Meriter

Corte, Henrik, f. i början av 1600-talet i Tyskland, d före 6 mars 1680 i Brahestad. Affärsombud i Uleåborg för handlanden Henrik Spiring i Stockholm i början av 1640-talet; fogde i Norra Österbotten 3 dec. 1646—1647; tillika borgare i Uleåborg; borgmästare i Brahestad från 1650; tillika fogde i Salo socken och greve Per Brahes uppbördsman 1652; riksdagsman 1672 och 1675.

Gift 1) omkr. 1645 i Uleåborg med Kristina Forbus, d 1661, dotter till den tyskfödde handlanden i Uleåborg, sedermera fogden i Ijo Kaspar Forbus; 2) 1662 med Elisabet Ljunge eller Root, d 1685 i Stockholm, dotter till borgmästaren i Gamla Karleby Gabriel Ljungesson.

Biografi

Enligt olika meddelanden var C. hemma i Lybeck, därifrån han antages ha emigrerat under trettioåriga kriget. Synbarligen förde hans väg över Stockholm till Finland, ty i början av 1640-talet förekommer han i Uleåborg såsom affärsombud för handlanden och fabrikören Henrik Spiring. Inom kort gjorde han sig emellertid oberoende och utnämndes till befallningsman eller fogde i Norra Österbotten redan år 1646. Det oaktat är han borgare i Uleåborg och anlägger bl. a., därtill uppmanad av Per Brahe, ett bryggeri tillsammans med landsfogden Johan Bochmöller (1649). Men sin egentliga livsuppgift, en verksamhet på trettio år, fann C. år 1650, då han av Per Brahe utnämndes till den förste borgmästaren i den nyss anlagda staden Salo (Saloinen, Saloisten kaupunki), vilken 1652 blev Per Brahes besittning och på grund därav fick sitt namn ändrat till Brahestad (på finska Raahe); tillika kom C. att fungera såsom befallningsman i Salo socken och grevens uppbördsman över hela det vida område, som från Salo vid Österbottniska kusten sträckte sig ända till Pielisjärvi uti Karelen. Från Uleåborg, där C. hade gård och handel, flyttade han mycket ogärna — ännu 1653 »presenterade» han rådet i Uleåborg en skrift, vari han lovade att underkasta sig »allan borgerlig tunga, där han finge behålla sin hantering både här och uti Sala» — men han ådagalade samtidigt stor aktivitet och energi i sin nya ställning, först och främst vid grundläggningen av staden och ordnandet av dess angelägenheter; bl. a. hade han en mängd hantverkare med sig från Uleåborg. Redan på 1650-talet uppfördes tvenne byggnader, som blevo verkliga prydnader för staden, i sitt slag de ståtligaste i hela Österbotten: rådhuset i två våningar, försett med torn, altan och klocka och med rum även för stadens skola, samt kyrkan, för vilken den bästa tomten i staden utsågs, allt detta utan tvivel enligt borgmästarens anvisning och under hans ledning och tillsyn. Kyrkan lät C. sin svåger, den ifrån Frankrike först till Åbo anlände belätsnidaren Mikael Balt smycka med skulpterade votivtavlor, fönsterramar och en konstnärlig predikstol, tillverkad av ekvirke från Bogesund.

Redan 1664 berömde Lorens Creutz för greve Brahe C: s verksamhet i Brahestad samt i det övriga greven tillhörande friherreskapet, därifrån inga klagomål förspordes. Ännu ett sekel efter C:s' död visste man om honom berätta, att han »hade mycket att betyda och säga på denna orten». Bönder skyddade han för förtryck, men i sin egen stad var han högst självrådig. År 1681 yttrades det inför rådsturätten, det »ingen varit här i staden, som uti salig borgmästarens tid torts emot honom vittna» (10 jan.). C. var också en verklig grosshandlare. Så exporterade han 1666 ensam till Stockholm 113 1/2 läster tjära, medan alla andra handlandes export tillsammans icke utgjorde mer än 36 läster. Borgarna klagade också titt och ofta över honom, men trogen sin herre stod C. i oförminskad gunst hos denne ända till döden, som drabbade honom samma år som hans grevlige husbonde, 1680. — C:s äldste son Henrik Corte (f. 1647, d 1706) ärvde faderns ställning både som borgmästare och som befallningsman och var liksom denne riksdagsman. Även han var en energisk man, men ej lika lycklig som fadern; efter hans frånfälle måste familjen göra konkurs. Söner till honom voro borgmästaren i Brahestad Gabriel C. (f. 1680, d 1728 i Stockholm, där han bevistat riksdagen 1726—27, liksom tidigare riksdagarna 1719 och 1720), samt Henrik Corte eller Cortez, vilken 1697 inskrevs som student vid Åbo akademi men 24 febr. 1698 blev musketerare vid livgardet och efter tjänstgöring vid olika regementen kapten vid Alexander Pereswetoff Moraths savolaxska infanteribataljon 1701. Sedermera tjänstgjorde han som generaladjutant hos fältherren furst Sapieha samt avancerade under en fortsatt tjänstgöring i Polen till överstelöjtnant. Han råkade två gånger i fångenskap och tog, då han 1716 lösgavs, anställning hos konung Stanislaus i Zweibrücken. Den 16 okt. 1721 utnämndes han till överste av kavalleriet och i sept. 1726 sökte han ehuru förgäves överstetjänsten vid Björneborgs regemente. Enligt traditionen skall han ha blivit amiral i fransk tjänst och kallat sig de Courte. Hans hustru Katarina Elisabet Werner överlevde honom.

Författare

H. Impiwaara.

Arkivuppgifter

Brev från C. till Per Brahe finnas i riksarkivet samt i Linköpings stifts- och landsbibliotek, brev från honom till Abraham Momma-Reenstierna i riksarkivet.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Mehiläinen, 1847; E. R. Alcenius, Genealogia Sursilliana (1847 —50); H. Impiwaara, Muutamia tietoja Corte-suvun jäsenistä Raaliessa (Raahen Porvari- ja Kauppakoulun vuosikertomus, 1911—12); P. Nordmann, Per Brahe (1904); Th. Stenbäck, Hist. beskrifning öfver Brahestads och Salo pastorater (mskr., Salo kyrkoarkiv); Alma Söderhjelm, Brahestad 1649—1899 (1911); A. H. Virkkunen, Oulun kaupungin historia, 1 (1919). — Se i övrigt, ang. översten Henrik Henriksson Corte eller Cortez: W. Lagus, Åbo akademis studentmatrikel, 1 (1891); A. Lewenhaupt, Karl XII:s officerare, 1 (1920).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Henrik Corte, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15625, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. Impiwaara.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15625
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Henrik Corte, urn:sbl:15625, Svenskt biografiskt lexikon (art av H. Impiwaara.), hämtad 2024-04-23.