Carl Andreas Dahlström

Född:1806-09-22 – Stockholms stad, Stockholms län
Död:1869-09-09 – Stockholms stad, Stockholms län

Landskapsmålare, Litograf, Bataljmålare


Band 09 (1931), sida 774.

Meriter

Dahlström, Carl Andreas (Anders), f. 22 sept. 1806 i Stockholm, d. 9 sept. 1869 därstädes. Föräldrar: sockerbruksägaren Karl Fredrik Dahlström och Karolina Hellman. Elev vid Konstakademiens principskola 1817; underofficer vid Svea artilleriregemente på 1820-talet; företog en studieresa till Italien 1828—30; idkade efter återkomsten till Stockholm studier vid Konstakademien och erhöll av akademien 14 apr. 1836 ett stipendium på sextio kronor för uppvisade landskap; verksam som landskaps-, genre-och historiemålare samt litograf i Stockholm; företog på konungens bekostnad en studieresa till Lybeck 1841; utförde 1843 och förevisade under flera år ett diorama i Stockholm.

Gift 29 sept. 1839 i Stockholm med Maria Gustava Östman, f. 24 dec. 1806 i Uppsala, d. efter nov. 1871, dotter till drängen Lars Östman och Anna Maia Danström.

Biografi

Efter elevstudier i Konstakademiens principskola tog D. för en tid tjänst som underofficer men föredrog att återgå till den konstnärliga banan. Tack vare sitt arv såg han sig i stånd att 1828 företaga en studieresa till Italien, där han levde det vanliga skandinaviska romarlivet i sällskap med bl. a. K. A. Wetterling, B. E. Fogelberg och K. A. Nicander. 1830 återvände han till Sverige (den 11 juni undertecknade han i Stockholm ett passintyg för sin bror Robert) och fortsatte under någon tid sina. tretton år tidigare påbörjade studier vid Konstakademien. Där trivdes han dock ej länge. Flera samtida skildrare förklara, att detta berodde på, att han med sitt självständiga och diskussionslystna väsen stötte sig med professorerna. Ett litet stipendium erhöll han visserligen 1836, men han blev aldrig agréerad. Tyvärr kan man i hela hans följande alstring skönja, att den grundläggande konstnärliga skolningen, ej minst vad anatomien beträffar, blivit avsevärt försummad. Några sådana spår av Italiavistelsen, som man är van att finna i de andra romsvenskarnas konst, påträffas ej hos D., men hans alltmer framträdande förkärlek för en tung, svarttonad kolorit kanske får tydas som en italiensk reminiscens.

På akademiens utställning 1831 framträdde D. med tvenne målningar, »Vattenfall, original-composition» samt »Skeppsbrott, imitation efter Henr. Dubbel». Det blev också i framtiden den nederländska konsten, han närmast följde, och för Konstföreningen och enskilda målade han under en rad år små landskap med genre-artat figurstaffage, bilder ur våra bönders och fiskares liv, som vunno ett visst bifall och som framför allt intresserade de uppväxande konstnärerna. D. påverkade dessa både genom sina målningar och sitt teoretiserande, och det anses, att han givit uppslaget till den skola av svenska genremålare, som framväxte med P. G. Wickenberg i spetsen.

Mot slutet av 1830-talet beslöt konung Karl XIV Johan att på Drottningholm låta utöka den serie av gamla bataljmålningar, som redan fanns där, med framställningar av hans egna drabbningar. Det fanns vid denna. tid ej så många konstnärer att välja på för ett sådant uppdrag, och konungens fordringar voro för övrigt ej så höga, varför det är förklarligt, att vederbörandes blickar föllo på D. Genom överintendenten M. G. Anckarsvärds förmedling fick denne i uppdrag att utföra fyra av dessa batalj- målningar. Andra uppdrogos åt Wetterling, D:s kamrat från Romåren.

Med denna beställning fördes D. in på ett nytt och krävande område, där Per Krafft d. y. var hans föregångare. Genom omsorgsfullt genomtänkt och studerad komposition sökte han göra skäl för sin nyförvärvade titel av historiemålare, men koloriten var och förblev hans stötesten. »Slaget vid Lybeck 1806» är signerad 1838, och en målning med denna titel utställde han på Konstakademien 1840 (litogr. av J. Cardon). Då konstnären 1841 på konungens bekostnad fick företaga en studieresa till Lybeck, var det möjligen för att han skulle kunna utföra några korrigeringar i tavlans landskapsfond. Efter »Slaget vid Lübeck» följde »Övergången af Rhen 1796» (sign. 1840; skissen utställd på Konstakademien s. å.; litogr. av J. Cardon) samt »Revy på Ladugårdsgärde vid kejsar Nicolai besök år 1838» (sign. 1843; skissen utställd på Konstakademien 1840) och slutligen »Slaget vid Leipzig 1813».

Dessa målningar blevo hans enda i denna genre, men sin vana att komponera för större format beslöt D, som ekonomiskt fått det allt sämre, att utnyttja i ett »diorama». Den banbrytande fotografen Daguerre hade inrättat ett »diorama» i Paris i början av 1820-talet, och sedan han 1839 offentliggjort sin uppfinning — som gick ut på att framkalla olika effekter genom att växelvis belysa och genomlysa dubbelsidigt målade tavlor — fick han flerstädes efterföljare. Den 4 nov. 1843 annonserar D., att han förevisar ett diorama sådant det »endast finnes i Paris och London, efter Hr Da-guerres metod, bestående av tvenne stora tavlor, föreställande: 1) Vesuvius vid eruptionen aftonen och natten till d. 24 mars 1828. Vue tagen efter naturen under mitt vistande i Neapel. 2) Svenskt vinterstycke. Dessa tavlor äro såväl dag- som nattstycken. Skådeplatsen är i min atelier huset n:o 48 vid Malmskillnadsgatan, 1 tr. upp inpå gården.» (D. hade tidigare bott vid Norra .Badstugatan.) Den 2 jan. 1844 meddelar D. i annons, att föreställningarna, som under julhelgen varit inhiberade på grund av fel i maskineriet, återupptagits, samt framhåller, att han på dioramat nedlagt »flera års studier, stora kostnader och upprepade försök». I febr. samma år annonserar han en sista föreställning, emedan tavlorna, som förklaras ha vunnit konstvännernas enhälliga bifall, hade fått utländska spekulanter. I maj 1846 meddelar pressen, att D. åter sökte lokal i Stockholm för sitt diorama, bl. a. i Humlegården, men att han torde nödgas sätta upp det ute vid Stallmästaregården. Av Mandelgrenska anteckningarna synes det, som om dioramat ägt bestånd ännu 1849—50 i en lada där ute och haft »Landskaper i månan» att visa.

Så småningom synes det ha stått klart för D., att färgkonsten ej var hans område, i varje fall övergick han till litografitekniken och sökte genom flitig produktion hålla nöden från dörren. Huvudparten av hans litografier utgåvos som planschverk med text av olika författare och utgjorde antingen folklivs-, och folktypsbilder eller historiska scener. I sistnämnda fallet var han en efterföljare till J. V. K. Wahlbom. Sin största framgång hade han med »Teckningar ur trettioåriga krigets historia», på vilket verk han skall ha tjänat 4,000 rdr.

D: s kompositioner äro vanligen litet stela och otympliga tablåer — när han försöker få in mer liv  och rörelse, såsom i »Teckningar ur Sveriges historia under Carolinska tidehvarfvet», blir resultatet endast en orolig draperibehandling. Vidare saknade han absolut förmåga att karakterisera och variera fysionomierna. Samtliga bipersoner i de historiska bilderna äro varandra fullkomligt lika, ofta med stickande blick och liksom smärtsamt uppdragna ögonbryn. För folklivsbilderna hade han också en standardiserad ansiktstyp: underklassig, med pussiga drag och tjock, utskjutande underläpp. »I Stockholm» innehåller några av hans bättre litografier i denna genre.. Till repertoaren hörde också bellmansbilder, vilka enligt vad G. M. Silfverstolpe påpekat, förete släktskap med Hogarths konst. D. signerade sina litografier CAD, med skriv- eller tryckbokstäver, ofta i omvänd skrift. Skulle bladen koloreras, gjorde han det själv. Kr. Eichhorn ägde en fyllig svit av D:s teckningar och studier, åtskilliga av dessa återfinnas nu i nationalmuseums omfattande Dahlströmssamling.

D. hade stor familj, och fast han ödmjukade sig till att gå som sin egen kommissionär från dörr till dörr, kunde han ej alltid klara ekonomien utan satt ofta på gäldstugan, som han kallade sin akademi. Han klagade dock aldrig. Kunde han om kvällen få sitta på någon källare och bli bjuden på en toddy eller två saml på sitt myndiga sätt deltaga i diskussionen om konst, politik eller andra brännande frågor, var han i sitt esse. Han skildras som en stor och ståtlig man, men på sistone bröts hans arbetsförmåga av bristande syn, och han underhölls då av en son. När han slutligen, efter sex veckors sjukdom, gick bort, säges hans död ha förorsakats av sorg över en son, som drunknat i Norrström, rånad efter vad det troddes. Bouppteckningen, som upptager tillgångar och skulder på resp. 211 och 210 rdr, visar boets fullständiga armod. Han sörjdes av maka, barn och barnbarn — men av allmänheten var han längesedan glömd.

Författare

G. JUNGMARKER.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (samma litografier ingå understundom i flera arbeten): Karakteristiskt album ur Stockholms hvardagslif. Sthm 1843. 4: o 4 pl., (8) s. text. Ny uppl. av planscherna s. å. — Svenska caracterer, tecknade. Med text af Q. A. Kiellman-]G[öranso]n. (Omsl.: Svenska caracterer tecknade af en svensk.) H. [1]*. Sthm 1843. 4: o 4 pl., (8) s. text. — Teckningar till Carl XIV Johans historia, efter Solié, Le Dru, H. Vernet, Gérard, Westin, Kraft, Wetterling, Mandelgren m. fl., tillika med en förklarande text till hvarje planche och en biographi öfver Carl Johan. [1—2.] Sthm 1844—45. St. 8: o (2) s., 25 pl., 23, (1), (47) s. text; (3) s., 10 pl., (20) s. text. (Biografien omtr. av en även särsk. utg. skrift: Carl XIV Johan, biographiskt utkast, bearb. efter de bästa och tillförlitligaste källor. Sthm 1844.) — Teckningar ur trettio-åriga krigets historia. [Inre titel:] Trettioåriga kriget. Hist. skildring bearb. efter Schiller, Sporschil, Fryxell m. fl. af L. Westerberg. Sthm [1845—]1847. Fol. (7) s., 20 pl., (82) s. text. Ny uppl. med enbart den senare titeln. Sthm 1851—52. Fol. (3) bl., 20 pl., (76) s. text. —Europeiska nationerna, deras seder, bruk och klädedrägter. Sammanställde enligt de nyaste och tillförlitligaste historiska käljor. Texten bearb. af L. Westerberg. [Jämte härmed sammantr.:] Om Skandinavien och dess inbyggare. Texten bearb. af A. E. Holmberg. Sthm [1847—]1848; 1849. St. 8: o 332 s., 23 pl.; 48 s., 10pl.;(l)s. [Det senare arbetet även särsk. utg. Sthm 1849. St. 8: o 48 s., 10 pl.] — Teckningar ur Sveriges historia under Carolinska tidehvarfvet. [Inre titel:] Teckningar ur Sveriges historia. Med text af — . Sthm 1847—51. 4: o (8) s., 40 pl., (86) s. text. —¦ Taflor till Fredmans epistlar och sånger. Sthm 1851 —52. Fol. 10 pl. (i stentryck). — Teckningar ur Wasa-regenternas historia. Med text af A. E. Holmberg. Sthm 1853[—55]. Tv. 4: o 20 pl., 54 s. text.— Fosterländska taflor. Sammanställde från naturen och konsten, historien och samhällslifvet, för Sveriges ungdom. Med 6 kolor. plancher, komponerade och lithografierade af C. A. Dahlström. Sthm 1855. 4: o 156 s., 6 pl. — I Stockholm. Teckningar. Med text af Norna Gäst [J. A. Kiellman-Göranson]. Sthm 1855. St. 8: o (3) s., 24 pl., 48 s. text. Ny uppl. Sthm 1856. — Teckningar ur svenska folklifvet. Med text af Norna Gäst [J. A. Kiellman-Göran-sonj. Sthm [1856—]1857. St. 8: o (3) s., 24 pl., 48 s. text. Ny uppl. Sthm 1859. — Teckningar ur hvardagslifvet. Med text af Norna Gäst [J. A. Kiellman-Göranson]. St. 8: o (3) s., 24 pl., 48 s. text. Sthm 1857—58. Ny uppl. Sthm 1858. — Zodiaken eller Bacchi bröder på himlahvalfvet. 12 teckningar. Också ett sällskap till almanackan. Sthm 1858. 16: o 12 pl., (15) s. text. — Teckningar ur konung Gustaf ITI:s historia. Med text af Posselt m. fl. Sthm [1859—]1860. 4: o (3) s., 14 pl., (28) s. text. — Bilder ur Sveriges folklif, dess saga och historia, sammanställde för fosterlandets ungdom. [Red. af J. A. Kiellman-Göranson, m. fl.] Med 6 kolor. plancher, komponerade och lithografierade af C. A. Dahlström. Sthm 1860. 4: o (4), 152 s., 6 pl. — Några minnesblad från Sveriges landsbygd. Med 12 kolor. provinsdrägter, tecknade af C. A. Dahlström. Sthm 1862. Lit. 4: o 38 s., 12 pl. — Svenska folkets seder, bruk och klädedrägter. Teckningar. Med text bearb. efter flera författare. Sthm 1863. 4: o (1) s., 20 pl., 42 s. text. Ny uppl. Sthm 1866—68.

Källor och litteratur

Källor: Mantalslängder, bouppteckning efter D," Katarina församlings födelsebok 1806 och Kungsholms församlings vigselbok 1839, Stockholms stadsarkiv; Uppsala domkyrkoförsamlings födelsebok 1806, Uppsala landsarkiv; autograf samlingen och Mandelgrenska anteckn.-samlingen, KB; akad: s för de fria konsterna prot. 14 apr. 1836 och Looströmska anteckn.-samlingen, konstakademiens arkiv; Odelbergska anteckn.-samlingen, Nord. museets arkiv. — Konstakademiens utställningskataloger 1831—1853; artiklar i Aftonbladet 1843, 1844 och i Helios 1846, N:o 22 samt i Nya dagl. allehanda 13 o. 14 sept. 1869 och Post och inrikes tidningar 11 sept. 1869 (nekrologer); A. Ahnfelt, Europas konstnärer (1887); F. Boye, Målare-lexikon (1833); H. Bäckström, Ett svenskt diorama från 1840-talet (Nord. tidskr. f. fotografi, 1920); C. Eichhorn, Svenska studier, 1—2 (1869, 72); C. G. Estlander, De bildande konsternas historia (1867); G. Nordensvan, Sv. konst och sv. konstnärer, l:a & 2: a uppl. (1892, 1925); dens, Sveriges konst från 1700-talets slut till 1900-talets början (1904); G. M. Silfverstolpe, Bellmans diktvärld i bildkonsten (Bellmansstudier, utg. av Bellmanssällskapet, 1924); G. Upmark, Kon. S"knWarS(Sr g 0 882); denS" ^ Eichhorns samlingar af handteckningar (1890).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Andreas Dahlström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15832, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. JUNGMARKER.), hämtad 2018-09-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:15832
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Andreas Dahlström, urn:sbl:15832, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. JUNGMARKER.), hämtad 2018-09-24.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se