Nils L A Claëson

Född:1848-11-15 – Botkyrka församling, Stockholms län
Död:1910-01-07 – Stockholms stad, Stockholms län

Hovrättsassessor, Justitieråd, Justitieombudsman, Ecklesiastikminister


Band 08 (1929), sida 543.

Meriter

4. Nils Ludvig Alfred Claëson, den föregåendes halvbroder, f. 15 nov. 1848 å Lindhov i Botkyrka socken, d 7 jan. 1910 i Stockholm. Föräldrar: häradshövdingen i Södertörns domsaga Nils Kristian Claëson och Charlotta Elisabet Stråle af Ekna. Elev vid Klara skola samt vid Stockholms gymnasium ht. 1863; avlade mogenhetsexamen vid sistnämnda läroverk 23 maj 1867; student i Uppsala 20 sept. 1867; avlade preliminärexamen 29 maj 1868 och examen till rättegångsverken 19 maj 1871. Auskultant i Svea hovrätt 26 maj 1871; e. o. notarie därstädes 31 maj och vid Stockholms rådstuvurätt 2 juni 1871; biträde hos domhavanden i Gästriklands domsaga 1873—74 och förrättade därunder fem lagtima ting samt åtskilliga urtima ting och syner (första förordnandet att förrätta lagtima ting 10 hov. 1873); v. häradshövding 17 dec. 1874; biträde vid fiskalsexpeditionen i Svea hovrätt 25 febr. 1875; e. o. fiskal därstädes 31 maj 1875; adjungerad ledamot i Svea hovrätt fem år, sex månader och sex dagar (första förordnandet 12 okt. 1877); ledamot av styrelsen för Malmqvistska barnuppfostringsanstalten 3 mars 1880, sekreterare 6 okt. 1880 och ordförande från 23 nov. 1886; fiskal 30 dec. 1881; uppförd å andra förslagsrummet till assessor i Svea hovrätt 16 mars 1883; assessor 6 sept. 1883; tf. revisionssekreterare 12 okt. 1883; expeditionschef i ecklesiastikdepartementet 30 aug. 1884—23 aug. 1889; ledamot av Svenska bibelsällskapets kommitté 12 nov. 1889—30 nov. 1898 (kassaförvaltare 26 apr. 1897) och ånyo från 9 nov. 1903; riksdagens justitieombudsman 15 aug. 1889; ledamot av kyrkolagskommittén 21 nov. 1890—28 maj 1892; ordförande i direktionen för h. lärarinneseminariet 1891—98; justitieråd 30 sept. 1892; ledamot av styrelsen för Sophiahemmet från 1894 (v. ordförande från 1897); ordförande i direktionen för Drottninghuset 1894—98 och 1905—09; statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet 22 juni 1898—5 juli 1902; ombud för Stockholms stad vid kyrkomötena 1898 och 1908; ånyo justitieråd 5 juli 1902; ledamot av Svenska kyrkans missionsstyrelse från 1903. RNO 1885; KNO1kl 1891; KmstkNO 1899.

Gift 18 sept. 1875 med Fransiska (Fanny) Eufemia Helleday, f. 13 sept. 1847, d 22 maj 1915, dotter till häradshövdingen Johan David Helleday.

Biografi

Enligt ett allmänt gängse omdöme bland dem, som på sin tid voro väl förtrogna med C: s ämbetsverksamhet, utmärkte han sig för samvetsgrannhet, grundlighet och goda insikter, i erfarenhetens skola utvecklade genom praktik på vitt skilda områden av juristens vidsträckta arbetsfält. Utanför en trängre kollegial krets framträdde C. .framför allt i justitieombudsmannens, och departementschefens värv. I justitieombudsmannens berättelse till 1891 års riksdag yttrade C., att hans företrädare i ämbetet sällan ansett sig böra hänvända sig till riksdagen i ämne, som rörde lags eller författnings otydlighet eller domares eller andra ämbetsmäns skiljaktiga begrepp om deras ändamål. Men för egen del tvekade C. ej att söka göra sin befattning fruktbärande såväl i nämnda avseende som för lagstiftningens förbättrande i allmänhet. Ehuru han tillträdde justitieombudsmannatjänsten först under senare hälften av år 1889, framlade han redan i sin berättelse 1890 förslag till ny lagstiftning i olika frågor och fortsatte sedan att frambära sina reformyrkanden. Även sedan C. 1892 utnämnts till justitieråd, fick han tillfälle att ägna sig åt lagstiftningsarbetet genom deltagande i högsta domstolens laggranskning. Om betydelsen av denna domstolens verksamhet avgav han 1907 till dess protokoll ett senare i den offentliga diskussionen åberopat yttrande, där det heter: »Många omogna eller mindre väl genomtänkta lagförslag ha genom de yttranden, högsta domstolen över dem avgivit, blivit ställda i sin rätta belysning. I en mängd fall, då förslagen hämtats från utländsk rätt, har högsta domstolen uppvisat, hurusom förslagen icke harmonierat med svensk rättsåskådning och våra säregna förhållanden.»

Då G. F. Gilljam vid uppnådd pensionsålder men måhända snarast på grund av meningsskiljaktigheter med E. G. Boström 1898 lämnade ecklesiastikministerportföljen, inträdde C. på hans plats såsom en av dessa i ämbetsmannavärv prövade kapaciteter, till vilka statsministern gärna litade vid förverkligandet av sitt centerpolitiska regeringssystem. C. hade, såsom även många av de uppdrag, han åtog sig, visa, starka religiösa och filantropiska intressen och var anhängare av en högkyrklig åskådning. Gottfrid Billing, som verksamt bidrog till hans utnämning till statsråd, motiverade valet på följande sätt: »Han är ej på något sätt briljant eller överlägsen, men han är snäll, kyrklig, arbetsam och har som f. d. expeditionschef i ecklesiastikdepartementet haft gott tillfälle att sätta sig in i till detta hörande ärenden.»

Till sin allmänna uppfattning var C. konservativ. Men före sin statsrådsutnämning hade han ej framträtt i politiken, och hans departementschefstid kom ej att utmärkas av några avgöranden av större politisk räckvidd. Skolfrågan, det kanske mest brännande av de till C: s departement hörande ärendena, hänvisades 1899 till den stora läroverkskommittén, vars förslag först efter C:s avgång blev föremål för slutlig behandling. Det i vårt samfundsliv viktigaste av de lagstiftningsspörsmål, C. kom att som departementschef slutföra, var otvivelaktigt frågan om uppfostran åt vanartade och i sedligt, avseende försummade barn, vilket ärende till följd av ett riksdagsinitiativ 1896 och efter vederbörlig kommittéberedning av C. föredrogs i statsrådet 29 nov. 1901. I hans utförliga motivering till förslaget hette det, att spörsmålet vore, ej »om något av staten borde göras med anledning av den tilltagande förvildningen bland ungdomen, utan vad som borde göras». Sedan riksdagen godkänt förslaget, utfärdades lagen 13 juni 1902 med C. som kontrasignant. Av ingripande betydelse var även frågan om rätt till släkt- och efternamn, vilken efter ett riksdagsinitiativ 1898 genom den av C. kontrasignerade K. förordningen 5 dec. 1901 löstes sålunda, att K. befallningshavandes tillstånd till antagande av nytt släktnamn skulle erfordras, en anordning,- mot vilken dock i enhetlighetens intresse anmärkning riktades redan under förarbetena till förordningen och som sedermera ändrats därhän, att tillstånd numera meddelas av K. M:t. Med C:s kontrasignation utfärdades vidare reglementet för Nobelstiftelsens styrelse 15 febr. 1901 och reglementet för August Abrahamsons stiftelse 31 maj samma år. Särskild uppmärksamhet ådrog sig under C:s statsrådstid frågan om Knut Wicksells utnämning till professor vid Lunds universitet. På grund av Wicksells aggressivt radikala uppfattning i politiska, religiösa och etiska frågor hade en stark och utbredd opposition, rests mot hans fästande vid universitetet, men med sin objektiva och strängt opartiska läggning böjde sig C. trots sina konservativa och högkyrkliga åsikter för de vetenskapliga förtjänster, som tillerkänts Wicksell. C. lämnade statsrådet, då Boström bildade sin andra ministär 1902. Denne lät honom tydligt förstå, att han ej skulle passa i den nya, mera vänstersinnade ministären och att hans plats var ämnad åt Karl von Friesen. I viss mån kände C. sig ha fått »avsked på grått papper». Men på samma gång var han nöjd att få återvända till sin lugna plats i högsta domstolen från konseljen, där han funnit sig isolerad på grund av kollegernas bristande intresse för kyrkliga frågor och irriterats »av allt förtal och illvilja, särskilt från radikala och frireligiösa håll».

Personligen var C. flärdlös och hjärtegod. I sitt hem visade han stor gästfrihet, och fränder och vänner voro städse välkomna dit. Särskilt under sin statsrådstid fullgjorde han på ett storslaget och uppmärksammat sätt sin representationsplikt.

Författare

Herman Uddén.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter


Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Statistiska bidrag till upplysning om lagskipningens närvarande tillstånd i Sverige (Nytt jurid. arkiv, Afd. II, Årg. 3, 1879; 8 s.). — Justitieombudsmannens berättelser 1890—1892. — Utlåtanden samt icke signerade uppsatser i tidskrifter m. m.

Källor och litteratur

Källor: Justitiedep. handl. 6 sept. 1883 (meritförteckn.), RA. — Riksdagens prot. och handl.; G. Billing, Anteckningar från riksdagar och kyrkomöten 1893—1906 (1928); personliga meddelanden;



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils L A Claëson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14856, Svenskt biografiskt lexikon (art av Herman Uddén.), hämtad 2019-02-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14856
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils L A Claëson, urn:sbl:14856, Svenskt biografiskt lexikon (art av Herman Uddén.), hämtad 2019-02-18.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se