Meriter

3. Johan Fredrik Sebastian Crusenstolpe, den föregåendes broder, f. 25 aug. 1801 i Jönköping, d. 23 juli 1882 i Stockholm. Fanjunkare vid Jönköpings regemente 11 dec. 1814; elev vid krigsskolan å Karlberg 29 sept. 1815; utexaminerades där ifrån 22 sept. 1818; fänrik vid andra livgardet 13 okt. 1818; erhöll stabsfänriks lön 21 sept. 1820 och fänriks lön 30 apr. 1822; löjtnant 1 juni 1824; stabslöjtnant 3 maj 1825; erhöll avsked ur krigstjänsten 15 nov. 1825; deltog i grekiska frihetskriget i general Ch. N. Fabviers kår; handsekreterare hos svensk-norske konsuln i Tripolis J. Gråberg hösten 1827, därefter hos svensk-norske chargé d'affaires i Rio de Janeiro D. G. Anckarloo 1830—31 och hos svensk-norske konsuln J. M. Ehrenhoff i Tanger 1832; konsulatattaché i Tanger 20 nov. 1832; tf. konsulatsekreterare 20 nov. 1832; konsulatsekreterare 23 aug. 1842; tf. svensk-norsk konsul i Alger 30 apr. 1847; svensk-norsk generalkonsul därstädes 15 juni 1858; svensk-norsk chargé d'affaires i Lissabon 29 maj 1860; tillika svensk-norsk generalkonsul därstädes 20 okt. 1860; ministerresident 11 dec. 1866. RVO 1845; RNO 1860; KVO 1869; innehade dessutom flera utländska ordnar. — Ogift.

Biografi

Efter uppväxtåren i Jönköping och genomgången kurs vid Karlberg inträdde C. som fänrik vid dv. andra livgardet. Redan efter sju års tjänst — han hade då nyligen nått stabslöjtnants grad — tog han hösten 1825 avsked ur krigstjänsten och begav sig till Grekland som deltagare i frihetskampen mot turkarna. Det finnes skäl att förmoda, att hans beslut att offra sin militära karriär ej var helt frivilligt eller enbart förestavat av iver för grekernas sak. På sommaren 1824 hade han som befälhavare vid högvakten gjort sig skyldig till upprörande misshandel av en orolig fånge och dömdes därför till fjorton dagars sträng arrest (K. utslag 11 okt. 1825). Av den vidlyftiga undersökningen att döma har saken väckt ett pinsamt uppseende. Huruvida han undergick sitt arreststraff synes ovisst. Under processens senaste skede var hans vistelseort obekant. Och i ett brev några år senare till en intim vän i Stockholm ordar C. om sin outplånliga tacksamhetsskuld till denne, som öppnat »sin gästfria boning till säkerhet och skydd emot den överhängande olycka, som, om den drabbat, troligen utan hjälp störtat mig i djupet för alltid». Då C. 1832 från Göteborg, där han väntade på lägenhet till Tanger, gjorde ett hastigt besök i fädernehemmet i Jönköping, meddelade han brodern, att han reste »i namn av Tit. Stolpe» och besvor honom att sända den förteckning å hans skulder, som han vid sin utresa lämnat denne i förvar. Man torde därav kunna gissa, att den unge officerens beslut att söka bryta sig en ny bana förestavats även av ekonomiska svårigheter. Huru som helst kom C:s långa levnad att förflyta fjärran från fosterlandet, med undantag av några få besök hemma. Hans öden under de tidigare åren i utlandet vila också delvis i dunkel.

I Grekland slöt sig C. till den kår, som organiserats av den franske generalen Fabvier och deltog under dennes befäl i kampen om Aten, som belägrades av turkarna. Han skall, enligt vad det uppgives, av sin chef varit uppskattad för sin duglighet. På hösten 1827 begav han sig till Tripolis, där han av svensk-norske konsuln, den bekante Jakob Gråberg, antogs till handsekreterare. Emellertid blev Gråberg redan följande år återkallad och slog sig för framtiden ned i Florens. Sommaren 1829 anlände även C. till Italien, efter över två års sejour i Barbariet, enligt vad han meddelar sin ovannämnde vän i Stockholm. En ny möjlighet yppade sig för honom, då den i början av 1830 som chargé d'affaires till Brasilien utsände D. G. Anckarloo antog honom till sin handsekreterare. Även denna anställning tog dock ett brådstörtat slut, enär Anckarloo följande år rappellerades på grund av det utbrutna upproret mot Dom Pedro.

Sommaren 1832 befann sig C., som nämnt, i Sverige och begav sig därifrån till Tanger för att inträda i tjänst vid svensk-norska konsulatet under konsul J. M. Ehrenhoff. Under sin femtonåriga vistelse här förvärvade han en ingående praktisk kännedom om arabiska språket och företog sig att under sina lediga stunder överflytta Koranen till modersmålet. Måhända har hans förbindelse med den flitige skribenten Gråberg af Hemsö bidragit att rikta hans intresse på litterära sysselsättningar. Under ett besök i hemlandet 1842—43 ombestyrde han utgivandet av sin översättning, som sistnämnda år utkom på hans eget förlag.

Vid de förhandlingar, som 1845 ledde till att svensk-norska och danska regeringarna äntligen befriades från de s. k. fredsavgifterna till den marokkanska sjörövarstaten, biträdde C. verksamt, varvid hans språkkunskap kom till god nytta. För sina tjänster belönades han med svenska och danska ordensutmärkelser. Då 1847 konsulatet i Alger blev ledigt efter J. F. Schultze, anmälde sig C. och erhöll platsen, dock ej som generalkonsul, vilket han ivrigt önskat för att bli acceptabel som måg i en rik amerikansk familj — det var först 1858 han erhöll denna titel, och då hade det parti, varav han lovat sig »en sällhet sådan att aldrig dödlig njutit större», av den ena eller andra anledningen gått om intet. C. skötte i Alger även de ryska angelägenheterna och kvarlämnade här »de mest hedrande hågkomster och de varmaste sympatier» (Algertidningen Akbahr 1860). Sina sista år tillbragte han i Portugal, dit han 1860 förflyttats. Att några uppdrag av större betydenhet ej å denna plats föllo på hans lott säger sig självt. År 1863 avslötos emellertid av honom några ännu gällande konventioner, om förbrytares utlämnande, om hemsändande av sjömän m. m. Vid ett tillfälligt besök i hemlandet avled han i Stockholm vid åttioett års ålder. I en minnesruna vid hans bortgång vitsordades hans rika utrustning å huvudets vägnar, hans kraft och arbetsförmåga samt hans föga vanliga språkkännedom.

C:s översättning av Koranen till svenska ger honom mer än hans diplomatiska verksamhet rätt att hågkommas, då den är det första försöket i sin art. Den är ett ganska aktningsbjudande arbete. Utom sin egen kännedom av språket och tillgängliga litterära hjälpkällor har han därvid (enligt företalet) kunnat tillgodogöra sig förmånen »att från en mohammedansk lärjunges egen mun emottaga bekräftelse» på sin tydning av dunkla ställen. Arbetet blev utsatt för en i tidskriften Frey (1844: n:o 2, s. 151—158) publicerad, synnerligen häftig och skarp anmälan av den bekante orientalisten H. G. Lindgren, som rentav förebrår C. att vara så gott som helt och hållet avhängig av förut existerande översättningar. C. författade ett grundligt och elegant svar, som emellertid kommit att ligga opublicerat bland broderns papper. Enligt sakkunnigt omdöme vittnar detta genmäle »om grundliga insikter i arabiska språket, i synnerhet efter den tidens måttstock, och utgör en befogad protest mot Lindgrens recension, vilken jämte berättigade anmärkningar, såsom att svenska språkets fordringar icke alltid blivit tillgodosedda, innehåller både överdrifter och faktiska oriktigheter».

Författare

Arvid Hj. Uggla.

Arkivuppgifter

C:s ämbetsskrivelser förvaras i riksarkivet och utrikesdepartementets arkiv. Brev från honom finnas därjämte i riksarkivet, bl. a. till L. Manderström, i K. biblioteket, Uppsala universitetsbibliotek och i Eriksbergs arkiv. Breven till Manderström innehålla åtskilliga mera intima upplysningar både om C:s enskilda angelägenheter och om förhållandena i de land, där han tjänstgjorde, särskilt i Portugal.

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Koranen öfversatt från arabiska originalet, historisk inledning. Sthm 1843. V, 158, 783, 26, (1) s. [Ang. C:s mot detta arbete riktad kritik se texten.]

Källor och litteratur

Källor: Meddelande av professor K. V. Zetterstéen, Uppsala. — Krigsexpeditionens prot. 9 nov-. 1825, generalauditörsexpeditionens prot., registr. och akt. 11 okt. 1825, samt chefens för andra livgardet skrivelse till K. M:t 2 aug. 1825, allt i RA; personaldossier, utrikesdepartementets arkiv; brev från C. i RA, KB, UB och Eriksbergs arkiv. — Nekrolog i Stockholms dagblad; J. A. Almquist, Kommerskollegium (1912—15); [J. C. Hellberg], Ur minnet och dagboken om mina samtida, af Pbsthumus, 10 (1873); J. H. Kreüger, Sveriges förhållanden till Barbaresk staterna i Afrika, 1—2 (1856); C. Lagergren, Mitt livs minnen, 3 (1924); K. utrikesdepartementets kalender.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Fredrik Sebastian Crusenstolpe, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15725, Svenskt biografiskt lexikon (art av Arvid Hj. Uggla.), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15725
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Fredrik Sebastian Crusenstolpe, urn:sbl:15725, Svenskt biografiskt lexikon (art av Arvid Hj. Uggla.), hämtad 2024-04-24.