläroverk för flickor 12 mars 1875—1910; ledamot av Söderhamns fattigvårdsstyrelse 1876—81; utnämnd rektor vid Eskilstuna elementarläroverk 28 febr. 1877 men erhöll tillstånd att återtaga ansökan; ledamot av Söderhamns skolråd 28 dec. 1880— 28 dec. 1883; ledare av Söderhamns arbetarinstitut 1887; ledamot av riksdagens andra kammare för Söderhamns stad 1897—1908 och var därunder bl. a. ledamot av tillfälliga utskott 1900—03 (ordförande 1901—03), valman vid val av tryckfrihetskommitterade 1900—01, 1903, 1905 lagt.—1906 och 1908 samt ledamot av konstitutionsutskottet 1906—08; ledamot av Söderhamns stadsfullmäktige 1901—08 och av Söderhamns läroverksbyggnadskommitté 1908—10; erhöll avsked från rektorsbefattningen vid realskolan fr. o. m. 1 juli 1910 enligt K. brev av Q9 apr. 1910. RNO 1896; fil. jubeldoktor 31 maj 1919; erhöll Svenska akademiens Karl Johanspris 1920; var dessutom ledamot av utländska lärda sällskap.

Gift 18 aug. 1874 med Tullia Anna Helena Björck, f. 7 sept. 1848, dotter till lektorn Karl Johan Björck i Uppsala.

Biografi

C. spelade en framskjuten roll i 1860-talets och det tidigare 1870-talets studentliv i Uppsala. Det »studentikosa», som särskilt hörde den tiden till, var ett drag, som han behöll livet igenom. I en liten skrift, som han som tjuguårig författade om Uppsala studenters vårfest och karneval i maj 1865, gav han uttryck åt sin hänförelse för studentlivet med dess »sol och vår och ungdom, dessa grundvalar, på vilka världen skall bygga sin framtid». Han var särskilt mycket uppskattad för sin talförmåga och sin spelande kvickhet, och många äro de bons mots, som citerats efter honom. Under ett par terminer var han Stockholms nations förste kurator och under vårterminen 1874 studentkårens ordförande. Säkerligen var det ej minst som rolighetsminister, han fungerade i det bekanta Namnlösa sällskapet, värs längst kvarlevande medlem han torde ha varit. Men han deltog även, »full av svällande mod och ungdomlig kamplust» i sällskapets diskussioner och vittra mödor och lämnade under pseudonymen Sigurd Slembe flera bidrag till dess publikation »Sånger och berättelser af sju signaturer» (1865). Dessa bidrag utgöras dels av några stämningsmättade, i idyllisk ton hållna smådikter (»Skymningsfantasi», »Kvällsdager», »Söndagsfrid», »Idyllion»), dels av en berättelse, »Pythias», med motiv från den döende antiken. Därjämte utgav han under sin studenttid en komedi på vers med titeln »En slump» (1867). C:s studier ägnades i främsta rummet de klassiska språken och ledde 1869 till den filosofiska graden efter ett året förut avlagt disputationsprov över »Den luciliska satirens förutsättningar i romarnes nationallynne och äldre utveckling». Den akademiska karriär, som måhända föresvävat C, uteblev, och han måste söka sig ut som läroyerkslärare i landsorten. Efter en ny vistelse i Uppsala under några terminer lämnade han definitivt lärdomsstaden för att tillträda rektorstjänsten vid elementarskolan i Söderhamn (1874).

Vistelsen och verksamheten i en avlägsen landsortsstad med Övervägande kommersiell betoning var utan tvivel ganska litet lämpad för en man med C: s intressen och vanor. Som rektor utvecklade han emellertid en viss energi, och den vid hans ämbetstillträde endast treklassiga skolan utbyggdes efter hand och blev slutligen omdanad till sexklassig realskola, C. arbetade med kraft för att skaffa skolan nya lokaler, och på grund av en av honom i stadsfullmäktige 1904 väckt motion beslöts byggandet av ett nytt läroverkshus, vilket var färdigt till invigning samma år som C. vid uppnådd pensionsålder lämnade rektoratet (1910). I Söderhamn deltog C. också i bildandet av en flickskola (1875), vars rektor han var under hela sin Söderhamnstid, och tillsammans med några andra lärare vid läroverket startade han 1887 Söderhamns arbetarinstitut, där han under många år verkade som ledare och som mycket uppskattad föreläsare.

Under sin tidigare Söderhamnstid (1870- och 1880-talen) utövade C. en livlig författarverksamhet, företrädesvis på den klassiska kulturhistoriens område. Han grundade densamma icke blott på alltjämt fortsatta flitiga studier utan även på egna intryck under vidsträckta och långväga resor i den klassiska kulturens länder, Italien, Grekland och Mindre Asien. Hans bok »Från Hellas och Levanten» (1888) har närmast karaktär av reseskildring; i sina arbeten om »Romas kristna katakomber» (1881) och »Romas ruiner» (1889) gjorde han den svenska allmänheten bekant med de senare arkeologiska och topografiska forskningarna och upptäckterna i och omkring den eviga staden. Mest uppmärksammad torde länge hans bok om »Julianus affällingen» (1884) ha varit. Den är betecknande nog tillägnad Viktor Rydberg, och dess föremål har liksom den senares siste athenare över sig ett skimmer av den döende hellenismens aftonrodnad och ett drag av tragisk storhet. C: s omfångsrikaste verk under denna tid var hans handbok i romersk fornkunskap, varav den första delen efter lång tidsutdräkt förelåg färdig 1891 och behandlade romerska rikets författning, organisation och förvaltning intill sjätte århundradet efter Kristus. Boken har rätt mycket prägel av kompilationsarbete, och den kom knappast att få den användning, dess författare tänkt sig; en planerad andra del utkom aldrig. Vida mer uppskattad blev C: s populära framställning av grekernas och romarnas mytologi (1897); den var visserligen med hänsyn till planläggningen grundad på Otto Seemans i utlandet högt ansedda »Mythologie der Griecher und Römer» men framträdde för övrigt som ett självständigt, både till form och innehåll högtstående arbete. Under sina senare år övertog C. efter professor Sam Wide utgivandet av en klassisk mytologisk ordbok (1918). C. sysslade även med översättningsarbete. I yngre år översatte han valda tal av Cicero (1871—81), och 1887 publicerade han i en Gävletidning (även i bokform) en översättning av den nygrekiske författaren Georgios Drosinis' idylliska novell »Amaryllis». C. strödde därjämte omkring sig ett stort antal mindre uppsatser, bokanmälningar och annat i tidskrifter och tidningar, särskilt i Nordisk tidskrift på 1880-talet och i Söderhamns tidning under en lång följd av år. Sedan han 1910 efter avskedstagandet från rektoratet flyttat till Stockholm, var han under åtskilliga år en flitig medarbetare i Nordisk familjebok. År 1920 erhöll han av Svenska akademien Karl Johanspriset som erkänsla för sitt litterära arbete.

C: s litterära verksamhet kom under hans senare Söderhamnstid i viss mån att träda tillbaka för ett annat intresse: politiken. Efter att ha tagit livlig del i hemstadens kommunala angelägenheter inträdde han 1897 som dess representant i riksdagens andra kammare, där han kvarstannade till 1908. Under de första åren var han »vilde», men 1900 ingick han i liberala samlingspartiet. C. var under sin riksdagstid mycket verksam både som motionär och debattör, men någon större lycka gjorde han dock icke som politiker. Hans lätthet att uttrycka sig och hans uppfostran i »1860-talets vältalighetsskola» frestade honom ofta till utlåtelser i den spirituellt kåserande stilen, vilken hade en föga tacksam publik i den trumpna andra kammaren, och en viss personlig närgångenhet såväl i smicker som i angrepp verkade ej sällan retsamt eller smaklöst. Därtill kom, att C. ur rättrogen partisynpunkt icke höll måttet; hans livliga och kanske också något ombytliga naturell kom honom att ej sällan gå sin egen väg, ibland till höger, ibland till vänster om den allmänna stråkvägen. En liberal politisk skribent klandrade hans »ovärdiga mellanlöpande mellan partierna och ängsliga hänsynstagande åt alla håll», och själv beklagade sig C. en gång över en politikers lott, att om man inte »kan de självtagna förmyndarnes katekes utantill från pärm till pärm, så blir det strax skrivet på ens rygg och panna, att man ej är folklig, är konservativ, ja folkfiende» (9 mars 1904).

I själva verket torde C: s politiska åskådning ganska nära ha överensstämt med programmet »försvar och reformer». Han var en av de få liberala riksdagsmän, som under alla förhållanden intog en försvarsvänlig ståndpunkt och av verklig övertygelse medverkade vid tillkomsten av 1901 års härordning. Hans yttranden kunde ibland få en starkt nationell klang, t. ex. då han i en debatt om den tretungade flaggans utbytande mot den tvärskurna vittnade om sin aktning för historisk tradition, vilken — tillade han — »skiljer mig från många av mina radikala medbröder» (16 maj 1906), eller då han särskilt ur svensk nationell synpunkt energiskt motsatte sig Adolf Hedins bekanta neutralitetsmotion vid 1902 års riksdag. För C. stod den allmänna värnplikten i intimt samband med den allmänna rösträtten; 1902 uttalade han sig — till överraskning för många — för densamma, och 1905 väckte han motion om allmän rösträtt utan utskyldsstreck, sålunda en ståndpunkt till vänster om den av hans parti intagna. Till de proportionella valen var han en konsekvent motståndare; redan vid remissen av den Lindmanska rösträttspropositionen 1907 varnade han sina meningsfränder för att ingå på någon kompromiss, och han var med bland reservanterna mot rösträttsbeslutet samma år. I sociala frågor kunde C. emellanåt intaga en mycket radikal ståndpunkt, såsom då han 1905 med påfallande fränhet förebrådde regeringen för dess lagförslag om straffpåföljd för brytande av arbetsavtal. Å andra sidan kunde han följande år förorda ett regeringsförslag om skärpt straff för prisande av brottslig handling, förmenande, att ungsocialisterna, som företrädesvis avsågos, kunde liksom gossarna i Sparta må »bra av att agas på hjältarnes gravar» (19 maj 1906). Då skolfrågan under C: s riksdagstid i någon form förelåg, var han alltid angelägen att bekänna sig som »renegat och avfälling» från de klassiska studierna, och han utkämpade vid Ernst Carlsons sida mången dust med den klassiska bildningens målsmän, t. ex. Simon Boethius och Harald Hjärne, under förberedelserna till 1904 års läroverksorganisation. Även vid andra kulturfrågors behandling hade C. gärna ett ord med i laget, t. ex. i fråga om anslag till universitet och museer, inrättandet av professurer i statistik vid statsuniversiteten osv. Under de år, då C. var ordförande i tillfälligt utskott (1901—03), bestod hans verksamhet i riksdagen till stor del i att föra utskottets talan i de mångskiftande ärenden, som kommo under dess behandling, vare sig det gällde nykterhetsfrågor, sabbatsvila åt vissa tjänstemän eller kompetensvillkor för anställning som lokomotivförare. Sedan C. placerats i konstitutionsutskottet, yttrade han sig ganska ofta i konstitutionella spörsmål; så förordade han rätt för riksdagen att välja talmän (1906), motsatte sig, att kvinnor skulle få utnämnas till lärarbefattningar vid statens läroanstalter (1907), och motionerade om revision av tryckfrihetsförordningen (1908).

Personligen ägde C. stor förmåga att vinna vänner och sprida skämt och glädje omkring sig. Ännu in i sena ålderdomen bevarade han sinnets livlighet och den friska blicken på livet. Elegans, kvickhet och urbanitet voro drag, som en honom närstående minnestecknare angav såsom för honom särskilt karakteristiska.

Författare

G-. Jacobson.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter


Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Upsala studenters vårfest den 12 maj 1865. Upps. 1865. 53 s. (Anon.) — Dikter samt prosaskissen 'Pythias, en bild från ett störtande rike', i kalendern Sånger och berättelser af sju signaturer, Örebro 1865 (under pseud. Sigurd Slembe). — En slump. Komedi i tre akter, på vers. Upps. 1867. 68 s. — Den Luciliska satirens förutsättningar i romarnes nationallynne och äldre utveckling. En inledning till den romerska satirens historia. Upps. 1868. (1), 62 s. (Akad. avh.) [Även med titel: Den romerska satirens historia. 1.* Inledning. Upps. 1868. 61 s.] •— Spartiani Vita Hadriani commentario illustrata. Disp. I. Upps. 1869. II, 91 s. (Gradualavh.; även i UUA 1870.) — Loci Spartiani Vitas Hadriani. Cap. XVIII § 1 et cap. XVIIII § 1 brevi commentario illustrata. Gävle 1871. 4: o (1), 11 s. (Redogörelse för elem.-läroverken i Gefle och Söderhamn under läsåret 1870/71; även som konsist.-avh., Härnösand. 8: o 24 s. -j- 2 s. teser.) — Det romerska folkets historia. Kejsartiden (Illustr. verlds-historia, utg. af E. _ Wallis, 2, 1876, s. 328—410, 417—427, 449—499). ¦— Quas publica officia ante quassturam geri solita sint temporibus imperatorum, disquisitio. Commentatio epigraphica. Upps. 1878. (1), 57 s. (Akad. avh.) ¦— Nyare pompejanska studier (Nord. tidskr., Arg. 3, 1880, s. 641—657). — Romas kristna katakomber. Sthm 1881. 130 s., 1 pl. (Ur vår tids forskning, N: o 27.) — Det andra nordiska filologmötet i Kristiania den 10—13 aug. 1881 (Nord. tidskr., Arg. 4, 1881, s. 558—568). — Romersk forn-kunskap. Afh. 1* Romerska rikets författning, organisation och förvaltning intill sjette århundradet e. Kr. Sthm 1881—91. XIV, 692 s. 2 kart. (Illustr. handbok i grekisk och romersk fornkunskap, 2.) — Tal, hållet vid Gustaf Adolfsfesten i Söderhamns kyrka den 6 nov. 1882. Söderhamn 1882. 16 s. — Greklands och Roms litteratur i urval och öfversättning. Läsebok till de allm. läroverkens, flickskolornas och den bildade allmänhetens tjänst. Sthm 1883. (2), 758 s. — Julianus affällingen. En bild från den döende antiken. Sthm 1884. (6), 234 s. Ny uppl. Sthm 1919. 225, (3) s. — De nyaste undersökning- arna om det gamla Etrurien (Nord. tidskr., Arg. 9, 1886, s. 48—58, 103—117).

— Ett sätt att göra de klassiska studierna hos oss mera fruktbärande (Ny sv. tidskr., 1888, s. 83—101). — Från Hellas och Levanten. Ströftåg till lands och vatten i Grekland och Mindre Asien. Sthm 1888. (10), 421 s., 5 kart. (Bibliotek för resebeskrifningar, 15.) — Romas ruiner. Vandringar inom den eviga stadens murar. Sthm 1889. (4), 252 s., 4 kart., 4 pl. — Grekernas och romarnes mytologi med särskild hänsyn till antikens konstverk. Utarb. med användande af planen till »Seeman's Mythologie der Griechen und Römer», 4: e uppl. Sthm 1897. (8), 368 s., 1 pl. — Kvinnlig uppfostran i Norden (Nord. tidskr., 1900, s. 641—667). — Olympia och de olympiska spelen. Sthm 1903. (3), 160 s., 5 pl. (Kulturbiblioteket, 5.) — Grekisk och romersk mytologi. Ordbok. Sthm 1918. 245 s. — Tillfällighetsdikter, riksdagsmotioner m. m., samt talrika artiklar i Nord. familjebok och i den periodiska pressen, särskilt Söderhamns tidning.

Översatt: M. T. Cicero, Valda tal. H. 1—3. Sthm 1871—83. XV, 198 s.; (7), 218 s., 1 karta; 184 s. H. 1 utk. i nya uppl. Sthm 1879 och 1910. 182 s.

— C. Schuchhardt, Schliemanns upptäckter i Tröja, Tiryns, Orchomenos och på Ithäka. Sthm 1891. (4), 361 s., 6 kart., 2 portr., 16 pl. — GeorgioS Dro-sinis, Amaryllis. Gävle 1887. 125 s. Ny uppl. Sthm 1913. 152 s.

Utgivit: E. M. Tomkinson, Benjamin Franklin. Med anmärkningar. Sthm 1907. 120 s. (P. A. Norstedt & Söners skolbibliotek, 3. Eng. förf., 10.)

Källor och litteratur

Källor: Eckl.-dep. handl. 29 apr. 1910 (meritförteckn.), RA. — Riksdagens prot. och handl.; nekrologer i Söderhamns tidn. 27 jan. 1923 och Tidn f. Svenges läroverk 20 febr. 1923; P. Bagge, Studentminnen och andra minnen frän Uppsala 1869-1899 (1923); C. Forsstrand, Mina Uppsalaminnen (1922); Helena Nyblom, Mina levnadsminnen, 1 (1922); S. Wieselgren, Vårt Uppsalalif (1907). — Andra kammaren inför valen år 1902 (1902); [V. Millqvist], Andra ^™ma.rens män 1897—99, af Spectator (1899); dens., Andra kammarens män Spectator (1902).


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Julius E Centerwall, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14767, Svenskt biografiskt lexikon (art av G-. Jacobson.), hämtad 2019-01-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14767
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Julius E Centerwall, urn:sbl:14767, Svenskt biografiskt lexikon (art av G-. Jacobson.), hämtad 2019-01-24.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se