Peder Clarman

Född: – Stockholms stad, Stockholms län
Död:1669-02

Fortifikationsofficer


Band 08 (1929), sida 552.

Meriter

Clarman, Peder, f. i medlet av 1620-talet, sannolikt i Stockholm, d i febr. 1669. Efter omfattande studier särskilt i matematik och befästningskonst konduktör vid fortifikationen senast 1648; skulle enligt krigskollegiets brev till kammaren 20 febr. 1653 få »en fullkomlig ingenieurslön i år och framdeles» men erhöll först 12 juni 1653 fullmakt att vara »vårt krigsoollegii ingenieur» och kom trots nyssnämnda brev ej i åtnjutande av ingenjörslön förrän 1656, då en ny sådan lön uppfördes på stat för Gotland; generalkvartermästarelöjtnant i skånska guvernementet 27 juli 1661.

Gift med Susanna Johansdotter.

Biografi

C. hade ej väl kommit i tjänst vid fortifikationsstaten, förrän han togs i anspråk för ordnandet av det fasta försvaret i de i 1645 års fred förvärvade nya provinserna. Den 22 febr. 1648 befallde sålunda krigskollegium honom att resa upp till Ångermanland eller Jämtland för att där samråda med landshövding Hans Strijk och därefter bege sig vidare inåt sistnämnda provins för att rekognosera avenyerna åt Norge och deras lämplighet att befästas, utse passande skansplats »ut med Jämptelandssjöen» och rekognoscera avenyerna ur detta landskap in i Sverige samt slutligen vid den bekvämaste av dem utse en »markfläck», som hade vattenförbindelse med Storsjön och vore duglig att befästa. Så snart han utsett skansplatsen vid sjön, borde han upprätta en noggrann karta »med vattumätning» m. m., innan han återvände till Stockholm för att till kollegiet avge en »pertinent relation». Till plats för den tillämnade befästningen föreslog C. Andersons södra udde. Den »dessein», han uppgjort och som finnes i fortifikationsarkivet, godkändes samma år av K. M:t, men först 1650 sändes C. åter upp för att utstaka och påbörja skansen. Arbetet fortgick denna gång till frampå hösten, då han återvände till Stockholm. Våren 1651 sändes C. i fortifikationsärenden till Karlstad, som var ifrågasatt att befästas, och Halmstad, vars stadsverk skulle förbättras. Den 23 maj, då han tydligen var återkommen från denna resa, befalldes kammaren giva honom 800 dir »tärepenningar» för kommendering till Jämtland, där han sålunda även denna sommar ledde befästningsarbetet. År 1652 åtföljde han generalkvartermästare J. Wämschöldh på dennes resa till Lifland, och vid återkomsten därifrån uppgjorde han på riksrådet Lars Kaggs anmodan »en plan över Sliet backen och Eneholmen» på Gotland. Följande år ledde C. återigen arbetena på Andersö skans i enlighet med krigskollegiets 29 mars givna instruktion; han fick nu även tillstånd att å ön uppföra en stuga åt sig. Sommaren 1655 sändes han till Slite för att därstädes »avmäta situationen», men 1656 är han åter på Anderson, varifrån han dock i aug. nedkallades till Stockholm, där han avgav berättelse om detta skansarbete, vars fortsättande nu överlämnades till ingenjör Petrus Lindheström, som sedan fick begagna C: s stuga och kök. För Enholmen hade C. utfört en modell till en träskans, men i nov. 1656 nedsändes han till denna ort för att i stället för bättre hållbarhets och styrkas skull bygga en »real» skans; därjämte fick han uppföra ett par stugor på holmen. Under halvtannat år med undantag av någon tid under 1657, då han var i Visby för att ombestyra stadsbefästningens iståndsättande, ledde C. nu arbetena på Enholmen, men 15 maj 1658 beordrades han att infinna sig där, »varest krigskollegium kunde vara», och 4 juni anbefalldes han att ofördröjligen avresa från Gotland till Göteborg. Därifrån sändes han först till Vänersborg, där befästningen skulle förstärkas, och sedan i slutet av aug. till Trondhjem. Han skulle där taga situationen »i ögonsken» och uppgöra förslag till fortifikationsverk samt »avmärka och indiciera hela länets situation», undersöka, varest befästningar lämpligast borde anläggas, och tillse, om ej förbindelsen med Jämtland kunde skyddas genom ett försvarsverk på Trondhjemssidan, skolande han härom korrespondera med guvernören Klas Stiernsköld och sedermera avlämna rapport om allt till krigskollegium. C. färdades sjöledes till Trondhjem, dit han, efter att med knapp nöd ha lyckats smyga sig förbi de upproriska norrmännens vakter, ankom 28 sept. Litet respenningar hade han fått av krigskollegium, men däremot hade detta ej haft råd att utbetala något på hans lön utan i stället anmodat Stiernsköld att giva honom nödiga underhållsmedel. C. grep sig genast an med att förstärka Trondhjem, där ett par blockhus och ett tiotal batterier färdigbyggdes och palissaderingen fullständiggjordes, men i övrigt kunde han ej fullfölja sina av krigskollegium givna uppdrag, ty redan 1 okt. började staden inneslutas av danskar och norrmän, varefter dess belägring igångsattes. Under densamma visade C. en oförtruten verksamhet, byggde kommunikationslinjer och nya batterier samt gjorde allt vad på honom ankom för försvarets förlängande, men snart brusto nödiga materialier, arbetsfolket var otillräckligt och borgerskapet visade sig ovilligt. Även sjukdomar innästlade sig, ammunitionen och snart även livsmedlen började tryta, och inom kort sammansmälte den redan från början alltför fåtaliga besättningen — den hade utgjorts av 600 man fotfolk och 120 ryttare, varjämte med C. inkommit en artillerikapten och sju konstaplar — till 188 fotknektar och 36 ryttare, under det att å andra sidan belägringsstyrkan ökades till bortåt 5,000 man. Under sådana förhållanden såg sig Stiernsköld slutligen nödgad att uppge staden. Kapitulationen, som medgav svenskarna fritt avtag, underskrevs 11 dec, och den 17 utmarscherade Stiernsköld. Kosan ställdes till Härjedalen, dit han ankom 5 jan. 1659, varefter han genast avsände C. till rådet med sin samma dag daterade berättelse om Trondhjems försvar och uppgivande. C. stod sålunda nu återigen till förfogande för nya uppdrag; men även om Trondhjem kunnat bibehållas i svenskarnas händer, hade hans vistelse där uppe ej blivit långvarig, ty 19 okt. 1658 hade krigskollegium tillskrivit landshövdingen i Västernorrland greve Johan Oxenstierna, att denne skulle såvitt möjligt vore fortskaffa ett bifogat brev från konungen till C. Detta brev innehöll en anmaning till denne att fara ned till Själland, där han nu behövdes. Brevet fick C. under sin nedresa till Stockholm, men väl ditkommen kvarhölls han av krigskollegium, som jämväl avslog en av Stiernsköld framställd begäran att återfå honom. Kollegiet ansåg sig nämligen nödvändigt behöva honom för Stockholmsverkens och skärskansarnas iståndsättande. Först då han kunde undvaras vid dessa arbeten, fick han (1 juni) respass till Skåne, där en hel del fortifikationsarbete då väntade honom. Den 22 juni sändes han till Ystad för att där utstaka behövliga befästningar och sedan igångsätta arbetena å desamma. Den av C. för fullgörande av detta uppdrag uppgjorda »plantan» över Ystad med inritade olika förslag till stadsbefästning finnes i krigsarkivet. Den 5 juli infann han sig i Malmö, där han vidtog anstalter för fästningens sättande i försvarsstånd, och sedan reste han vidare till Hälsingborg, där han utstakade en del nya verk, till vilka han förut gjort utkast, och utarbetade plan till befästning kring tornet (numera Kärnan) och till de halländska fästningarna. Under febr.—maj 1661 insände han till krigskollegium åtskilliga relationer om sin verksamhet vid dessa olika försvarsverk.

Under mer än tretton år hade sålunda den tydligen till allt användbare C. fått flacka ikring från ena ändan av landet till den andra, utan att ha någon varaktig stad, ehuru han alltjämt stod uppförd å staten som ingenjör på Gotland, likväl utan att i allmänhet utfå annat än större eller mindre avbetalningar å sin lönefordran, som steg alltmera (1655 fick han dock 600 dir i sådan avbetalning). Först efter krigens slut erhöll han äntligen en lugnare plats. Den 27 juli 1661 befordrades han nämligen till belöning för sin städse ådagalagda duglighet och sitt visade nit vid de honom anförtrodda uppdragens fullgörande till generalkvartermästarelöjtnant i det nyförvärvade skånska guvernementet. Denna befattning skötte han sedan med vanlig drift och energi. I aug. samma år överlade han med generalguvernören greve G. O. Stenbock och generalkvartermästare Wärnschöldh om en ny dessein till Malmö stads fortifikation, och samtidigt bestämdes, att Hälsingborgs torn skulle befästas enligt den av C. utarbetade desseinen; den 3 febr. 1663 skrev han om kostnaderna för Landskrona nya befästning, om vilken han sedan, 1665, rådgjorde med Wärnschöldh, varefter han utstakade ett citadell vid nämnda stad; samma år ledde han även förstärkningsarbeten å Malmö citadell, anläggandet av de två »afsneden» i Kristianstad och planering för Hälsingborgs kastell osv. i oavbruten följd. Detta trägna arbete i förening med de umbäranden, han i yngre år ofta måste underkasta sig, orsakade emellertid, att han dukade under redan vid jämförelsevis unga år. Efter hans död påminde krigskollegium hans änka 18 nov. 1669 att insända de kartor och akter, hennes man innehaft.

Generalkvartermästarelöjtnant C. var en ovanligt kunnig fortifikationsofficer, ritade väl och var synnerligen driftig, varom hans många kommenderingar ju bära ett oförtydbart vittne. Något större erkännande utöver generalkvartermästarelöjtnantsbefordran rönte han dock ej, utan avspisades 8 apr. 1661 av förmyndareregeringen med ett ödehemman i Skåne. Enligt landshövding Vilh. Muschamps' brev 2 maj 1661 hade C. i Pålstorp vid Hälsingborg upptagit två ödegårdar »emot några års frihets velkor» och anhölle nu att »på den resterande summan få njuta frälses frihet». Den 22 febr. 1666 fick C. sedermera K. brev på två hemman i Hälsingborgs län pä livstid, men några andra tillgångar synes han ej haft, ty 19 dec. 1670 underrättades kammaren, att hans änka fått ett nådar av »visse medel».

Författare

L. W:SON MUNTHE.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter


Tryckta arbeten


Källor och litteratur

Källor: Stater samt krigskollegiets brevbok och registr., krigsarkivet; handlingar i fortifikationsarkivet; riksregistr., handl. rör. fortifikationen, relation över Trondhjems belägring och biographica, allt i RA. — L. W: son Munthe, Kongl. fortifikationens historia, 2, 6: 1 (1906—16).


Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Peder Clarman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14864, Svenskt biografiskt lexikon (art av L. W:SON MUNTHE.), hämtad 2019-02-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14864
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Peder Clarman, urn:sbl:14864, Svenskt biografiskt lexikon (art av L. W:SON MUNTHE.), hämtad 2019-02-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se