Johan Fredrik Cornell

Född:1837-02-24 – Tuna församling (Y-län), Västernorrlands län
Död:1912-08-27 – Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län

Väg- och vattenbyggnadsingenjör, Kommunalpolitiker, Företagsledare, Väg- och vattenbyggnadsofficer


Band 09 (1931), sida 1.

Meriter

1. Johan Fredrik Cornell, f. 24 febr. 1837 i Tuna församling, Härnösands stift, d 27 aug. 1912 i Uppsala. Föräldrar: bruksförvaltaren Karl Fredrik Cornell och Sara Rodling. Elev vid läroverken i Sundsvall 1845—48, i Hudiksvall 1848—51 och i Härnösand 1851—55; student i Uppsala dec. 1855; vik. kollega vid Sundsvalls läroverk 1856—57; elev vid Dellens kanalbygge 1857 —59; elev vid Mariebergs h. artilleriläroverk 1859; avlade ingenjörs-och officersexamen därstädes 1861; biträde hos distriktsadjutanten i norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet R. Schough 1861—64 och 1866—70; praktiserande ingenjör från 1862; löjtnant vid väg- och vattenbyggnadskåren 29 apr. 1864; stationsingenjör vid Lule älvs kanaliseringsarbeten 1864—66;. bosatt i Sundsvall från 1869; chef för byggnader och flottning i Ljunga älv med bivattendrag 1870—95 och tillika generalentreprenör å flottningen i samma älv 1884—95, samt rådgivande ingenjör under år 1896; kapten i väg- och vattenbyggnadskåren 1 nov. 1878; ledamot av skolrådet i Sundsvall 1883 —86; ledamot av drätselkammaren i Sundsvall och avdelningschef för gatu- och vägtillsyn samt renhållning 1883—86; ledamot av stadsfullmäktige i Sundsvall 1884—1910 och var därunder bl. a. ordförande 1898—1910 samt ledamot av styrelsen för borgarhemmet 1900—12 och av styrelsen för stadsparkföreningen i Sundsvall 1906; ledamot av styrelsen för Ekenstams fabriks-a.-b. 1887, av styrelsen för Sundsvalls murbruks-a.-b. till 1893 och av styrelsen för Tuna fabrlks-a.-b. 1892—96; ordförande-mästare i S:t Johanneslogen Bifrost i Sundsvall från 1893;. ledamot av styrelsen för Sundsvalls läroverk för flickor 1894—1906 och av kyrkorådet i Sundsvall 1895—1912; ledamot av kommittéerna för Västernorrlands läns deltagande i 1897 års Konst- och industriutställning i Stockholm 1895—19 sept. 1898 (ordförande 14 dec. 1895—1898) och för Industri- och slöjdutställningen i Gävle 1901 (ordförande); ledamot av styrelsen för Dalälvens sågverks a.-b. 10 juni 1896— 21 juni 1906; major i väg- och vattenbyggnadskåren 19 nov. 1897; en av stiftarna av Alby elektrokemiska a.-b. 1897 och ledamot av dess styrelse 17 jan. 1898—2 maj 1901; ledamot av Västernorrlands läns landsting 1899—1911 och var därunder bl. a. ledamot av kommittén angående en kustbana genom nedre Norrland 20 sept. 1899— 22 aug. 1900, av kommunikationsutskottet 1900—01 och av styrelsen för Sundsvalls lasarett från 17 sept. 1900, landstingets ordförande 1902—11 samt ledamot av obligationslånekommittéerna 23 sept. 1904—14 aug. 1905 och 22 sept. 1905—24 aug. 1909; ledamot av styrelsen för a.-b. Sundsvalls handelsbank från 1902; ordförande i skogsvårdsstyrelsen för Västernorrlands län 1902—06; erhöll avsked ur väg- och vattenbyggnadskåren 30 okt. 1903; en av stiftarna av Ostkustbanans a.-b. 1904 och ledamot av dess styrelse 27 febr. 1906. Ordförande i Föreningen för Sundsvalls försvar åt sjösidan från dess stiftande; ledamot av styrelserna i flera barmhärtighets- och välgörenhetsinrättningar. RVO 1884; RNO 1897; hedersledamot i Flottningschefsföreningen 1903; KVO2kl 1903; KVO1kl 1908; hedersledamot av Norrlands nation i Uppsala 1912.

Gift 1) 17 juli 1870 med Matilda Augusta Berg, f. 5 juni 1836, d 26 juni 1877, dotter till bruksförvaltaren Johan Niklas Berg å Strömbacka i Bjuråkers församling; 2) 8 dec. 1887 med Eva Anna Katarina Engström, f. 24 sept. 1863, dotter till lektorn Per Johan Engström i Hudiksvall.

Biografi

Enligt föräldrarnas önskan studerade C. först till präst men slog snart om och försökte sig som lärare i Härnösand. Icke heller med den sistnämnda banan trivdes han emellertid. På rätt väg kom han först, då han övergick till det praktiska livet, där han fann bättre utrymme för sin handlingskraftiga verksamhetslust. År 1857 blev han elev vid ett av Norrlands märkligare vattenbyggnadsföretag, kanaliseringen av Dellensjöarnas utlopp i Hälsingland. Sedan han därpå genomgått högre artilleriläroverket å Marieberg, där väg- och vattenbyggnadskårens officerare vid denna tid utbildades, förvärvade han en vidsträckt erfarenhet såväl genom tjänstgöring i norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet som genom en ingenjörsanställning vid Lule älvs kanalisering. I väg- och vattenbyggnadskåren kvarstod C. till 1903 och avancerade där till major (1897). Men sin huvudsakliga verksamhet ägnade han åt enskilda arbeten.

C: s livsverk tillhör det i våra kommunikationers historia märkliga skede, då den enskilda företagsamheten gjorde Norrlands älvar flottbara och därigenom på allvar öppnade de inre skogsvidderna för exploateringen. Älvrensningar i större skala i syfte att befordra flottningen hade åtminstone i sydvästra Sverige efter norska föredömen påbörjats redan på 1600-talet. Under 1700-talet sysselsatte vattenledernas förbättring livligt statsmakterna, men ännu vid 1800-talets mitt måste Norrlands flottningsväsen betecknas som synnerligen outvecklat. Så var i det vattendrag, som främst skulle bli föremål för C:s verksamhet, Ljungan, flottningstiden treårig. Virket kunde högre upp föras fram endast vid högvatten, och svåra hinder föranledde ofta elakartade brötbildningar. År 1870 började C. sitt arbete som chef för byggnader och flottning i Ljungan med bivatten, till en början tillsammans med sågverksägaren N. O. Näs i Östersund. Någon uttömmande översikt över C:s insatser inom Ljungans flodområde kan kanske aldrig ges, då Flottningsföreningens arkiv gick förlorat vid 1888 års brand i Sundsvall. De tekniska förbättringar, som genomfördes, voro emellertid mycket stora och effektiva. Flottningstiden nedbragtes sålunda, om man bortser från de avlägsnaste källfloderna, till ett år, och dock hade flottgodsmängden, som vid C: s avgång från flottchefsbefattningen uppgick till omkring två millioner stockar, sannolikt fördubblats under hans tid. Även ekonomiskt var resultatet av C: s verksamhet mycket gott. Den nyssnämnde Näs var entreprenör för flottningen i övre Ljungan, och år 1884 övertogo han och C. gemensamt generalentreprenad för flottningen inom Ljungans vattenområde. Sedan Näs efter fem år dragit sig tillbaka, fortsatte C. ensam verksamheten ända till 1895, alltjämt tillika bibehållande sin anställning som flottchef. Ehuru transportkostnaderna för intressenterna nedbragtes, samlade C. samtidigt huvudsakligen på denna verksamhet en betydande förmögenhet. Tack vare de ständiga tekniska förbättringarna kunde nämligen flottningsarbetarnas antal alltjämt nedbringas i förhållande till flottningsgodsets mängd. Och därjämte sörjde C. för uppdrivande av arbetsintensiteten bl. a. genom införande av tantiem i förmansavlöningarna. — C. fann även tid till en omfattande konsulterande ingenjörsverksamhet inom väg- och vattenbyggnadsfacket. Särskilt anlitades han vid flottledsregleringar, främst inom Ume älvs och Indalsälvens distrikt. Till hans större arbeten utanför Ljungans flodområde hör ordnandet av flottningen i Ume älvs nedre lopp. Även efter avskedstagandet från flottchefsbefattningen i Ljungan fortsatte C. till en tid med arbeten av detta slag.

Sin samlade erfarenhet på flottningens område nedlade C. i en. visserligen kortfattad men mycket instruktiv översikt över de viktigaste flottledskonstruktionerna i väg- och vattenbyggnadskårens minnesskrift 1901. Ehuru han här ej ens antyder, vad som återgår på hans personliga insatser, torde full enighet råda om att många av de tekniska anordningar, som han i sin skrift skildrar, utgöras av hans egna uppfinningar och förbättringar.

Då C. innan han fyllt sextio år 1895 drog sig tillbaka från sina mest krävande uppgifter, var han ännu i åtnjutande av sin fulla kraft. Sin verksamhetslust tillfredsställde han nu genom ett ivrigt och framgångsrikt arbete i det allmännas tjänst. Redan 1884 hade han blivit ledamot av Sundsvalls stadsfullmäktige och räknades sedan länge som en av denna församlings ledande män, ej minst tack vare sin villighet att bära tyngsta bördan i utredningar och särskilda uppdrag av den mest växlande art. Som ordförande i stadsfullmäktige (1898—1910) och i landstinget (1902—11) vann han i sin hembygd en representativ ställning, som han förstod att på ett lyckligt sätt uppbära tack vare lugn klarhet, sträng saklighet vid förhandlingarnas ledande och god förtrogenhet med lagar och förordningar. Bland de många frågor, i vilka han gjorde en personlig insats, framhålles särskilt utvecklandet av länets lasarettsväsen. Nämnas bör ock, att han var en bland initiativtagarna till Ostkustbanan. C. var en man, som ställde stora fordringar på sig själv och andra. Och hans kraftiga och livliga natur förnekade sig ej, då det gällde att försvara en åsikt. Men han förstod att rycka andra med sig och att vinna dem, han kom i beröring med, genom sitt friska och glada gemyt, sitt enkla och rättframma väsen. I en mängd barmhärtighets- och välgörenhetsinrättningar nedlade han ett uppoffrande arbete. Han var också en nitisk och hög frimurare. Till sin allmänna åskådning var han högerman, med ett särskilt varmt intresse för försvaret. I det politiska livet deltog han dock ej.

Författare

B. boethius.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter


Tryckta arbeten

Tryckt skrift: Flottleder (KungL väg- och vattenbyggnadskåren 1851-1901, Sthm 1904, s. 51—7.3).

Källor och litteratur

Källor: Artiklar i ortspressen med anledning av C:s sjuttioårsdag 1907, avgång från ordförandeskapet i landstinget 1911 och frånfälle 1912: R, Smed- berg, Johan Fredrik Cornell (Flottningstidskrift, 1916).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Fredrik Cornell, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15624, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. boethius.), hämtad 2019-02-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15624
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Fredrik Cornell, urn:sbl:15624, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. boethius.), hämtad 2019-02-23.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se