Meriter

1. Anna Fickesdotter Bülow, dotter till Ficke Bülow och Hebbla Albrektsdotter (se ovan, släktart. Bülow), är ätten Bülows ryktbaraste medlem i Sverige. Född på 1440-talet, vigdes hon till nunna i Vadstena kloster 23 nov. 1462.

Biografi

Det var det inom ätten alltifrån Johan B:s tid traditionella, genom förbindelserna med Bo Jonssons familj uppkomna intresset för Birgittas stiftelse, som förde henne dit. Själv kom hon under en nära sextioårig klosterlevnad att bli en förgrundsgestalt i det birgittinska moderklostrets historia. I slutet av 1486 eller början av 1487 utsågs hon till priorissa, och efter att i fjorton års tid ha innehaft denna värdighet — den näst högsta inom systrakonventet — befordrades hon genom vederbörligt val till abbedissa 21 febr. 1501 och invigdes till detta ämbete av biskop Brynolf Gerlaksson av Skara 16 jan. 1502. Hon fungerade därefter som abbedissa till sin död i jan. 1519. Av allt att döma utvecklade hon mycken duglighet på de ledande poster, som hon sålunda i lång tid beklädde, och med henne »kan Vadstena klosters storhetstid sägas hava slutat» (Silfverstolpe). Vad som främst bevarat hennes namn åt eftervärlden är likväl icke hennes ämbetsgärning utan de litterära alster, som hon lämnat efter sig och som bekräfta det vitsord hon fått i klostrets tankebok, att hon utom bördens, karaktärens och den naturliga begåvningens företräden ägde en synnerlig boksynthet och bildning efter sitt köns villkor (»nobilis genere, nobilior moribus et prudencia ac literatissima secundum condiciönem illius sexus»). Under sin verksamhetstid som priorissa översatte hon till svenska den helige Joakims legend och stycken av den heliga Elisabets av Ungern uppenbarelser, och om den senare översättningen anges uttryckligen, att den verkställdes från latinet, vilket språk hon alltså behärskade. Mest bekant har hon emellertid blivit genom de genealogiska uppteckningar, som hon få år före sin död nedskrev och som skänkt henne en plats bland våra första genealogiska författare vid sidan av de båda samtida Vadstena-nunnorna Margareta Clausdotter (d. som abbedissa 1486) och Birgitta Andersdotter från Lödöse (d. 1532). Då de enligt i själva arbetet förekommande uppgifter måste ha fattats i pennan efter Abraham Erikssons (Gyllenstierna) död 9 febr. 1514 men innan Nils Eskilsson (Banér) frånträtt Kastellholms slottslän, vilket inträffade 1514 eller senast 1515, kunna de dateras till ettdera av dessa båda år. De innehålla en mycket utförlig redogörelse dels för författarinnans egna anor och släktförbindelser både på fäderne och möderne, så långt hon kände eller åtminstone trodde sig känna dem, dels ock för styvfadern Arent Bengtssons härstamning, blodsförvanter och avkomlingar, varvid hon städse anger jämväl de inom resp. släkter ingifta personerna och i många fall också dessas börd. Skildringen, som härigenom kommit att omfatta eller beröra största delen av den svenska (delvis också den danska) högadeln under senmedeltiden, nedtecknades på begäran av den nyblivne Linköpingsbiskopen Hans Brask, vilken kände sig vara i starkt behov av en dylik genealogisk utredning för att i sin framtida ämbetsgärning kunna handlägga frågor rörande sådana adliga äktenskap, som kunde misstänkas kollidera med den kanoniska rättens stadganden om förbjudna led. Det var rätt naturligt, att han därvid hänvände sig just till den åldriga abbedissan, som, själv den sista av sin ätt, under ett långt liv haft tillfälle att följa de många med henne befryndade frälsesläkternas öden och förgreningar. Arbetet ådagalägger också mycket god kännedom om den samtida adeln i Sverige och vittnar om att dess författarinna överhuvud ägde ett förträffligt minne för allt, som hon själv upplevat, vadan hennes släkthistoriker för tiden från och med 1460-talet med få undantag äro osvikliga både i fråga om fullständighet och pålitlighet. Annorlunda är förhållandet med hennes redogörelse för de generationer, som gått bort före hennes födelse eller under hennes barnaår. Där har en mängd ofta svåra misstag kommit att insmyga sig i hennes framställning, helst som hon — bortsett från några gamla anteckningar rörande släkten Bielke, vilka hon tydligen haft framför sig vid nedskrivandet — saknat skriftliga källor, vilka kunnat tjäna henne till ledning, när hennes egna hågkomster och kunskaper inte räckte till. Som ett belysande exempel på dylika onöjaktigheter i hennes skrift må anföras, att hon icke ens kunnat ange det riktiga namnet på sin ende farbroder utan förväxlat honom med hans son, den ovannämnde Henrik B. Det är alldeles tydligt, att hon saknat det stöd, som en nedärvd, från led till led troget förmedlad släkttradition kunnat skänka; hon medger det i viss mån själv, i det att hon beklagar, att hon i sin ungdom av oförstånd och tanklöshet '(»ungdom och vishet vilja ej gärna samman bliva») försummat att åtspörja sina föräldrar och övriga då levande fränder om släkthistoriska förhållanden. För den äldre tiden har arbetet följaktligen kommit att bli så pass otillförlitligt, att vi därvidlag i allmänhet icke kunna godtaga någon av författarinnan lämnad uppgift, som icke på annat sätt är bestyrkt, och som helhet betraktad står den ifrågavarande skriften i källvärde avgjort tillbaka för den nyssnämnda Margareta Clausdotters krönika om den heliga Birgittas släkt. I fråga om Anna Fickesdotters egen tid äger den dock, såsom av det föregående torde ha framgått, avsevärd betydelse för den genealogiska forskningen, och den har intresse även ur andra synpunkter. Den präglas nämligen av en frisk och målande stil, så långt det i sig själv torra ämnet medgivit det, och små livfullt berättade anekdoter (om Beseättens stamfader, om Albrekt Bydelsbachs originella metod vid prövningen av en tjänstesökande skytts yrkesskicklighet m. fl.) äro inströdda i släktregistren. Stundom tilllåter sig författarinnan en liten sarkasm. Vid omnämnandet av att hennes fränka Margareta Arvidsdotter (Trolle) var gift med danska riksrådet Jens Holgersen (Ulfstand), beryktad bl. a. för sina skoningslösa härjningståg mot Sverige under konung Hans' tid, uttalar hon den fromma, önskan, att barnen i detta äktenskap inte måtte bli lika sin fädernesläkt i sinnesart och egenskaper: »Gud låte dem icke släktas på fadern eller farfadern, ty att det är allt kommet av en hård rot.» Överhuvud äger arbetet ett rent litterärt värde vid sidan av det genealogiska. 

Författare

G. Carlsson.

Arkivuppgifter

 — Originalet till släktkrönikan är förlorat. Av bevarade avskrifter torde den i Hogenskild Bielkes samling (E 131, fol. 507 o. följ., UB) befintliga, som förskriver sig från 1500-talet, vara den äldsta. I avseende på ordningsföljden mellan arbetets olika partier skiljer den sig delvis från den av J. Peringskiöld 1718 tryckta texten, som grundar sig på en vid 1697 års slottsbrand förstörd kopia, fordom tillhörig marsken Lars Siggesson (Sparre); gemensamt för bägge texterna är däremot, att de innehålla ett par interpolationer, som måste ha tillkommit under Gustav Vasas regeringstid.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: S. Elizabeths [af Ungern] uppenbarelser. [Övers.] (Ett forn-svenskt legendarium..., efter gamla handskrifter af G. Stephens, Bd 2, Sthm 1858 [Samlingar utg. af Sv. fornskr.-sällsk., 7: 2], s. 807—826.) (Avtr. grundat på en avskr. från år 1502 i hdskr. A 3, KB.) — Om Sankt Joachim, [övers.] (Ett forn-svenskt legendarium..., Bd 3, Sthm 1865—74 [Samlingar utg. af Sv. fornskr.-sällsk., 7: 3], s. 38—45.) (Avtr. grundat på en avskr. från år 1502 i samma hdskr.-vol. som föreg.) — Underwisning på någon slecht, som syster Anna Fickes dotter Bylou hafwer först tilhope colligeret (uppå biskopens doct. Hans Brasks i Linkiöping begäran). [Förf. år 1514 eller 1515.] (Chroniron genealogicum eller Underwisning på någon gammal slächt, medh åthskilliga tidahändelser... [utg. af J. Peringskiöld], Sthm 1718, 4: o, s. 1—23.; (Orig.-hdskr. förlorad.)

Källor och litteratur

Källor: Mecklenburg. Urkundenbuch, 23 (1911); L. F. Rääf, Saml. och anteckn. till en beskrifning öfver Ydre härad i Östergöthland, 4 (1865), s. 431 o. följ.; Scriptores rerum Suecicarum medii sevi, 1 (1818); Sv. diplomatarium fr. o. m. år 1401, 1—3 (1875—1902); Sverges traktater med främmande magter, utg. af O. S. Rydberg, 2—3 (1883—95). — K. H. Karlsson, Om medeltidsgenealogierna (Personhist. tidskr., 1910); H. Rosman, Bjärka-Säby och dess ägare, 1 (1923); C. Silfverstolpe, Klosterfolket i Vadstena (1898).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anna Fickesdotter Bülow, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16218, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Carlsson.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16218
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anna Fickesdotter Bülow, urn:sbl:16218, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Carlsson.), hämtad 2024-04-18.