Erik Fernow

Född:1735-03-04 – Filipstads församling, Värmlands län
Död:1791-02-05 – Kristinehamns församling, Värmlands län

Präst, Samlare


Band 15 (1956), sida 611.

Meriter

Erik Fernow (till 1760 Fernström), f. 4 mars 1735 i Filipstad, d. 5 febr. 1791 i Kristinehamn. Föräldrar: skomakaren i Filipstad Carl Fernström och Ingeborg Zetterman. Elev vid Filipstads skola, från 1748 vid Karlstads trivialskola, 1750 vid Karlstads gymnasium; medhjälpare vid Filipstads skola 1752—54 och 1758—59; student vid Uppsala universitet från februari 1755 med avbrott 1758—59 och 1760; anges ha studerat en tid i Lund 1760 (ej i matrikeln), troligen som studieledare; studerade åter i Uppsala från 1761; disp. pro exercitio där 15 febr. 1764; prästvigd i Karlstad 14 maj 1766; förordnad alt biträda komministern i Filipstad s.å.; nådårspräst i Gunnarskogs kapellförsamling (Värml.) aug. 1766 t.o.m. febr. 1769 och därefter förordnad sockenadjunkt i Gräsmarks församling (Värml.) till maj 1769; beviljad tjänstfrihet för sin Värmlandsbeskrivnings slutförande från juni 1769 t.o.m. sommaren 1770 och sannolikt det senare året ut; föreslod Visnums pastorat 1771 t.o.m. sept. 1772 under kyrkoherdens bortovaro vid riksdagen; kapellpredikant vid Karlsdals bruksförsamling 14 juni 1776, men lämnade denna befattning efter ett år och var sedermera utan ordinarie tjänst; hans fortsatta förordnanden i stiftet som nådårspräst kyrkoadjunkt eller på annat sätt voro förlagda till Stora Kils pastoral mars och april 1778, till Frändefors 1781 (möjligen redan 1780), Lill Holmedals pastorat 1782 och till Gunnarskogs kapellförsamling s.å., till Filipstad 1787; uppehöll sig våren 1773 t.o.m. 5 febr. 1774 i Göteborg för tryckning av sin värmlandsbeskrivnings två första avdelningar, vilket även skett tidvis under åren 1778, 1779 och 1781 i sammanhang med utgivandet av tredje avdelningen. — Ogift.

Biografi

Erik Fernström, som han från början hette, uppmärksammades redan i Filipstads skola som en av dess »mest lovande elever» (kyrkorådsprotokoll 20 dec. 1748). Då han med detta vitsord s.å. kunde fortsätta studierna vid trivialskolan i Karlstad, var det, tack vare brukspatron Christopher Myhrman d.ä., Ramens grundare och dennes maka, som »alumnus Hermelinianus». Främst genom Myhrmans åtgöranden trädde nämligen då en av Olof Hermelin 1707 för Filipstads skola instiftad stipendiefond i verksamhet. Till följd av Karlstads brand i juli 1752, då även skolhuset ödelades, måste han dock avbryta studierna där, och han blev då i stället medhjälpare vid hemstadens skola under de följande åren.

Tidigt fattade F. håg för den vid 1700-talets mitt populära hembygdsskildringen, och det blev den, som skulle föra hans namn till eftervärlden. Det var, enligt hans egen uppgift under Filipstads-vistelsen 1758—59, som han kände sig kallad att ägna sitt liv åt forskning om Värmlands historia, och han blev livligt uppmanad av länets hövding greve Adolph Mörner att författa en sådan beskrivning. Detta skall ha skett vid 1759 års bergsrannsakning med Filipstads bergslag, vilken rannsakning enligt Mörners handskrivna journal (1705—65, Esplunda) hölls 6—9 oktober. Ej långt efteråt kom det bekanta bergsrådet, senare titulärlandshövdingen Daniel Tilas till den värmländska bergslagen på en av sina många inrikes forskningsresor och har antecknat i sin »Sokne-Skrifvare» (KB), att »stadens och ortens märkvärdigheter samlas eljest av en studerande, bördig från Filipstad vid namn Fernow, som tillförene kallat sig Fernström. Han sträcker även sin uppmärksamhet över hela Värmeland, och vore önskeligit, att han, som är av ringa medel, kunde på något sätt därutinnan understödjas». Genom egenhändig påteckning av Tilas på ett manuskript av F: s hand om O. Hermelins härstamning — »mig lämnat av studioso Fernow i Filipstad» — kan delta besök dateras till aug. 1760. Det är således senast vid denna tid F. gjort sin namnförändring från Fernström till Fernow. Tilas blev för framtiden F: s faderlige beskyddare och vän. Sannolikt bör med mötet med Tilas förbindas den resa till Skåne, som F. omnämner i senare brev till honom och till S. L. Gahm såsom företagen 1760, då F. även besökt Fröderyds prästgård i Småland och där sett den nyss avlidne prosten S. Rogbergs manuskript. Troligen har F. som handledare följt Tilas' näre frände, den elvaårige sonen från Värmlands Säby Carl Edvard Linroth på dennes studieresa till Lund; Linroth inskrevs där 1760. F. fick sedermera livlig förbindelse även med Gahm, som 1761 påbörjade sitt »Archivum Smolandicum». F. var då åter i Uppsala och fungerade 1762 som Värmlands nations kurator. Med sistnämnda år börja hans (28 bevarade) brev till Tilas (nu i KB). De avhandla först genealogiska spörsmål. Under F: s förberedelser för disputation vädjar han i alltmera stegrat frågetempo till Tilas' bergshistoriska specialinsikter; i de sista Uppsalabreven (1764 —65) diskuteras olika förslag till F: s framtida försörjning. Av Tilas' svarsbrev är endast ett bevarat i sin helhet (se nedan). Utdrag av ett annat (20 maj 1762) är känt. Gahm anförde nämligen (»mig ovetande», säger F.) i ett sällsynt ettbladstryck 1764 förtjust Tilas' vittalande där, att Gahms Archivum vore ett mönster för en värmländsk motsvarighet. Tilas' tillägger här: »Därtill äger herr Fernow både skickelighet, mig och styrka». Med Tilas dryftade F. nu ivrigt metoden och arten av de fem register, som han ämnade upprätta till det Archivum Wermelandicum, vars första band (Karlstads stifts- o. lärov.-bibl.) ännu i dag bär årtalet 1762 på frampärmen.

Den 15 febr. 1764 disputerade F. i Uppsala »de regione Wermelandorum metallica olim Wermelands Berg dicta et oppido Philippstadio» (preses: professor C. Fr. Georgii). Disputationsakten försiggick »med större auditorium än någonsin». I en tresidig dedikation till Tilas betygar F., som själv var avhandlingens författare, sig icke veta någon, åt vilken han med större skäl bort uppoffra förstlingen av sitt födelselands beskrivning. Tilas hade fått honom att icke »positivt statuera» den länge envist fasthållna satsen, att »Mons ferri, där Magnus Smek skrev privilegier för järnberget (1360), är Persberg, och att järnberget är vårt järnberg». Dalins vattuminskningsteori vill F. varken bejaka eller förneka, allraminst försvara den. I hans sats, att Värmland haft inbyggare före Olof Trätälja, ville dock hans preses ej instämma. Gjörwell skyndade sig att i Lärda tidningar notera avhandlingens framkomst och berömde den i Svenska Mercurius: den var trovärdig, grundad på riktiga bevis och gav förhoppning om, att »av denna början kan väntas en med ordning och smak författad provins beskrivning». F. vore »en mycket sund historicus och vill för ingen del av visst folk kallas antiquarius». Gjörwell riktar sig här mot den rådande utilistiska bygdebeskrivningen efter Faggots ekonomiskt betonade schema (jfr SBL, 14, s. 770). Ett dylikt verk förbereddes nu om Värmland av ekonomie adjunkten i Uppsala Emanuel Ekman (SBL, 13, s. 59). Gjörwells uttalande är ett partitagande för F. i begynnelsen av en uppspirande konkurrens mellan de båda företagen, men det har icke varit riktat mot den ekonomiska bygdeskildringen som sådan eller mot Ekmans verk, som utkom först ett år senare och vid denna tidpunkt kan ha varit känt endast av de invigda. Udden är i stället riktad mot Ekmans bristande förutsättningar alt kunna genomföra sin uppgift. Ekmans kompetens för adjunktur i praktisk ekonomi hade diskuterats. När hans verk, »Wärmeland i sit ämne och i sin upodling», våren 1765 utkom i sin första och enda del, fick det omedelbart en rätt obarmhärtig kritik »av okänd hand» i Svenska Mercurius, ytterligare skärpt i flera inlägg i Lärda tidningar. Gjörwell själv skrev sammanfattningsvis: »Det synes som Värmeland ännu är i sitt ämne och att det väntar sin uppodling av annan hand». F. notificerade i ett av inläggen, att han ej, som utspritts, vore kritikens författare och alt han ej sett bemälde beskrivning. Av dedikation och företal i Ekmans aldrig fullföljda verk framgår, att, utom hans gynnare Erik Eriksson Borgström (SBL, 5, s. 474 ff.), bakom förelaget även slätt den inflytelserike värmländske godsherren G. G. Löwenhielm samt många av provinsens brukspatroner och övriga ståndspersoner. F. använde sedermera, icke utan utbyte, Ekmans arbete för sin egen beskrivning.

Tilas var för F. en ypperlig skyddsherre, en nobel, rättfram och naturlig sådan. När sakliga erinringar skett mot avhandlingen av signaturen Maxander, inflöt ett av Tilas vederbörligen gillat gensvar i Lärda tidningar. F: s disputation hade emellertid också en tragisk sida. Han hade hoppals, att den skulle räknats både pro exercitio och pro gradu, men det senare blev ej fallet, och F. fick således lämna Uppsala utan magistertiteln. Han funderade på att skaffa sig den i Greifswald, men övergav på Tilas' inrådan planen. I anledning av talet, att F. vore »mest antiquarius», sade denne sig just med flit sökt bl.a. lära sig ekonomien och naturalhistorien. Till detta intressanta meddelande kan läggas, att F. i brev till Linné åberopar egna kollegieanteckningar efter dennes föreläsningar. Med den 11 maj 1764 upphöra breven från F. i Uppsala till Tilas. Troligen ha de därefter råkats personligen och dryftat den blivande provinsbeskrivningens innehåll, omfattning och indelning. I ett följande brev (11 jan. 1765) talas nämligen första gången om F: s beskrivning över Östersysslet. F. befann sig då i Sala, där han den 27 sept. s.å. daterat sin ovan anförda dementi på, att han vore författare till kritiken mot Ekman. Där hade F. således uppehållit sig, enligt Gahm med läsning för barn, under det händelserika år, då han, onämnd men lack vare Gjörwell icke okänd, spelade huvudrollen i pennfejden om Ekmans verk.

Nästa skede i F: s liv inleddes av en hastig resolution att bli präst — orden äro hans egna i brev till Samuel Älf. I själva verket ändrades därmed löga i hans livsföring, ly ivern att, återbördad till Värmland, få fullfölja planen på dess beskrivning har trots allt visat sig starkare än att samla tjänstemeriter. Redan i nov. 1767 framlägger han denna sin viktigaste angelägenhet hos biskop och konsistorium under förebärande, att han från högre håll har flera befallningar alt icke upphöra därmed, och anhåller, alt de i cirkulärbrev ville anmoda församlingsprästerna att hjälpa honom med alla de underrättelser, som ej uppgivits till Ekman. »Bemälte Herr Professors och min beskrivning om landet få ej en och samma beskaffenhet», heter det. En förteckning i 17 punkter på F: s »angelägnaste postulata» kringsändes därpå genom höga vederbörande i jan. 1768 till stiftets prästerskap med anmodan att hjälpa honom med nödiga bidrag till »originalsamlingarna» (d.v.s. Archivum Wermelandicum) och med underrättelser »till landets beskrivning». Historisk beskrivning av säterier (med ägarelängder) och boställen, både andliga och världsliga, gudstjänstens förrättning »där flere kyrkor än präster äro», berättelser om digerdöden, antikviteter, »pärmebrev, vare så oläsliga som de kunna», må nämnas som prov på den framsynta frågeställningen. Vid maj månads utgång 1769 tror han sig icke kunna få mer hjälp från pastoraten, rapporterar han till konsistoriet, och väntar sig i stället få genomläsa de äldsta domböckerna i återstående häradskistor. Detta sker under sommaren och hösten 1770 och redovisas i 2:a bandet av hans Archivum (titelbladet: 1771). I rapporten har han också anmält nödigt att efter befallning konferera med Tilas m.fl. Den efter denna konferens återupptagna korrespondensen med Tilas omfattar tre brev (ett 1770, två 1771), av vilka de båda sistnämnda äro särskilt värdefulla.

Efter »pelegrims»-vandrandet började beskrivningen taga form under de två följande åren (1771, 1772), då han genom ett längre förordnande i ett nära Kristinehamn liggande pastorat fick en mera stationär tillvaro. Det är då de redan nämnda breven till Tilas tillkommit, föregångna av ett annat till Gjörwell, där han ber om råd för tryckningen. Ungefär samtidigt anmäler han till konsistoriet, att han nu kan lämna till tryck förra bandet av sitt verk, och bifogar därvid ett (ej bevarat) utkast till bägge delarnas innehåll samt hemställer, alt en subskriptionsinbjudan till boken intages i cirkulärbreven. Verkets indelning, tryckning och för Tilas särskilt intressanta partier avhandlas i de två breven till denne, och det var då hans avsikt alt få den färdiga delen tryckt i Stockholm under »Eders Nådes granskande ögon». Genom Tilas' död 27 okt. 1772 grusades dock denna förhoppning, och tryckningsfrågan skulle komma att bereda F. vida större svårigheter än författarskapet. Av de ursprungliga garanterna för den unge F. från Filipstad 1759 hade hans särskilde gynnare, bergmästare Anders Stockenström d.ä. dött redan 1764, landshövding A. Mörner två år senare, och efter 1765 års ekonomiska kris blev av de forna löftena från de övriga av den värmländska brukssocieteten ingenting annat än »complimenter och gratulationer» (F: s företal 1773). Innan han, icke utan opposition inom stiftet, detta år förlade tryckningen till Göteborg, hade han dock, sannolikt först efter Tilas' död, fått skriftligt löfte om förskott till tryckningskostnaderna av den där bosatte, i den värmländska trävaruhandeln intresserade grosshandlaren Chr. Arfwidsson (SBL, 2, s. 170 ff.). F: s uppehåll i Göteborg av denna anledning varade över ett år, men tryckningen synes icke därmed varit avslutad. I oktober 1776, när han av sin biskop och stiftets prostar och kyrkoherdar begär »hjälp i yttersta nöden», har kommerserådet Arfwidsson »för sitt hederliga lån 3.300 dr kmt behagat sätta sig i säkerhet av hela upplagan för sin fordran och på 3, 4 års tid har den ena icke velat, den andra icke kunnat frälsa mig ur dess händer». Enligt ett senare brev (till Gjörwell) drogs saken inför stiftets prästmöte, som löste kvarstaden genom att konsistorienotarien fick tillstånd sälja boken för att gottgöra Arfwidsson. Först därefter har F. kunnat offerera recensionsexemplar till Gjörwell, som rätt omgående skrev sin anmälan i Lärda tidningar 1777 (28 april, nr 32) och där omnämnde de verkliga utgivningstiderna.

Därmed voro dock endast de båda avdelningar, som nu på titelbladen bära årtalet 1773 och innefatta de hedniska och påviska tidevarven, ute i bokmarknaden. Enligt förord och efterskrift i dessa var dock avsett, att även den redan då färdiga tredje avdelningen (Lutherska tidevarvet) skulle ha utkommit samtidigt och därmed då hela förra bandet föreligga i tryck. Genom det Arfwidssonska ingripandet och dess efterspel kom det nu att dröja åtskilliga år, innan detta program var genomfört. Förloppet härvid kan följas i breven till Gjörwell. Efter att först ha velat skicka den otryckta fortsättningen i eldbrasan (jan. 1777) sparas den på biskop Herweghrs och några fleres förböner, men så dyrt som hittills köper han inga mecenater. I april är större delen av hertig Karls tidevarv hos boktryckaren i Göteborg, en god del av det övriga hos Herweghr. Vid Kristinehamns brand 25 maj ödeläggas delar av manuskriptet, men F. hann göra det mesta nytt, »sedan Gud uppväckt de i förordet nämnde herrar och män till hjälp av bokens slut» (till Gjörwell å beskrivningens slutblad). Med de sistnämnde — 68 brukspatroner, bruksidkare och bergsmän, gruvbrytare så ock samtlige Bergslagens resp. ledamöter, som bekostat tryckningen av denna fortsättning — hade F. återvunnit de kretsar, som en gång stått fadder för verket i dess begynnelse, och han hyllar dem genom en lovsång för hembygden, Filipstad och Färnebo berg och dalar efter att i en särskild tillägnan ha avtackat den mäktige lagmannen och riksdagspolitikern Reinhold Antonsson. Bibliografiskt framträder detta tredje avsnitt som direkt fortsättning av det förra och går i oavbruten paginering med detta. Tryckåret 1779 på titelbladet sammanfaller dock lika litet nu som i förra fallet med distribueringen av det tryckta. Då Gjörwell ägnar denna avdelning en utförlig recension i Upfostrings-Sällskapets tidningar 1781, har han tydligen först då fått sitt recensionsexemplar, och F. själv säger sig först i nov. 1782 ha fått restupplagan från Göteborg, vilken han då ber konsistoriet anmäla till avyttring genom prästerskapet i stiftet.

Senare eller andra bandet omtalas såväl i förord som efterskrift (1773, resp. 1774) till de först utgivna tidevarven, och F. hoppas då få den på tryck i Karlstad och färdig till fastingen (25 febr.) 1775. I det senare utgivna Lutherska tidevarvet nämnes den flerstädes (»längre fram; framdeles vid socknarnas särskilda beskrivning, vid var stad särskilt») och, som sig bör, ännu på slutbladet, i sista meningen av det där tryckta brevet till Gjörwell. Den skulle innehålla den geografiska beskrivningen, »Landet geographice beskrivit till nuvarande beskaffenhet efter Tunelds indelning» (sista brevet till Tilas), sedan förra bandet ägnats åt landets historia och forna beskaffenhet. Som svar på Gjörwells uppfordran i recensionen 1781, att till honom insända planen och villkoren för den ännu outgivna delen, specificerar han (10 aug.) planen såsom inbegripande städers och socknars beskrivning till kyrkor, magistrat, pastorer och andra ordinarie präster, alla hemman, var efter sitt värde, säterier, bruk, hyttor m.m. till köpeskilling ur hand och i hand samt biografier och genealogier över var ägare och släkt. Sju år senare notificeras delen officiellt, genom ett i Carlstads Wecko-Tidningar meddelat utdrag ur konsistoriets ämbetsmemorial 11 juni 1788, såsom »färdig att till trycket lämnas» och utbjudes på sedvanligt sätt till subskription genom prostarna för en rdr specie exemplaret; för eventuellt överskjutande kostnader hade direktören Clas de Frietzsky lovat ansvara, så att den, så fort ske kunde, skulle av trycket utkomma. Det skedde aldrig, och den efterlystes förgäves av konsistoriet efter F:s några år senare timade frånfälle.

I det sist tryckta partiet av beskrivningen hyllas även två representanter för den besuttna Värmlandsadeln, de tvenne fruarna Linroth till Säby och till Gustavsvik. Han tackar dem för personlig omvårdnad under 1770-talets svåra år, då den senare intill bokens fullbordan givit honom allt fritt i sitt eget förnäma hus, föga annorlunda än eget barn. Säby (i Visnums socken), hans andra högkvarter, hade han skildrat i en lång, historicerande dikt vid »det nya och vackra stenhusets» invigning 1774. Alt F. blev upptagen i dessa herrskapliga familjer, har han haft sin välgörare Tilas alt tacka för, som var bådas umgängesvän och dessutom nära befryndad med husfrun på Säby. För dem liksom för flertalet av F: s prästerliga tjänstgöringsorter under 1770-talet var Kristinehamn den närmaste staden. Då denna tillika var en traditionell mötesplats för den värmländska bergslagens ledande män och för deras affärsuppgörelser vid fästingen, kom den att bli det naturliga huvudkvarteret för hans återstående tid. Om besök på de kringliggande herrgårdarna Alkvättern och Björneborg berättar han ännu i sitt sista bevarade brev, skrivet från sistnämnda plats föga mer än tre månader före hans död. Det är ställt till Chr. Myhrman d.y., brukspatronen på Ramen, »min störste välgörare», och fyllt av den djupaste tacksamhet mot denna familj »samteliga småherrskapet ingalunda förgätna». Nedskrivna omedelbart före Värmlands första litterära storhetstid erinra orden om, att »Wärmelands Beskrifning» uppstått ur samma jordmån. F. dog 3 febr. 1791 (i bröstfeber); bouppteckning ansågs överflödig. Den 15 april efterlyser ett konsistoriecirkulär hans »vid-lyftige samlingar... på flere ställen, varest han stundom kunnat vistats ... och om de på något ställe voro i pant satte, så hava någre anmält sig, att i den händelsen betala, vad för dem skäligen kan äskas». Efter ytterligare några år erbjuder sig C. F. Geijer (»Patron Carl») i Carlstads Tidning (1796, n. 3) att honorera med 3 Rdr, om av F. efterlämnade samlingar insändas till honom.

Torftigheten i F: s meritlista återspeglar hans levnadsöde och har påverkat samtidens och eftervärldens omdöme om hans person. Sitt eget fall behandlar han med sedvanlig makaber objektivitet i sin Beskrifning (s. 588, 891), då han statistiskt utreder hjälpprästernas utsikter i stiftet att på 20 år »hinna till att antingen få lägenhet på eller under jorden». Att han dock icke varit likgiltig för betydelsen av en fast plats framgår av de talrika uppslag att vinna en sådan, som han i breven till Tilas lägger under den faderlige beskyddarens ögon. Han inberätlar (1763 18 jan.), att prostinnan Riseli i Filipstad skall till konsistoriet ha angivit honom till successor i pastoratet, samt att han resolverat sig därtill och att då »sist i april bjuda Musas Upsalienses farväl». Nästa år diskuterar han i tre brev utsikterna till en adjunktur vid gymnasiet i Karlstad och 1770 (20 april) till regementspastorstjänslen vid Närke-Värmlands regemente. Riksdagsåret 1771 är Karlskoga indräktiga pastorat under diskussion (24 april), men dessförinnan (4 april) alternativen alt endera bli Herweghrs adjunkt vid Storkyrkan eller den nya biskopens (Schröder) konsistorieamanuens, då han i båda fallen kunde förbereda bokens tryckning i Stockholm. Sexton år senare (1787 8 sept.) bönfaller han slutligen, med en kortfattad uppräkning av sina prästerliga meriter, i sin sista bevarade skrivelse till domkapitlet om förslagsrum till kapellanslägenheten Gåsborn (vid Långbanshyttan) »för att bringa Wärmelands Beskrifning till slut under eget tak över huvudet».

»En kvick student 1766, oduglig präst» är Abrah. Hülphers' kortfattade karakteristik av F. i en av sina genealogier, och den torde uttrycka allmänna meningen i Hülphers' kretsar. Tilas hade varit bådas beskyddare och uppmuntrat deras likartade forskningsmål, men deras yttre levnadslopp kom tidigt att förete starka kontraster. »Det var skada, alt denne vittre man, genom en självtagen besynnerlighet, kanske ock mindre noggrannhet i sitt uppförande, själv lade svåraste hinder i vägen för sin lycka», är det officiella eftermälet om F. i en »Biographie» i Carlstads Stifts-Tidningar febr. 1792, sannolikt författad av utgivaren, lektor Magnus Eurén, och i något förvanskad form återgiven i utdrag av Hammarin i herdaminnet (1, s. 320 f.). Uppförandebelyget kan styrkas ur en samtida källa. Under sin vistelse i Göteborg 1773 fick F. vid inkallelse inför domkapitlet där höra, att han »för oordentligt leverne här å orten är beryktad» (protokollet; jfr Skarstedts herdaminne, s. 12). Sannolikt har denna stränga orlovssedel sin bakgrund i de umbäranden Göteborgsvislelsen medfört för den då utan fast levebröd ställde nådårsprästen, vilken också vid samma tillfälle föregivit, alt han hela denna höst varit mycket sjuklig. Den påtalade »besynnerligheten» torde närmast avse hans originella skrivsätt, varpå beskrivningen erbjuder talrika exempel. Särskilt framträdande är detta i det första företalet och i dedikationen till bergsmännen i den tredje avdelningen. I det förra fallet har han måst förklara sig i en särskild »kungörelse» på slutbladet, i det andra har anspelningen på ett förlorat komministerval i hans födelsestad förskaffat honom svar på tal genom en av dem, som känt sig angripna, rådmannen Måns Wenersten, vilken beskyller honom för »ilskna tänkesätt mot sin födelseort» och för partiskhet mot staden och för Bergslagen. Ett mera personligt porträtt av F. på äldre dagar tecknas slutligen nära hundra år efter hans död av Kristinehamnskollegan J. W. Alsterlund (tydligen på grundval av då ännu levande ortstradition) i en anonymt utgiven skrift (Gammalt och nytt från östra Wermland) och förtjänar anföras: »Vår ort var honom särskilt kär och själv var han lika gärna sedd i bondens koja som å herremännens gårdar, sådana som Säby, Västervik (nu Gustavsvik) m.fl. I Kristinehamn hade han ett slags hem. Han gjorde vid dess brand litterära förluster, som han ansåg oersättliga. Visserligen ansågs den långe dystre mannen något för mycket ovanlig och tvär; men det klappade ett varmt hjärta under hans torftiga dräkt.» N. G. Djurklou (SBL, 11, s. 630 ff.) vittnar (i sin 1866 som antikvitetsintendent till Vitterhetsakademien avgivna årsberättelse), att »Fernows arbete eller 'Holo-fernes beskrifning', som det understundom kallas, näst psalmbok och bibel torde vara den mest kända och lästa bok i Värmland».

Genom landskapsbeskrivningen har F: s namn gått till eftervärlden. Kännetecknande för denna är främst dess rikedom på väl bestyrkta sakuppgifter. De hedniska och påviska tidevarven — F: s egen terminologi — äro visserligen starkt tidspräglade av övertron på den gamla sagolitteraturens kronologiska och historiska källvärde och av upplysningstidens naiva benägenhet alt vilja teckna medeltiden ur »prästlistens» synvinkel. De många bidragen till landskapets antikvariska topografi, notiserna om allehanda katolsk »vidskepelse», de återberättade sägnerna om digerdöden och talrika uppgifter om och ur brevfynd i orterna äro likväl av bestående forskningsvärde. Den vetgirige drängen Chrisloffer Carlssons i Udden av F. anförda fornminneskarta för Ullerudssocknarna torde vara bland de första i sitt slag.

Arbetets tyngdpunkt ligger dock i den tredje avdelningen eller Lutherska tidevarvet, där Landets (så kallar F. alllid sitt landskap) uppvaknande till rikshistorisk betydelse kan följas i olika avseenden. Det mest levande partiet i boken återfinnes här i teckningen av den förste Värmlandshertigen, »den store Carl», tack vare den rika skatt av hågkomster från denna provinsens första storhetstid, som givit färg och åskådlighet åt den sakrika framställningen.

Avsnittet »Från 1622 till närvarande tid» är den mognaste produkten av hans landskapsskildringskonst. Bland allmoge och bergsmän har han här kunnat utfråga de äldsta och erfarnaste om olika sidor av »landets» hushållning. Med detta tidsskedes första decennier förelågo dessutom viktiga arkivserier i orterna (kyrkböcker, domböcker, jordeböcker, bergmästardömets protokoll och handlingar). Han har icke försummat någon av dessa kunskapskällor och visar sig här därjämte som en tränad kameralist, väl insatt i rotering och indelning, skatteköp och skogsfrågor, smidesbegränsning, gränshandel och mastehandel (»en betydelig omständighet i Värmlands historia»). Kameralisten har här fått impulser av arkiv-forskaren och vice versa; de för säterihistorien viktiga »inkvisitionerna» under 1640- och 1670-talen har han först upptäckt i domböckerna.

Detta trefaldiga källmaterial, utökat med egna iakttagelser, präglar särskilt de tjugo kapitel, som F. inordnat under gruppbeteckningen: »Folkets tillstånd och levnadssätt» samt »Landets beskaffenhet» m.m. Samtliga allmogens näringsfång behandlas här: åkerbruk, ängsskötsel, boskapsskötsel, kolning, svedjande, körslor och föror, fiske, djurfångst, handaslöjder samt handeln såväl inom som utom riket (alltså även den borgerliga). Som särskild del av »landet» uppföres Bergslagen för sig i sju synnerligen innehållsrika kapitel (om gruvbrytning, tackjärnstillverkning, bergsmanshamrar och hemman, handel och förlag, manufakturverk och Brukssocieteten). Utom kronologiska längder (oftast meddelade i massiva noter) över hyttor och masugnar, silver- och koppargruvor, stångjärnshamrar och manufakturverk samt en ingående skildring av det förödande förlagsinstitutet, som särskilt observerats av den lättrörlige Gjörwell, finnas där även bidrag av personhistoriskt intresse angående bruks-ägarnas sociala rekrytering, Karlstads köpmäns upphov ur »skrivare-gossar» i Bergslagen, Göteborgs-kommissionärer i Värmland etc.

Är det Faggotska bygdeskildringsschemat lätt igenkännligt i den ovan givna exemplifieringen, visa andra kapitel lika stor förtrogenhet med material av helt annat slag. »Om Landets andeliga styrsel» har han väsentliga ting att meddela, vare sig det gäller prästmötenas disputationsämnen, sockengångens uppdelning på olika läroanstalter eller dåtida befordringsförhållanden inom stiftet. Personhistoriskt kompletteras denna skildring genom biografiska noter under vederbörande superintendenters och biskopars namn i de vidlyftiga längderna över »landets» världsliga och andliga överhet. Dessa noter äro i hög grad typiska för F: s redan kommenterade originella skrivsätt genom sin blandning av matrikeldata, domboksnotiser och anekdoter, och de föregripa på visst sätt ättartavlemaneret hos Anrep. I ett par fall återgå de också hos denne, om efter gemensam källa eller direkt efter F., är icke undersökt. Hans system att meddela sitt personhistoriska vetande i noter fortsätter nämligen, då han efter ämbetsmannalängderna övergår till »Värmelänningars adelsmatrikel».

F. talar med stolthet om sin beskrivning över Värmland »sådan som knappt någon annan province i riket hittills påtänkt». Källmaterialet för ett av tidevarven har redan i korthet vidrörts. Ur de centrala arkiven har F. endast använt Harmens' då nyss upprättade privilegieregister i Bergskollegiet. 1540 års jordebok i Kammararkivet har han fått kännedom om genom den samtida Värmlandsgenealogen och samlaren Fredrik Fryxell, men en av Gahm utlovad avskrift därav har uteblivit. Även för andra uppgifter därifrån har han att tacka Fryxell, som också meddelat brevavskrifter ur antikvitetsarkivet. Den då av Erik F: s preses professor Georgii nyordnade Palmschiöldska samlingen i Uppsala har nödtorftigt fått ersätta Riksarkivets icke använda samlingar. Utöver de nämnda lokala arkivserierna synes »landets» centrala arkiv i Örebro icke ha utnyttjats, medan däremot det sedermera ödelagda domkapitelsarkivet och dess viktigaste föregångare Mariestads stiftsbok varit rikt givande källor. Vid skriftliga och muntliga upplysningar från ämbetsbröder anges alltid sagesmannen, liksom när han återberättar vad folket hade att säga efter förfäderna (t.ex. om gränsfejdernas krigsrörelser). För det han ville skildra fann han ofta källstoff vid sidan av arkivforskarens mera rätlinjiga sökande. Frisedlar från utskrivningar, som han ofta sett hos bönderna, få ersätta mönstringskommissariens längder. Han erinrar sig ha läst om allmogens obenägenhet för kolning och körslor i likpredikningar över deras husbönder och om alt västgötska härad köpte säd i Värmland på Gustav Vasas tid i Gyllenius' gravskrift över Elfdalius. Under sin Fryksdalsresa tillvaratog han i en prästgård ett djäkneexercilium om Karlstads gamla kyrka, som, räddat i hans Archivum, alltjämt är enda kunskapskällan om densamma. I en viss kontrast till hans teckning av de äldre tidevarvens 2allmänna drag enligt då moderna historiska huvudverk, framför allt Dalins Svea rikes historia, framställer sig F. gärna som arvtagaren efter de gamla värmländska provins- och bygdebeskrivarna — Hofsten, Edström, Kaarberg — samtliga rudbeckianer. I ort- och personnamnens härledning liknar han dem, men eljest företräder han sin egen antikvariska stil med anmärkningsvärd framsynthet genom att registrera fornminnen såväl i markerna som i kyrkorna, observera medeltidsbrevens källvärde och tillvarataga sägnerna, vare sig de gälla digerdöden, hertig Karls jaktställen och 'varelse i landet' eller den finska invandringens olika faser.

Av de med hans egen nära samtidiga landskapsskildringarna, har han med säkerhet icke sett eller kunnat utnyttja landshövding A. Mörners först i våra dagar helt utgivna »Kort oeconomisk beskrifning öfwer Wermeland». F. måste dock ha vetat om dess existens, i varje fall genom en av Mörners medarbetare prosten Chr. Risell i Filipstad. Mörner, från 1756 landshövding över de då förenade länsdelarna Närke och Värmland, hade kort efter överflyttningen till Örebro begynt såväl den ovannämnda som en parallellbeskrivning över Närke. Trots den betydelsefulla roll han spelat tre år senare som den, vilken först av alla uppmanat F. till sin framtida uppgift som provinshisloriker, omnämner denne honom icke i sin beskrivning annat än i landshövdingelängden. I listan på Mörners medarbetare i orterna igenkänner man dock flera av dem, som senare skulle komma alt biträda även F. Samma år (1766), som han förberedde sina egna frågelistor i stiftet, avled emellertid Mörner, som då bestämt, alt båda hans beskrivningar skulle överlämnas till kronprins Gustav, sedermera Gustav III, och förarbetena till Värmlandsdelen ha sedermera förvarats i det Mörnerska släktarkivet på Esplunda.

Professor Ekmans 'beskrivning om landet' måste F. dock ta hänsyn till redan från början vid sitt utfrågande av ämbetsbröderna, då han försäkrar att hans och dennes verk ej skulle få en och samma beskaffenhet. Han citerar honom också ett par gånger i sin egen beskrivning, och utdrag ur Ekmans, sedan delvis överstrukna, ligga ännu kvar bland F:s bevarade arbetsmaterial i Kristinehamns läroverksbibliotek (konv. 1:7, s. 31 [23] i Toijers förteckn.). Man märker dock, att F. tillgodogjort sig även andra uppgifter därav än de direkt angivna. Särskilt i de historiska inledningarna till de olika tidevarven kan en dylik påverkan iakttagas både i anförda fakta och i urvalet av åberopade källor. En genomförd jämförelse av de båda verken visar dock, hur suveränt F. behärskar sitt ämne, där den andre endast ger en kompilation av olika meddelares uppgifter.

Som antikvarie av nytt snitt var F. dock icke ensam i det dåtida Värmland. På ett par ställen i sin beskrivning återger han uppgifter efter Emanuel (Geijer, adl.) af Geijerstam, slutligen bergsråd, bl.a. om uitgrävningar av ättehögar vid Håra i Ekshärad. Denne var 1753 —67 disponent på Uddeholm, och genom utgivandet av hans levernesbeskrivning vet man nu, att han auskulterat i antikvitetskollegiet och insänt uppgifter om sina fynd av antikviteter i hembygden till den kände vetenskapernas älskare, landshövding N. Reuterholm i Örebro, till vilkens av Gjörwell omtalade bibliotek och samlingar han även haft tillträde. Geijerstam omtalar där även en skrift »Elidals känning», som synes ha innehållit uppgifter om Klarälvens övre lopp, vilket han 1748 följde in i Norge, och atl han i Uppsala byggde vidare på dessa och förberedde en disputation. F. anför en av dessa uppgifter, som rör daljunkerns flykt genom Dalby, och en bön från katolska liden, som folket ännu minnes och som upptecknats av Geijerstam. Dennes direkta medverkan i F: s reseberättelse genom Älvdalen 1770 (i del 2 av Archivum Wermelandicum) ses av atl randanmärkningar i marginalen äro skrivna av G: s hand (stilen identifierad av Ingvar Andersson). Om Erik F: s ättlingar i Norge se släktart. ovan (s. 610 f.). Att F. haft gamla förbindelser med nabolandet, visar en passus i hans sista brev (av 24 april 1771) till landshövding Tilas. Efter att i olika stämningslägen ha dryftat sina små utsikter till befordran i hemstiftet, heter det där halvt raljerande: »Så lär graven bli mitt pastorat, om jag icke söker ett i Laurvigs grevskap, som jag ofta tänkt, och lätt kunde ske. Snart lärde jag präke paa norsk. Vore biskop Gunnerus i Christiansand i stället för Trondheim, vore ovisst hur jag gjorde. Det vore ingen trollkonst att bli rikshistoriographus i Norrige, i synnerhet med den biskopens samråd». I kap. om Finnskogarne i F: s Värmlandsbeskrivning (orig. uppl., s. 527 not (p), 529) kommer han f. ö. även in på förhållandet mellan könen i de båda befolkningsgrupperna enligt finnarnes uppfattning och deklarerar sin egen i fråga om de kvinnliga kontrahenterna. Gunnarskog invid norska gränsen, varifrån de flesta uppgifterna i detta kapitel härröra, kallar han i annat sammanhang »den bästa Värmelands socken».

En av F. signerad runinskrift på ett stenbord i »Juvelsgrottan» i herresätet Apertins park (St. Kils sn) hugfäster på isländska ett festligt sammanträffande där 23 juni 1779 (Alsterlind, Den gamla kyrkplalsen, s. 421 ff.). Rörande F: s handskrifter se nedan. För hans biografi äro de bevarade breven från honom den bästa källan. Inalles 47 sådana till 7 mottagare äro hittills kända. Det största antalet (28) och de ur biografisk synpunkt värdefullaste äro riktade till hans store välgörare Daniel Tilas 1762—71. Till C. von Linné och Samuel Alf finnas vardera tre från 1766—67, respektive 1768 och lika många till C. Fr. Fredenheim och S. L. Gahm från 1770-talet. Breven till Gjörwell (6) omfatta åren 1771, 1777—82; det enda till Chr. Myhrman d.y. är från 1790. Breven till Samuel Alf avhandla uteslutande bibliografiska, de Fredenheimska övervägande genealogiska frågor, de till Tilas ofta bådadera. Brevet av 1790 förvaras i Lunds univ.-bibliotek (Myhrmanska saml. i Tegnérarkivet), Linnébreven i Linnean Society i London, breven till S. Alf i Linköpings stifts- och landsbibliotek, de övriga i Kungl. biblioteket, Stockholm (utom ett till Gjörwell av 1779). Detta brev till Gjörwell är tryckt å slutbladet till F: s Beskrifning, de tre Linnébreven i band 6 (s. 92—100) av hans » Bref och skrifvelser»; de återstående äro otryckta. Ett brev (koncept eller refuserad utskrift) till Abr. Hülphers i Västerås, sannolikt av 1773, har använts för en anteckningsbok, nu bland F: s papper i Kristinehamns lärov. bibliotek (Toijers förteckning, s. 31 [23], 1:6). Av brev till F. äro utom de redan nämnda från Tilas endast tre kända, därav ett från modern 1770 och ett i ett anteckningslägg sedan infogat (Toijer, s. 30 [22] f. under 1:1 och 7). Av stor vikt äro slutligen de i denna framställning utnyttjade sju skrivelserna från honom till konsistoriet åren 1767—87, vilka framkommo vid vindsröjning i samband med restaureringen 1928—29 av det gamla gymnasiehuset i Karlstad och samtliga avhandla Värmlandsbeskrivningens tillkomst.

Författare

Ernst Nygren.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Handskrifter: Av F: s till eftervärlden räddade handskrivna förarbeten förvaras Archivum Wermelandicum (i två originala pergamentsband) och en samlingsvolym i 8:0 (Hist. o. geogr. nr 37) av primäranteckningar i lösa lägg i Karlstads stifts- och läroverksbibliotek. Av de redan angivna årtalen 1764 och 1771 för de två delarna av Archivum betecknar det förra tidpunkten för bandets tillkomst, det senare däremot för delens uppläggning. Den första delen innehåller övervägande excerpler ur tryckta verk samt längder (över officerare och civila ämbetsmän), den senare, utom de 1770 tillkomna domboksutdragen och samtidigt gjorda reseanteckningar från Älvdalen och Fryksdalen, »strödde (korte) anmärkningar vid» flertalet härader eller pastorat, ofta åtföljda av utdrag ur sockenprolokoll eller kyrkoräkenskaper och i några fall ersatta av de från pastoraten inkomna svaren på F:s genom konsistoriet utsända frågeformulär. Primäranteckningarna i ovannämnda volym nr 37 härröra åtminstone delvis från åren 1775—79 och äro merendels gjorda vid resor och i terrängen, ofta efter ett förut uppställt frågeschema. De insändes till biblioteket liksom de två delarna av Archivum omedelbart efter F:s död genom dåv. vice pastor i Kristinehamn. De i Kristinehamn kvarblivna, topografiska Fernow-manuskripten (nu i läroverksbiblioteket där) utgöra mer eller mindre färdiga beståndsdelar av den aldrig utgivna andra tornen av beskrivningen, men gälla endast östra Värmland (se Toijers nedan anförda förteckning, s. 31 [23] under 11:1-—7). I denna samling ingå bl.a. av F. själv i bokform hophäftade anteckningar om östersysslet, vilka ovan omtalats efter ett brev till Tilas i jan. 1765. I övrigt består samlingen av härads- och sockenbeskrivningar och bär i sitt nuvarande skick alltjämt prägeln av att ha tillhört författarens litterära dödsbo. Avsnitten Kristinehamn och Karlskoga saknas numera; av det senare äro endast noterna till texten behållna. Av Kristinehamns-beskrivningen finnes dock i samma läroverksbibliotek en förkortad och möjligen något överarbetad avskrift av kollegan Andreas Larssons (f 1880) hand (dennes samling, vol. X:l, s. 38 [30] i Toijers förteckning), samt en annan sådan med vissa uteslutningar gjord efter originalet i början av 1890-talet av postmästare H. Lagergren (nu i Värmlands museum i Karlstad, Lagergrenska donationen, nr XVI). En i A. Larssons nämnda samling (vol. X:13) ingående beskrivning om Karlstad återgår sannolikt också på en nu förlorad förlaga av F. Originaluppteckningen till F: s historicerande dikt Christinehainns Minne . . . 1777 (se Tryckta skrifter) finnes jämväl i detta bibliotek (Toijer, s. 30 (22) under 1:3) liksom manuskriptet till »En färdig förfaren vägvisare öfver Wermeland» (Toijer, s. 31 [23] under 1:8) i tvär oktav med dateringarna: 1773 20/2 och 1774 2/8 på insidan av frampärmen, där även bokens titel är angiven. Vissa formuleringar i inledningen tyda på att F. sannolikt ämnat utge denna i tryck som en slags resehandbok. Av ett brev till Gjörwell (10 aug. 1781) framgår slutligen, att F. då haft en beskrivning över Dal till 24 ark icke långt ifrån färdig, och att dess tryckning ankomme på ackord med landshövding von Törne. En, dock överarbetad, avskrift av detta hittills okända alster av F: s penna torde föreligga i vol. XXVII: En kort Historia om Dals öden i äldre och nyare tider (s. 55 [47] i Toijers förteckning) av den kände prosten Andreas Lignells i Kristinehamn förvarade papper. En i Visnums Kils kyrkoarkiv förvarad beskrivning (i renskrift) över denna socken är av samma typ som de ovan anförda, i Toijers förteckning, s. 31 [23] under II: 1—7 förtecknade och har möjligen avsöndrats från denna samling. »Säby Krönika», originalmanuskript till F:s i Karlstad 1774 tryckta versifierade historik (se nedan Tryckta arbeten) förvaras i Värmlands Säby arkiv.

I Karlstads stifts- o. lärov.-bibliotek märkas vidare den bibliografiska handskriften (Litteraturhist. nr 2; i 4:o): Wermia literata seu Bibliotheca Wariman-nise a Johanne Lind incepta, ex augmentis autem dni Fridr. Fryxell completa ab E[rico] F[ernow] samt den genealogiska (Biogr. o. geneal. nr 6; i avlångt album- format) »Philipstads Slägter», avlämnad dit efter F: s död liksom de redan nämnda. Den har innehållit 84 släkttavlor (några saknas nu) »anten blodet är rödare eller blekare» (till Tilas 8 juni 1762) och återgår i 11 av dessa på tidigare sådana av Chr. Myhrman d.ä., som han 1761 erhållit av denna sin särskilde gynnare. Genealogiernas baksidor ha utnyttjats för anteckningar om och längder över officerare och civila ämbetsmän i Värmland, ovanlige händelser m.m. Bland Fernow-papperen i Kristinehamns läroverksbibliotek ingå (1:10; s. 31 [23] i Toijcrs förteckning) sedermera överkorsade släkttavlor över Filipstads-och Bergslagssläkter »skrivna på samma sätt som Hermelin, den bergs rådet Tilas fick» (nu i Genealogica, vol. 108, i Riksarkivet). Sannolikt representera dessa en tidigare version än den ovan nämnda, i vilken klammer-beleckningen användes och »var gren i släkten utmärkes med sin egen färg». En av F. 8 nov. 1783 upprättad genealogi över släktens Bratt från Brattfors härstamning från Nils Gustafsson Bratt af Höglunda förvaras i Riddarhusarkivet och är delvis tryckt som bil. 2 i nedan bland källor anfört arbete av H. Bratt. Spår av F:> genealogiska och personhisloriska intresse bära också Värmlands nations i Uppsala båda äldsta matriklar (Uppsala univ.-bibi., sign. U 1500 a,b), liksom de äldre bestånden i flera av kyrkoarkiven i Karlstads stift (t.ex. »korta anmärkningar om Wisnums Pastorat och dess Pastores» i denna församlings äldsta visitalionsprolokollsbok, nu i Göteborgs landsarkiv).

Tryckta arbeten: När til vår norra pol. .. [Dikt vid konung Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas besök vid Loka källa i juli 1761.] (Lärda Tidningar för år 1761, nuni. 62, 10 aug.; undert.: Eric Fernou). — Grafskrift öfwer probslen och kyrkoherden .. . Christopher Risell, som . .. afsomnade den 1 julii och begrofs i Philippstads kyrka den [15 aug.] dcrpåföljande 1762. Carlstad [1762]. Fol. (4) s. Omtr. i: N. Lagerlöf, Christelig eflersyn. . . [likpredikan över Christopher Risell], Upsala [1764], s. 73—78, och i: Dikter vid skilda tillfällen... 2:1, 1942, s. 5—9. — De regione Wcrmclandorum melallica, olim Wermlands berg dicla et oppido Philippsladio (Akad. avh. Uppsala; praeses: C. F. Georgii). Upsaliae 1764. 4:o (8), 42 s. Övers.: Om Värmlands bergslag (fordom kallad Värmlandsberg) och staden Filipstad. (De regione Wermelandorum melallica, olim Wer-melands berg dicta et oppido Philippsladio.) Övers, från latinet av Magnus R. Jungblom. Filipstad 1935. 40 s. (Filipslads bergslags hembygdsförenings skriftserie. 1.) — [Insändare av Fernow, där han säger sig icke vara auktor till en kritik i Swenska Mercurius över E. Ekmans Värmelands beskrivning; daterad: Sala den 27 sept. 1765.] (Lärda Tidningar för år 1705, s. 322). — [Recension av Tunelds Geographie öfwer Swerige, 4. uppl.; dalerad: Rumbus torp i Wästerås län den 28 juni 1765.] (Anon.) (ibid., mim. 53, 11 juli). — [Utdrag av ett brev angående Olof Hermelins Hecatompolis; daterat: Gunnarskog den 17 dec. 1767.] (ibid. 1767, s. 405—406). — [Insändare i anledning av J. O. Åkerslcins Berättelse om adelige ätten Bratt af Höglunda, tryckt 1765; dalerad: Gunnarskog den 15 mars 1768.] (ibid. 1768, num. 41, 30 maj). — Tårar wid landshöfdingens . .. herr Daniel Tilas graf. 1772 1/10. Göteborg [1773]. Omtr. i: Dikter vid skilda tillfällen ... 1, 1938, s. 12—17. — Beskrifning öfwer Wärmeland, af-deld i sex lidchwarf. .. jämte en kort inledning, om landets läge, namn, vattu-drag, bergslräkningar, skogar, med mera. [Inledn.], Afd. 1—3. Göteborg 1773— 79. Inledn. 1773. (14), 40 s.; 1. 1773. (5) s., s. 44—160, 2 tab. (v.); 2. 1773. (7) s., s. 168—371, (1) s.; 3. 1779. (19) s., s. 392—900, (16) s. Ny utg. Filipstad 1888. Även senare utg. av II. O. Norstedt, Karlstad 1898[—99]. Del av avd. 3 även utg. med titeln: Karlskoga bärgslag förr och nu. Minnesblad till 300-årsfeslen i Karlskoga juli 1886. Kort bcarb. [av A. G. Petersson] efter Erik Fernow. Örebro 1886. 14 s. Utdraget omtr. i: Johansson, Johan, Bidrag till Karlskoga krönika (Noraskogs arkiv, Bd 2, 387—395); även utg. sep. — Din wänskap har jag rönt. Du känner min tilbaka. .. [Trösteskrift till magister Swen Rolander, då hans fru, född Schartau, dog i Wisnum den 9 juni 1773.] (Anon.) (Götheborgska Nyheter för år 1773, s. 193—195). Omtr. i: Dikter vid skilda tillfällen... 1, 1938, s. 22—25. — Wid comminislerns i Bratlforss annex ocli Philippstads pastorat, h:r Pehr Hagslröins död, d. 3 sept. (Anon.) (Götheborgska Nyheter för år 1773, s. 322—325). Omtr. i: Dikter vid skilda tillfällen... 1, 1938, s. 26—29. — Så blef min spådom ändtlig sann! . .. [Dikt vid magister Lars Wallins och mamsell Brita Maria Lölhners bröllop i Kristinehamn.] (Anon.) (Götheborgska Nyheter för år 1773, s. 145—H6). Omtr. i: Dikter vid skilda tillfällen... 1, 1938, s. 20—21. — Wid rådmannens och post-inspectorens, herr Jacob Göches , död i Christinehamn, sistlidne wecka. (Anon.) (Götheborgska Nyheter för år 1773, n:o 47, s. 361—364). Omtr. i: Dikter vid skilda tillfällen ... 1, 1938, s. 30—32. — ömaste minne af den huldaste konung, wid. . . konungen Adolph Friedrichs jordefärd i Stockholm, den 30 julii 1771, förestäldt... i Wissnums kyrka i Wärmeland. Göteborg 1773. 16 s. — [Om Gustav HI:s besök i Västervik den 14 nov. 1772 och om den vers som då .upplästes, vidare om att klockor bruka springa sönder vid konungaringning.] (Undert.: Nec ultra.) (Götheborgska Nyheter för år 1774, s. 25—26). — [Om invigningen av nybyggnad på Säby sätesgård.] (Anon.) (Carlstads Wecko-Tidningar 1774, n:o 24, 10 sept.). — Då det nya och wackra stenhuset på Säby i Wärmeland inwigdes .. . 1774 13/8. Carlstad 1774. Omtr. i: Dikter vid skilda tillfällen ... 1, 1938, s. 33—43). — Warnum den 30 julii. [Insänd art. om sätesgården Westerwijk, senare kallad Gustafsvik.] (Anon.) (Carlslads Wecko-Tidningar 1774, n:o 24, 10 sept.). — [Anhållan att få låna Stiernmans Adelsmatrikel och Höfdingaminne samt att få upplysningar om släkter.] (Carlstads Wecko-Tidningar 1777, n:o 49, 27 dec.). — [Insändare om delning av Älvdals pastorat och om vistelsen på Karlsdal; daterad: Gustafswik d. 30 jan. 1777.] (Carlstads Wecko-Tidningar 1777, n:o 6, 14 febr.). — Kungörelse. [Begäran om bidrag till rättelser och tillägg till Lutherska tidevarvet och beskrivningen; daterad Ekenäs d. 7 sept. 1778]. (Carlstads Wecko-Tidningar 1778, n:o 35, 12 sept.). — Högädle Socitet, som namn af Järnbruk drager... [Hyllningsdikt till Bruks-socielcten i Värmland nyårsdagen 1781.] Göteborg [1781]. — Oeeonomisk beskrifning öfwer hemmanet Kymsberg eller Kimsberg i Fryks-dals härad och Wärmeland (Hushållningsjournal för october, år 1782, s. 76—80). — Minne af prosten öfwer Wisnums contract och kyrkoherden i Christinehamn och Warnum . . . Abraham Lölhncr, som afled d. 4 sept. 1783. Carlstad 1783. 4:o (8) s. — Christinehamns minne efter dess olyckliga vådeld 1777 den 25 maj ([Alslcrlund, J. W.], Gammalt och nytt från östra Wermland, Christinehamn 1873, s. 31—40). Fullständigare omtr. i: Dikter vid skilda tillfällen... 2:1, 1942, s. 3—15. — Fernows anteckningar om Wisnums härad 1789. Med kompletteringar utg. av H. Lagergren. Kristinehamn 1908. 48 s. [Ombrutet spalttryck ur Nya Kristinehamns-Posten. Utgivningen avbröts enl. uppg. i Värmland förr och nu, 1938, s. 24—25.] — Dikter vid skilda tillfällen (med upplysande noter av författaren). Saml. och utg. av Magnus R. Jungblom. Saml. 1—2:1. Filipstad 1938—42. 1. 1938. 44 s. (Filipstads bergslags hembygdsförenings skriftserie. 2.).; 2:1. 1942. 15 s. — Korta anmärkningar på en resa genom Elfdalen 1770. Emanuel af Geijcrstams levernesbeskrivning, utg. av Ingvar Andersson; Käll-publikalioner och studier till Uddeholms historia, D. 1, Sthm 1954, s. 90—97).

Källor och litteratur

Källor: I texten nämnda brev och handskrifter. — F. Fryxell, Werme-landica ecclesiastica, 2, s. 197 (sign. I 26:2), dens., Bibliotheca Werme-landica, s. 306 f. (sign. U 16), S. Tilas, Sokne-skrifware eller Svenske rese-samlingar, 2, s. 55 (sign. M 25:2), dens., Sv. topograf. saml:ar Wermeland. Hr Eric Fernows anmärkningar om Säby (sign. M 23:3), KB; M. R. Jung-blom, Fernow-studier. Innehåller följande konvolut: 1) Allmän del (med ymniga citat ur Beskr.), s. 1—16. — 2) F. som historiker, s. 17—24. — 3) F. som kyrkohistoriker, s. 25—30. — 4) F. som språkstilist, s. 31—36. — 5) Lärare (Nils Spak, Peter Strokirk, Joh. Bernh. Unger, Eric Gylling, Jonas Ullholm, Elof Seidelius) vid Karlstads skola och gymnasium under den tid (1748—55), då Eric Fernström var lärjunge där, s. 39—54. Av n. 5 finnes annat ex. i Karlstads stifts- o. lärov.bibl. (sign. Pedagogik n. 30). Otryckta uppsatser i maskin-skrift (hdskr. avd.: Biografi. Fernow) överlämnade av förf. 2 maj 1949 till LB; Göteborgs domkapitels protokoll 1773 21 juli (§ 13), 4 aug. (§ 9), 22 sept. (§ 8), 6 okt. (p. 162—164), 13 okt. (p. 167 f.), 20 okt. (p. 172), 8 dec. (p. 211), 15 dec. (p. 213), 22 dec. (p. 217), 1774 26 jan. (§ 15), 9 febr. (§ 16), 16 febr. (§ 12), Göteborgs rådhusrätts justiticprotokoll 1774 (ang. eventuellt, men uteblivet, av domkapitlet påyrkat åtal av F. för onyktert uppträdande vid aftonsång i domkyrkan 13 sept. 1773), Kristinehamns kyrkojournal 1772—1792: Kristinehamns kyrkoarkiv (anteckningar om F. som officiant vid gudstjänster under åren 1772, 1774—77), Visitationsprotokoll 1777 27 sept., § 15 (om Series pastorum et saccllanorum av F. i denna bok), i visitationsprotokollsbok 1712—77: Visnums kyrkoarkiv, Göteborgs landsarkiv; H. Lagergrens matrikelverk över Värmlands nation i Uppsala 1593—1917, årsvolym 1725—58, s. 730, i nationens ägo (jfr E. Grens inl. t. Värmlands nation i Uppsala från år 1595, I, s. III-—VII, i: Nationen och hembygden, 2, 1939); Hiilphers genealogier, vol. VI, började 1783, s. 89; vol. X, började 1793, s. 78, Västerås stifts- o. landsbibi.; M. Wcnersten, Kort underrättelse om staden Philipstads grund och ägor etc. 1788, Filipstads stads kassakontors bandi, (citerat efter G. Kallstenius nedan anförda arbete), Filipstads stads arkiv; Biografiska uppgifter om F. av Andreas Larsson, dels i dennes nationsmatrikel över Värmlands nation i Uppsala, s. 190, dels, likalydande, i densammes »Skrifter rör. Wermland o. Dal» etc. i hans samling i Kristinehamns lärov. bibliotek (se s. 37 (29): vol. IV, nr 1 och s. 39 (31): vol. X, nr 11 i Toijers förteckn.; H. Lagergrens biografiska uppgifter om F. i sitt matrikelverk äro likalydande med Larssons), Andreas Larssons korrigerade och kommenterade ex. av Hammarins Carlstads stifts herdaminne (vol. V, s. 320 f., av dennes samling i Kristinehamns lärov:s bibi.; se s. 38 [30] i Toijers förteckn.), Biografiska anteckningar om stiftets präster ur Karlstads domkapitels arkiv av konsist.notarien Georg Norström (f 1787), s. 40 (n. 118), i Lignells samling, vol. XVI:1 (Toijers förteckn., s. 49 [41]; på Norströms anteckningar återgå såväl A. Larssons som H. Lagergrens uppgifter), Kristinehamns läroverksbibi.; Dossier K 4, n. 1—11 (Karlsdals kapell), Hällefors bruks arkiv; Landshövdingen greve Adolph Mörners Journal 1705—1765 (s. 300 ff.: 1759 års bergsrannsakning i Filipslad 6—9 okt.), Esplunda arkiv och bibliotek. — Ettbladstryck 1764: utdrag ur Tilas' brev till F. 20/5 1762 om ett Archivum Wermelandicum, i dess del 1 (efter titelbladet), Karlstads stifts- o. Iärov.-bibl. — F. Alsterlind, Den gamla kyrkplatscn (1955); [J. W. Alsterlund], Gammalt och Nytt från östra Wermland, 2, s. 28 ff. (Kristinehamns Minne efter branden 1777 af E. Fernow. Avtr. ur Kristinehamns Alleh. 1873); [dens.], En gammal trafikled, ... f.d. jernvägen Kristinehamn—Sjöändan (1875); [dens.], Ett och annat om Wermelands berg och Kroppa kungsgård (avtr. ur Wermlands Alleh. 1875); Ingvar Andersson, Eman. Geijers självbiografi (Vi Uddeholmare 1950, h. 7); C. Annerstedt, Upsala universitets historia, 3:1—2 (1913—14); I. Atterman, N. G. Djurklou och Värmland (i Nationen och hembygden, 3, 1942); Vilh. Berg, Göteborgs stift under 1700-talet (1891; jfr Hist. tidskr., 13, 1893, öfvers., s. 63 ff.); Bidrag till Karlskoga krönika (Ur Noraskogs arkiv, 1895), s. 11 f.; H. Bratt, Några anteckningar om släkten Bratt från Brattfors . . . (1951), s. 58 ff. o. passim; Carlstads Stifts-Tidningar 1792, nr 10 (biogr. över F., sannol. av Magnus Eurén; jfr Hammarins herdaminne, 1, s. 320 f.); Carl-stads Tidning nr 3, 23 jan. 1796 (meddel. av C. F. Geijer ang. F:s olr. skrifter); Carlstads Wecko Tidningar 16 juni 1788, nr 22; Em. Ekman, Wärmeland i sit ämne o. i sin upodling (1765; särskilt förord o. dedikationer) [Rec. i Svenske Mercurius 1765 junius, bemött av E. i Lärda Tidningar 1765, nr 96 och Sv. Magazinet 1766, april o. maj. Omnämnande och inlägg i Lärda tidningar 1765, nr 71, 76, 79]; J. Faggot, Tankar om fäderneslandets känning och beskrifwande (VA Handl. 1741); J. Furuskog, Erik Fernow och Emanuel Ekman (I: Värmland, J. A. Lindblads hembygdsböcker, 1941); Förteckning på biografica och skrifter m.m. i Helmer Lagergrens donation till Värmlands museum 24 sept. 1938 samt på manuskript, överlämnade till andra institutioner o. förteckning på av honom utgivna skrifter ; L. Geijer, Släkten Geijer... (1953), s. 156 ff., 193, 200; E. af Geijerstam, Levernesbeskrivning, utg. av Ingvar Andersson (Källpublikationer och studier till Uddeholms historia, 1, 1954); Petrus Magni Gyllenii dagbok 1622— 1667, utg. av R. Hausen (Hfors 1880, 82); J. Hammarin, Carlstads stifts herdaminne, 1 (1846), s. 320 f.; S. B. Hegardt, Alkvettern. Ett gammalt gods anor (1946); B. Hildebrand, C. J. Thomsen och hans lärda förbindelser i Sverige 1816—1837, 1 (1937), kap. 1—3; dens., Kungl. Svenska Vetenskapsakademien. Förhistoria, grundläggning och första organisation (1939), s. 472 f., 501 ff., 587 ff.; E. Hofsten, Beskrifning öfwer Wermeland, I, utg. av E. Nvgren (i: Värmland förr och nu, 15, 1917); M. R. Jungblom, Erik Fernow 1735—1791 (1941); dens., Fernowstudier (Klippbok, med denna titel, av följande artiklar i Filipstads tidnings månadsläsning 1941 och 1944: 1) Fernows vänner och gynnare (1941 31 juli: Chr. Riseli; 27 sept.: Ad. Mörner, Chr. Myhrman d.ä., Dan. Tilas; 30 okt: And. Stockenström, Reinh. Antonsson; 29 nov.: E. Malthelius). — 2) Fernow som talare, 1944 29 juli. — 3) En framstående köpmanssläkt (Lönbohm) i Filipstad under 1700-talet, 30 sept. [Ex. av denna klippbok finnas i Uppsala univ.-bibl. (Sv. biogr. kapsel 4:o) och i Värmlands nations bibliotek därstädes. Samma artiklar ingå i urklipp även i förf: s Fernowstudier (s. 37—38, 55—71) i Lunds univ.-bibl:s handskr.-avdeln. (se ovan under Handskr. källor)]; dens., Eric Matthelius 1719—1799. En framstående rektor i Filipstad (Filipstads Bergslags hembygdsförenings skriftserie, 3, 1945), s. 15 f., 17 f.; dens., Philip-stads Schola 1611—1836 (ibid., 3, 4, 1946, 48); G. Kallstenius, Filipstad 1611— 1911 (1911), s. 1—3, 18; G. Lext, Bok o. samhälle i Göteborg 1720—1809 (1950); E. H. Lind, A. Noreen & A. Neander, Värmlands nations historia jämte förteckning (av Andr. Larsson) öfver dess medlemmar 1595—1877 (1877), I, s. 55—71, 105 ff.; II, s. 73, 98; N. Lindahl, Katalog över Fryxellska samlingen (Bibliothcca Wermlandica) i Karlstads stifts- o. läroverksbibliotek (1930; innehåller den fullständigaste samlingen av Fernows tryckta skrifter); G. A. Lögd-berg, Några blad ur Lungsunds församlings historia (1943), s. 1; A. Mörner, Kort oeconomisk beskrifning öfwer Wermeland åhr 1762, utg. av G. von Schoultz (i: Värmland förr och nu 1952); Sven Olsson, Olof Hermelin. En karolinsk kulturpersonlighet och statsman (1954); Chr. Riseli, Ekonomisk beskrivning över Fär-nebo 1757, utg. av J. Furuskog (1921); H. Schiick, [Historik över Borgströmian-ska professuren] i: Inbjudn.-skrift till Bengt Lidforss installation (1910); C. Sjöström, Vermlands nation i Lund 1682—1907 (1908), s. IV, 183 f.; O. F. Stro-kirk, Kultur- och personhistoriska anteckningar [D. 1] (1910), s. 47 ff., 54 ff.; Svensk bygd och folkkultur, 2 (1947), s. 126; Svenska slott och herresäten vid 1900-talets början. Värmland. H. 58 (1914; Apertin, Säby); D. Tilas, Dagbok öfwer II.K.H. Cronprintzen Prints Gustavs resa igenom Bergslagerne in Sept. 1768 (i: Noraskogs arkiv, 6:1, 1928, s. 52); D. Toijer, Handskriftsamlingen i Kristinehamns h. a. läroverks bibliotek (i: Värmland förr och nu, 35, 1937), s. 30 f. (Fernow, Erik); s. 37—39 (Larsson, Andreas); s. 45, nr VII:6, s. 55, nr XXVII (Lignell, Anders); s. 71, nr 11:5 (avskr. saml.) [I separatuppl. av denna förteckning är pagineringen avvikande: 8 sidor lägre än den här angivna]; öfver den bekante Wermelands Antiqvarien Herr Erik Fernow. »En runa som en samtida lade på hans graf» (i: [,T. W. Alsterlund], Gammalt och nytt från östra Wermland, 1873, s. 29. Omtr. i Magnus R. Jungblom, Erik Fernow 1731— 1791. Minnesord .. . 1941, s. 6 f.); S. överström, Bilder ur Kroppa sockens historia (1947). — Meddel. av landsarkivarierna G. Clemensson o. B. Lundberg, förste bibliotekarierna Erik Gren, Uppsala, och W. Norlind, Lund, lektor D. Toijer, Kristinehamn, och folkskollärare Al Ernvik, Storfors.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik Fernow, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15267, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ernst Nygren.), hämtad 2019-01-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15267
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik Fernow, urn:sbl:15267, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ernst Nygren.), hämtad 2019-01-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se