Meriter

Caspersson, Carl August, f. 17 juni 1844 i Säter, d. 20 mars 1919 i Örebro. Föräldrar: arrendatorn av Säters stads såg och kvarn, byggmästaren Anders Caspersson och Johanna Ersdotter. Genomgick folkskolan; företog studieresor till Österrike 1873, Förenta staterna 1890 och England 1900. Innehade anställning som smed vid Långshyttan; biträde vid bessemerblåsningen åt bruksförvaltaren vid Västanfors bruk K. J. Lundvik 1867; ingenjör för masugnar och bessemerverk vid Forsbacka 9 sept. 1881; chef för metallurgiska avdelningen (masugnar och martinverk) vid Degerfors (Strömsnäs järnverks a.-b.) 1 maj 1892; erhöll avsked jämte pension av bolaget fr. o. m. 1 okt. 1914; bosatte sig i Örebro 1914. RVO 1915.

Gift 6 mars 1867 med Maria Fredrika Hedfors, f. 18 juli 1845, dotter till verkmästaren. Sven Hedfors i Fagersta.

Biografi

Den av C. utövade metallurgiska verksamheten var i många stycken tekniskt banbrytande och industriellt sällsynt fruktbärande. Redan vid Västanfors, där han från 1867 biträdde vid bessemerblås-ningen, ådagalade C. en »otrolig arbetsförmåga, vilket visas av att han var ensam bes-semerblåsare vid Västanfors, där det blåstes från 2 hyttor», medan numera tre blå-sare användas för samma arbete och mindre än två blåsare ej omtalas utom i detta undan tagsfall (A. Sjögren). Denna arbetsförmåga var förenad med en i minsta detalj inträngande klar blick. C: s verksamhet vid Västan-fors resulterade i att stålet från detta verk kom att av auktoriteter (såsom D. Kirkaldy) betecknas som samtidens främsta. Härtill bidrog den rationella masugnsdrift, C. visste att genomföra. När C. sedermera vid Forsbacka fick en framskjuten ställning såsom ingenjör för masugnar och bessemerverk (1881), blev resultatet likaledes, att dess bessemerstål hastigt blev ett av världsmarknadens rangmärken. Ehuru förut utan erfarenhet vid martintillverkning, lyckades C. efter sin anställning vid Degerfors, där han 1892 blev chef för metallurgiska avdelningen, på kort tid omskapa och till stor teknisk och ekonomisk framgång utveckla dess martintillverkning, som befunnit sig i prekär situation. »Om hans storbragd därstädes från år 1892 till år 1913, då den 69-årige mannens solida fysiska byggnad började svikta, kunde väl skrivas en hel bok» (Wård). C. vslt en utmärkt arbetsledare, som vinnlade sig om arbetarstammens bästa; plikttrohet och ansvarskänsla, förenade med arbetsglädje och en viss grovkornig humor, karakteriserade honom.

Mest känd är C. genom en del i stålhanteringen vitt spridda praktiska hjälpmedel, vilka frambragts av hans tekniska skarpsinne i förening med en naturlig vetenskaplig läggning för utredning och systematisering. Mycket uppskattad är C: s s. k. konverterskänk (först beskriven av R. Åkerman i Jernkontorets annaler, 1880). Tidigare hade bessemerkonverterns hela smälta innehåll först tömts i en stor skänk, från vilken tappningen i kokillerna ägde rum. C. införde en genialiskt enkel anordning, medgivande att utföra tappning direkt från konvertern, varigenom bl. a. skadlig avkylning undveks. Även en annan uppfinning av honom har fått stor praktisk betydelse. Vid Vikmanshyttan hade införts en av den kände uppfinnaren G. de Laval konstruerad »sjunkbox», utgörande en till gulvärme hettad eldfast ram, som ställdes på kokillen. Härigenom håller sig smältan länge flytande upptill, varigenom täta göt erhållas. »Casperssons sjunkbox» är en förbättring härav, som tack vare en förträngning medgiver att lätt avslå den ständigt uppkommande obrukbara översta delen av götet. Denna konstruktion har vunnit allmän spridning vid svenska järnverk, om den ock måste användas med en viss försiktighet. I samband härmed införde C. en rationellt konstruerad silskiva.

C:s uppslagsrikedom framträder i vissa av honom vid Forsbacka på 1880-talet utförda försök, avseende snabb bestämning av kolhalt på elektrisk väg: stålet, utdraget i trådform, upphettades elektriskt till nedsmältning, varvid proportionsvis lägre strömstyrka erfordrades, ju högre kolhalten var. Metoden, som väckte en viss uppmärksamhet, var alltför primitiv för att komma till användning, men C. kan sägas ha varit föregångsmannen till den sedermera i praktiken använda elektriska kolbestämningsmetoden. C: s uppslag synes ej ha blivit beskrivet i tryck, men enligt meddelande av vid Forsbacka samtidigt arbetande personer (ingenjörerna J. Härden och V. Löf) skall C., då trådens smältning var svår att iakttaga, först ha infört en viss vid tråden fästad tändsats och observerat tiden för dess tandning vid viss strömstyrka. Sedan försöktes termometrar med inbuktad kula, omslutande tråden; graderingen skulle direkt ange kolhalt. C. gjorde i maj 1890 en resa till Förenta staterna för att söka väcka intresse för metoden, medförande ett instrumentbord, som kvarblev där.

Synnerligen stor betydelse måste tilläggas C: s i Jernkontorets annaler 1882 publicerade systematiska utredning »Om den vid besse-merblåsningar rådande värmegradens inflytande på de bekomna götens egenskaper», vari framställdes den berömda »Casperssonska tabellen över götstelning». Härom skriver R. Åkerman (1882): »Herr Caspersson är mig veterligt den förste, som mäktat bringa verkligt system i denna viktiga frågas behandling». C:s arbete har varit av  avsevärt inflytande på J. A. Brinells genom A. Wahlberg publicerade undersökningar över stålgöt (Jernkontorets annaler, 1901). Den senare skriver därom: »Bland de första, som på rationella grunder kraftigt bidrog till utredning av frågan om blåsbildning i göt, var dåvarande verkmästaren herr C. A. Caspersson, vilken i en synnerligen förtjänstfull uppsats redogjorde, för de resultat, till vilka hän genom på mångåriga försök grundad erfarenhet kommit.»

På grund av sina förtjänster om den svenska järn- och stål-hänteringen dekorerades C. 1915 med Vasaorden. Säkert är att den eminenta gärning, han utfört, tillförsäkrar honom en hög rangplats inom den svenska metallurgien.

Författare

C. Benedicks.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckt skrift: Om den vid bessemerblåsningar rådande värmegradens inflytande på de bekomna götens egenskaper (Jern-kont. annaler, N. S., Arg. 37, 1882, s. 295—301, pl. XI; åtföljdes av: R. Åkerman, Betraktelser med anledning af herr Casperssons bessemerschema, ibid., s. 301—309).

Källor och litteratur

Källor Meddelanden av disponenten Arvid Sjögren samt av ingenjörerna O. Caspersson, J. Härden och V. Löf; nekrolog av A. W[ård] i Tekn. tidskr., Avd. Kemi och bergsvetenskap, 1919; Iron and steel in Sweden (1920); Sveriges land och folk, utg. af G. Sundbärg (1901).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl August Caspersson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16479, Svenskt biografiskt lexikon (art av C. Benedicks.), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16479
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl August Caspersson, urn:sbl:16479, Svenskt biografiskt lexikon (art av C. Benedicks.), hämtad 2024-04-26.