Meriter

Johan Gustaf Edelfelt, f. 3 sept. 1734 på Distorp, Rystads sn (Ög.), d. 19 jan. 1791 på bergmästarbostället i Norberg (Vm.). Föräldrar: ryttmästaren Johan Gustaf Edelfelt och Anna Christina Eck. Student vid Uppsala univ. 12 sept. 1749; bergsex. 1753; auskultant i Bergskollegium 27 mars 1754; e. o. kanslist där 11 okt. 1757; vice notarie 18 okt. 1759; ämnessven vid masmästeriet. 15 mars 1764; geschworner i Jämtland 30 april 1765; bergmästares titel 30 april 1777; bergmästare i Öster- och Västerbergslagen 19 jan. 1780.

G. 1 maj 1770 i Stockholm (Nik.) m. Euphrosina Lovisa von Feilitzen, f. 31 okt. 1738 på Minsjö, V. Husby sn (Ög.), d. 30 maj 1784 i Norberg, dotter av kaptenen Carl Gustaf von Feilitzen och Sophia Maria von Unge.

Biografi

Under sina resor inom Västernorrlands bergmästardöme, vilket förutom Jämtland omfattade även Härjedalen, Medelpad och Ångermanland, ägnade sig E. med stort intresse åt studiet av berggrunden och växlingarna i dennas beskaffenhet. Sina talrika och samvetsgranna iakttagelser häröver offentliggjorde han i kortfattad form 1784 i Vetenskapsakademiens handlingar. Arbetet gav ökad kunskap om bergartsfördelningen inom ifrågavarande vidsträckta och på den tiden till stor del svårtillgängliga trakter, och uppsatsens värde förhöjdes av en bifogad redogörelse för resultaten av den avvägning av Indalsälven mellan Storsjön och Bottniska viken, som på landshövdingen friherre P. A. Örnskölds föranstaltande utförts 1766 av Jakob Stenius d. y. (»Koski-Jaakko», Fors-Jakob) för att få utrönt, i vilken utsträckning båtfart skulle kunna öppnas på nämnda sträcka.

Som bergmästare i Öster- och Västerbergslagen inlade E. bland annat stora förtjänster om inrättandet av en särskild gruvmedikus-syssla i Norbergs bergslag (1781). Professor A. G. Barchaeus i Uppsala har efterlämnat anteckningar om E: s person, ur vilka något må anföras. Såsom ämbetsman och domare åtnjöt E. stort anseende, och redan medan han levde samt än mer efter hans död sades i hans bergmästardöme om honom: »En sådan bergmästare få vi aldrig mera.» E:s »beröm var visst icke ett sökt beröm», säger Barchaeus vidare, »emedan han, det må vara fel eller ej, aldrig bemödade sig att behaga; åtminstone syntes det så. Då man första gång såg honom, var det omöjligt att få intryck av den aktning han förtjänte att äga; tvärt om; ett obetydligt utseende, en nog mycket försummad omsorg för den utvärtes prydligheten, och ett uttal, som var tungt och hest, väckte rätt litet fördelaktiga tankar om hans person; men tankar, som snart blevo förändrade av hans hövliga umgängessätt och av den vikt och styrka, som lågo i allt hans tal... Ännu ett fel, som hans skicklighet gjorde till intet! han var nödsakad att låta andra föra pennan åt sig; ty när han satte egen hand på papperet, så blev det nästan oläsligt. Men som tankarna voro hans, så voro hans skrifter alltid utmärkta av lätthet, ordning och tydlighet. Det berättas att herr riksrådet baron Carl Sparre fällt denna utlåtelse om honom: han talar illa och han talar väl: han skriver illa och han skriver väl.»

J. E. Ångman säger i sitt arbete 1835 om Norbergs bergslags härad: »Bergmästaren Edelfelt var ett av de snillen, som utmärkte sig, utan att veta det. Hans skrifter äro vältalighetsstycken. Och, som han var originell i allt, så var han även det i sin enskilda levnad.» Några år före sin död drabbades E. av ett slaganfall, som nedsatte hans krafter.

Författare

Nils Zenzén. Med bidrag av A. B. Carlsson.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Qwäde öfwer hösten. Sthm [1773?] 13 bl. (Anon.; enl. L. Bygden, Sv. anonym- och pseud.-lexikon, 2, 1898—1915, antingen av J. G. E. eller ryttmäst. Pehr Axel E.) – Strödda minerographiske observationer (VA Handl., 1784, s. 89–103).

Källor och litteratur

Källor: Nikolai lysnings- och vigselbok 1770, Stockholms stadsarkiv; Kon:s befallningshavande i Västerås län till K. M:t 8 mars 1781 med bergslagets skrivelse 23 febr. 1781, sign. B 271; J. G. Edelfelts personalier över sin avlidna hustru, sign. X 240; A. G. Barchaeus' »Framledne bergmästaren Johan G. Edelfelts caractere», sign. X 240, allt i UB. – J. A. Almquist, Bergskollegium och bergslagsstaterna 1637—1857 (1909); J. E. Ångman, Försök till beskrifning om Norbergs bergslags härad och dess gamla jern-bergslag (Westmanlands läns kongl. hushålln.-sällsk. handl., 6, 1835 & Ny uppl. 1925).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Gustaf Edelfelt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16593, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils Zenzén. Med bidrag av A. B. Carlsson.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16593
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Gustaf Edelfelt, urn:sbl:16593, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils Zenzén. Med bidrag av A. B. Carlsson.), hämtad 2024-04-18.