Meriter

1. Olof Estenberg, f. 21 juni 1680 i Stockholm (dp 27 juni, Hoyf.), d. 7 nov. 1752 där (begr. 11 nov., Maria). Föräldrar: assessor Per Olofsson Estenberg och Elisabeth (Elsa) Bengtsdotter Balck. Student vid Uppsala univ. 4 febr. 1691; företog utrikes resor 1707–14; e. o. kanslist i Karl XII:s fältkansli vj aug. 1714; kanslist i Krigsexpeditionen 21 jan. (1 febr.) 1715; registrator där 29 aug. 1718; k. sekreterares titel 16 mars 1722; sekreterare i Riksarkivet 18 jan. 1728; kansliråd 24 dec. 1739; led. av sparsamhetskommissionen, uppfostringskommissionen och sundhetskommissionen 1745 samt kommissionen angående baron Hogguers fordran hos svenska kronan 1746. Led. av ridderskapet och adeln vid riksdagarna 1723 och 1726 samt samtliga riksdagar 1731–1751 (led. av reduktions- och likvidationsdeputationen 1734 och 1746–47, av sekreta och stora sekreta deputationen 1742–43).

G. 29 nov. 1724 i Tjällmo sn (ög.) m. Christina Carlsdotter, f. 18 jan. 1683 i Norrköping, d. 5 (ej 11) juni 1763 i Stockholm .(Maria), dotter av borgmästaren i Norrköping Carl Johansson och Christina Spalding samt förut g. 1702 m. kamreraren Simon Winge, adlad Wingeflycht, f. 1668, d. 1716, och syster till statssekreteraren frih. Carl von Carlsson och kammarherren Johan von Carlsson.

Biografi

Efter studier i Uppsala blev E. i juni 1707 guvernör för sedermera landshövdingen frih. Gabriel Falkenberg, med vilken han reste genom Tyskland, Nederländerna, England och Frankrike. Under ett reseliv, som varade i hela sju år, studerade han ingående regeringssättet och kulturen i nämnda länder. På hemväg råkade han i Nordtyskland Magnus Stenbock, vars bevågenhet han vann. E., som 1714 hade hunnit upp i 30-årsåldern, drevs, troligen av äventyrslystnad, att söka plats hos Karl XII i Turkiet. E., som lyckades utverka en rekommendation samt ett pass, utställt på tyske köpmannen »Peter Richard», gav sig i väg i mars s. å. Han for över Berlin, Breslau, Wien, Ofen och Kronstadt samt ankom i juni till Karl XII i Demotika. Av konungen mottogs E. väl och anställdes i fältkansliet med tjänstgöring vid Krigsexpeditionen. I oktober skickades E. till Hermanstadt i Siebenbürgen efter en ansenlig penningsumma, som han lyckligt återkom med. Vid uppbrottet från Turkiet lämnade konungen åt registratorn Gustaf Celsing och E. det viktiga uppdraget att hemföra fältkansliets handlingar, en i sanning svår uppgift. De fingo pass som kaptener och bröto upp 27 okt. (7 nov.), tillsammans med två kansliposter och fem kanslidrängar. Genom Siebenbürgen gick resan drägligt, i Ungern mötte däremot till en början stora svårigheter. De små bondvagnar, på vilka handlingarna lassats, gingo ofta sönder, av höstregnet blevo vägarna alldeles uppblötta. Stundom fastnade vagnarna i kärr och moras och måste dras upp med oxar. Småningom blev det bättre, och vid julen var man i Wien, där G. H. von Müllern väntade. Här vilade man och fick behövlig kassaförstärkning. Efter nytt uppbrott reste man över Breslau. I Brandenburg körde rustvagnen, som kom först, ikull i mörkret, Celsing bröt armen och måste lämnas efter. E. fortsatte utan denne med rustvagnen och åtta andra vagnar och kom i mitten av januari 1715 fram till det belägrade Stralsund, där Karl XII då uppehöll sig. E. belönades med att få överhoppa kopistgraden och utnämndes direkt till ordinarie kanslist i Krigsexpeditionen.

Snart kom ett nytt uppbrott av icke mindre äventyrlig art, fältkansliets överförande till rikssvensk botten. Handlingarna, under uppsikt av E., instuvades på ett fartyg, som lämnade Stralsund den 23 dec. 1715. Trots fientlig beskjutning och ishinder lyckades man komma ut i öppna sjön. Då träffades fartyget av en kula och sprang läck. Manskapet och arkivet med E. räddades dock över till ett annat svenskt fartyg, men man måste i vinterkylan kryssa i sjön ända till den 19 jan. 1716, då landstigning skedde i Ystad. E. tjänstgjorde nu vid fältkansliet, först i Ystad, sedan i Lund, där han 1717 bodde i professor H. Stridsbergs gård. Sedan konungen lämnat Lund 1718, bröt småningom även E. upp med kansliet till Uddevalla. I början av 1719 förde han, nu med tjänst som registrator, alla kanslihandlingarna till Stockholm. E. hade väntat att bli expeditionssekreterare vid Krigsexpeditionen, men förbigicks både 1719 och 1727. Han soulagerades första gången med k. sekreterares titel, andra gången 1728 med chefsplatsen i Riksarkivet, varvid han gick förbi J. Helin. E. genomgick på kunglig befallning rådsprotokollen, 68 oregistrerade folianter, rörande Corfitz Ulfeldts forna indragna gods Torup och Bosjökloster i Skåne, som skulle restitueras till familjen Beck(-Friis) och avgav vidlyftiga utlåtanden i ärendet. Han utförde även viktiga ordningsarbeten med arkivalierna i Rosenhaneska huset och greve Pers hus, vilka »lågo i kistor och packor hopetals 2:ne alner högt över golvet». Liksom sin företrädare måste E. använda mycken tid på behandlingen av de ofrälse ståndens besvär, föredrog och expedierade allmogens besvär 1726–27 och städernas 1731; vid flera senare riksdagar var han själv ledamot av ridderskapet och adeln. Personligen var han en man med vida lärdomsintressen, såsom bl. a. framgår av breven till honom från hans vän Andreas Rydelius. E. dog barnlös. Bouppteckningen visar, att han var en förmögen man, ägde stenhus vid S:t Paulsgatan på Södermalm (tomten och en del av byggnaderna arv efter fadern) samt genom gifte del i Folkströms bruk, Hällestads sn (ög.), Skönnarbo bruk, Tjällmo sn (Ög.), samt annan jord i Östergötland. Han hade även ett stort bibliotek, som såldes på bokauktion 1753 (1453 nr).

Författare

Bengt Hildebrand.

Arkivuppgifter

Handlingar angående E. finnas i Estenbergska släktarkivet, Stavsund, i vol. 4—6, arvshandlingar efter honom och hans maka i vol. 7.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Biographica, E:s bouppteckn. 1753, RA; Estenbergska släktarkivet, vol. 4–7 (bl. a. Carl Estenberg, Afl. Cantzli Rådets Olof Estenbergs lefnads-beskrifning, samt E:s egenhändiga meritlistor 1734, 1739, allt i vol. 5); Biogr. över E. av L. Gahm Pehrsson i dennes saml. (X 213), UB, delvis i avskr. i Biographica, RA; Hovförs:s dopbok 1680, Maria förs:s i Stockholm dödbok 1752 och 1763, SSA. – Karolinska krigares dagböcker, [utg. av A. Quennerstedt], S (1913), s. 313; [Rydelius brev till E. delvis tr. i] G. Carlquist, Interiörer från Lunds universitet under 1700-talets första årtionden (Personhist. tidskr., 25, 1924), s. 30–44. – J. A. Almquist, Sveriges bibliografiska litteratur, 2 (1906–11); S. Bergh, Svenska riksarkivet 1618–1837 (1916); dens., Om de svenska fältkanslihandlingarnas hemförande från Turkiet 1714 och deras öden under de närmast följande åren (Hist. tidskr., 36, 1916); H. J[eurling], Skrivbordskarolinen, som räddade »Kongl. Fält-Cancelliet» från Bender (Sv. Dagbl: s söndagsbil. 14 inti. 19401: B. Waldén. Skyllberg 1346–1646–1946, 2 (1949); K. Warburg, Olof Dalin (1884), s. 270, 276.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Olof Estenberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15524, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-11-13.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15524
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Olof Estenberg, urn:sbl:15524, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-11-13.