Melchior Falkenberg

Född:1597-12-01 – Estland (i Kirrumpä, Dorpats stift, Livland, nu invid Võru.)
Död:1651-02-03 – Stockholms stad, Stockholms län

Diplomat, Riksdagsledamot, Arméofficer, Landshövding


Band 15 (1956), sida 215.

Meriter

3. Melchior von Falkenberg (skrev sig Falckenberg), naturaliserad Falkenberg af Bålby, bror till F. 2, f. 1 dec. 1597 på Kirrumpä, Dorpats stift, Livland, d. 3 febr. 1651 i Stockholm (enligt inskrift å hans vapen, som tidigare fanns i Riddarholmskyrkan). Page hos rikskanslern Axel Oxenstierna 20 jan. 1614, hos Gustav II Adolf 10 juli 1617; hovjunkare 1620; fänrik vid överste James Setons reg. 1621; löjtnant s. å.; kaptenlöjtnant vid Livgardet maj s. å.; kapten vid överste Robert Leslies reg. från Södermanland, Närke och Värmland 24 maj 1623; naturaliserad svensk adelsman 1625; ryttmästare vid Västgöta ryttare 20 dec. 1627; handelskommissarie i Nederländerna (instr. 19 april) 1630, då han avgick från regementet; kammarråd vid fältkammaren i Tyskland 1632; generalkommissarie i Magdeburg, Halberstadt, m. fl. orter 12 sept. s. å.; började sin tjänstgöring vid nedersachsiska armén 26 mars 1633; avsade sig uppdraget som generalkommissarie juli s. å.; kammarpresident i svenska räntekammaren i Mainz, Worms och Franken s. å.; i diplomatisk mission med överstes titel till kurfursten av Brandenburg, hertigarna av Pommern och Mecklenburg samt staden Lübeck, m. fl. (pass 27 nov. 1635); landshövding över Norra och Södra Finland (Åbo län) samt Åland 27 okt. 1637—1642; underståthållare i Stockholm 28 nov. 1645—6 dec. 1648; tillika häradshövding i Olands härad (Upps.) 28 nov. 1645; medlem av riddarhusdirektionen 1647, 1649 och 1650; krigsråd i Krigskollegium 7 jan. 1648. Led. av ridderskapet och adeln vid riksdagarna 1627, 1629, 1635, 1640, 1642, 1643 och 1644. Ägde flera större och mindre gårdar, huvudsakligen i Örebro län, bl. a. Bålby i Skagershults sn (Ör.) och Falkenå i Kråkunge sn (Ör.).

G. 4 febr. 1634 m. Elisabeth von Löben, f. 25 sept. 1614 i Hall i Sachsen (inskr. å kistan), d. 31 mars 1661 i Stockholm (inskr. å kistan), dotter av kurbrandenburgska rådet, sedermera Gustav II Adolfs konsistorialpresident i Magdeburg Georg von Löben och Maria von Breitenbauch.

Biografi

Melchior von F., som var sex år yngre än brodern Conrad, började 16-årig som page hos Axel Oxenstierna men övergick tre år senare i konungens egen tjänst. F:s utbildning och avancemang blevo i första hand militära. Han tjänstgjorde vid olika förband och blev 1627 ryttmästare vid Västgöta kavalleri. Snart skulle emellertid även han indragas i svensk förvaltningstjänst. Brodern Conrad var i Holland sedan 1628 som svensk kommissarie, särskilt för frågorna angående kopparhandeln. I febr. 1630 diskuterade man läget i rådet, och 19 april uppsattes ett memorial för Melchior, som skulle ställas vid broderns sida, hjälpa honom, sätta sig in i ärendena och — så avsåg man då — efter ett halvt år efterträda honom (Wittrock, s. 135). I själva verket kvarblevo tills vidare båda bröderna i Holland. Erik Larsson von der Linde, som var ovän till Conrad von F., varnade även för Melchiors användande i handelsaffärer — han vore »en god karl» men alldeles oerfaren i dylikt. Först 1632 fick Melchior tillåtelse att lämna Holland och bege sig till konungen. Denne beslöt att använda F. vid krigsförvaltningen i Tyskland, till att börja med som kammarråd vid fältkammaren. I början av hösten 1632 utsågs F. till generalkommissarie i Magdeburg, Halberstadt, m. fl. orter och, efter konungens död, vid nedersachsiska armén 1633. På grund av motsättning till Erik Andersson (Trana) avsade sig F. uppdraget som generalkommissarie (enl. Korhonen) och förflyttades s. å. som svensk kammarpresident i Mainz, Worms och Franken (Mainziska kammaren). Hösten 1635 hemkom F. och redogjorde i rådet 16 okt. för tillståndet i Tyskland. Han fick senare på hösten ett specialuppdrag att föra brev till Kursachsen, Brandenburg, Mecklenburg, m. fl. länder och avreste dit. Hemkommen 1636 redogjorde han i rådet 14 maj för sin resa till furstehoven och överlämnade skrivelser därifrån. Det förefaller av ett Axel Oxenstiernas uttalande i rådet den 15 juli 1636 (Riksrådets prot., s. 396), som om kanslern ansåg, att F. pratat bredvid mun, »dock intet ex malitia, utan oförseendes», men så att rykte om, vad som vore regeringens sista bud i onödan blivit känt. Emellertid ansågs han värd att belönas, och flera förslag voro å bane i rådet (17 okt. 1635, 3 jan. 1636, 23 jan. s. å., 6 och 7 juni 1637).

På hösten 1637 utnämndes F. till landshövding i Åbo län och på Åland. Några månader tidigare hade Per Brahe utnämnts till generalguvernör i Finland och blev således F:s närmaste chef. Den 22 nov. s. å. meddelade Brahe regeringen, att F. anlänt. Till Brahe kom denne att vända sig med mångahanda bekymmer. F. blev nämligen icke i allo lyckad som landshövding, passade i varje fall icke för den befolkning han skulle styra. Som verkställare av regeringens och Brahes påbud tog han livlig del i de kommersiella reformer, som man vid denna tid sökte genomföra i Åbo, men uppväckte genom sitt resoluta uppträdande stort missnöje hos borgerskapet (v. Bonsdorff; 1903 o. 1904). Med allmogen stod han ej heller på god fot att döma av hans klagan över att icke bli åtlydd av »det tjockhudade folket», som varken aktade hot eller fängelse (v. Bonsdorff, 1903). Även med sina underordnade råkade han i delo, liksom med sitt folk på Bålby. Han ansökte 1641 om transport från Åbo till Sverige, och då han s. å. erbjöds posten som landshövding i Björneborg, undanbad han sig. I brev till Per Brahe (Åbo 13 juli 1641) utvecklade F. sina skäl, bland vilka voro, att »han intet kan tala med allmogen» — då han naturligtvis ej kunde finska. Han klagade även över, att han ej fick bukt med fogdarna och över att han »till det yttersta varit hatad och förföljd, så alt om de hade kunnat bringa mig om ära och välfärd, jag icke tvivlar, att de ju gärna hade gjort det» (Falkenbergska släktboken, s. 27 f.). Han hemställde därför åter om förflyttning. Att han ej var herre över förhållandena framgår även av rådsprotokollen hösten 1641, då det framfördes klagomål över restantierna i Finland, varvid landshövdingarna Erik Gyllenstierna i Viborg och F. förhördes angående orsakerna. Den 18 okt. s. å. begärde F. i rådet »att få fara hem», vilket sedan upprepades flera gånger. F. kvarstannade i Åbo till 1642 och utnämndes 1645 till underståthållare i Stockholm. Han utsågs nyåret 1648 till tjänstgörande krigsråd i Krigskollegium. Emellertid blev hans återstående tid ej lång. I febr. 1651 avled han i Stockholm och begrovs i Riddarholmskyrkan.

Författare

Bengt Hildebrand.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

I Riksarkivet finnas brev från F. till Axel Oxenstierna (1630— 45) och till pfalzgreven Johan Casimir (Stegeborgssaml.). Hans rapporter finnas i Diplomatica: Hollandica. Om hans brev 1630—40 till J. De la Gardie se Lossius' förteckning.

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr., Biogr. och förut anf. brev, RA; Likpredikan över M. F. (X 241), UB; Personreg. till rullor, KrA. —¦ Kammarkollegiets protokoll, 1—3 (1934-—41); J. Lossius, Die Urkunden der Grafen de Lagardie in der Uni-versiliilsbibliothek zu Dorpal (1882); Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter o. brefvexling, 1:5 (1915), 8—9 (1942—46), 13 (1949), 2:3—6 (1890—93), 9 (1898), 11—12 (1905—30); Sv. riksrådets protokoll, 5—13 (1888—1912), 15 (1920). — N. Belfrage, Kungl. Västgöta regemente, 1. Biografiska uppgifter . . . 1540—1723 (1947); C. von Bonsdorff, Melchior Falkenberg (Finsk biografisk handbok, utg. af T. Carpelan, 1, 1903); dens., Åbo stads historia, 2 (1904); F. Falkenberg, Falkenbergska släktboken (1937); dens., Falkenbergska släktminneu (1942); D. Harbe, Skagershult. En närkessocken (1947); J. Kleberg, Krigskollegii historia. Biografiska anteckningar 1630—1865 (1930); A. Korhonen, Eerikki Antinpoika (1953); G. Wittrock, Svenska handelskompaniet och kopparhandeln under Gustaf II Adolf (1919), s. 135, 147, 149, 159; Överståthållarämbetet 1634 16/10 1934 (1934).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Melchior Falkenberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15077, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2019-01-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15077
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Melchior Falkenberg, urn:sbl:15077, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2019-01-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se