Meriter

Eneroth, Karl Olof, f. 2 nov. 1886 i Arboga, d. 12 nov. 1945 på Mörby lasarett. Föräldrar: civilingenjören Carl Olof Eneroth och Eva Helena Rönngren. Mogenhetsex. i Umeå 27 maj 1905; utexaminerad från Ombergs skogsskola 31 aug. 1907; utexaminerad från Skogsinstitutet 20 dec. 1909; fil. kand. vid Stockholms högskola 31 jan. 1935; fil. lic. vid Uppsala univ. 31 mars 1936; skogschefsassistent vid Stora Kopparbergs bergslags a.-b. 1910–15; intendent där 1917–19 och skogschef 1920–25; extra jägmästare i Gävle-Dala distrikt 18 febr. 1911; tf. professor i skogsteknologi vid Skogshögskolan 1915–17; tf. professor i skogsskötsel 1927–30 samt ordinarie från 1930. Led. av styrelsen för Dalälvarnas flottningsförening och Dalälvarnes strömbyggnads a.-b. 1920—25, för Norrlands skogsvårdsförbund från 1922 och för Sv. skogsägarförbundet 1922–25. RNO 1936; LLA 1942.

G. 1 okt. 1912 i Skellefteå m. Linnea Charlotta Jonson, f. 11 juni 1888 där, dotter av stadskamreraren Gustaf Jonson och Sofia Lovisa Andersson.

Biografi

Olof E:s största vetenskapliga insats ligger på skogsskötselns område. Han var därtill framstående skogsteknolog och en av landets skickligaste skogsekonomer. Under de aderton år E. innehade professuren i skogsskötsel vid Skogshögskolan bidrog han väsentligt till utvecklingen av vårt lands skogsbruk. E:s mindre vanliga forskarbegåvning och sällsynta receptivitet tillika med den praktiska erfarenhet han tillägnat sig under sin tid som skogschef vid Stora Kopparbergs bergslags a.-b. gjorde honom särskilt lämpad för detta ämbete. E:s energi och stora kunnighet bidrog till att de skogliga problem, som han tog sig an, i regel löstes på ett effektivt sätt. Genom hans utpräglade matematiska begåvning erhöllo de ofta en koncis utformning. För E., uppvuxen i Norrland och verksam där under sina första år som jägmästare, var det också i första hand de norrländska skogsproblemen, speciellt föryngringsfrågorna, som blevo föremål för hans vetenskapliga intresse.

E. har bl. a. utrett hyggesbränningens inverkan på skogsfröets groning och skogsplantornas utveckling. Han har bidragit till klarläggandet av frågan, vid vilken årstid skogssådd bör ske och vilka såddmetoder, som böra användas på olika marker och i olika delar av landet. Frömängden vid sådd och plantantalet per hektar och den därmed sammanhängande plantslutenheten har av E. givits en variationsanalytisk behandling, som klarlägger de på detta område tidigare svävande begreppen. E. tog även upp proveniensfrågan i en kritisk bearbetning av Statens skogsförsöksanstalts stora primärmaterial och behandlade härvid speciellt den norrländska tallen. Delvis inspirerad av utländska forskare (Cajander, Wiedemann) har E. också lagt en stabil grund för vår kännedom om tallens och granens möjligheter till självföryngring i Norrland genom sina undersökningar över de norrländska skogstyperna. Med den praktiska läggning E. besatt insåg han värdet av att i markfloran ha ett pålitligt hjälpmedel vid val av föryngringsmetodik och beståndsbehandling. E. företog även undersökningar över tallens årsringsvariationer och björkpollenets storleksvariationer i samband med klimatet. På detta senare område ha hans undersökningar varit grundläggande. Bland E:s övriga insatser märkes hans deltagande i utgivningen av en flitigt använd handbok i skogsteknologi och skrifter, där han analyserat skogsbrukets ekonomi. Efter studieresor till bl. a. Finland, Tyskland och Polen publicerade E. vetenskapliga analyser från dessa resor och tillförde därigenom vårt skogsbruk mycket väsentliga nya idéer och impulser.

Genom sin personliga inlevelse och entusiasm var E. en fängslande föreläsare. Hans stora kunnighet togs även i anspråk utanför Skogshögskolan vid lösandet av svårare, praktiskt skogliga frågor, t. ex. frågan om skadevärdering vid sjöregleringar, fastighetstaxeringsfrågor m. m. E:s liv var fyllt av arbete, och han hade föga tid över för allmänna uppdrag och sällskapsliv. Som exempel på E:s energi och ständiga strävan att utöka sitt kunnande bör framhållas, hur han som professor i skogsskötsel och fd. skogschef samtidigt med sin egen undervisning vid Skogshögskolan bevistade föreläsningar och övningar vid Stockholms högskola, tog en väl dokumenterad fil. kand.-examen där och sedermera i Uppsala avlade fil. lic-examen i växtbiologi. Vid E:s frånfälle förelåg hans doktorsavhandling i manuskript, en utredning över möjligheterna att på fossilt pollenmaterial bedöma förekomst och uppträdande av de olika björkarterna i norra Norrland i postglacial tid.

Författare

Sten Karlberg.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om de normala tallbeståndens afkastningsförinåga (Skogsvårdsföreningens tidskr., Årg. 10, 1912, Fackupps., s. 111–123). – Det mindre skogsbrukets ställning (Skogen. Populär tidskr. vitg. av Sv. skogsvårds-fören., Årg. 1, 1914, s. 3–6). v Till frågan om skogsbrukets ekonomi (Skogsvårdsföreningens tidskr., Årg. 12, 1914, s. 3—22). – Förslag till utvidgning av statens skogsförsöksanstalt (ibid., Årg. 17, 1919, [Avd. 2], s. 249–268; tills, med övriga kommitterade). – Vedens byggnad (Handbok i skogsteknologi, Sthm 1922, s. 3–34, 1 kartbl. (v.)). – Vedens hållfasthet (ibid., s. 121–156; tills, med G. Kinnman). – Vedens tyngd, vattenhalt, krympning och svallning, torkning och vattenupptagning (ibid., s. 72–120). – Aredens varaktighet (hållbarhet) (ibid., s. 34–72). – Virkeskvalitet och skogsskötsel (ibid., s. 156–157). – Vid innevarande års riksdag föreliggande förslag till skogslagar (Skogsvårds-föreningens tidskr., Årg. 21, 1923, [Avd. 2], s. 117—136). — Ett observandum vid skogsodlingar (Skogen, Årg. 13, 1926, s. 133—139; även i Skogliga rön, N:o 5, 1926). – Studier över risken vid användning av tallfrö av för orten främmandeproveniens (Meddelanden från Statens skogsvårdsanstalt, H. 23, 1926/27, s. 1–62). – »Studier över risken vid användning av tallfrö av för orten främmande-proveniens.» Några anmärkningar till J. A. Amilons kritik (Skogsvännen, 1927, s. 129–142). – Bidrag till kännedomen om hyggesbränningens inverkan på. marken (Festskrift utg. med anledn. av Skogshögskolans 100-årsjubileum 1828–1928, Sthm 192S, s. 429–531; även i Svenska skogsvårdsföreningens tidskr., Årg. 26, 1928, s. 685–75S). – Om försommartorkan och våra såddmetoder. Offentlig-provföreläsning över självvalt ämne å Skogshögskolan i okt. 1927 (Skogen, Årg. 15, 1928, s. 285–293). – Aråra avsättningsförhållanden för småvirke oeh beståndsvården (Trävaruindustrien, Årg. 13, 192S, N :r 10, s. 11, 13, 15). – Ytterligare bidrag till frågan om tallfröets proveniens (Svenska skogsvårdsföreningens tidskr., Årg. 26, 1928, s. 39–65). – Om granfröets spridningsvidd (Skogen, Årg. 16, 1929, s. 140–142). – Något om tallfrö från Norrbottens kustland (ibid., Årg. 16, 1929, s. 201), — Till frågan om sambandet mellan en orts värmeklimat och härdigheten hos dess tallvegetation. Ett genmäle (Norrlands skogsvårdsförbunds tidskr. 1930, s. 1–49, 153–172). – De svenska tallproveniensernas inbördes härdighet. Slutord (ibid., 1931, s. 63–64). – Bärenthoren. (ibid., 1931, s. 1–44). – Försök rörande hyggesaskans inverkan på barrträdsfröets groning och plantornas första utveckling (Commentationes forestales. 5. Helsinki 1931. 67 s.). – Om skogstyper och föryngringsförhållanden inom lappmarken. Ett försök till en orientering (Norrlands skogsvårdsförbunds tidskr. 1931, s. 113–182; 1934, s. 49–S3). – Skärmföryngring. Offentlig provföreläsning... å Skogshögskolan den 21/11 1929 (Skogvaktaren, 41, 1931, s. 31–54; även sep.). – Studier över »det lokalas järnhårda lag» (Svenska skogsvårdsföreningens: tidskr., Årg. 29, 1931, s. 74–95, 533–577). – 17 ekar för 1 riksdaler 3 skilling. Ett blad ur skogens historia (Skogen, Årg. IS, 1931, s. 252; sign. O. E.). – Om skogstyperna och deras praktiska betydelse. Inledningsföredrag vid Kungl. landtbruksakademiens sammankomst den 16 nov. 1936 (K. landtbruksakad. handl. o. tidskr., Årg. 75, 1936, s. 821–837). – Om gransjälvsådden på några gamla kalhyggen (Norrlands skogsvårdsförbunds tidskr. 1937, s. 210–224). – Om försommartorkan och våra såddmetoder II (ibid., 1941, s. 2S6–328). – Skogens vård och föryngring (Eric Persson, Den svenska skogen, Sthm 1940, s. 113–190). – Om frömängden vid fläcksådd samt om sambandet mellan, plantantal pr ha och slutenhetsgrad vid självsådd (Norrlands skogsvårdsförbunds tidskr., 1945, s. 161—222).

Utgivit: Handbok i skogsteknologi. Sthm 1922. XIX, 939 s., 2 kartbl. (v.). (Tills, med AV. Ekman m. fl.).

Källor och litteratur

Källor: Födelsebok för Arboga 1886, för Skellefteå 1888; vigselbok för Skellefteå 1912. – E :s skrifter. – B. Lindquist, Olof Eneroth in memoriam (Skogen 1945); H. Samzelius, Jägeristaten (1915). – Personlig bekantskap.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Karl Olof Eneroth, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16101, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sten Karlberg.), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16101
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Karl Olof Eneroth, urn:sbl:16101, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sten Karlberg.), hämtad 2024-04-26.