Johan Gustaf Edgren

Född:1849-10-09 – Åmåls stadsförsamling, Älvsborgs län
Död:1929-09-17 – Hedvig Eleonora församling, Stockholms län

Läkare (medicinare)


Band 12 (1949), sida 126.

Meriter

4. Johan Gustaf Edgren, f. 9 okt. 1849 i Åmål, d. 17 sept. 1929 i Stockholm (Hedv. El). Föräldrar: sadelmakaren Johan Segerberg och Beata Christina Edgren. Student vid Uppsala univ. hösten 1.871; med. fil. kand. där 1872; underläkare vid Allmänna garnisonssjukhuset 1873; amanuens vid fysiologiska institutionen i Uppsala 1875; med. kand. där 8 sept. 1876; tf. laborator i experimentell fysiologi och medicinsk fysik vid Uppsala univ. 1877 samt vid Karolinska inst. 1879–80; med. lic. där 15 okt. 1879; disp. där 27 nov. 1880; underläkare vid Serafimerlasarettet 1880–81; med. doktor i Uppsala 31 maj 1881; docent i medicin vid Karolinska inst. 1884; tjänstgjorde som tf. e. o. professor i medicin där under åren 1885–86; under vakans från 1 maj 1887; 2:e överläkare vid med. avd. vid Serafimerlasarettet 1888; konung Oskar II:s livmedikus 1888–1907; e. o. professor vid Karolinska inst. 30 nov. 1889–1909; led. av kommittén för omarbetande av gällande farmakopé 1894 och i permanenta farmakopékommittén 1902–20; led. av den av H. M. Konungen förordnade kommittén för avgivande av förslag till inrättande av sanatorier för lungsjuka 1897; Sveriges ombud vid tuberkuloskongressen i Berlin 1899; ordf. i Allmänna svenska läkarföreningen 1899–1903; ordf. vid Allmänna svenska läkarmötet i Örebro 1901; ordf. i Svenska läkaresällskapet 1901–02; led. av styr. för livförsäkringsa.-b. Nordstjärnan 1902—27; ordf. i Stockholms läkarförening 1905–11; led. av styr. för Stockholms hospital 1905–21; led. av kommittén för jubileumsfondens användande 1907; konung Gustav V:s läkare 10 jan. 1908–14; led. av överstyr, för Oscar II:s jubileumsfond 1908–22; ord. professor vid Karolinska inst. 1909–9 okt. 1914; medlem av Medicinalstyrelsens vetenskapliga råd 1913–14; medlem av styr. för Solna sjukhem 1914–18; en av stiftarna av Svenska föreningen för invärtes medicin; vetenskapliga studieresor till Norge, Tyskland, Frankrike, England, Italien och Schweiz. RNO 1898; GVJmt 1906; KNO2kl 1907; KNO1kl 1910; KmstkNO 1915; innehade även utländska ordnar.

G. 4 aug. 1886 i Stockholm (Hedv. El.) m. Emmy Liljewalch, f. 15 maj 1863 i Visby, dotter av grosshandlaren konsul Edvard Olof Liljewalch och Emilie Vilhelmina Grubb.

Biografi

Johan E. växte upp hos hemmansägaren Olof Eriksson i Korsbyn i Åmåls landsförsamling och togs efter moderns död om hand av brukspatron J. Åberg och E: s morbror, fältläkaren P. A. Edgren, som adopterade honom och vars namn han antog. Efter skoltid i Åmål och Vänersborg blev E. student i Uppsala.

Redan i sin installationsföreläsning 1889 betonade E. vikten av att »de friska bevaras från sjukdomar» och att »ju klarare vår insikt blir i de normala livsprocessernas förlopp», desto bättre äro möjligheterna att nå detta mål, ett uttalande, som måhända var frukten av hans intresse för fysiologien och kan stå som motto för E:s största insats, hans verksamhet för tuberkulosens bekämpande. Tuberkulosens framträdande berodde, framhöll E., på ett flertal omständigheter: förutom på smitta och kroppsbeskaffenhet även på trångboddhet och dåliga arbetsförhållanden, bristfällig föda, dålig beklädnad, underhaltig kroppsvård; tuberkulosen vore ett socialt ont, som måste bekämpas med tidigt igenkännande, lämpliga vårdformer och rationell samhällshygien. I Svenska läkaresällskapet väckte E. 1896 förslag om en diskussion om tuberkulosfrågorna; denna diskussion gav första uppslaget till Oskar II:s donation till jubileumsfond och sanatorier. E. var huvudtalare vid bildandet av Svenska nationalföreningen mot tuberkulos och höll vid Allmänna svenska läkarmötet i Stockholm 1897 ett uppmärksammat orienterande föredrag »Om lungtuberkulosens utbredning och botlighet». Mot de av och till uppträdande nyheterna på behandlingsområdet iakttog E. en intresserad men kritisk återhållsamhet, både berättigad och otacksam. I dåvarande allvarliga tuberkulosläge mottog allmänheten exempelvis meddelandena om »Kochs lymfa» – tuberkulinet av år 1890 – med utomordentliga förhoppningar. E. betonade i detta och andra sammanhang, att växlingar i förloppet av en sjukdom, icke minst hos tuberkulosen, utan varje åtgärd från omgivningens sida, kunde medföra anmärkningsvärda förbättringar; man måste här på det varsammaste överväga om detta vore ett fenomen post eller propter. E. upphörde icke att sedermera i tal och skrift, i in- och utlandet sprida kännedom om sina föreställningar och rön. Visserligen var tuberkulosbekämpandet denna tid en internationell företeelse, men för vårt land och i nämnda avseenden var E. en banbrytare och föregångsman.

Sitt största intresse som forskare ägnade E. sedermera hjärt-och kärlsjukdomarna, särskilt åderförkalkningen. Hans »Kliniska studier öfver arterioskleros» var för sin tid ett betydande arbete, som flitigt studerades och livligt uppskattades av elever i in- och utlandet. Även åt de s. k. nervösa hjärtsjukdomarnas studium lämnade E. tid och möda.

Jämväl neurologien uppmärksammade han. Före någon annan lyckades E. i ett fall av amusi – tondövhet – påvisa skador i första och andra vindeln i stora hjärnans vänstra tinninglob, ett fynd av betydelse för lokalisationsläran inom hjärnan.

Även om E. som forskare sålunda visade vackra ting, måste man nog medge, att han saknade en del forskningsförutsättningar. Han var varken idérik, energisk eller pådrivande. Ängslan att skada-torde ha avhållit honom från att fördjupa sig i den under hans tid frambrytande funktionella diagnostiken; inför den experimentella delen av sitt ämne blev han främmande. Icke heller som föreläsare var han riktigt lyckad; vilka kloka ord han än hade att säga, hur rätt han än hade i sak, gick åtskilligt förlorat på grund av den hos svensken så vanliga oförmågan att fritt tala och medryckande återge sina tankar. Hans samarbete med sina stora samtida inom läkarvetenskaperna, såsom den snillrike Salomon Eberhard Henschen, kunde vara som det ville. Likväl var E. vid sekelskiftet en av våra förnämsta sjukhusläkare. Han ägde sina sjukas och sina elevers sympati, förtroende och tacksamhet. En av hans lärjungar, H. C. Jacobaeus, säger om E. i sin minnesteckning, att den »fasta grund på vilken E. byggde, icke blott som forskare utan måhända i än högre grad som lärare, var den prövade kliniska erfarenheten. Kliniskt omdöme och klinisk vederhäftighet utgjorde hans förnämsta karaktäristika. Reda och klarhet och blick för det väsentliga präglade hans framställning och en kraftig humor gav icke sällan liv och krydda åt de ganska torra sjukdomshistorierna.»

Själv förklarade E. redan i början av sin bana: »För oss läkare ligger dock största vikten däruppå, att vi äro våra patienter till nytta.» Han blev förvisso vid sjuksängen ett föredöme för de unga. Trygghet och lugn, medkänsla och humanitet, anspråkslöshet och fåordighet präglade hans väsen. Han uppmuntrade och var överseende. Den av honom och S. Jolin utarbetade fickhandboken, »Läkemedlens användning och dosering», kom till som en följd av hans intresse och erfarenheter vid sjuksängen och användes flitigt under många år av praktiserande läkare. Där E. gjorde sina ronder, stannade vid varje bädd, lätt andfådd, med frisk, rödblommig hy, rätt vårdslösad klädsel, var han en avhållen, djupögd och lyhörd, erfaren originell läkare, med en sällsynt förmåga att på enklaste sätt giva sina sjuka deras hälsa åter.

E. testamenterade 100,000 kr. till Svenska läkaresällskapet, av vilken fond räntorna skulle utdelas till behövande läkare och läkaränkor; han donerade också 10,000 kr. till sin hembygd. Avkastningen skulle användas till understöd åt begåvade, behövande ynglingar för utbildning i lärda eller praktiska yrken »varvid i främsta rummet någon yngling från Korsbyn i Åmåls landsförsamling bör komma i fråga». Denna donation var en tacksamhetsgärd till minnet av hans barndoms välgörare.

Författare

Richard Erhardt.



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: [Tal i sällskapet Concordia] (Tidning för Wenersborgs stad och län, nr 81, 18 okt. 1870). – Några undersökningar öfver iris' rörelsemekanism hos grodan. 1–2 (Upsala läkarefören. förhandl., Bd 11, 1875–76, s. 185–221; 13, 1877–78, s. 183–193). – Bidrag till läran om temperaturförhållandena i periferiska organ. Sthm 1880. 2 bl., 78 s., 1 bl., 4 diagrambl. (Gradualavh.; även i Nord. med. arkiv, Bd 12, 1880, N:r 26, 45 s. & Bd 13, 1881, N:r 1, 30 s., 4 diagrambl.) – Rapport öfver de på Kongl. Serafimer-lasarettet år 1880 vårdade sjuke och sjukdomar . . . Sthm 1881. 1 bl., 48 s. – Fall af karbolsyreförgiftning (Förhandl. vid Sv. läkaresällsk. sammankomster 1882, s. 270–276). – Fall af scarlatina liknande utslag efter intagande af codein (ibid. s. 277–279). – Den elektriska undersökningen af musklerna och de motoriska nerverna från klinisk synpunkt betraktad. Sthm 1884. 84 s. [Rec. av A. Ln. i Hygiea, Bd 47, 1885, s. 59–63]. – Fall af balantidium coli, behandladt med naftalin (Förhandl. vid Sv. läkaresällsk. sammankomster 1885, s. 45–51). – Fall af erythemliknande utslag i sammanhang med kronisk nefrit (ibid. s. 283–291). – [Fall af progressiv muskelatrofi (forma juvenilis Erb.)] (ibid. 1886, s. 160–161). – [Några undersökningar öfver hjärtstöt och pulskurva] (ibid. 1887, s. 236–237). – Om den primära progressiva myopatin, dess scapulo-humerala typ jemte en öfversigt af beslägtade kliniska former. Sthm 1887. 51 s., 4 pl.-bl. (Nord. med. arkiv, Bd 19, N:r 5; även särtr. med resumé på franska, 3 s.) – Några ord om den s. k. urticaria factitia (Hygiea, Bd 49, 1887, s. 513–531, 1 pl.-bl.) – Kardiografiska och sfygmografiska studier (förutskickadt meddelande) (Nord. med. arkiv, Bd 19, 1887, N:r 19, s, 7–11; särtr. u. å. 5 s.) Tysk övers.: Cardio.-graphische und sphygmographische Studien. . . Wien u. å. (4) s. (Särtr. ur Centralblatt fiir Physiologie, 24 dec. 1887, Nr. 20). – [Redogörelse för fortsatta kardiografiska och sfygmografiska studier] (Förhandl. vid Sv. läkaresällsk. sammankomster 1888, s. 73–76). – Kardiografiska och sfygmografiska studier. Sthm 1888. 2 bl., 129, (1) s. (Nord. med. arkiv, Bd 20, 1888, N:r 1 & 7). Tysk övers.: Cardiographische und sphygmographische Studien (Skand. Archiv fur Physiologie, Bd 1, 1889, s. 67–151). – [Fall af ventrikelresektion för cancer pylori] (Förhandl. vid Sv. läkaresällsk. sammankomster 1888, s. 154–159; tills, med J. Berg). – Fall af ulcerös endokardit (Årsrapport för år 1887 från Kongl. Serafimerlasarettet, tr. 1888, s. 136–143). – Några försök med kalomel såsom diureticum (Hygiea, Bd 50, 1888, s. 801–811; även särtr. s. å., 11 s.). – Fall af diabetes insipidus med lesion af nucleus lentifor-mis och främre delen av capsula interna. Sthm 1889. 15 s. (Nord. med. arkiv, Bd 21, N:r 13). – Om några nyare framsteg på invärtesmedicinens område. Föreläsning hållen vid tillträdandet af e. o. professuren i medicin . .. 1889 (Hygiea, Bd 51, 1889, s. 325–346). Utök. uppl. såsom särtr. Sthm 1889. 25 s. – Om pulsus bigeminus. [Sthm 1889]. 19 s. (Hygiea, 1889, Festbd, N:r 4). – Suppurativ pyletrombos med lefverabscesser beroende på perityflit, föranledd af perforation af processus vermiformis (Förhandl. vid Sv. läkaresällsk. sammankomster 1890, s. 64–72; tills, med A. Key). – Oesophagusdivertikel med kancerös degeneration (ibid. s. 176–180). – Ytterligare ett fall af balantidium coli, behandladt med naphthalin (Hygiea, Bd 52, 1890, s. 40–44; även särtr. s. å., 4 s.) – Tvänne fall af hjerntumör (ibid. s. 111–124). – Ett fall af encephalopathia saturnina (ibid. s. 375–380; särtr. s. å., 6 s.). – Iakttagelser från influenzaepidemien 1889 och 1890 (ibid. s. 537–560, 617–636; särtr. s. å., 44 s.) – Två fall af diabetes insipidus. Sthm 1891. 7 s., 4 diagrambl. (Nord. med. arkiv, Bd 22, N:r 26). – Terapeutiska försök med det Kochska medlet mot tuberkulos, utförda på Serafimerlasarettet (Hygiea, Bd 53: 1, 1891, s. 443–495; tysk övers, i sammandrag i Nord. med. arkiv, Bd 23, N:r 11, Sthm 1891, 7 s.). – Om galopprytmen (bruit de galop). Öfversigt (Hygiea, Bd 53:2, 1891, s. 216–220). – Den serösa pleuritens behandling med salicylsyradt natron (ibid. s. 528–538; särtr. s. å., 11 s.). – [Inledning till diskussionen om kolerans behandling] (Förhandl. vid Sv. läkaresällsk. sammankomster 1892, s. 100–107; yttranden s. 115–118, 121–122). – Fall af bronchitis, tracheitis och laryngitis crou-posa (diphtherica) (ibid. s. 169–178). – Über einen Fall von halbseitiger Lähmung nach Diphtherie (Deutsche med. Wochenschrift 1893, N:r 36, s. 864–866). – Tvänne fall af diftéritisk förlamning, demonstrerade på Sera-fimerlasarettet (Hygiea, Bd 55:1, 1893, s. 160—168; särtr. s. å., 9 s.). – Redogörelse för 31 fall af tyfoidfeber, inkomna på Serafimerlasarettet under augusti–november månader 1892 (ibid. s. 375–402). – Om den progressiva muskelatrofiens s. ' k. neurala form. Demonstration och föredrag på Kongl. Serafimerlasarettets medicinska klinik (Hygiea, Bd 55:2, 1893, s. 541–555). – Läkemedlens användning och dosering. Kortfattad sammanställning för praktiserande läkare. Sthm 1893. 2 bl., 255, (1) s. 6:e uppl. 1920. 289 s. (Samtl. uppl. tills, med S. Jolin). 7:e uppl. utarb. av K. Sjöberg och C. A. Törngren, 1928, 192 s. – Amusi (musikalisk afasi). Sthm 1894: 1 bl., 67 s. (Särtr. ur Hygiea,' Bd 56:1, 1894, s. 456–491, 521–552; tysk övers, i Deutsche Zeitschr. fiir Nervenheilkunde, Bd 6, s. 1–64). – Försök med digi-talinum cristallisatum såsom hjerttoniserande och diuretiskt medel (Hygiea, Bd 57:2, 1895, s. 649–679). – Forme névritique de 1'atrophie musculaire progressive (Revue générale de clinique et de thérapeutique. Journal des practiciens, 1896, N:r 6, s. 81 ff.). – [Lungtuberkulosens botlighet] (Diskussion öfver tuberkulosfrågan = Förhandl: vid Sv. läkaresällsk. sammankomster 1896, bil., s. 51–66, 69, 196–197). – Om lungtuberkulosens utbredning och botlighet (Förhandl. vid 8:de allin. sv. läkaremötet i Stockholm, 1897, s. 40–53; särtr. s. å., 14 s.; ref. i Hygiea, Bd 59:2, 1897, s. 279–283). – Om lungtuberkulosens . . botlighet och bekämpande. Föredrag hållet i Hälsovårdsföreningen i Stockholm... Sthm 1896. 15 s. & omsl. – Om de accidentella blåsljuden öfver hjärtat. Sthm 1897. 27 s. (Nord. med. arkiv, Bd 30: 1, 1897, N :r 3 = Festbd . . . tillegnadt Axel Key). – Kliniska studier öfver arterioskleros. Sthm 1897. XII, 363 s. övers, till tyska: Die Arteriosklerose. Klinische Studien. Leipz. 1898. XII, 298 s. – Sammanställning af de vigtigaste resultat, som vunnits vid lungsigtigas behandling i sanatorier. Sthm 1898. 6 s. – Försök med R. Kochs nya tuberkulin (TR). Från Kongl. Serafimerlasarettet (Hygiea, Bd 60:1, 1898, s. 320–337). – Invärtes medicin. Sthm 1898. 1 bl., V, 114 s. (Föreläsningar hållna på föranstaltande af H. M. Drottningen för Sophiahemmets sjuksköterskeelever, 3). 3:e uppl., 2:a tryckn. 1911. – Några anmärkningar med anledning af professor S. E. Henschens uppsats: »Smärre kardiografiska bidrag» (Upsala läkarefören. förhandl., N. F.; Bd 4, 1898–99, s. 210–219; särtr. Sthm 1898, 10 s.). – Underdånigt betänkande afgifvet den 4 februari 1898 af komitén för jubileumsfondens användande. Sthm 1898. 23 s. (Undert. såsom kommittéledamot). – Inledningsföredrag till diskussionen om arteriosklerosen vid andra nordiska kongressen för invärtes medicin i Kristiania 1898. Om arteriosklerosens etiologi. Sthm 1898. 13, (1) s: (Särtr. ur Förhandl. vid andra nord. kongr. för invärtes medicin i Kristiania... 1898, red. af H. Köster, s. 46–58). – Om arteriosklerosen från ätiologisk synpunkt. 13 s. ... (Bih. till Tidsskr. for den norske Lasgeforen., 1898). — Tal vid öppnandet af tionde allmänna svenska läkarmötet den 7 september 1901. Sthm 1901. 6 s. & omsl. (Särtr. ur Förhandl. vid 10:de allm. sv. läkarmötet i Örebro, 1901, s. VIII–XIV; även i Hygiea, Bd 63:2, 1901, s. 304–308; avslutningstal vid samma tillf., ibid. s. 314–315 samt i Eira, Årg. 25, 1901, s. 530–536). – [Sakkunnigutlåtande rörande professuren i praktisk medicin vid Uppsala universitet 1902] (Handlingar ang: lediga professuren i praktisk medicin vid Upsala univ., 1902, s. 18–42). – [Yttrande med anledning af S. E. Henschens föredrag om anemiska biljud] (Förhandl. vid Sv. läkaresällsk. sammankomster 1902, s. 109–113). – Ragnar Magnus Bruzelius (Hygiea, Bd 64:1, 1902, s. 265–268, 1 portr.-bl.). – Om de s. k. nervösa hjärtsjukdomarna. Föredrag på Sv. läkaresällskapets högtidsdag den 7 oktober 1902 (Hygiea, Bd 65:1; 1903, s. 1—32; särtr. 1902,- 32 s.): Tysk övers,: Über die sogenannten nervösen Herzkrankheiten . . . (Wien. med. Presse, 1903, s. 1377, 1430, 1480). – Redogörelse för tuberkuloskonferensen i Berlin den 22—26 oktober 1902 (Hygiea, Arg. 65:1, 1903, s. 159–174). – Några ord om tuberkulosen från medicinsk synpunkt (Allm. sv. läkartidn., Årg. 1, 1904, s. 196–208; särtr. s. å., 13 s.). – Fall af Jacksons epilepsi (Förhandl. vid Sv. läkaresällsk. sammankomster 1908, s. 47–49). – [Ett fall af febris intermittens] (ibid. s. 380–383). – Om ett fall af malaria (ibid. s. 521–527). – Fall af pseudoleukämi kompliceradt med cancer oesophagi (ibid. 1909, s. 17–25). – Quelques mots au sujet des sanatoriums du fond jubilaire (Festskrift vid tuberkuloskonferensen i Stockholm 1909, s. 33–42). – Medicinska kliniken (Karolinska mediko-kirurgiska institutets historia utg. med anledning af institutets hundraårsdag, D. 3, 1910, s. 1–29). – Till medicinska fakulteten vid Kejserliga Alexanders-universitetet i Helsingfors (De sakkunniges utlåtanden rör. sökandenas till professuren i medicinsk klinik kompetens.. Hfors 1910, s. 3–26). – [Sakkunnigutlåtande rör. professuren i praktisk medicin vid Uppsala universitet 1911] (Handl. ang. lediga professuren i praktisk medicin vid Upsala univ., 1911, s. 98–146). – Utlåtande av professor Edgren (Sakkunnigutlåtanden rör. professorsämbete i medicin vid Karolinska institutet, Sthm 1916, s. 3–49).

Dessutom referat och rec. i Nord. medic. arkiv, Upsala läkarefören. förhandl., Hygiea och Medic. månadsrevy, samt talrika diskussionsinlägg och yttranden i föreningsangelägenheter i Sv. läkarefören. förhandl.; jfr delvis nedan nämnda källor.

Källor och litteratur

Källor: E. Bergman, Johan Gustaf Edgren (Hembygden. Utg. av Dalslands fornminnes- och hembygdsförbund, 1930); Festskrift tillägnad J. G. Edgren på hans sextiofemårsdag den 9 oktober 1914 av lärjungar och vänner (Nord. med. arkiv, 47:2 & 48:2, 1914–15); E. O. Hultgren, Verzeichnis der von J. G. Edgren veröffentlichten Arbeiten 1876–1913 (ibid. 48: 2: 13, 1915); H. C. Jacobaeus, Johan G. Edgren, Minnesteckning (Hygiea, 91, 1929);; Sveriges läkare-historia, utg. af A. J. Bruzelius, F. 3:1 & 3:3 (1886, 1901) samt red. av A. Widstrand, F. 4: 1 (1930). – Meddel. av fd. överläkaren Olof Mossberg, Örebro.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Gustaf Edgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16615, Svenskt biografiskt lexikon (art av Richard Erhardt.), hämtad 2020-02-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16615
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Gustaf Edgren, urn:sbl:16615, Svenskt biografiskt lexikon (art av Richard Erhardt.), hämtad 2020-02-25.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se