Pehr Ulric Enbom

Född:1759-08-14
Död:1810-05-01 – Hedvig Eleonora församling, Stockholms län

Författare, Poet


Band 13 (1950), sida 490.

Meriter

Enbom, Pehr Ulric, f. 14 aug. 1759, d. 1 maj 1810 i Stockholm (Hedv. El.). Föräldrar: klädmäklaren och vaktmästaren Johan Enbom och Anna Spångberg. Student vid Uppsala univ. 30 maj 1778; medarbetare i Stockholms-Posten 1782–90; lärare vid Stridsbergska skolan i Stockholm 1787. Skald och författare. – Ogift.

Biografi

Pehr E:s fader ägde en liten gård i Rörstrandsområdet i Stockholm; bouppteckningen vid dennes död 1790 visar ett förhållandevis välbärgat småborgarhem. E. inskrevs 1778 som student i Uppsala men avlade aldrig någon examen. Hur han försörjde sig under de år, som förflöto mellan 1778 och 1787, då han vann anställning i den då berömda Stridsbergska skolan, är okänt. Sitt första offentliga framträdande hade han dock gjort fem år tidigare, då han debuterade i Stockholms-Posten med dikter, som till att börja med gingo i traditionell stil.

Som lärare fick E. vid ett tillfälle goda vitsord av Carl Stridsberg. Det var 1789, då en artikel av E. och studenten och lärarkollegan Carl Ruders infördes i Stockholms-Posten. Den var rubricerad »Plan till en ny skol-inrättning», och i den lade de båda unga pedagogerna fram ett program för en skola, som de ämnade öppna i Stockholm. Under den polemik som följde betygade Stridsberg i Stockholms-Posten sin belåtenhet med artikelförfattarnas pedagogiska insikter. Det program de lade fram byggde i huvudsak på de principer, som voro vägledande för Stridsbergs skola. De förändringar, som åsyftades, inneburo i stort en radikalisering. Så heter det exempelvis om religionsundervisningen, att »det duger ej att endast tro i dessa farliga tider. Man måste från barndomen vänja sig vid en raisonerad religion, för att sedan så mycket lugnare kunna vila i sin övertygelse om dess sannfärdighet...». Samma typiska 1700-talsrationalism går igen i uttalandet om undervisningen i »fysikens ABC», vilken var viktigare än moralen, »ty man lär sig aldrig känna den moraliska människan, utan genom en någorlunda kännedom av den fysiska». Åsikter av detta slag tedde sig alltför djärva för tidens smak. Efter polemiken rann projektet ut i sanden, möjligen just på grund av det motstånd, som det rönte.

Om E. sålunda inte hade någon framgång som pedagogisk nydanare, blev dock hans nederlag som författare sju resor värre. Anledningarna härtill voro flera. E. hade för det första knappast någon ursprunglig litterär begåvning. Han var påverkad av Gessners sentimentalitet men framför allt övertygad anhängare av Thorilds idéer, både ifråga om litteratur och samhälle, men saknade förmåga att ge dem litterära uttryck i personlig utformning. När motståndarna skulle skjuta in sig på thorildianerna fingo de i E. en tacksam måltavla, som var desto mer begärlig, som E. i en artikel hade angripit både Kellgren och Leopold. Det var en strid mellan två helt skilda smakideal, men därtill kom, att Leopold var känslig för angrepp. Han svarade därför genom att publicera den kända Eneboms-visan, som genom den rutinerade och hänsynslöse propagandamakaren, litteratören och sedermera justitierådet I. R. Blom spreds som en löpeld bland Stockholms befolkning. Leopold försvarade angreppets hätskhet genom att hänvisa till att E. attackerat den döende Kellgren. Emellertid är det möjligt, att E. ej känt till Kellgrens sjukdom, eller i varje fall ej var underrättad om dess allvarliga karaktär. Även om E. inte var någon framstående begåvning eller författare, bidrogo ovidkommande omständigheter till att han fick lida spe. En orsak till Leopolds angrepp torde också varit E:s politiska hållning, då denne pläderade för republikanism. Vad Kellgren angår, har E. vid senare tillfällen betygat sin störa uppskattning av hans snille och skaldskap. Helt utan erkännande blev E. dock inte. Särskilt uppskattade samtiden E. som visdiktare – han var en typisk sengustaviansk sådan – och hans »Frihets- och dryckessång för forntidens greker» var mycket populär. Ännu ett halvt sekel efter hans död framhålla både G. Ljunggren och B. E. Malmström, ehuru med vissa reservationer, E:s poetiska förtjänster.

Ur en annan synpunkt har E. uppmärksammats på senare tid. Hans år 1796 publicerade – aldrig spelade – drama »Fabriksflickan» är värt att notera som det kanske första anti-borgerliga litterära försöket i vårt land. Med en miljökännedom, som måste vara fotad på personliga erfarenheter, skildrar E. här arbetarnas eländiga liv och angriper hårt och i klasskampsbetonade vändningar arbetsgivaren. Personskildringen och intrigen äro annars schablonmässiga, men tendensen gör dramat till ett intressant förebud.

E:s bana var alltså full av besvikelser. Till de uteblivna framgångarna fogades också ekonomiska besvärligheter. Så stor var hans nöd, att han vid åtminstone två tillfällen måste vända sig till Leopold med bön om pekuniär hjälp, vilken också lämnades. Andra gången detta skedde, dec. 1805, betonar emellertid E., att han ville ha summan som lån. När Leopold senare, sommaren 1809, av egen drift sände ett understöd, undanbad sig E. i värdiga ordalag vidare nödhjälp och önskade blott genom eget arbete finna sin utkomst. De drömmar om framgång E. hade i sin ungdom krossades ömkligen, men hans insats kan i viss mening rättfärdiga de ord, som Malmström fällt: »E. var en av dessa vårfåglar, som bebåda en skönare årstid men äro ute för tidigt och därför förfrysa under eftervinterns köld».

Författare

Hemming Sten j:r.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Sorgeqväde öfver en väns resa från Stockholm til et af våra lärdoms säten (Stockholms Posten, 1782, N :o 59; undert.: P. U. E.). – Ode til Doris (ibid., 1782, N:o 65; undert: P. U. E.). – Elegie (ibid., 1782, N:o 190, 191; undert.: P. TJ. E.–m.). – Sorgeqväde öfver en älskarinnas död, skrivit på en sörjande väns begäran (ibid., 1782, N:o 220; undert.). – Plan til en ny skol-inrättning (ibid., 1789, N:o 82; undert. tills, med C. Ruders). – Något om underwisnings-methoden i religionen (ibid., 1789, N':o 120, 122, 123, 124; undert.). – Medborgeligt skalde-försök öfver et odödeligt namn. Pörfattadt i obunden stil. Sthm 1793. 4:o 44, (11) s. – Kärleks- och religions-sånger. Sthm 1794. 4:o 134 s. Av dessa är sången s. 67–74 även avtryckt i Extra Posten, 1794, N:o 299. – Bihang till Extra-Posten. Strengnäs 1795. 4 :o [Enl. L. Hammarsköld, Sv. vitterheten. Hist.-krit. anteckningar. 2 :a uppl., 1833, s. 419; trycket finnes varken i KB eller UB], – Också en förklaring til allmänheten. Inlämnad til Extra Posten d. 3 martii 1795. Sthm 1795. 16 s. (Undert.). – Til min criticus i Extra Posten N:o 46 (Extra Posten, 1795, N :o 53; anon.). – Til wismakaren i Extra Posten N :o 25 (ibid., 1795, N:o 37). – Til redacteurerna af Stockholms Posten (ibid., 1795, N :o 15, 16; undert. Även tr. i B. E. Malmström, Samlade skrifter, 3, 1867, s. 89–92). – Swar til redacteurerne af 'Stockholms Posten (Extra Posten, 1795, N:o 43). – Fabriks-flickan. Drame i tre acter. Svenskt original. Sthm 1796. (5), S9 s. (Anon.). – Skaldestycken i strödda ämnen. H. 1–3. Sthm 1796–1806. 4:o 1.1796. (1), 68, (1) s. 2. 1799.138, (5) s. 3. 1806. (1), 94 s. – Bondens laf, skaldestycke. Sthm 1809. 19 s.

Översatt: öfversättning fri utur Propertius, första bokens tredje elegie (Stockholms Posten, 1782, N :o 219; undert: P. U. E.–m.). – S. Gessner, Idiller. Ups. 1794. (4), 136 s.

Utgivit: B. Lidner, Samlade arbeten. D. 1–2. Sfchm 1788–89. 1. 1788. (12), 250 s., 5 pl. 2. 1789. 79 s. (Utg. anon.). – Dens., Nyare arbeten. Sthm 1793. 4 bl. 82 s., 1 bl., s. 83–218, 1 bl., s. 219–263 (Utg. anon.).

Källor och litteratur

Källor: Hedvig Eleonora förs:s dödbok 1S10, bouppteckning efter Johan Enbom 1790, »SA. – Gustavianska brev, utg. av H. Schück (1918), s. 62, 516; Handlingar ur von Brinkman'ska archivet..., 2 (1865), s. 362 f.; Uppsala universitets matrikel, 14, 1776–1784, utg. av A. B. Carlsson (1929). – H. Ahlenius, Arbetaren i svensk diktning (1934); Biografiskt lexikon, 4 (ny revid. uppl., 1875) ; J. V. Johansson, Extra Posten 1792–1795 (1936); Lolo Krusius-Ahrenberg, Tyrannmördaren C. F. Ehrensvärd (1947); G. Ljunggren, Svenska vitterhetens häfder, 2 (1877); B. E. Malmström, Samlade skrifter, 3 (1867); A. Strindberg, Arbetare och radikaler i 1700-talets Sverige (1935); dens., En misskänd proletärförfattare: Per Enbom, 1–2 (Social-Demokraten 15 och 16 febr. 1935; A. Wiberg, Johan Carl Höjer (Årsböcker i sv. undervisningshist, 64, 1942). – Meddel. av fil. lic. O. Dixelius.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Pehr Ulric Enbom, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16077, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hemming Sten j:r.), hämtad 2019-02-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16077
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Pehr Ulric Enbom, urn:sbl:16077, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hemming Sten j:r.), hämtad 2019-02-18.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se