Meriter

2. Lars Niclas Enequist, f. 27 okt. 1811 i Slite, Othems sn (Gotl.), d. 21 april 1883 i Visby. Föräldrar: konsul Nils Enequist L:son och Catharina Lyth. Elev vid Göteborgs handelsinstitut 1 okt. 1827–1 okt. 1828; bokhållare hos W. v. Sydow, Stockholm; medhjälpare i faderns handelsrörelse i Slite; burskap 16 mars 1835 i Visby och handlande där; nederländsk vice konsul senast 1837; nordamerikansk vice konsul 1837; brittisk vice konsul trol. 1840; redare; bärgningsaffärsombud för engelska Lloyd; bildade (jämte tre andra) Gotländska myrbolaget 1846; riksdagsman i borgarståndet 1851 och 1862–63; bosatt i Stockholm omkr. 1855–65; åter till Gotland;  agent för firmor på fastlandet under sina sista år; ägde egendomen Länna (förut »Plantagen») strax söder om Visby. Diverse kommunala uppdrag i Visby; led. av Köpmansgillet i Visby 1835; led. av direktionen för Sällskapet D. B. V:s sparbank 1844–45; stadsfullmäktig 1867–74; donator. RVO 1856.

G. 31 jan. 1841 i Visby m. Hermanna Johanna Jakobina Cramér, f. 15 april 1823 där, d. 25 okt. 1910 där, dotter av köpmannen Petter Herman Cramér och Hedvig Elisabeth Margaretha Donner.

Biografi

E:s förfäder hade i flera generationer varit knutna till Slite och. ägnat sig åt handelsyrket. Fadern var ägare till flera kalkugnar, samtidigt handlande i Slite och borgare i Visby, en vanlig kombination för köpmännen vid lanthamnarna. E. etablerade sig dock vid unga år i Visby och var 1834 handlande där. Under denna uppvaknandets tid för det gotländska näringslivet kom den företagsamme och initiativrike E. att livligt engagera sig i flera olika företag. Som redare med vida ekonomiska intressen innehade han inte mindre än tre konsulat samt var även ombud för engelska Lloyd i bärgningsaffärer. Under stormarna på Östersjön voro under segelfartygens tid strandningar på Gotland vanliga, och det gällde då för rederierna att realisera lasterna, vilket kunde bli rätt lönande för ombuden. Förutom de segelfartyg E. lät bygga på Visby varv, köpte han också skepp vid strandningsauktionerna. År 1841 var han registrerad för två och 1854 för elva segelfartyg.

För de gotländska köpmännen vid 1800-talets mitt voro givetvis lantbrukets produkter den främsta handelsvaran, och E. liksom sina yrkesbröder skaffade sig jord. Genom utdikning av de stora myrmarkerna sökte man utvinna ny åkerareal. E. bildade 1846 Gotländska myrbolaget tillsammans med L. Hambræus, L. J. Hierta och J. Holm. Snart inträdde även grosshandlare C. F. Liljevalch i bolaget och bosatte sig i Visby för att leda företaget. Bolagets utdikningsverksamhet kom att omfatta över 17 000 tunnland med fem myrar på norra Gotland, av vilka den största och viktigaste var Martebo myr. Tvister uppstodo dock mellan bolaget och andra markägare. Till slut ägde Liljevalch mer än hälften av fastigheterna men gjorde konkurs 1863; bolaget upplöstes följande år. E. hade dessförinnan (1860) gjort ett misslyckat försök att i Stockholm bilda ett nytt, kapitalstarkare bolag för vitbetsodling på den torrlagda myrmarken. E. fick i stället söka rädda sina insatser genom att köpa en stor del av bolagets egendomar. Sitt intresse för lantbruk visade E. även genom att 1848 inköpa den s. k. Plantagen utanför Visby. Platsen hade borgmästare P. H. Grewesmühl fått som gåva av staden med villkor att där anlägga en park. Grewesmühl hade uppfört en herrgårdsbyggnad av sten med lindallé och två paviljonger. E. skapade här ett mönsterlantbruk och kallade stället Länna efter sitt fädernehem. Den vackra parken lät han stå öppen som promenadplats för Visbyborna. Under Krimkriget, när storläger hölls på Visborg, hade kronprins Karl med en skvadron husarer kvarter vid Länna.

Med sina vidsträckta affärer var E. starkt intresserad av förbättrade kommunikationer till och från Gotland för att bryta öns isolering. År 1850 slöt han kontrakt med postverket om postföring med ångbåt på somrarna med en tur i veckan Stockholm–Visby–Kalmar och åter. För E:s räkning byggdes »Kronprinsessan Louise», en hjulångare av trä, som blev färdig 1852.

E. var riksdagsman i borgarståndet under riksdagarna 1851 och 1882–63. Han kom även att få en viss betydelse i ett internationellt politiskt sammanhang. Redan E:s far hade under de engelska förhandlingarna på 1830-talet om en frihamn på Gotland gjort upp en karta över en sådan i sin hemort Slite, Gotlands bästa östhamn (jfr Palmstierna). Kartan jämte beskrivning sändes 1835 av engelske ministern i Stockholm till Foreign Office. Troligen har E. samarbetat med sin far i Slitefrågan fram till dennes död 1848. Sommaren 1837 bildades i Visby Slite kompani för att utnyttja den kommande frihamnens fördelar. Kompaniet sade sig i en skrivelse till K. M:t villigt upplåta jord vid Slite på billiga villkor för dem, som ville bosätta sig där. År 1839 gjorde dåv. kronprins Oscar besök i Slite samt sommaren 1847 Englands chargé d'affaires Gordon och engelske generalkonsuln i Stockholm, varvid två kartor över Slite överlämnades till dem. Frihamnen vid Slite hade blivit en hjärtefråga för liberalerna, och till dess varmaste förespråkare hörde just E:s kompanjoner i myrbolaget, L. J. Hierta och den engelskorienterade C. F. Liljevalch. Av hänsyn till Ryssland kom hela frihamnsprojektet dock att falla. När Krimkriget 1853 stod för dörren, blev Slite befäst. I dec. 1853 försåg E. engelsmännen med en ny karta och lämnade begärda upplysningar om hamnförhållanden och befästningsarbeten. Han visade vid detta tillfälle otvivelaktigt större nit som brittisk konsul än diskretion som svensk undersåte.

E., som 1854 kallats »öns Croesus» och vars förmögenhet vid 1850-talets mitt uppskattades till 700 000 rdr bko, flyttade då till Stockholm för att ytterligare utvidga sina affärer. I tio år stannade E. i huvudstaden och lät en prokurist sköta sin Gotlandsverksamhet. Detta visade sig dock vara ett missgrepp. Myrbolaget föll (se ovan), och hans andra affärer gingo på olika sätt tillbaka. Han blev tvungen att efter hand realisera sina tillgångar: myrar, fartyg, fastigheter och till slut sin bostad sedan återflyttningen till Gotland, det vackra Länna. I nov. 1879 inlämnade han konkursansökan och hade då i tillgångar 475 869 kr. jämte några osäkra fordringar. Skulderna upptogos till 424 639 kr. E. hade vid något tillfälle yttrat, att hans ekonomi var så befäst, att han aldrig kunde bli fattig. Men då armodet kom, mötte han det modigt och tvekade ej att i sjuttioårsåldern skaffa sig en knapp bärgning som agent för firmor på fastlandet och genom att i kommission ta upp order hos Visby småhandlande. E. hade under sin välmakts dagar ihågkommit bl. a. sin hemsocken med gåvor, till Visby skänkt en badinrättning, vilken kostat honom 25 000 rdr, och medel till de första planteringarna utanför staden samt även lämnat många enskilda understöd. Hans forna skeppare reste honom en vård av ett väldigt kalkstensblock på Visby gamla begravningsplats.

Författare

Richard Steffen. Birgitta Lager.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Anföranden i riksdagen, se Riksdagsprotokollen.

Källor och litteratur

Källor: Biographica, RA; födelsebok 1811 och vigselbok 1841 för Visby, bouppteckningar (1808 Visby, 1848 Norra häradet), Visby stads borgarebok, Visby magistrats protokoll 1866–75, Visby rådhusrätts dombok i tvistemål 1879, konkursakter 1879–83, Länsarkivet i Visby; dödböcker för Visby 1883 och 1910. – Gotlands läns kungörelser (rör. auktioner) B 1880–81. – A. Ahlström, Matrikel öfver Göteborgs handelsinstituts elever, 1, 1826–1885 (1918); Sven Eriksson, Svensk diplomati och tidningspress under Krimkriget (1939); C. Hallendorff, Oscar I, Napoleon och Nikolaus (1918), s. 212; G. Hasselberg, Rudolf Wall (1945); A. Kinberg, Gotländska slägter, 1–2 (1889–97); Elisabeth Lange, En gotländsk storman (Gotlands allehanda, nr 53, 1943); V. Millqvist, Svenska riksdagens borgarstånd 1719–1866 (1911); E. Nyberg, Gotländsk släktbok (2:a uppl. 193S); C. F. Palmstierna, Sverige, Ryssland ooh England 1833–1855 (1932); H. Rosman, Sällskapet B. B. V :s sparbank i Visby 1830–1930 (1930); dens., Skepparegillet i Visby under 250 år (1932); R. Steffen, Köpmansgillet i Visby 1694–1944 (1044) ; Alma Söderhjelm & C. F. Palmstierna, Oscar I (1944). – Meddel. av fil. dr frih. O. F. Palmstierna, Stockholm, länsarkivarien fil. dr A. Sandberg, Visby, och ingenjören G. Collberg, Stocksund.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Lars Niclas Enequist, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16093, Svenskt biografiskt lexikon (art av Richard Steffen. Birgitta Lager.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16093
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Lars Niclas Enequist, urn:sbl:16093, Svenskt biografiskt lexikon (art av Richard Steffen. Birgitta Lager.), hämtad 2024-04-19.