Meriter

4. Wilhelm Maximilian Carpelan, den föregåendes brorson, f. 7 jan. 1787 på Ojamo i Lojo socken i Finland, d. 19 maj 1830 i Stockholm. Föräldrar: löjtnanten Axel Maximilian Carpelan och Barbro Elisabet Toll. Kadett vid Haapaniemi kadettskola 4 jan. 1799; avlade officersexamen därstädes 30 sept. 1803; premiäradjutant vid Björneborgs regemente 20 dec. 1804; passerade graderna vid änkedrottningens livregemente å Sveaborg och' erhöll därefter K. fullmakt som premiäradjutant vid Björneborgs regemente 16 apr. 1805; kommenderad till tjänstgöring vid fältmätningskåren i Stockholm (fr. o. m. 11 juni 1807) enligt K. brev 21 maj 1807 och 20 nov. 1807; fältmätningsofficer vid andra brigadens stab 1808; erhöll kaptens avsked från sitt numera finska regemente 22 maj 1810 och återinträdde i svensk tjänst som löjtnant vid fältmätningskåren (senare ingenjörkårens fältmätningsbrigad) 20 nov. 1810; kommenderad att tjänstgöra som biträde vid Göta kanalverk 27 mars—12 nov. 1811; kapten i armén 22 maj 1812; erhöll löjtnants lön 26 maj 1812; major i armén 6 febr. 1814 och kapten vid brigaden 16 nov. 1814 (konfirmationer 19 apr. 1814 och 17 jan. 1815); adjutant hos riksståthållaren i Norge 1 apr. 1819—maj 1824; överstelöjtnant i armén 4 juli 1823; beordrades 21 jan. 1825 att göra undersökningar för en landsväg mellan Eda över Ljoner och Fossen till Haneberg i Norge; erhöll uppdrag att enligt K. brev 19 apr. 1826 inrätta ingenjörkårens graveringskontor samt att vara dess chef 6 maj 1826. Erhöll guldmedalj för tapperhet i fält 1808; RSO 1820; LKrVA 1829.

Gift 20 aug. 1824 med Emanuella Sofia Scherman, f. 23 juli 1805 i Cadix, d. 25 mars 1873 i Nätra, dotter till svenske generalkonsuln i Cadix, kommerserådet Zakarias Scherman.

Biografi

C. fostrades för krigaryrket vid Haapaniemi krigsskola i Rantasalmi socken av sydöstra Finland, som danat så många av den finska arméns tappra krigare. »Fast i vilja och ihärdig i dess utförande, föresatte han sig att på egen hand framtränga på den vetenskapliga banan men insåg också behovet av någon ledning på denna bana», vilket han lyckades ernå, då han 1807 erhöll kommendering till den under ledning av G. V. af Tibell 1805 upprättade fältmätningskåren i Stockholm. Där inriktades hans intresse åt det håll, som sedermera skulle fylla hans liv, och där lades också en fast grund för hans framtida verksamhet. Vid krigsutbrottet 1808 återgick C. till en början till sitt regemente och deltog bl. a. i affärerna vid Kuuskoski 24 febr. och vid Käkelä den 27 i samma månad. Endast fyra officerare av fältmätningskåren hade emellertid kunnat översändas till Finland, och C. blev därför snart kommenderad som fältmätningsofficer vid andra brigadens stab. I denna befattning, vilken han bibehöll under återstoden av kriget, fick han tillfälle att bevista ett flertal större och mindre drabbningar. Bland dessa kan till en början nämnas Pyhäjoki (16 apr.), där C. deltog i själva affären. Följande dag erhöll han i uppdrag att rekognoscera fiendens ställning och1 bevistade dagen därpå, 18 apr., slaget vid Siikajoki. Under framryckningen påföljande sommar övervar C. en mindre träffning vid Ny Karleby 24 juni och deltog i slaget vid Lappo 14 juli. Den 29 i samma månad var han med vid försvaret av Pafjakka mosse samt vid brigadens reträtt därifrån till Kurikka kapell. Enligt order av brigadchefen, Georg von Döbeln, »arrangerade» han försvaret av positionen vid Kauhajoki och bevistade drabbningen därstädes 10 aug. Vid Lappfjärd, 29 aug., hade C. återigen »arrangerat försvaret» och deltog därjämte som tillfällig befälhavare för en bataljon av Hälsinge vargering i den hetaste striden. C. namnes av E. E. G. von Vegesack med särskild utmärkelse i rapporten om slaget. Vid reträtten för andra brigaden var C. återigen i elden vid Kauhajoki 1 sept. och utmärkte sig särskilt i slaget vid Oravais 14 sept. För sin visade tapperhet belönades han med guldmedaljen för tapperhet i fält. Under återtåget mot norr efter Oravais fick C. ännu ett tillfälle att vara med om en mindre affär, nämligen vid Kalajoki 9 nov. C. förde under fälttåget en journal, omfattande månaderna juni—nov. 1808, vilken förvaras i krigsarkivet och utgör en givande källa för krigshändelserna.

Efter krigets slut återvände C. till Finland och synes till en början haft för avsikt att kvarbliva där. Han ändrade emellertid snart nog mening och flyttade till Sverige, där han erhöll en löjtnantsbeställning vid fältmätningskåren, eller, som det senare hette, ingenjörkårens fältmätningsbrigad, vid vilken han 1814 avancerade till kapten, sedan han kort förut uppnått majors grad i armén. Under år 1811 tjänstgjorde C. vid arbetena för Göta kanal, och 1812 hade han kommendering på olika platser i Skåne. Vid sammandragningen av armén för kriget i Tyskland fick han befattning som fält-mätningsofficer vid generalmajor von Vegesacks stab. I Tyskland tilldelades dennes fördelning Wallmodens svensk-mecklenburgska kår, vilken huvudsakligen uppehöll sig i Mecklenburg och vid nedre Elbe. När vapnen vändes mot Danmark, blev fördelningen självständig, och C. fick då tillfälle att deltaga i drabbningen vid Retsschow samt i cerneringen av Rendsburg under von Vegesack. Sedermera följde han med väster ut och bevistade blockaderna av Jtilich och Maastricht under hertigen av Mecklenburg. Under norska fälttåget bibehöll C. fortfarande sin befattning i von Vegesacks stab och var bl. a. verksam vid belägringen av Fredrikshald.

Åren 1815—18 finna vi C. i tjänstgöring dels i Stockholm, dels i rekognosceringsuppdrag i Skåne. I apr. 1819 fick han en hedrande kommendering som adjutant hos J. A. Sandels, riksståthållare i Norge. C. blev nu Sandels följeslagare på alla resor och vid alla förrättningar i Norge, bland vilka särskilt kan antecknas resan till Bergen sommaren 1819. Under denna tid förvärvade C. en ingående kännedom om landet, vilken sedermera resulterade i hans kartverk och vyer över Norge. Av intresse äro hans undersökningar av de norska fjälltrakterna, där han gjorde höjdmätningar med barometer och tillsammans med professor Kr. Hansteen utrönte orters geografiska läge medelst kronometer och sextant. När kronprins Oskar i maj 1824 blev vicekonung av Norge och Sandels befattning upphörde, återgick C. till sin tjänst i Stockholm. Han hade nu avancerat till överstelöjtnant i armén. Redan 1826 erhöll C. ett nytt specialuppdrag, nämligen att organisera ett ingenjörkårens grave-ringskontor, närmast för gravering av topografiska kartan över Sverige i skalan 1:100.000, samt att vara dess chef. I denna befattning, som han beklädde till sin död, utvecklade C. sin ovanliga begåvning som kartograf. Under hans ledning infördes det beteckningssystem, som i stort sett ännu användes.

Det som till eftervärlden bevarat C: s namn är dock framför allt hans konstnärliga insats som gravör av vyer och utsikter. Vem som lärt honom akvatintatekniken känner man ej, men den var ju icke minst bland militären flitigt brukad. C. framträdde som akvatintagravör i Ulrik Thersners »Fordna och närvarande Sverige» och utgav själv bl. a. »Voyage pittoresque aux alpes norvégiennes». Utan att besitta en högre konstnärlig förfining äga dock C: s bästa utsikter, främst de norska, en kraft och storhet, som är överraskande. De svåra perspektiviska lagarna behärskar han och uppnår genom enkla och kraftfulla valörmotsatser ett imponerande djup i de vida norska utsikterna över dalar och mot fjäll, exempelvis Valdres från Ullnäs och Ringerike från Krogskleven samt Randsfjorden i »Voyage pittoresque». De Överglänsa betydligt A. Fr. Skjöldebrands lappländska vyer i teknisk säkerhet och bildverkan, om än dessa röja rikare fantasi. Men C. hade ej användning för romantik, motiven voro sig själva nog. Utan tvivel ha dessa bilder betytt mycket för spridandet av kännedom om och kärlek till den norska naturen, och de ha icke heller i Norge alldeles saknat konsthistorisk betydelse. De tjugufem planscherna äro till största delen utförda efter C: s egna teckningar eller akvareller. Tyvärr känner man dock icke originalens nuvarande förvaringsort. Två äro efter Flintoes målningar. I ett fall har denne tecknat figurerna på C:s teckning. Landskapsmålaren Fearnley har lämnat motivet till en bild, Vogt till en, och Keilhau har tecknat två vyer. De flesta gravyrerna äro utförda av C, några av Flintoe. F. E. Werner har kolorerat den färglagda upplagan, och alla planscherna äro tryckta i Stockholm hos A. M. Spong.

Författare

Lenn Jacobson; G. Wengström.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Karta öfver belägenheten omkring Stockholm. Sthm 1817. 1 kartbl. (Skala 1:40.000.) — Vägvisare i Stockholm. Sthm 1819. 3:e uppl. Sthm 1828. (Karta jämte beskrivning.) :— Voyage pittoresque aux alpes norvégiennes. Sthm 1821—23. [Text:] P. 1—3. Fol. ,23 s.; 21 s.; 18 s. [Planscher:] Cah. 1—3. Tv. fol. Pl. !¦—24. (Även med svensk text och titel: Pittoresk resa till norska fjellen. H. 1—3. Sthm 1821—23. Fol. 20 s.; 18 s.; 16 s.) [Planscherna delvis efter andra tecknare, såsom Fearnley, Keilhau, Flintoe och Vogt, i sex fall även etsade av Flintoe.] ¦— Skrif-stil och kart-teckning, som följas vid Kongl. ingenieurs corpsens arbeten. U. o. o. å. [omkr. 1825]. Tv. 8: o (Omsl.-tit.: Prof-teckningar för kartritning.) — Vues norvégiennes. Cah. 1—2. Sthm 1826—27. 4: o 2 bl., pl. 1—4; 2 bl., pl. 5—8. — Kaart over det sydligeNorge, efter de bedste Hielpekilder sammendraget. U. o. 1826. 1 kartbl. (Skala 1: 100.000.) — Hand-atlas. H. 1—3 (H. 3 ofullb.). Sthm 1827—30. Tv. fol. 8 kartor, 1 tab.; 15 kartor; 1 bl. Ny uppl. Sthm 1842. Tv. fol. — Karta öfver Kongl. Djurgården, recognoserad 1827, graverad 1829. Sthm 1829. 1 kartbl. (Skala 1: 10.000.) — Åminnelse-tal öfver öfverste-lieutenanten. . . Ulrik Thersner (Tal, hållne i KrVA år 1830, 1830, s. 23—34). — C. har därjämte medarbetat i Fr. Boye's Magazin för konst, nyheter och moder, Årg. 1—4 (1823—26; bl. a. norska vyer, av vilka endast 2 äro förminskningar av vyer i Voyage pittoresque) och i U. Thersner's Fordna och närvarande Sverige (1817—25; 25 sign. pl. med datering 1818'—24 och 5 osign. pl.) samt graverat tit.-bladet till D. K. W. Baumgarten, Schweiz' historia (Strängnäs 1833).

Källor och litteratur

Källor: Militaria: meritförteckningar och meritlistor, RA; biographica, krigsarkivet; rullor och tjänsteförteckningar, fortifikationens arkiv; J. A. Sandels papper, KB. — J. Burman & O. von Knorring, Hjältarne i finska kriget 1808—1809 (1908); [E. G. von Döbeln], Några anteckningar om och af general von Döbeln, 1—3 (1856); A. Häggbladh, Aminnelse-tal öfver Wilh. Maxim. Carpelan (Tal, hållne i Kr VA 1831—1832, 1832); G. Montgomery, Historia öfver kriget emellan Sverige och Ryssland åren 1808 och 1809 (1842); Y. Nielsen, Grev Sandels statholderskap 1818—1827 (1873); H. Schulman, Striden om Finland 1808—1809 (1909); E. S. Tigerstedt, Haapaniemi krigs- skola (1910).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Wilhelm Maximilian Carpelan, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16470, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lenn Jacobson; G. Wengström.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16470
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Wilhelm Maximilian Carpelan, urn:sbl:16470, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lenn Jacobson; G. Wengström.), hämtad 2024-04-18.