Axel Eurén

Född:1803-09-21 – Maria Magdalena församling, Stockholms län
Död:1879-05-04 – Söderbärke församling, Dalarnas län

Präst


Band 14 (1953), sida 670.

Meriter

Axel Eurén, f. 21 sept. 1803 i Stockholm (Maria), d. 4 maj 1879 i Söderbärke (Kopp.). Föräldrar: förste expeditionssekreteraren Gabriel Eurén och Brita Maria Nordforss. Elev vid Västerås trivialskola hösten 1811 och vid dess gymnasium; student vid Uppsala univ. 10 okt. 1822; fil. kandidat där 28 mars 1827; fil. magister där 16 juni s. å., prästvigd 14 dec. s. å.; huspredikant hos änkegrevinnan Augusta Löwenhielm, f. von Fersen; rektorsduplikant vid Maria högre lärdomsskola i Stockholm 29 jan. 1828; vikarierande adjunkt vid Stockholms gymnasium 20 dec. 1831 och ordinarie 28 aug. 1832; pastoralex. 25 jan. s. å.; tjänstgörande e. o. hovpredikant 30 jan. 1833; vikarierande lektor i teologi och grekiska vid nämnda gymnasium 19 dec. 1835; ord. lektor där 21 febr. 1837; rektor där 1837, 1840, 1843; notarie vid Hovkonsistorium 3 jan. 1842–1844; ord. k. hovpredikant, pastor i Hovförsamlingen och vice ordf. i nämnda konsistorium 30 nov. 1843; kyrkoherde i Folkärna (Kopp.) 14 aug. s. å., tilltr. 1845; prost s. å.; extra ansökningsrätt till regala pastorat över hela riket s. å.; vice kontraktsprost 1856; kyrkoherde i Söderbärke (Kopp.) 9 mars 1857, tilltr. 1859; teol. doktor 28 maj 1868 i Lund. Led. av Svenska missionssällskapets direktion 1840–44; sekr. i Sv. bibelsällskapet 1843; led. av Samfundet Pro fide et christianismo s. å.; led. av prästeståndet vid riksdagarna 1847–48, 1850–51, 1853–54, 1856–58, 1862–63 och 1865–66 (led. i allm. besvärs- och ekonomiutskottet 1847–48, 1850–51, i ecklesiastika lagutskottet 1847–48, i ecklesiastika pastoralutskottet 1850–51, 1853–54, 1856–58, 1862–63, 1865–66, i lagutskottet 1853–54, i bankoutskottet 1856–58, 1862–63, 1865–66); led. av kyrkomötet 1868. LNO 1854.

G. 31 dec. 1833 på Noresund i Köla sn (Värml.) m. Sophie Maria Juel, f. 28 sept. 1810 på Kroppstad i Ny sn (Värml.), d. febr. 1883 i Söderbärke sn (Kopp.), dotter av majoren Hans Juel och Lovisa Sophia Bauman.

Biografi

Axel E., uppkallad efter en av sina faddrar, Axel von Fersen d. y., var en på sin tid bemärkt skol- och prästman, hovpredikant och riksdagsman. E:s fader dog, när gossen ännu ej fyllt tre år. Modern, en framstående personlighet och syster till författarna och militärerna C. G. och E. U. Nordforss, försörjde sig genom att ha flickpension i Stockholm, därvid småningom biträdd av E:s syster Aurore, senare fru Elfman. Pedagogiskt intresse insöp E. således redan i hemmet. I sept. 1811 kom han i skola i Västerås, inackorderad hos rektorn mag. Daniel Arosenius. Genom dennes senare utnämning till kyrkoherde i Söderbärke fick E. även närmare förbindelser med denna bygd, där han senare själv skulle hamna. Som gymnasist knöt han i Västerås nära förbindelse med den något yngre C. W. Böttiger. Denne har i sin självbiografi skildrat deras vänskap, varvid han dock endast nämnt E:s förnamn Axel. Enligt Böttiger var den unge, beläste Schillerdyrkaren E. »en ädel natur, men överspänd utan att vara poetisk, i botten god, men med ett häftigt och kantigt lynne, och icke utan anlag för misstänksamhet». Rätt komiskt skildrar Böttiger E:s önskan, att de skulle blanda blod och kalla varandra med namn från Schillers Don Carlos. Fröberg har emellertid i sin doktorsavhandling 1943 påpekat, att Böttiger här som äldre överbetonat vissa drag i E:s karaktär, men underskattat hans livsglädje, solidaritet och trofasthet. I själva verket reagerade E. mot Böttigers poetiska fåfänga och osunda kvietism. Några år senare blev E. Böttigers verkligt förtrogne, och breven till den förre äro en viktig källa för Böttigers ungdomshistoria. Själv blev Axel E. en i hög grad skrivande man. Hans märkligaste insats är väl den utförliga, kulturhistoriskt viktiga självbiografi (»Minnen», fyra bd i Uppsala univ.-bibi.) fram till slutet av 1863 (referat av Ölander 1943), som han efterlämnat och som nu jämte hans dagböcker 1859–75 och stora brevsamling ger rikligt stoff beträffande honom själv, hans krets och tid.

Hösten 1822 kom E. till Uppsala, där han förblev till 1827, med undantag för informatorstiden 1824 på det värmländska Noresund hos majoren Hans Juel, senare E:s svärfar. E:s Minnen ge livliga skildringar av studenttiden. Han blev bl. a. flitig gäst hos Hans Järta, sedan denne 1825 bosatt sig vid Uppsala. Redan nu riktade E. tankarna på prästbanan men tog först graden 1827 med en avhandling om de grekiska mysterierna. En av hans senare vänner (B. E. Hildebrand) har starkt betonat E:s stora klassiska bildning och hans förmåga att citera ur antikens litteraturskatt. Prästvigd s. å. (1827) återflyttade E. till Stockholm, där han fick sin verksamhet till 1845.

Axel E:s gamla förbindelser med familjen von Fersen gjorde, att han blev huspredikant hos grevinnan Augusta Löwenhielm, född von Fersen, en av »de tre gracerna». Han var även 1828–31 informator hos statssekreteraren, senare biskopen . År 1828 beträdde E. lärarbanan, ett område där han utförde en stor del av sin huvudgärning, först vid Maria lärdomsskola, från 1832 vid Stockholms gymnasium, där han 1837 blev ordinarie lektor i teologi och grekiska. Han var tillika tre gånger rektor där (1837, 1840, 1843). I Stockholm knöt E. nära förbindelse med Franzén och även vänskapsband med väckelsekretsarna, bl. a. med grosshandlaren G. Th. Keyser, där han mötte och mottog intryck av företrädarna för nyevangelismen. Sedan E. återupptagit förbindelserna med major H. Juels familj i Värmland, äktade han 1833 dennes dotter Sophie.

E. var från 1833 extra ordinarie och från 1843 ordinarie hovpredikant hos Karl XIV Johan och har ingående skildrat sina möten med de kungliga. Medan han beundrade konungen, kände han sig mindre tilltalad av kronprins Oscar. Av Karl XIV Johans sista tid och död har E. lämnat en skildring, publicerad 1948 av Ölander.

I Stockholms prästsällskap var E. en verksam medlem. Han blev där nära vän med nyromantikern C. F. Dahlgren. Även var E. en av grundarna av Svenska missionssällskapet, i vars direktion han satt från 1840. Han ivrade där bl. a. för lappmissionen och utsände tillsammans med Josef Wallin 1842 en »Anmälan» till förmån för denna. I den uppflammande Straussdebatten deltog E. och tillhörde den jury, vars utslag blev, att Strauss' bok icke vore en förnekelse av den rena evangeliska läran och därför ej strede mot tryckfrihetsordningen; själv var den konservative E. dock av annan åsikt. Hos Keysers träffade E. bl. a. G. Scott, med vilken han hösten 1836 kom närmare samman. I Svenska bibelsällskapet blev E. sekreterare 1843. Även inom nykterhetsrörelsen framträdde E., var en ofta anlitad talare och karakteriseras av P. Wieselgren som »den på livet trängande hovpredikanten E.».

Emellertid tröttnade Axel E. på huvudstadslivet, blev 1843 kyrkoherde i Folkärna pastorat i Dalarna och tillträdde 1845. I Folkärna tog han energiskt itu med och löste frågan om nybyggnad av kyrkan; den nya kyrkan invigdes 18 juni 1853. Eljest trivdes E. i början ej så väl, men kom att allt framgent verka i Dalarna, dock med avbrott för uppdragen som riksdagsman. Dessa började vid riksdagen 1847, och sedan deltog E. som medlem av prästeståndet vid samtliga riksmöten fram till ståndsriksdagarnas slut, liksom han satt i kyrkomötet 1868. Under Riksdagen 1850–51 gjorde E. en särskilt beaktansvärd insats, då han talade för en positiv lösning av frågan om lärarnas ålderdomsförsörjning. Staten borde, sade han, göra något, varigenom ålderstigna lärare funne sig räddade från nöd och elände, när de »utslitna i sin mödosamma, ehuru ädla befattning, icke mera förmå och icke längre böra tjänstgöra» (Aquilonius).

Sedan E., som redan 1845 fått prosttiteln, år 1859 överflyttat som församlingsherde till Söderbärke, mötte honom de problem, som orsakades av väckelserörelsen vid 1860-talets början. Ehuru ortodox var E. nog frisinnad att ställa frågan, om man ej borde söka få predikande lekmän som bundsförvanter. E. såg visserligen på Evangeliska fosterlandsstiftelsen med viss betänksamhet, men önskade och sökte befordra dess samverkan med kyrkan. Ölander har skildrat, hur man i E:s rika brevväxling möter tidshändelserna avspeglade – Viktor Rydbergs uppträdande vid kyrkomötet 1868, o. s. v. E., som var vänlig, humoristisk och gladlynt, serverar många lustiga anmärkningar och anekdoter, särskilt från riksdagsförhandlingarna. I kyrkopolitiska frågor hade E. två intressanta korrespondenter i prästmännen C. J. Edvall och C. O. Roos; några av den förres brev till E. ha publicerats (1944). Edvall berättade för E. om väckelsen i Uppsala, men även för väckelsen på andra håll intresserade sig denne och korresponderade sålunda med bl. a. P. J. Emanuelsson (se denne, SBL, 13, s. 433 ff.) i det östgötska Hällestad. Det märkliga är, att E. visserligen sympatiserade med lågkyrkomännen, men icke ensidigt, utan samtidigt uppehöll kontakten också med det högkyrkliga lägret, bl. a. med E. G. Bring. Ända in på 70-talet behöll E. sin goda hälsa, till dess ett hjärtlidande plötsligt ändade hans liv 1879. Han ligger begraven i Söderbärke.

Utom tal och disputationer publicerade E. en del biografiska teckningar, sålunda »Minnen af utmärkta personer» (16 h., 1835–38) samt artiklar om sina morbröder C. G. och E. U. Nordforss i Biographiskt lexicon (1844).

Son till E. var den kunnige zoologen Hans Axel E. (f. 1836, d. 1917), som 1861–63 företog en vetenskaplig resa i Nordafrika. Han var 1864–91 amanuens vid Uppsala universitets zoologiska museum. Hans syster Maria Sofia Wilhelmina E. var g. m. hovrättsassessorn E. G. Snellman.

Författare

Bengt Hildebrand.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Till Uppsala univ.-bibliotek skänktes i olika omgångar 1912–26 den stora Eurén-Snellmanska manuskriptsamlingen, 121 volymer. Däri ingå av E. hans dagböcker och predikningar, hans Minnen (X 260: p, q, r, s), hans stora brevväxling (G 65, G 65: a–u), släktpapper, biographica, genealogiska anteckningar, m. m. (redogörelse av Öländer i Kyrkohist. årsskr. 1943); även strödda brev från E. till korrespondenter utanför släkten finnas i Uppsala univ.-bibliotek. E:s brev till hans förtrogne vän riksantikvarien B. E. Hildebrand 1845–78 (163 st.) och Hildebrands brev till E. 1839–78 (112 st.) finnas i Vitterhetsakademien. En av E. bevarad samling »skrapor» vid Västerås gymnasium 1822 jämte E:s eget tal som »notarius gymnasii» vid deras föredragande finnas i Västmanlands-Dala nations arkiv, Uppsala.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: a) akad. avhandl.: se G. Marklin, Catalogus disputa-tionum (1856) ; b) övriga arbeten: Tlieses [pro rnunere adj. Gyrun. Holm.] ... Holmiae 1S32. (3) s. – Tbeses [pro niunere lect. Gymn. Holm.] ... Holmiae 1836. (4) s. – Minnen af utmärkta personer. Häfte 1–16. Sthm 1835–1838. (252) s.; 64 portr. (Anon.) – 3 program vid Stockholms Gymnasium åren 1S3S, 1841 och 1S44. 4, 4, 4 s. Fol. – Tal på tjugufemte årsdagen af H. M. Konung Carl XIV Johans tillträde till regeringen, hållet i Stockholms Gymnasium den 6 Februari 1843. Sthm 1843. 20 s. & omsl. – Discours, prononcé au gymnase de Stockholm, le 6 Février 1843, vingt-cinquiéme anniversaire du régne de S. M. le Roi Charles XIV Jean (Choix de discours, tenus en 1843 å 1'occasion du jubilé du régne de Charles XIV Jean, roi de Suéde et de Norvége. Trad. du suédois, Sthm 1843, I, s. 1–32). – Tal hållet vid Svenska Bibel-sällskapets allmänna sammankomst på Stora Börs-salen i Stockholm den 19 april 1843 (Sv. Bibelsällskapets 28. årsberättelse, Sthm 1843). 21 s. – [Artiklarna] C. G. och E. U. Nordforas (Biogr. lex., 10, 1844, s. 101–174; Anon.) – Tal [av biskop G. E. Fahlcrantz] och predikan wid Kyrko-inwigningen i Folkerna 4: de Sönd. efter Tref., d. 19 Juni 1853 jemte Berättelse om Folkerna Församlings Gamla och Nya Kyrka. Sthm 1853. 68 s. – Tal hållet wid Den Nya Kyrkogårdens imvigning i Folkerna 2: dra Sönd. efter Tref. den 17 Juni 1855. Af Församlingens Kyrkoherde. Westerås 1856. 15 s. & omsl. (Anon.) – Prestmötes-predikan, hållen i "Westerås Domkyrka den 11 Juni 1856 (Handl. rör. prestmötet i Westerås år 1856, Westerås 1856). 19 s. – Om vår tids kyrka och christendom i Sverige. Betraktelser af en kyrkans tjenare. Sthm 1865. VIII, 146 s. (Anon.) – Föredrag vid prestmötet i Westerås 1871 (Handl. rör. prestmötet i Westerås år 1871, Westeras 1871). 34 s. – [Skildring av Karl XIV Johans död] (Karl Johans förb:s handl., 1943–47, s. 82–91.) – [Utdrag ur E:s Minnen (se ovan) i] K. A. Karlinder, Från skollivet i Västerås i äldre tider, V—VIII (Arosiana, 5, 1932, s. 45–96).

Källor och litteratur

Källor (utom E:s ovan nämnda Minnen, brev, m. m.) : Maria förs:s i Stockholm födelsebok 1803, SSA; Söderbärke förs:s dödbok 1883; A. Th. Lastbom, Upsala magistrar 1824–1833, 1:7 (handskrift), RA. – Allmän ecklesiastik-tidning 8 mars 1837, s. 52 f.; K. Aquilonius, Det svenska folkundervisningsväsendet 1809–1860 (Sv. folkskolans historia, 2, 1942); C. W. Böttiger, Sjelfbiografiska anteckningar och bref (1881); P. Fröberg, Smärtans och kärlekens kavaljer. Från C. W. Böttigers ungdom (1930); dens., Skalden Bottiger (1943) ; H. Gladh, Till belysning av den jämtländska väckelsen. En samling brev från Karl Johan Edvall (Kyrkohist. årsskr., 44, 1944); [J. C. Hellberg], Ur minnet och dagboken om mina samtida, af Posthumus, 12 (1874) ; K. Hult, D:r Axel Eurén (Julbok för Västerås stift, 6, 1911); K. A. Karlinder, Från skollivet i Västerås i äldre tider, 5–8 (Arosiana, Ser. 5, 1932); P. A. Ljungberg, Vesterås stifts herdaminne, N. F. 1800–1880, 2 (1881); J. F. Muncktell, "Westerås stifts herdaminne, 3 (1846) ; R. Murray, En hovpredikant hos Karl Johan (Sv. Dagbladet 4 febr. 1945); E. Petzäll, Straussdebatten i Sverige. En kyrkohistorisk undersökning (1936); B. Sundkler, Svenska missionssällskapet 1835–1876 (1937); C. E. Wenström, Svenska kongl. hof-clericiets historia, 4 (1850); Westerås stifts-matrikel 1861, utg. af J. A. Timm (1861) ; S. Öländer, Den Eurén-Snellmanska samlingen i Uppsala (Kyrkohist. årsskr., 43, 1943); dens., Ur Axel Euréns Minnen om Carl XIV Johans död. Meddelat (Karl Johans förbundets handl ... 1943–1947, tr. 1948).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Axel Eurén, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15540, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2022-01-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15540
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Axel Eurén, urn:sbl:15540, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2022-01-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se