Samuel Chydenius

Född:1727-02-22 – Finland (i Euraåminne)
Död:1757-07-11 – Finland (drunknad i Kumo älv)

Kemist, Mineralog, Teknolog


Band 08 (1929), sida 512.

Meriter

1. Samuel Chydenius, f. 22 febr. 1727 i Euraåminne i Finland, d 11 juli 1757 genom drunkning i Kumo älv. Föräldrar: dåvarande pastorsadjunkten, sedermera kyrkoherden i Gamla Karleby Jakob Chydenius och Hedvig Honrgeus. Åtnjöt enskild undervisning i hemmet; student i Åbo 1745; disp. 2 maj 1746 (Theses theologicæ; pres. Johan Wallenius), 4 apr. 1747 (Dissertatio historica de Askmannis ultima in exteros scandinavorum colonia; pres. A. Scarin) och 6 dec. 1747 (Theses oeconomicæ; pres. A. Scarin); fil. magister 3 aug. 1748; inskriven vid Uppsala universitet 12 okt. 1749. E. o. kanslist i kommerskollegiet 18 juni 1751; förordnad att biträda vid forsrensningarna i Österbotten 6 okt. 1752; docent i kemi och mineralogi vid Åbo akademi 5 dec. 1753; deltog i forsrensningsarbetena i Kyrö älv 1755; biträde åt Augustin Ehrensvärd vid fors-rensningsarbetena i Finland 1756; e. o. adjunkt i filosofiska fakulteten i Åbo 30 juli 1756; ledde forsrensningsarbeten i Ule älv under 1756 och Kumo älv under 1757. Ämnessven i VA 1751. - Ogift.

Biografi

C. växte upp i det nordligaste Österbotten i Sotkamo och Kuusamo socknar. Föräldrarna flyttade till den förstnämnda av dessa, då han endast var några månader gammal. Under uppväxtåren blev han väl förtrogen med förhållandena i Finlands nordliga trakter. Innan han blev student, företog han tillsammans med sin fader två långa resor i Kemi Lappmark, där han gjorde ekonomiska och kulturella iakttagelser, vilka sedermera blevo honom till stort gagn vid hans forskningar. Sedan han jämte sin två år yngre broder, den bekante Anders Chydenius (se nedan), år 1745 blivit student i Åbo, studerade han till en början med intresse och framgång filosofi. Utom med de äldre filosoferna sysselsatte han sig med Cartesius och Leibnitz, vilken sistnämnde han sedermera omilt kritiserade. Han synes ha anslutit sig till Wolfs rationalistiska system, vilket enligt hans levnadstecknare (Trozelius) med sina logiska demonstrationer gjorde ett starkt intryck på honom. En frukt av hans filosofiska studier blev en avhandling »De erroribus in disputando», vilken dock ej fick ventileras, måhända emedan den nittonårige studenten enligt tidens uppfattning alltför självständigt berört farliga frågor. Hans nästa specimen, »Theses theologicæ», vilket han själv författat »sub moderamine Johännis Wallenii», upptager åter spörsmål, som sysselsatte samtiden, och berör konflikten mellan tro och .vetande, mellan bibeln och de exakta vetenskaperna, mellan det heliga ordet och den filosofiska spekulationen. Den är sålunda ett tecken på att tidens rationalistiska betraktelsesätt nått även Åbo. Från filosofien vände C. under A. Scarins ledning sitt intresse till den praktiskt-ekonomiskt färgade hembygdsforskning, som vid denna tid var på modet. Vittnesbörd därom äro några teser om Lappmarken, som han fogade till en av Scarin författad disputation, för vilken han responderade (1747), samt framför allt den av honom själv författade gradualdisputationen »Theses oeconomicse» (1747), i vilken han, följande tidens nya strömningar, endast några år efter Teodor Ankarcrona (se denne) i tillerkände jordbruket första rummet bland näringarna och åter sökte ge en riktigare föreställning om Lappmarken, och dess ekonomiska möjligheter.

Hösten 1749 begav sig C. jämte sina båda bröder till Uppsala för att där studera de exakta vetenskaperna under Linné, Samuel Klingenstierna och J. G. Wallerius. Särskilt blev han den sistnämndes lärjunge och ägnade sig med förkärlek åt mineralogien och kemien samt åt den kemiska vetenskapens praktiska tillämpning. Likaså upptog han ett problem, som under dessa år väckte mycken uppmärksamhet i de nordiska länderna, nämligen den s. k. vattenminskningsteorien, vilken särskilt genom Olof Dalins historiska teorier blivit mycket populär. I en avhandling, som han 1749 ventilerade i Uppsala, meddelade C. en del rätt goda observationer över upplandningen vid Österbottens kust samt den s. k. jäslerans egenskaper och vegetationens invandring på de nybildade öarna. Därjämte redogjorde han för ett vattumärke, som han samma år inhuggit vid Ratan och som sedermera ofta. åberopats för bestämningen av nivåförändringens hastighet. Prästerskapet ogillade i allmänhet vättenminskningsteorien såsom stridande mot bibelns lära, och G. hade sig väl bekant, att Åbo. universitets prokansler, biskop Johan Browallius, räknades till dess motståndare. Sedan han gjort dennes personliga bekantskap vid riksdagen 1751—52, sände Han honom nya observationer rörande strandförskjutningarna. Genom sin postuma skrift mot vattenminskningsläran (1755) gav emellertid Browallius tack vare sin överlägsna naturvetenskapliga bevisföring hela den teori, som sökte fenomenets förklaring i vattnets avtagande, en knäck, från vilken den aldrig återhämtade sig (Högbom).

I Uppsala hade C. emellertid börjat ägna sig även åt matematiska och mekaniska studier. Särskilt intresserad av den vid denna tid aktuella frågan om förbättrande av Finlands vattenkommunikationer, upptog han i en mekanisk avhandling »De navigatione per flumina et lacus patriæ promovenda» (1751) spörsmålet, hur båtar bäst skulle kunna föras genom forsar. Samtidigt angrep han problemet även på ett annat sätt. Mot slutet av år 1751 ingav han nämligen till Vetenskapsakademien sina »Tanckar om siöfartens befodrande gienom Uhleå ström i österbotn och derifrån widare up till Carelen», som föredrogos: i akademien 14 dec. Sedan en karta över älven hunnit utarbetas, vände han sig även till K. M:t med sina projekt. Vetenskapsakademien förklarade nu i sept. 1752 i ett underdånigt utlåtande, att C:s' förslag, som avsåg kostnadernas nedbringande genom att ersätta slussar med billigare anordningar, helt visst i många fall vore praktikabla och att särskilt Uleå älv, om icke så lätt som förslagsställaren förmodade, dock med drägelig kostnad borde kunna göras trafikabel. Då akademien intygade, att C. ägde »en besynnerlig berömlig åhuga» till fäderneslandets tjänst, beslöt regeringen, som redan 8 sept. på sekreta utskottets förslag anvisat medel till strömrensningar i Österbotten, 6 okt. 1752, att C. vid arbetets utförande skulle beredas tillfälle att »till sina välmenta tankars meddelande vara i orten närvarande och följaktig».

Vid sidan av sina nya intressen fullföljde C. sina praktiskt-ekonomiskt inriktade hembygdsstudier. I Uppsala, där han blev finska nationens kurator, övertalade han sålunda sina landsmän »att i stället för de vanliga abstrakta och teoretiska snilleövningar på sina landskaps sammankomster öva sig uti ekonomiska ämnen», en reform, var över Vetenskapsakademien betygade sitt välbehag. Sedan han redan 1750 väckt uppmärksamhet genom en i Lärda tidningar införd polemik mot doktor J. O: Hagströms i samma tidskrift införda meddelanden om Jämtland och lapparna, inlämnade han till Vetenskapsakademien en väsentligen på jordbruksförhållandena i Gamla Karlebytrakten grundad traktat öm »Steniga backars upodling», som av akademien 14 dec. ..1751 godkändes till tryckning och året därpå utkom i Åbo. Hans avsikt var att kröna dessa sina forskningar med ett stort verk om Lappmarken. En första del av detta utkom också i Åbo 1754 i form av eri disputation »Animad-versiones nonnullas de ceconomia et morifrus incolarum Lapponiæ Kimiensis». Arbetet, som är av vikt, då det grundar sig på personliga iakttagelser, blev emellertid på grund av hans död aldrig fullföljt.

Sedan C. en tid varit bosatt i Stockholm, där han tjänstgjorde i kommerskollegiet, hade han, synbarligen redan år 1752, återvänt till Åbo för att söka sin utkomst vid akademien. I slutet av år 1753 blev han docent i kemi och mineralogi, som sådan den förste vid universitetet. I Åbo upprättade han på egen bekostnad ett kemiskt laboratorium, där han samlade en intresserad lärjungeskara. På grund av sina mångskiftande intressen fick han dock ej tid över till några egentliga kemiska forskningar. Sina i Uppsala påbörjade mekaniska undersökningar fullföljde han däremot och skall ha gjort uppfinningar, vilka borde kunna ha fått stor praktisk betydelse, om det förunnats honom att slutföra dem. Bland maskiner och redskap, som han skall ha konstruerat, nämnas en borrmaskin, en tröskmaskin, vattendrivna spinnrockar, en forspyndare och en dykarhjälm, med vars tillhjälp man kunde vistas tjugufyra timmar under vattnet; även en ändamålsenligare kakelugn omtalas. Därjämte skall C. ha uttänkt krigsmaskiner, som han hoppades skola finna användning vid finska gränsens försvar mot Ryssland. Det fattades honom, sades det, ingenting att bliva en ny Arkimedes annat än samma tillfälle. Hans förtjänstfulla verksamhet vid akademien rönte det erkännandet, att han, honom själv ovetande, föreslogs till e. o. adjunkt och även erhöll en sådan befattning (1756).

Emellertid hade C: s' tidigare verksamhet för de finländska strömmarnas upprensning föranlett, att han 1755 beordrades att deltaga i då pågående arbeten av detta slag i Österbotten och året därpå antogs att leda desamma som biträde åt Augustin Ehrensvärd. De två första åren var han verksam vid Kyrö älv, men då han året därpå övergick till Kumo älv, drunknade han i Niskakoski.

C. skall ha efterlämnat en mängd mekaniska undersökningar och ritningar, vilka dock ej synas ha blivit bevarade till våra dagar. Ett par brev från honom till P. Wargentin finnas i Vetenskapsakademien. Trots sin intensiva vetenskapliga verksamhet var han »ingenting mindre än tankspridd, som så många stora matematici pläga vara. Hans känslor för fäderneslandet voro i lika hög grad som hans uppfinningsgåva ivriga och brinnande».

Författare

A. R. Cederberg.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter


Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: Theses theologica:. Åbo 1746. 4: o 8 s. (Diss., praes J. Wallenius, resp. C.) — Theses oeconomicas. Åbo 1747. 4: o 10 s. (Diss., praes. A. A. Scarin, auctor & resp. C.) — Observationes de decrementis aquarum in sinu Bothnico. Upps. 1749. 4: o 2 bl., 24 s., 1 pl. (Diss., praes. C. resp. Sam. Lacman.) — 'Berättelse, om lapparnas seder och christendom, uti Kimi lappmark' (Lärda tidningar, 1750, N:o 32; polemik mot vissa punkter i J. O. Hagströms ibid., N:o 20, 21, 26, 27, meddelade 'Anmärkningar öfwer Jemtland'; polemiken fortsattes sedermera, varvid C:s 'Swar på de inkast, som blifwit gjorde emot... berättelsen om lapparnes seder och christen-dom...' även särskilt publicerades, sammantryckt med hans nedannämnda 'avhandling om steniga backars uppodling, s. 51—64). —• Dé navigatione, per flumina. et lacus patria;, promovenda. P. 1*. Upps. 1751. 4: o 1 bl., 16 s., 1 pl. (Diss., prass. C, resp. And. Chydenius.) ¦— Steniga backars upodling. Åbo 1752. 50 s. (Härtill även, s. 51'—64, Swar på de inkast..., se ovan.) — Animadversiones nonnulke de oeconomia et moribus incolarum Lapponia; Kimiensis. Åbo 1754. 4: o 2 bl., 24 s. (Diss., praes. C, resp. H. Wegelius.) Handskrifter (i VA arkiv): Tanckar om siöfartens befodrande gienom Uhleå ström i Österbotn och derifrån widare up till Carelen (1751; 4 bl. fol).— Ungefärlig uträkning på det första och nödigaste arbetet, som fordras till communicationens befodrande i norra Finland genom Uhleåström till Cajana och- therifrån widare till carelska och savolaxska gränsen på den ena sidan och lapska gränsen på den andra, upsatt år 1752 (12 bl. fol. -f-karta).

Källor och litteratur

Källor: Euraåminne sockens kyrkoarkiv; VA dagbok 1750—53 och brevkoncept, VA arkiv; rådsprot. i inrikes civila ärenden 1752 samt VA underd skrivelse sept. 1752 (odat.; med C:s inlaga till K. M:t), RA; brev till C. Chr! .Gjörwell från Henrik Brandel och Martin Wallenius, KB. — Lärda tidningar, 1750, 1757; A. R. Cederberg, Pohjois-Karjalan kauppaolot- vuosina 1721—1775 (1911); O. E. A. Hjelt, Naturalhistoriens studium vid Åbo universitet (Abo univ. lärdomshistoria, 6, 1896); A. Hultin, Det ekonomiska tidevarvet i Finlands litteraturhistoria (1910); A. G. Högbom, Nivåförändringarna i Norden (VVS Handl., 21: [3], 1920); G. Schauman, Biogr. undersökningar om Anders Chydenius (1908); C. B. Trozelius, Äre-minne öfver... Samuel Chydenius (1759).


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Samuel Chydenius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14851, Svenskt biografiskt lexikon (art av A. R. Cederberg.), hämtad 2017-06-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14851
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Samuel Chydenius, urn:sbl:14851, Svenskt biografiskt lexikon (art av A. R. Cederberg.), hämtad 2017-06-26.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se