Axel Per Falk

Född:1821-12-25 – Kullerstads församling, Östergötlands län
Död:1904-05-18 – Kumla församling (T-län), Örebro län

Präst, Lärare


Band 15 (1956), sida 159.

Meriter

Axel Per Falk, f. 25 dec. 1821 i Kullerstads sn (Ög.), d. 18 maj 1904 i Rumla (Ör.). Föräldrar: komministern Carl Gustaf Falk och Christina Catharina (Karin) Moberger. Genomgick Västerviks elementarläroverk; elev vid Linköpings gymnasium ht. 1838; student vid Uppsala univ. 16 okt. 1840; fil. kand. där 28 april 1845; fil. doktor 16 juni s. å.; tjänstgjorde vid Nikolai lägre apologistskola, Jakobs högre apologistskola, Hedvig Eleonora lägre apologistskola och Katarina högre apologistskola 1846—48; vik. adjunkt vid Nya Elementarskolan i Stockholm 24 aug. 1847; vik. huvudlärare där 16 febr. 1848 —50; lärare i latin vid samma skola 22 mars 1850 och därjämte lärare i filosofi; biträdande lärare där i kristendom 15 jan. 1853 till slutet av 1855, och under läsåret 1860—61; förklarad lektor där 29 april 1858; teor. teol. examen 31 maj 1856; prakt. teol. examen s. å.; prästvigd i Linköping 14 juni 1857; pastoralexamen inför Linköpings domkap. 15 juni s. å.; kyrkoherde i Kumla 18 sept. 1863 (tilltr. 1 maj 1865); fil. jubeldoktor 31 maj 1895; prost 4 dec. 1899. LNO 1893.

G. 1) 5 aug. 1851 i Tveta sn (Sth.) m. sin kusin Ulrika Charlotta (Lotten) Ugarph, f. 17 maj 1830 i Tveta sn (Kalm.), d. 30 maj 1869 i Kumla, dotter av advokatfiskalen Carl Johan Ugarph och Maria Dorotea Moberger; 2) 3 febr. 1874 i Stockholm (Nik.) m. Henrika Charlotta (Lotten) Tiselius, f. 13 nov. 1835 där (Finska), d. 28 aug. 1917 där (Engelbr.), dotter av handlanden Daniel Henrik Tiselius och Anna Charlotta Thunman.

Biografi

Axel F. fick redan i barndomshemmet pröva fattigdom och brist. Föräldrarna voro dock angelägna att ge sina barn en god uppfostran. Med en viss stolthet brukade fadern om sonen Axel säga: »Axel skall bli magister och få ett pastorat» — en profetia, som också kom att förverkligas. Då F. var sexton och ett halvt år gammal, dog hans far lämnande sin hustru med åtta barn, av vilka det yngsta var endast två år, i ytterst svåra ekonomiska förhållanden. För sina fortsatta studier måste F. skaffa sig uppehälle genom eget arbete. Konrektorn J. U. Wallenberg hjälpte honom att hos frih. Örnsköld på Lörstad i Blackstads församling få en kondition, som F. fick behålla även under sin första gymnasisttid. En avskyvärd pennalism behärskade vid denna tid samlivet mellan eleverna. Under kampen mot dåliga inflytelser fick bilden av den fromma modern bli F. till mycken hjälp. Faderns ord: »Pojke, gör rätt och frukta ingen» blev en lärdom, som följde honom genom livet.

Efter fullbordade universitetsstudier i Uppsala flyttade F. i januari 1846 till huvudstaden, där han med intresse och framgång ägnade sig åt skolverksamhet. Han tillägnade sig de nya tankar, som vid denna tid bröto sig fram, och redigerade de två första årgångarna,

1849 och 1850, av »Ny tidskrift för lärare och uppfostrare». I Nya elementarskolan, i vilken man sökte tillämpa mera moderna pedagogiska principer, anställdes F. som vikarierande adjunkt 1847 och som vikarierande huvudlärare i olika ämnen 1848 samt därefter som ordinarie lärare. Även för den sociala frågan visade F. intresse. År 1850 skrev han i ett programuttalande bl. a.: »De arbetande klasserna hava att fordra av sina medmänniskors rättvisa och kristliga kärlek följande: 1) Så länge jordens håvor äro tillräckliga att föda alla sina barn, har varje människa (= arbetaren i god mening) rättighet till sunt och tillräckligt livsuppehälle... 2) Har arbetaren rättighet att icke vara medel i sina medmänniskors hand; att bliva betraktad såsom människa med andliga behov. Han bör därföre icke kunna hållas till arbete så lång tid av dagen, att han icke har tillfälle att tillgodose dessa behov (skolor m. m.). 3) Har arbetaren rättighet att få undersökt, huru och i vad mån de arbeten, han är sysselsatt med, skadligt inverka på hans hälsa, på det att denna inverkan måtte hämmas dels genom vidtagna försiktighetsmått, dels genom förkortad arbetstid och omväxling i arbetet... 4) Familjelivets oskyldiga njutningar böra icke kunna berövas arbetaren. Hans hustru och barn vare befriade från sådana arbeten, som upplösa familjelivet och förhindra uppfostran».

Flera allvarliga händelser, såsom moderns död 1851, kolerafarsoten och dottern Karins svåra sjukdom, bidrogo till att den religiösa frågan blev brännande för F. Hans medlärare G. S. Löwenhielm, med vilken han blivit bekant, då han i Uppsala läste på graden, tog honom i början av 1853 med sig till C. O. Rosenii sal. Efter någon tid anslöt F. sig helt till den rosenianska uppfattningen och lärde snart känna den evangeliska väckelsens ledande män i Stockholm. B. Wadström omtalar i sina dagboksanteckningar den glädje han kände, då han midsommardagen 1854 sammanträffade med F. Tillsammans med några andra trosfränder läste de nu Luthers postilla. F. blev efter sin omvändelse flitigt anlitad i den andliga verksamheten. Sedan Evangeliska fosterlands-stiftelsen bildats 1856, omfattade F. dess arbete med största intresse. Han valdes 13 okt. 1851 till ledamot av styrelsen. Två brev från Adolf Drake (SBL, 11, s. 420—424) till B. Wadström, skrivna på Tisenhult, norra Östergötland, 1857 visa tydligt den intima förbindelse, som vid denna tidpunkt fanns mellan Drake och den rosenianska kretsen. Den 8 jan. 1857 skrev Drake, att han i Stockholm hade »mycken vederkvickelse av brödren Falk». Under sommarferierna företog F. ofta predikoresor i landsorten, huvudsakligen i Östergötland, Småland och på Gotland, och blev allt mer uppskattad för sin evangeliskt präglade förkunnelse.

Sin främsta insats i fråga om Fosterlands-stiftelsens verksamhet gjorde F. på det litterära området. År 1857 utgav F. »Olai Petri postilla» och »Olai Petri Phases Cateches». Stiftelsens styrelse lät år 1860 i ny översättning, som till största delen var utförd av F., utge Luthers kyrkopostilla, ett riskfyllt företag, som kröntes med så stor framgång, att verket gick ut i två upplagor på tillsammans nära 50.000 ex. Uppmuntrad av framgången, vågade styrelsen 1861 utge Luthers större utläggning av Galaterbrevet, som av F. översatts från latin. När de två årgångarna nya predikotexter kommit ut, fick F., som då var kyrkoherde i Kumla, i uppdrag att ur Luthers skrifter samla och utgiva predikningar och förklaringar över svenska kyrkans nya högmässotexter. Vid ett sammanträde, som den 31 aug. 1857 hölls i Brunkebergs hotell, beslöts på förslag av P. A. Ahlberg, att en lindrig revision av Nya testamentet skulle företagas och en ny upplaga utgivas. Tills Ahlberg i maj 1858 lämnade Stockholm, var en större grupp präster och lekmän under en rad sammanträden sysselsatt med denna upgift, dock utan någon större framgång. Lektorerna Elmblad, Löwenhielm och Falk togo därefter hand om saken, och 1863 utkom på stiftelsens förlag en reviderad översättning av Nya testamentet, »Lektorernas översättning». Sedan ett flertal upplagor utsålts, beslöt stiftelsen att låta stereotypera översättningen. Den kom alltmer ur bruk, sedan bibelkommissionen 1886 utgivit sin normalupplaga.

Även för den verksamhet, som bedrevs av Stockholms stadsmission, intresserade sig F. Åren 1862—63 redigerade han dess tidning »Stadsmissionären».

I början på 1860-talet var F. en eftersökt förkunnare både i huvudstaden och i landsorten. Vid val av kyrkoherde i Adelövs regala pastorat i Linköpings stift erhöll han de flesta rösterna men blev av K. M:t förbigången vid utnämningen. Redan följande år blev han emellertid efter extra ansökan hos Konungen utnämnd till kyrkoherde i Kumla, ett stort regalt pastorat i Närke. Det var ecklesiastikministern F. F. Carlson, vilken hade förståelse för de andliga rörelserna, som genomdrev F:s utnämning sept. 1863. F. tillträdde kyrkoherdebefattningen i Kumla den 1 maj 1865. I Lutherska missionshuset i Örebro hölls den 22 aug. s. å. under ledning av F. ett missionsmöte, varvid beslutades att bilda en missionsförening omfattande hela Örebro län. Den fick namnet Örebro läns Ansgarieförening. Bland mötets deltagare märktes vice pastorn i Grythyttan H. J. Lundborg, godsägaren Olof Hedengren, Riseberga, och pastor G. W. Müntzing, en av traktens mest kända läsarpräster, vilka också invaldes i föreningens styrelse. F. blev styrelsens ordförande och kvarstod i denna egenskap till 1894, då han av åldersskäl avsade sig ordförandeskapet. Till föreningens första reseombud kallades L. F. Odell. År 1867 åtog sig föreningen underhållet av missionären Per Eric Lager, som utgick till stiftelsens missionsfält i Östafrika, där han 1876 led martyrdöden. Föreningen har arbetat i anslutning till stiftelsen.

Nattvardsfrågan vållade på 1870-talet mycken oro i Kumla församling. Den s. k. Nattvardsföreningen inom församlingen, som F. otillspord, bildades i febr. 1876, påminde honom mycket livligt om hans plikt att söka med större allvar iakttaga kyrkoordningens föreskrift om kommunionförhör samt kyrkolagens stadgande om att okunniga och lastbara personer ej borde få tillträde till nattvarden. I denna uppfattning stärktes han vid predikantmötet i Stockholm den 15—18 aug. 1876. Waldenström kämpade vid detta möte med framgång för sina idéer. Vid diskussionen av frågan: »För vilka är Herrens nattvard instiftad, och huru böra de kristna ställa sig med avseende på det närvarande nattvardsväsendet inom statskyrkan?» varnade F. för alla förhastade steg. De troende prästerna skulle känna sig mycket olyckliga, om de kristna lämnade kyrkan och blott de otrogna gingo till nattvarden. F. ville vidare framhålla, att evangelii predikan var ett nådemedel lika viktigt som nattvarden, »och kunna vi vara med där tillsammans med de otrogna, vårföre då icke, när det gäller det andra nådemedlet, nattvarden? Nu är nattvarden instiftad för de troende, och om jag är troende, så gör jag ju icke orätt uti, att jag går dit; och om andra, som icke äro troende, tränga sig dit, så är det icke min skuld».

Efter samråd med sin ämbetsbroder och efter kyrkorådets hörande höll F. i nov. 1876 för första gången en nattvardsgång, i vilken deltogo endast sådana personer, som förut undergått enskilt kommunionförhör. I Kumla hade hållits åtta sådana nattvardsgångar med tillsammans omkring 1.000 kommunikanter. F:s åtgärder i nattvardsfrågan hade till följd, att en klagoskrift undertecknad av tretton medlemmar av Kumla församling inlämnades till biskop Th. Annerstedt i Strängnäs, som med anledning därav höll en visitation i Kumla den 3 och 4 juni 1878. Biskopen erkände visserligen F.s varma och uppriktiga nit, men sade sig hysa en annan uppfattning än F. i nattvardsfrågan och gjorde kyrkoherden uppmärksam på att det varmaste nit måste vara bundet vid och ej fick överträda kyrkolagens bestämda föreskrifter. Sedan prästen genom bön, förmaning och undervisning framlagt nattvardens betydelse och väsen, ansvarade icke han utan nattvards gästen själv för sin nattvardsgång. Mot nattvardsföreningen i församlingen varnade biskopen.

Med åren utjämnades motsättningarna inom församlingen, och även forna motståndare lärde sig att allt mer uppskatta den gamle församlingsherden. F:s son Johannes F., som prästvigdes 1894, tjänstgjorde i åtskilliga år som pastorsadjunkt åt fadern. »Oaktat årens tyngd», meddelade F:s dotterson rektor Nils Lundqvist, »upphörde den gamle herden aldrig med en aktiv och brinnande nitisk själavård. Lågkyrklig till sin åskådning, som han var, kände han sig särskilt lycklig över att fortfarande vara gärna sedd och hörd som förkunnare av frälsningens budskap även utanför kyrkorummet. Han extemporerade alltid som predikant. Som han ej hade sinne för logiskt stram uppläggning av sina predikningar och saknade vältalighet i alldaglig bemärkelse, kunde hans förkunnelse ibland te sig nog så anspråkslös. Men ingen, som hade öron att andligen höra med, kunde misstaga sig på att orden kommo från ett kristtroget hjärta, fyllt av kärlek till Kristi får. Hans bortgång den 18 maj 1904 kändes för hans sockenmenighet som en bitter förlust».

Författare

Nils Rodén.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: a) akad. avhandl.: se G. Marklin, Catalogus disputatio-num Lidenianus continuatus, Sect. 1. — b) övriga arbeten: Inledning till latinska språket, för nybegynnare, bearbetad i enlighet med Svedboms svenska satslära. Sthm 1854. (4), 90, (2) s. —• Latinska skriföfningar för skolans högre klasser efter F. A. Heinichens »Uebungen im lateinischen Stil fiir obere Gymnasialclassen» och densammes »Lehrbuch der Theorie des lateinischen Stils». Sthm 1854. (4), 134, (2) s. — Barnens första bok. Enklaste sättet att utan stafning lära barn läsa. Sthm 1858. 16 :o 94 s. (Anon.) •—¦ Några ord om de gamla språkens ställning i Nya Elementarskolan (Nya Elementarskolan i Stockholm. Årsberättelse för läsåret 1862 —1863, s. 3—5). — Artiklar i Ny tidskrift för lärare och uppfostrare, 1849—1851.

Översatt: Herren skall sörja, [övers. fr. engelskan.] Sthm 1856 (enl. Linköpings stifts matrikel, utg. af J. Th. Videgren, 1865). — W. F. Besser, Simon Petrus, före, under och efter sållningsstunden. Sthm 1856. 12 :o 48 s. & omsl. (Anon.) •— Den säkra grundvalen, [övers. fr. engelskan.] Sthm 1857. 4 s.; 3 och 4 uppl. 1860, 1863 (enl. H. Linnström, Svenskt bok-lexikon, 1:2). — A. F. T. Monod, Adolph Monods afskedstal till sina vänner och till församlingen (okt. 1855—mars 1856). Sthm 1858. (2), X, 144 s. (Sign. A. F.) — P. Saxtorph, Nattvardsbok, eller de stora saligheter, som undfås i Jesu Guds Sons lekamens och blods åtnjutande. Sthm 1859. (4), 206, (6) s. (Anon.) Nya uppl. 1862, 1874, 1891, 1896. — M. Luther, Doktor Martin Luthers större utläggning öfwer Pauli bref till Galaterna, utgifwen 1535. öfwers. fr. latinet. Sthm 1861. 666 s. Nya uppl. 1863, 1872, 1874, 1903, 1906. — Nya Testamentet. Ny öfvers. Sthm 1863. (4), 669, (1) s. (Tills, med P. M. Elm-blad och G. S. Löwenhielm.) Nya uppl. 1863, 1864, 1869, 1875, 1877, 1878, 1881, 1884, 1896. lllustr. uppl. [av föreg.] med parallelspråk. Sthm 1878. 4:o (4), 334, (1) s., 1 pl. — Till den christna trons försvar. Tio föredrag, hållna för män af alla stånd ... [övers. fr. tyskan.] Sthm 1863. 386 s. (Anon.) ¦— Deltagit i övers, av Doctor Martin Luthers kyrkopostilla. Ny övers. 1—2. Sthm 1860. (4), 344; 552 s. (Anon.) Nya uppl. 1870, 1875, 1881—82, 1911—12.

Utgivit: Månadsbladet. Jan. 1857—dec. 1858, jan.—dec. 1860. — O. Petri, Olai Petri Phases Cateches. Sthm 1857. 12:o 68 s. (Anon.) — Dens., Postilla, enligt nutidens språkbruk ånyo utgifven och Sveriges allmoge tillegnad. Sthm 1857. (4), XII, 558, (2) s. (Anon.) — F. C. Steinhofer, Trons dagliga näring af Vår Herres och Frälsares Jesu Christi kunskap. Ny öfwersedd uppl. Sthm 1859. VI, 640 s. (Anon.) — F. H. Breckling, Det glada budskapet om Guds oföränderliga nåd i Christo Jesu af M. F. B. H. Ny öfwersedd uppl. Sthm 1860. 84 s. (Anon.) 2 uppl. 1862. —¦ S. J. Halländer, O, menniska, o, menniska, betänk hvaruti den sanna lycksaligheten består, och sträfva derefter, medan nådens dörr ännu står öppen. (Pärmtit.: Den sanna lycksaligheten.) 2 uppl. Sthm 1862. 200, (4) s. (enl. H. Linn-ström, Svenskt bok-lexikon, 1:2).

Redigerat: Ny tidskrift för lärare och uppfostrare, 1849—1850. — Missionären. Stockholms Stadsmissions-Tidning, 1861; [forts, under tit.:] Stadsmissionären, 1862—1863.

Källor och litteratur

Källor: Statsrådsprot. i ecklesiastikärenden 1862, 1863, Ecklesiastikdep:s handl. 20 dec. 1862 och 18 sept. 1863, RA; Linköpings domkap:s prot. 1862, Linköpings domkapitel; Visitationsprot. med handlingar från visitation i Kumla 3—4 juni 1878 och 25—26 sept. 1897, Strängnäs domkapitel; Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens prot., hos Stiftelsen, och brev från 1856, SSA; dödlista 1917 för Stockholm, SSA; Finska förs:s i Stockholm födelsebok 1835; Nikolai förs:s i Stockholm vigselbok 1874; brev från A. Moberger till A. Falk 26 juli 1876 (i avskrift hos f. folkskolinspektör E. Moberger, Västervik); brev från A. Falk till P. Waldenström (hos rektor W. Rredberg, Lidingö); brev från A. Drake till B. Wadström (hos landshövdingskan Ellen Hagen, Sthlm). — Predikantmötet i Stockholm den 15—18 Augusti 1876. 2. Diskussionen (1876); Protokoll och handlingar vid prästmötet i Strängnäs den 12, 13 och 14 juli 1910 (1910). — W. Bredberg, P. P. Waldenströms verksamhet till 1878 (1948); E. J. Ekman, Den inre missionens historia, 1—3 (1896—1902); J. F. Falk, Ett prästhem i Kumla (Från gamla prästhem i Södermanland och Närke, utg. av C. Lönroth & W. Zetterstedt, 1931); Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens 50-åriga verksamhet 1856—1906 (1906); G. Lönroth, Ur väckelserörelsernas historia i Närke under 1800-talet. En studie i svensk väckelse-fromhet (1936); G. S. Löwenhielm, Axel Falk, några drag ur hans lif (Korsblomman 1907, tr. 1906); A. Moberger, Högsby friförsamlings historia. En femtioårsberättelse år 1863—1913 (1913); B. Sundkler, Svenska Missionssällskapet 1835 —1876 (1937); B. Wadström, Ur minnet och dagboken, 1—3 (1897—1902); G. Wikmark, G. E. Beskow och nyevangelismcn (1943); G. Willén, Prosten Axel P. Falk. Några drag ur hans lif och verksamhet (1907). — Meddel. från framl. rektor Nils Lundqvist, Stockholm.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Axel Per Falk, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15047, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils Rodén.), hämtad 2019-02-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15047
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Axel Per Falk, urn:sbl:15047, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils Rodén.), hämtad 2019-02-15.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se